En Mil om Dagen

När jag var i Borås i går insåg jag att det skulle bli svårt att hinna hem till Mickes tuffa skidgångspass i slalombacken i Skövde. Tog igen det i dag med norska intervaller  i löpspåret istället... Om du klickade på länken ovan så vet du nu vad dessa superintervaller innebär. Om du vill veta hur de kändes så kan jag nämna att de var jobbiga. Riktigt jobbiga!!! Pulsen på intervallerna låg mellan 85-90 procent av min maxpuls och jag lät som värsta ångloket när jag kämpade mig fram i skogen. Hade jag inte haft reflexvästen på mig hade eventuella älgjägare kunnat ta miste på mig och en brunstig älgtjur... Fick ta i från tårna för att behålla tempot uppe och sneglade på klockan gång efter gång i min förtvivlan över att de fyra minuterna aldrig tycktes ta slut. Jag sprang verkligen allt jag kunde förmå för dagen. När sen "vilan" kom tycktes de tre minuterna försvinna i ett huj. Det var som att jag bara ville spy åt allt som började med "norska" nånting... Ville aldrig

Lågpulsträning är egentligen inte så jobbig - om man inte håller på så länge. Fast jag brukar hålla på ett tag. I dag nästan i en och en halv timma. Och då känns det! Kopplade Selma och gav mig av uppåt. Upp mot Billingens fritidsområde. I värsta stigningen genom skogen (ca 19 % lutning) behövde jag inte ens jogga för att hålla pulsen i A1-zonen. Det räckte att jag gick. Det kändes i både ben och lungor kan jag lova. När jag klarat av den första värsta biten uppför kunde jag börja att jogga så smått. Bestämde mig där och då att följa Billingehusloppets bana. Den är kuperad och jag behöver verkligen träna i backar för jag fullkomligt avskyr backar. Måste bli bättre och börja gilla dem. Solen sken och temperaturen låg runt behagliga 14-15 grader. Helt otroligt att vi får uppleva en form av "Brittsommar" så här sent i oktober. Vissa delar av banan badade i solsken och jag kunde känna hur solens strålar värmde. Det är många midsommaraftnar som har haft betydligt sämre väder ä

I morse var jag ute en tur med Selma. En lugn och stillsam promenad på dryga två kilometer. Efteråt var jag tämligen trött och tankarna om Seedningsloppet som väntade om ett par timmar for runt i mitt huvud. Hur skulle det här gå? Skulle min tradition med en cheesecake och en kopp kaffe innan loppet kunna ändra något? Det var verkligen ingen skön känsla efter promenaden med hunden. Den dåliga formen jag känt av sedan mitten av september gjorde sig än en gång påmind. Tankarna for till gårdagens träningspass där det inte var mycket som stämde. Ja, känslan var långt ifrån bra då jag for iväg och hämtade ut min nummerlapp på Södermalms IP på morgonen. Frukosten var intagen ett par timmar tidigare (gröt med hallon och mjölk + rostat vitt bröd och juice till), och nu med nummerlappen i min hand åkte jag hem till kaffet som kokade i köket och en bit cheesecake som väntade, enligt "en gammal fin tradition" (sen aug14) inför ett millopp. Men trots trivsamheten med fikandet, finporsl

Det gick inget bra i dag. Ärligt talat så gick det riktigt dåligt! Skulle bara testa kroppen en kortis så här dagen innan Seedningsloppet, men det var tungt - fruktansvärt tungt. Det var faktiskt så illa att det var precis att jag klarade av dessa fyra kilometer. Hade inte orkat mycket mer. Då hade tempot sjunkit rejält. Det är något i kroppen som spökar, jag vet inte vad, men i morgon står jag på startlinjen och gör ett försök att springa en hel mil... Det är en trist känsla som infinner sig. Lusten att springa infinner sig inte riktigt när det inte funkar. Men det har ju hänt förr att det varit dåligt innan ett lopp och sen fungerar det på själva loppet. Arrangemanget och de man springer ihop med lyfter en på något sätt. Som i Växjö. Hade en riktigt dålig känsla då, men tog mig runt en mil på ca 52 minuter - nästan två minuter över mitt dåvarande personbästa. Vi får se hur det blir i morgon... Nu ska jag försöka att inte tänka mer på detta. Njuta av lördagskvällen. Johan står i k

