En Mil om Dagen

God afton! Jag är trött och seg och funderar på om jag ska ställa in morgondagens tänkta löpträning. Jag kanske behöver lite extra vila just nu? Vila är viktig... Får känna efter hur det känns i morgon kväll - ta ett beslut då. Annars vet jag vad jag egentligen behöver. En lång skön helkroppsmassage som får alla spänningar i kroppen att släppa. Vore så himla gött!!! Fick frågan om jag ville leda ett intervallpass på torsdag nästa vecka. Mina skils som "whistleblower" har tydligen nått ut i löparkretsar... Det handlar alltså om att blåsa i visselpipan vid start och stopp av intervallerna. Ja, för att alla deltagare ska kunna köra sina intervaller i sitt tempo och slippa stressas av att hänga med eventuellt snabbare löpare. Visselpipan hörs långt och vi har gjort det förr och det funkar skitbra. Jag hoppas att det kan bli ett pass på rullskidor nästa vecka också. Mitt första någonsin i så fall. Eftersom jag erbjudits möjligheten att testa detta vill jag gärna ta chansen.

Avslutade dagen med ett par sprintpass i stakmaskinen. Två gånger etthundra meter där jag slog min gamla rekordtid båda gångerna. Det var en skön avslutning på torsdagen... Annars så började dagen med en tur på hojen runt Viken. Det var ett tag sedan jag var i dom trakterna, så det var kul att se sig om där. Det var lite kylslaget och regnet låg och lurade hela tiden, och det blev också några lätta regnstänk på färden. Hann å kolla in Kanonbacken på Vaberget (Mölltorp) men kan nu med tungt hjärta konstatera att jag inte kan vara med på Kanonbacken upp i år. Tråkigt. Jag såg verkligen fram emot att vara med i denna pulshöjande utmaning (1.000 meter lång och 100 höjdmeter). Men det får bli en annan gång. Och föresten så kan man ju åka dit närsomhelst och testa backen... Summerade fjorton mil när jag parkerade motorcykeln i garaget. På eftermiddagen gick jag och Selma en långpromenad i centrala Skövde. Bästa promenaderna är dom i skogen, det tycker vi nog båda två, men ibland är det

Efter en slö dag blev det lite mer fart på gubben frampå sena eftermiddagen. Cykling, jogg och styrketräning stod på menyn. Start vid kvart över tre och färdig en stund efter sju. Detta blev nog det galnaste träningspasset på länge... Började med att cykla ned till gymmet med väskan, för att sen trampa uppför utmed Norra Bergvägen och Alphyddevägen till Billingens skidstadion. Där mötte jag upp Stefan, Jacob, Elin och Claes. Vi joggade Lila milen lugnt och försiktigt. Benen kändes lite trötta efter cykelturen i Billingebacken men det gick rätt så bra ändå. Pulsen höll sig för det mesta på A1-nivå - men steg lite extra i de värsta uppförsluten. När vi hade sprungit färdigt satte jag mig på cykeln och drog ner för Strupen i full fart, och en liten omväg till gymmet. Det var gött att få "trampa ur benen" efter löppasset. På gymmet la jag på ganska mycket vikter och kämpade på i 45 minuter. Benen fick vila till slutet av styrkepasset, men fick jobba på igen uppför på cykeln mot

Lite kaxig rubrik, eller? Men faktum är att detta var mitt minst ansträngande lopp någonsin, samtidigt som det var det snabbaste Göteborgsvarvet jag gjort. Och det här säger jag inte för att skryta på nått sätt. För jag fick också med mig en väldig tråkig erfarenhet - jag hade en sån där dag då jag inte kunde ge allt... Det är inte kul när man redan kvällen innan känner att det är något fel i kroppen. Gick och la mig med en orolig mage, huvudvärk och lätt illamående. Kroppen gjorde ont och signalerade influensaliknande symtom. Kinderna blossade å kändes svullna och ögonen brände. Jag var trött, förbaskat trött, både mentalt och fysiskt. Efter nattens sömn kändes det lite bättre - men långtifrån bra. Huvudet var tungt och hela jag var seg som knäck. Tankar om att ställa in kom - men jag avfärdade dessa dumheter snabbt. Men jag blev tveksam igen... Var det halsont jag kände? Dottern hade ju precis varit sjuk med halsont och hosta. Hade jag blivit smittad? Förkylning på g? Kände efter l

