Långlöpning i Vallebygden
Var precis i färd med att byta om och ge mig ut på långlöpning tillsammans med Selma, när det kom ett sms: "Löpning? Jag är sugen." Det var Ola som skickade och vi bestämde att vi skulle ses vid Ljungstorps bygdegård för att ge oss ut på skogsstigarna därifrån.
Ola som kan stigarna däromkring satte fart framåt. Efter en liten bit på den gamla järnvägsbanken mot Skövde vek vi av uppför Billingen och följde en vandringsled, till en början i en riktigt tuff backe. Vi var nog ganska glada båda två att vi från början hade bestämt att vi skulle köra med låg puls - så det blev till att gå efter en stund i den backen. Sen fortsatte vi i varierande fart över stock och sten, på stigar, på skogsvägar, landsvägar, genom trädgårdar och kohagar. Vid några tillfällen passerade vi genom lera, på spångar och färistar. Jag anade att Ola hade noll koll på var vi var, men han grejade det. Det blev en fantastisk fin tur och jag fick se många platser jag aldrig sett tidigare. När vi ett par timmar senare var tillbaka vid bygdegården hade jag hunnit samlat på mig en hel del smuts och svett samt två glada älgflugor. Selma var både våt och skitig, och när vi kom hem fick hon en välförtjänt extra stor lunch. Denna löprunda hamnade helt klart på "må-bra-kontot".
Ola som kan stigarna däromkring satte fart framåt. Efter en liten bit på den gamla järnvägsbanken mot Skövde vek vi av uppför Billingen och följde en vandringsled, till en början i en riktigt tuff backe. Vi var nog ganska glada båda två att vi från början hade bestämt att vi skulle köra med låg puls - så det blev till att gå efter en stund i den backen. Sen fortsatte vi i varierande fart över stock och sten, på stigar, på skogsvägar, landsvägar, genom trädgårdar och kohagar. Vid några tillfällen passerade vi genom lera, på spångar och färistar. Jag anade att Ola hade noll koll på var vi var, men han grejade det. Det blev en fantastisk fin tur och jag fick se många platser jag aldrig sett tidigare. När vi ett par timmar senare var tillbaka vid bygdegården hade jag hunnit samlat på mig en hel del smuts och svett samt två glada älgflugor. Selma var både våt och skitig, och när vi kom hem fick hon en välförtjänt extra stor lunch. Denna löprunda hamnade helt klart på "må-bra-kontot".
Kommentarer
Skicka en kommentar