God morgon! Eller inte... Vaknade frusen (trots dubbla täcken) med ett tungt huvud, snorig näsa och whiskeystämma. Jo, det känns som en förkylning är på gång. Får göra vad jag kan för att bromsa den några dagar. På söndag är det ju dags för Seedningsloppet i Skövde. Min plan att besöka gymmet på tisdagen funkade inte heller. Hade rejält ont i höger axel vilket strålade ut i högerarmen, upp i nacken och ner mot midjan. Men i går kom jag iväg och allt funkade jättebra. Bara en massa elände just nu (en kindtand spökar också). Nåväl, vila gäller nu fram tills lördag då jag ska testa mig med en kort lätt löprunda. Jag hoppas att alla förkylningssymtom är borta till dess och över söndagen. Ja, att symtomen är borta helt och hållet förresten!

Tävlingsvecka! Dags att springa ett lopp igen. Dagarna innan tävling brukar bjuda på en speciell känsla. Jag drar ner något på vardagsmotionen och tränar lite skonsammare en sån vecka. På söndag är det dags! Dags för en premiär i Skövde: Göteborgsvarvet anordnar ett Seedningslopp här för första gången och jag ska vara med. Jag har en plan - och den är mycket enkel... Föga överraskande är mitt mål att avancera framåt i startgrupperna i Göteborgsvarvet den 23 maj 2015. För att göra det måste jag springa på ca *51:30 minuter eller snabbare i Seedningsloppet. För att ta mig till grupp 8, den före VG-regionen och Volvo, måste jag få en tid som är bättre än ca *50:00 minuter. Det är dit jag vill! Men jag är inte i toppform just nu. Det känns inte som nån självklarhet, men chansen finns! I dag var jag ute på en milrunda där tanken var att bara lubba på i ett behagligt vilsamt och skönt tempo. Tänkte springa med låg puls (under 140bpm) men det visade sig vara lättare sagt än gjort. Började

Jag vet inte riktigt varför det känns som det gör just nu. Känslan av för lite lite energi och för mycket trötthet har egentligen suttit i ända sedan SLA-loppet den 13 september. Redan då kände jag en enorm tröghet redan innan loppet och fick slita ont för att få ett bra resultat - vilken trots allt blev min bästa inofficiella femma. Men jag har inte riktigt hittat tillbaka efter det loppet. Den tunga känslan hänger kvar och formen jag hade i augusti och i början av september har gått och gömt sig någonstans. Nu börjar jag misstänka att jag kanske ligger på gränsen till överträning och att den gamla kroppen behöver vila lite. Har egentligen inte ökat på mängden träning per vecka sen tidigare - men vissa veckor har jag överträffat mina 30 km med några kilometer till. Rör mig ganska mycket i vardagen oxå å har även börjat med ett långlöp per vecka och det är mycket möjligt att jag behöver lite tid för att vänja mig vid detta? Det är ju inte alla som har talangen att kunna springa sna

I kväll var min tanke att löpträna i tröskeltempo (A3). Ville få upp pulsen runt 160-165bpm och ligga där och plågas med mjölksyrasprut i åtminstone 5 kilometer. Men fy tusan vad svårt det var! Kanske var det lite mindre lyckat att jag sprang i utförsbacke till en början. Jag hade jobbat hela dagen men tyckte nog att det kändes okej att kunna köra på efter min plan. Om jag inte skulle orka hålla tröskeltempot i fem kilometer så skulle jag ändra mig "under resans gång" så att säga och övergå till korta eller långa intervaller istället. Det blev till slut en salig röra av alltihop. Ingenting stämde. Uppvärmningen var seg. Hade ingen ork under tröskelförsöket och efter 500m återhämtning med gång försökte jag återigen få upp pulsen genom att springa uppför - men inte ens det funkade. Pulsen låg i stort sett under 160bpm hela tiden. Jag vet att det kan låta fånigt men känslan av misslyckande hänger tungt över mig just nu... Vilka bekymmer man skapar egentligen. Det här är väl

