Ett uthålligare 2015 känns långt borta nu
Mitt mål med att vänja kroppen vid lite längre löpningar pågår sen några veckor tillbaks. I dag gick det både bra och dåligt. Mest dåligt...
Max 138 pulsslag per minut är vad som gäller just nu på de riktigt långa passen. När jag sprang Göteborgsvarvet i somras var det inga större problem att springa hela loppet. Klarade av det med en ganska hög puls dessutom, trots att jag var mer otränad då än i dag. För i dag kändes det som att jag inte klarade av att springa alls. Det var en hemsk känsla i kroppen - benen var tunga och sega, flåset ville inte vara med och huvudet ville bara avbryta det hela så fort som möjligt. De första kilometerna gick hyfsat men sen blev allt bara motigt och rasade sönder och samman.
Jag vet inte riktigt vad det här beror på men det är ju allmänt känt att man har olika dagar. Ibland svarar inte kroppen på samma sätt som den kanske gjorde för ett par dagar sen. Jag känner mig inte sjuk men det känns som att det finns nått virus som ligger där och lurar. Det vore i och för sig inte så konstigt eftersom två här hemma har dragits med en jobbig hosta i ett par veckor nu. Mitt löppass i dag blev ett växlande mellan jogg och gång - mest gång på slutet när det var som värst och all energi var tömd. Det kändes skit när de 19 kilometerna var gjorda, men när jag sen fick lite perspektiv på det så inser jag att det ändå blev ett pass som förde mig ett steg närmare att klara av lite längre sträckor. Och även om det var långt ifrån "min Göteborgsvarvsfart" så blev det trots allt det snabbaste långpasset nu i höst.
Nu är planen vila från löpningen fram till söndag då det är konditionstest. Eventuellt testar jag kroppen lite på fredag för att se hur den svarar då. Känns det okej så är det bara att köra på, i annat fall så får jag göra testet en annan dag. Men ett par pass på gymmet ska jag fixa under veckan.
Just det! Höll på att glömma... Morgonens vilopuls: 49bpm!
Max 138 pulsslag per minut är vad som gäller just nu på de riktigt långa passen. När jag sprang Göteborgsvarvet i somras var det inga större problem att springa hela loppet. Klarade av det med en ganska hög puls dessutom, trots att jag var mer otränad då än i dag. För i dag kändes det som att jag inte klarade av att springa alls. Det var en hemsk känsla i kroppen - benen var tunga och sega, flåset ville inte vara med och huvudet ville bara avbryta det hela så fort som möjligt. De första kilometerna gick hyfsat men sen blev allt bara motigt och rasade sönder och samman.
Jag vet inte riktigt vad det här beror på men det är ju allmänt känt att man har olika dagar. Ibland svarar inte kroppen på samma sätt som den kanske gjorde för ett par dagar sen. Jag känner mig inte sjuk men det känns som att det finns nått virus som ligger där och lurar. Det vore i och för sig inte så konstigt eftersom två här hemma har dragits med en jobbig hosta i ett par veckor nu. Mitt löppass i dag blev ett växlande mellan jogg och gång - mest gång på slutet när det var som värst och all energi var tömd. Det kändes skit när de 19 kilometerna var gjorda, men när jag sen fick lite perspektiv på det så inser jag att det ändå blev ett pass som förde mig ett steg närmare att klara av lite längre sträckor. Och även om det var långt ifrån "min Göteborgsvarvsfart" så blev det trots allt det snabbaste långpasset nu i höst.
Nu är planen vila från löpningen fram till söndag då det är konditionstest. Eventuellt testar jag kroppen lite på fredag för att se hur den svarar då. Känns det okej så är det bara att köra på, i annat fall så får jag göra testet en annan dag. Men ett par pass på gymmet ska jag fixa under veckan.
Just det! Höll på att glömma... Morgonens vilopuls: 49bpm!
Kommentarer
Skicka en kommentar