I dag har jag inte varit lat precis...

Efter en promenad med Selma, en promenad till och från tandläkaren och sen två mils löpning tog jag en promenad till slalombacken för något helt nytt: Skidgång!

Två mils löpning känns i benen, även när det inte går så fort. Så det var med lite halvtrötta ben jag tog mig an denna utmaning, att testa skidgång i brant backe (höjdskillnad ca 60 meter, längd ca 250 meter = ca 24 % lutning). Micke S på VCC brukar utmana sina arbetskamrater att hänga på denna tuffa aktivitet, och eftersom även jag räknar mig som en arbetskamrat så hängde jag på. Det var för övrigt inte så många som orkade ta sig till backen denna gråa kväll - det blev bara Micke, Henrik och jag. Men vi kämpade på i denna branta backe. Jag lovar - det kändes i benen och det var otroligt jobbigt. Ens kondition sattes på prov. Men skönt var det! Pulsens maximum nådde 173bpm, så det fanns en del kvar att ge. Tyvärr fanns inte orken och tekniken riktigt, men jag var jättenöjd med att testat det. Lite längre steg och synka stavtagen med stegen är något jag behöver jobba med för att bli mer effektiv. Koordination är inte min starka sida men jag tror att det kommer efter några gånger. Nästa gång får jag se till att vara lite mer utvilad. Bara springa EN mil före... ;-)

Långlöpningen innan backen var betydligt behagligare. Hade bestämt mig för att testa löpning i den nedre delen av A1-zonen, i mitt fall 125-135bpm. Det gick förvånansvärt bra. Fick hejda mig att springa för fort ett antal gånger. Man får inte till det naturliga löpsteget när man ska springa/jogga så långsamt, men det gick som sagt bra ändå. Ola och Selma var med mig och de två milen kändes inte så långa med detta trevliga sällskap. Hade vi fortsatt nån kilometer till i samma fart hade vi lätt slagit min tid från Göteborgsvarvet 2013... En sak som jag kom att tänka på när jag sprang där i skogen: Reflexväst är himla bra! Det var ju ingen trafik att tänka på där i skogen men älgjakten pågår ju just nu. Vore illa om man blir tagen för att vara en älg, eller hur? Så använd alltid reflexväst nu när ni är ute och motionerar!

Ola var också olat!

Jag

Selma och Ola hade bråttom...
 
I slalombacken uppför tufft det var, som Yoda hade sagt.
Tycker att jag ser ganska spännstig ut - för kameran ljuger väl aldrig??? ;-)
Micke Svensson tog bilden.

Henrik kämpade på bra han också. I filmen här nedan ser ni två slagna
hjältar kämpa sig upp tillsammans en fjärde och sista gång...
Jag stilar lite med en spurt - bara för kameran... Bild/video: Micke Svensson
 
 

Kommentarer

  1. Varför var inte Ola och Selma kopplade??? Det är lag på det!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej "Vän av ordning". Jag är "Vän av civil olydnad". Notera!!!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg

Långlöpning i Tibro

Träningen flyter på

Ångestfyllda SLA-loppet