Det har varit en lugn dag i dag. Ett par promenader med Selma bara - den första ute på stan och den andra i Rånnaskogarnas vackra natur. Dagen avslutades med ett pass på gymmet! Både jag och min yngre grabb var lediga i dag. Vi hamnade i tv-soffan och tittade på film (Nyckeln till frihet), åt lite god lunch och hade det allmänt bra. Det var skönt att få ta det lugnt så här dagen efter de tuffa aktiviteterna. Benen behövde vila. Kände av en lätt träningsvärk i framsidan av mina lår, vilket speciellt påminde mig om slalombacken i går. Kvällens styrkepass på gymmet gav önskad effekt när jag kom hem. Då satte träningsvärken in med nästan full kraft i lårens framsida. Oj, oj, oj... Men det kändes faktiskt himla gött!!! Å så visste man att några ovana muskler fått bekänna färg också. Annars så har det väl inte hänt något speciellt i dag... Jo förresten, en sak till var det ju! Jag har anmält mig till ytterligare ett lopp. Nästa år. Men vilket? Det håller jag hemligt ett tag till. (Tihi!)

Efter en promenad med Selma, en promenad till och från tandläkaren och sen två mils löpning tog jag en promenad till slalombacken för något helt nytt: Skidgång! Två mils löpning känns i benen, även när det inte går så fort. Så det var med lite halvtrötta ben jag tog mig an denna utmaning, att testa skidgång i brant backe (höjdskillnad ca 60 meter, längd ca 250 meter = ca 24 % lutning). Micke S på VCC brukar utmana sina arbetskamrater att hänga på denna tuffa aktivitet, och eftersom även jag räknar mig som en arbetskamrat så hängde jag på. Det var för övrigt inte så många som orkade ta sig till backen denna gråa kväll - det blev bara Micke, Henrik och jag. Men vi kämpade på i denna branta backe. Jag lovar - det kändes i benen och det var otroligt jobbigt. Ens kondition sattes på prov. Men skönt var det! Pulsens maximum nådde 173bpm, så det fanns en del kvar att ge. Tyvärr fanns inte orken och tekniken riktigt, men jag var jättenöjd med att testat det. Lite längre steg och synka stavt

Det är bara tolv dagar kvar till Göteborgsvarvet Seedningslopp i Skövde. Dags att "tagga upp" träningen en smula. Men jag börjar med att tagga ner med ett lugnt långpass i morgon... För jag är ganska nyfiken på hur det kan vara att träna "löpning" i de nedre delarna av A1-zonen. Tänkte testa detta i morgon och nöja mig med en puls mellan 125-130bpm. Då får det bli ett långpass på minst två timmar. Blir det bara en promenad tro? Länge men inte så långt skulle jag tro att facit blir. Selma kommer nog att gilla i vilket fall. Får ta och berätta mer om detta i morgon. Men jag måste lägga in ett par löppass i A3-zonen också. Låta kroppen få förbereda sig på mjölksyra! Som i söndags... Fast nu är planen ett kort tröskelpass utomhus på lördag och korta, tuffa intervaller på måndag. Sen får det bli vila fram till söndag då det är dags för Seedningsloppet klockan 11:00. Kanske klämmer jag in ett LÄTT pass på torsdagen före loppet också, vi får se. Jag hoppas i vilket fal

