Långlöpning i sommarväder

Lågpulsträning är egentligen inte så jobbig - om man inte håller på så länge. Fast jag brukar hålla på ett tag. I dag nästan i en och en halv timma. Och då känns det!

Kopplade Selma och gav mig av uppåt. Upp mot Billingens fritidsområde. I värsta stigningen genom skogen (ca 19 % lutning) behövde jag inte ens jogga för att hålla pulsen i A1-zonen. Det räckte att jag gick. Det kändes i både ben och lungor kan jag lova. När jag klarat av den första värsta biten uppför kunde jag börja att jogga så smått. Bestämde mig där och då att följa Billingehusloppets bana. Den är kuperad och jag behöver verkligen träna i backar för jag fullkomligt avskyr backar. Måste bli bättre och börja gilla dem.

Solen sken och temperaturen låg runt behagliga 14-15 grader. Helt otroligt att vi får uppleva en form av "Brittsommar" så här sent i oktober. Vissa delar av banan badade i solsken och jag kunde känna hur solens strålar värmde. Det är många midsommaraftnar som har haft betydligt sämre väder än vad vi hade i dag.

När vi var klara kunde jag kassera in ytterligare 13 kilometer på löpkontot. Ställde mig på vågen hemma och kunde förnöjsamt konstatera att jag vägde 1,4 kilo mindre än i morse. Men det har jag nog balanserat upp med dagens sena lunch nu.



Så här glad blir Selma när hon får vara med på mina A1-pass.

Hållsdammen badade i solljus.




Kommentarer

Populära inlägg

Långlöpning i Tibro

Träningen flyter på

Ångestfyllda SLA-loppet