En Mil om Dagen

I eftermiddags testades SLA-loppets bana tillsammans med Stefan och Micke. Och den 10 september är det dags för årets upplaga av detta populära skövde-lopp. Då blir det inte så lugnt som vi sprang i dag. Nä, då väntar drygt tjugo minuter mjölksyrafest och obönhörlig plåga... Egentligen sprang vi för att Stefan aldrig sprungit den här banan. I år ska han vara med för första gången, så att bekanta sig lite med sträckningen var inte helt fel. Jag fick vara guide och Micke var med mest för att han tyckte att han sprungit så lite i år. På Vasagatan hade vi en 400 meter lång tempohöjning uppför, där vi låg i 4:00-tempo ungefär. Det kändes! Micke tycktes oberörd klara av backen galant. Sen lugnade vi oss igen och joggade långsamt mot målet vid SLA-huset. Det blev ett bra pass - och med jogg till start och från mål fick jag ihop cirka sju kilometer. Vägen hem sprang jag faktiskt utan min pulsklocka påslagen. Man måste våga vara lite "wild & crazy" ibland... Stefan tycktes i a

Är du som jag, en sån där som vill testa egna formen lite då och då? Själv har jag varit iväg på ett par konditionstester och fått fram resultat den vägen. I dag har jag gjort ett enkelt självtest. Med betoning på enkelt och dessutom rätt så bekvämt... Eftersom det är första gången jag gör det här testet så är det ju inget annat än en referens inför kommande tester. Det är först då man kan jämföra och se dagsform och så småningom långsiktig utveckling. Det var Bengt - förlåt Micke - som tipsade mig om detta MAF-test som man kunde göra helt på egen hand. Dessutom med låg ansträngning, vilket jag gillar. Jag läste igenom texten han hade skickat till mig [läs hela texten längst ner i detta inägg] och följde de instruktioner som gavs. Kom fram till att min puls skulle ligga på 131bpm, och denna puls skulle jag sen försöka hålla mig vid under fem kilometers löpning på en flack bana. Jag valde att springa en 2,4k-slinga på Norrmalm, eftersom det är relativt flackt där. Dessutom ville jag

Som vanligt när IFK Skövde bjuder på backloppet "Strupen upp" så jobbar jag. I dag med en felmarginal på nån ynka timma eller så... Men jag tog min revansch genom att ta på mig löparkläderna och genomföra ett riktigt fint backpass på egen hand direkt efter jobbet... Jag hade bestämt mig för att springa till Däldernas kapell och därifrån fortsätta Lerdalavägen upp till Åsbotorpsvägen. Det är en uppförsbacke på asfalt som mäter ungefär 1.800 meter, och där stigningen är konstant hela vägen (6,9 procents medellutning) utan möjlighet till återhämtning. Jag ville helst klara hela sträckan utan att stanna eller gå - bara mala på. Det hade jag nämligen aldrig försökt eller gjort förut. Efter ett snabbt ombyte från uniform till löparkläder joggade jag försiktigt iväg mot Lerdalavägen, fast beslutsam om att backen skulle besegras. Strax innan den 1.800 meter långa backen skulle en 600 meter lång backe besegras. Lutningen i den är inte heller att leka med heller, 3,3 procent mäter

Uppvärmningen på Hornsgatan kändes kanon. Jag var redo för stordåd när jag stod i startfållan och väntade på att startskottet skulle skicka iväg oss löpare ut på Södermalms gator i månens sken. Det var mitt femte Midnattslopp här och det skulle nog gå bra. Så small det! Första två kilometrarna gick fort men tvivlet kröp sig på... Skulle det verkligen hålla hela vägen? Ser ni mig? Där till höger i bild? Jag tittar ner på klockan just som bilden tas. Det är strax före start och det är 19-20 grader varmt ute. En riktigt skön sommarkväll. Det har vi inte varit bortskämda med här hemma i augusti. Den första fjärdedelen av banan är lätt. Mest nedför och flackt. Jag hade bestämt mig för att inte "ösa på" för mycket utan mest springa såsom kändes lagom ansträngande, och dra fördel av att det gick utför. Det lyckades riktigt bra tycker jag. När vi vek av från Norra Hammarbyhamnen upp mot Tegelviksgatan och sedan vidare på smågatorna mot Vita bergen och Sofia kyrka, behöll jag

Augusti månad är här och i mitten av den månaden infaller en gammal fin tradition - Midnattsloppet i Stockholm. Ett väldigt trevligt lopp med en härlig inramning i form av glada löpare, hög musik och blixtrande ljus samt massor av entusiastiska åskådare utmed hela banan. Men det är inte bara lattjolajban på Midnattsloppet - det är en ganska krävande bana också, med ett antal tuffa stigningar i Vita bergen och vid Mosebacke torg t ex. Vill man mer än att bara vara med och ha kul (läs: "göra en bra tid") behöver man vara i god form och komma till start väl förberedd. Det ska jag försöka med. Och min start för formtoppning till detta - mitt femte lopp i Stockholm sen 2012 - började i går... Upplägget blir nått liknande som dagarna innan Vinterspringet i Karlsborg, då jag hade ett ganska fullmatat träningsschema ända inpå dagen före loppet. Det är naturligtvis många faktorer som spelar in hur det går i ett lopp men just i det loppet kändes allting väldigt bra. Sprang milen (9