Göteborgsvarvets löparkvällar i Skövde är över för den här gången. Det har varit skitroligt att vara med och jag missade bara en enda gång pga arbete. Kommer att sakna måndagskvällarna med gänget. I kväll stod distanslöpning på programmet. Vi skulle springa i prattempo och jag bestämde mig för att köra på i min nya A1-zon (vilket jag hädanefter kommer att kalla A1-löpning här i bloggen), och då i den övre delen, vilket betyder runt 145bpm. Jag hittade snabbt ett "lagomtempo" och det höll jag fast vid. Kändes så himla bra!!! Så stor skillnad från förra veckans träning. Lätt trötta ben hade jag dock men det var nog inte så konstigt med tanke på gårdagens urladdning... Har även tagit ett beslut om att lägga upp träningen lite annorlunda mot i dag. Inspirerad av en vän på elitnivå, så tänkte jag mig så här. Jämna veckor (långa jobbveckor): Tre A1-löpningar - två halvlånga/korta pass i övre delen och ett långpass i nedre delen. 1-2 styrkepass på gymmet. Udda veckor (korta job

Nu är både vilopulsen och maxpulsen fastställd. Efter en veckas avkopplande vilomätning i sängen och kvällens betydligt jobbigare maxmätning av är de nya siffrorna klara... Efter mätningen av vilopulsen har jag nu räknat fram ett medelvärde av varje morgons lägsta puls. Denna sista morgon var pulsen nere i 33 slag per minut (bpm) i ungefär två och en halv minut och tillsammans med veckans övriga resultat räknade jag fram ett medelvärde av vilopulsen, 42.57bpm - vilket jag avrundar till 43bpm. Stämmer dessutom väl överens med pulsen som mättes upp på sjukhuset en tidig morgon i augusti (45bpm). I kväll körde jag och ett par jobbarkompisar ett Konditionstest (Tröskel- och Maxtest) hos Träningskonsulten på Billingehus i Skövde. Vi hade grymt kul! Alla gav verkligen allt och nu vet vi mer om hur vi ska träna med våra pulsklockor och var vi befinner oss på konditionsskalan. Så fick jag ju fram min maxpuls för löpning också. I och med att jag orkar pressa mig mer nu så nådde jag upp till

Perfekt väder för löpning på Billingen i dag! Soligt, vindstilla och 15 grader. Inte konstigt att så många hade hittat upp på berget och Billingehusloppet. Så även jag - fast bara som åskådare... Men det är sjukt vilken energi man får av att se alla löpare som kämpar i spåret. Jag kollade in starten och sen förflyttade jag mig till en plats ca 500 meter före mål. Därifrån kunde jag peppa både 5- och 10,5 kilometerslöparna. Men jag ska återkomma till Billingehusloppet och hjältarna där. Först ska jag berätta lite om mitt eget försök till löpning i dag. Formsvacka för mig just nu, det vet ni... Har ju känt mig lite halvkrasslig men det börjar att gå åt rätt håll. På morgonen vilopulsmätning (47bpm) och förmiddagen var vigd åt att göra ett test att springa en kort sträcka med ansträngning strax under min mjölksyratröskel (ca 160bpm). Ville kolla lite hur kroppen skulle hantera ansträngningen. Började med en riktigt skön uppvärmning, några kilometers snabb promenad och frisk luft. När

När jag vaknade till tidigt i morse så var det första jag gjorde att slänga på mig pulsbandet och starta mätningen av vilopulsen. Sen somnade jag om. Mätningen pågick i ett par timmar och den lägsta notering för pulsen i vila visade 36bpm (i nån minut bara). Det ger ett snitt på 43,6bpm så här långt denna veckan. Ska mäta ett par mornar till och sen får vi se var snittpulsen hamnar. Mätningen på sjukhuset i augusti stämmer nog ganska bra - då 45bpm. För övrigt vilar jag från all träning i dag också. Kommer t.o.m. att ta bilen till jobbet när det är dags i eftermiddag. Har just i detta nu snittat med 24.569 steg per dag denna veckan. För övrigt känner jag mig allmänt lite bättre. Får se hur den korta tröskellöpningen funkar i morgon. Tar ett beslut efter den, om jag ska genomföra konditionstestet på söndag eller inte. Jag hoppas att det går bra! I morgon blir det eventuellt en promenad upp på berget och kolla in alla duktiga löpare som ska springa i Billingehusloppet...

God morgon, folks! I dag är det höstrusk ute. Grått, regnigt och trist. Det var höst i går också men då bjöd vädergudarna på lite mer värme och sol. Gårdagen var både vilodag och jobbdag. Eftersom jag jobbade eftermiddag/kväll så tog jag och Selma en promenad på fem kilometer innan jobbet. Vi tog det lugnt och hon fick nosa på alla spännande ställen hon hittade ute i naturen. Eftersom jag är mycket för vardagsmotion så gick jag till och från jobbet också, och jag kunde räkna in 18.239 steg då dagen nådde sitt slut. Även i dag ska jag jobba eftermiddag/kväll. Fast nu ska jag alldeles strax ge mig av till gymmet för ett styrketräningspass. Sen blir det lagom att ta ut Selma en kort promenad, äta och styra kosan mot arbetet. Ha en bra dag alla! PS. Vilopulsen i går: 47bpm. I dag: 46bpm. DS. Selma

Mitt mål med att vänja kroppen vid lite längre löpningar pågår sen några veckor tillbaks. I dag gick det både bra och dåligt. Mest dåligt... Max 138 pulsslag per minut är vad som gäller just nu på de riktigt långa passen. När jag sprang Göteborgsvarvet i somras var det inga större problem att springa hela loppet. Klarade av det med en ganska hög puls dessutom, trots att jag var mer otränad då än i dag. För i dag kändes det som att jag inte klarade av att springa alls. Det var en hemsk känsla i kroppen - benen var tunga och sega, flåset ville inte vara med och huvudet ville bara avbryta det hela så fort som möjligt. De första kilometerna gick hyfsat men sen blev allt bara motigt och rasade sönder och samman. Jag vet inte riktigt vad det här beror på men det är ju allmänt känt att man har olika dagar. Ibland svarar inte kroppen på samma sätt som den kanske gjorde för ett par dagar sen. Jag känner mig inte sjuk men det känns som att det finns nått virus som ligger där och lurar. Det

Dagen började i dur med ett bra styrketräningspass och avslutades i moll med ett kass försök på snabbdistans... Men det första jag gjorde på morgonen var att läsa av min pulsmätare. Denna veckan mäter jag pulsen varje natt/morgon för att få fram min vilopuls. Enligt någon artikel som jag läste så ska man kolla pulsen i vila flera dagar i rad, och sedan räkan ut ett snitt ( länk till artikeln ). Så får det bli denna veckan. Resultatet från första natten visade 40 bpm som lägst. Mer om pulsträning, vilopuls, maxpuls och pulszoner här . Efter frukost och ett par kilometers promenad med Selma, var det dags att gå ner till gymmet. Är så himla gött att ha sitt gym så nära som jag har. Åtta minuters promenad och jag är där. Värmde upp på löpbandet genom långsam jogg i 5min och därefter öka farten på bandet till 14.7 km/h i två minuter. De sista tre blev gång. Lagom uppvärmd gav jag mig på maskinerna och övningarna på mattan. Det kändes kanon i dag - och jag kände mig stark! Inte så ofta j

Nästa söndag ska jag göra ett konditionstest hos Träningskonsulten i Skövde. Ska upp på löpbandet för att kolla om min kondition ( VO2Max/syreupptagningsförmåga ) har förbättrats något sedan det testet jag gjorde i våras. Här får jag även veta min mjölksyratröskel (laktatmätning genom blodprov), mina pulszoner och maxpuls. Och resultaten i detta  Dubbeltest (Tröskeltes + Maxtest) ligger sedan till grund för de råd jag kommer att få, vilka i sin tur ger mig stor nytta för min framtida träning. Jag borde rimligtvis vara i lite bättre form nu än senast. Mitt konditionsvärde då blev 47,1, vilket nätt och jämt placerade mig i högsta klass för min ålder. Kände mig i sisådär form då, kunde göra milen på cirka 55 minuter i vintras/våras. Nu fixar jag milen på cirka 50 minuter och ibland något snabbare. Fixar att springa lite längre sträckor dessutom, även om det inte går så fort - men ändå... Det är positivt! Ska hur som helst bli spännande att se vad resultatet blir denna gång. Tre arbet

När man klarar 10kSub50-målet efter flera års tränande och många försök - och dessutom gör det fyra gånger om på en dryg månad - och dessutom lyckas slå sitt personbästa med en tid som man själv inte ens trodde var möjlig innan - ja, då tycker i alla fall jag att det finns en riktigt god anledning för att fira! Och det gjorde jag! Med tårta på jobbet tillsammans med mina grymma och bästaste  arbetskamrater. Gänget som var där, fr v: Ola, Elin, Jacob, Jan, jag (lite gladare kunde jag ju sett ut), Anna och Robin. Vi struntade alltså i Kanelbullens dag och käkade tårta istället. Hade beställt denna specialtårta på Skövdebageriet på Gamla Kungsvägen i Skövde. Smakade enormt bra och jag hade designat den helt själv - med text och en porträttlik bild av mig själv - med lugg, Tintin-tofs och allting... Så som jag brukar se ut när jag har lite längre hår. Och en stor mage såklart! :p Jag fick äran att börja... (Bilden är sekretessredigerad) Väldigt trevligt hade vi och jag är g

Var precis i färd med att byta om och ge mig ut på långlöpning tillsammans med Selma, när det kom ett sms: "Löpning? Jag är sugen." Det var Ola som skickade och vi bestämde att vi skulle ses vid Ljungstorps bygdegård för att ge oss ut på skogsstigarna därifrån. Ola som kan stigarna däromkring satte fart framåt. Efter en liten bit på den gamla järnvägsbanken mot Skövde vek vi av uppför Billingen och följde en vandringsled, till en början i en riktigt tuff backe. Vi var nog ganska glada båda två att vi från början hade bestämt att vi skulle köra med låg puls - så det blev till att gå efter en stund i den backen. Sen fortsatte vi i varierande fart över stock och sten, på stigar, på skogsvägar, landsvägar, genom trädgårdar och kohagar. Vid några tillfällen passerade vi genom lera, på spångar och färistar. Jag anade att Ola hade noll koll på var vi var, men han grejade det. Det blev en fantastisk fin tur och jag fick se många platser jag aldrig sett tidigare. När vi ett par timm

I går sas det på väderrapporterna att det skulle bli mulet och regn i dag. Det blev det inte! För mig blev det ett pass på gymmet och en promenad med Selma i solskenet. Startade upp på löpbandet med blandat gång och jogg. Efter en stund speedade jag upp bandet till 17 km/h och körde tre 20-sekundersintervaller i den hastigheten. Kan nån begripa hur vissa maratonlöpare kan springa snabbare än 20 km/h i över 4 mil??? Helt obegripligt om ni frågar mig. Ola körde på bandet bredvid så vi fick snacka en stund också. Kul! Sen tog jag mig an maskinerna innan jag körde mitt program på mattan. Ola hängde på där och jag instruerade så gott jag kunde. Nu på eftermiddagen gick jag och Selma en tur runt Karstorpssjön. Inga moln syntes. Inget regn. Bara blå himmel och massor med sol. Jag har nått 13.000 steg så här långt i dag - och då väntar minst en promenad till med Selma (14.500 steg per dag i snitt sen juni 2014). Vardagsmotion är härligt! Om vädret håller i sig så blir det nog långlöpning i