Dagen efter Göteborgsvarvet blev inte mycket till vilodag. Först Pilgrimsvandringen i Varnhem och sen hem till mor för att klippa gräsmattan (som mer såg ut som en äng)... Det var ett fantastiskt fint väder när vi bland många andra gick Pilgrimsvandringen. Start vid Varnhems skola och sedan en mil förbi klosterkyrkan och vidare upp för Billingens branter. Ett par vätskestationer fanns strategiskt utplacerade på platser med milsvid utsikt. Det blev en fin tur i Billingens vackra natur. På eftermiddagen var jag hemma hos mor och där kunde jag konstatera att kommunens personal som hjälper äldre inte hade varit hemma hos mor och hjälpt till med gräsklippningen. De hade länge lovat att komma - men ingen behagade att dyka upp. Trots mina besvär med pollenallergi stod jag inte ut med att se det höga gräset. Så det blev att starta upp gräsklipparen och köra gräsmattan fyra gånger (!) innan den såg någorlunda ut. Det passet var värre än Göteborgsvarvet och Pilgrimsvandringen tillsammans! Men

Lördag. Pingstafton. Göteborgsvarvet! Och dagsformen känns urusel... :( När jag la mig i går kväll så var det med bultande huvudvärk och lätt illamående. Nu på morgonen har den värsta huvudvärken släppt men illamåendet är fortfarande kvar. Magen är inte helt i form heller (vilket den ju sällan är) och ländrygg och axlar gör ont. Känslan av välmående är usel och lusten för löpning är nära nog i bott denna dag. Så där! Då har jag lagt grunden till de flesta bortförklaringarna om varför det inte kommer att gå bra på Göteborgsvarvet i dag... Tanken att ställa in varvet avfärdade jag dock snabbt. Klart att jag kör. Jag hoppas att det känns lite bättre fram på dagen, när jag fått äta lite och kanske fått i mig en kopp kaffe. Men just nu känns det mest skit faktiskt. Om ett par timmar lämnar jag ett Skövde med klarblå himmel och strålande solsken mot ett Göteborg med ett förhoppningsvis minst lika bra väder. I dag vill jag inte att det blåser lika mycket som i går. I dag vill jag ha en pe

Sista löpträningen innan Göteborgsvarvet på lördag. I en brant backe. Och en promenad. I en ännu brantare backe. Det var min dag i dag... Låt oss börja med promenaden. Som ni kanske noterat så blir det oftast minst en timmes promenad med hunden på morgonen/förmiddagen. I alla fall de dagar jag är ledig eller jobbar på eftermiddagen. Och eftersom jag hade ett kvällspass i dag så blev det en lång promenad på förmiddagen. Det var lite sommar i luften då vi gav oss ut mot bergets topp (nästan). En vandring på 1.250 meter och 120 höjdmeter. Det ger en väldigt bra träning både för benstyrka och kondition (jag vet att jag nämnt det förr - men att gå och springa i backar är väldigt bra träning - notera det!!!). Sen fortsatte vi en bra bit däruppe innan vi tog oss nedför och hem. Snabbt ombyte för löpning. På med splitshortsen, pulsklockan, ett par skor och en t-shirt. Sen bar det iväg. Jag sprang mot Dälderna, och vid Däldernavägen bar det av uppför i 30/30-intervaller. Det är ganska så br

Den blomstertid nu kommer... Visst passar den sången in fint nu när trädens lövverk slår ut och blomstren som lyser i alla dess färger och ger naturen härliga färgklickar. I dag var jag och Selma ute på en lång foto-promenad, bland annat på Billingeleden och Våmbs ängar. Och vi fick njuta av grönskan och alla dessa blommande, blommiga blommor. Vi var ute i en och en halv timme. Ibland lyste solen, ibland var det mulet och emellanåt regnade det. Så här långt har det varit en ganska kall vår, och det var ingen direkt värme i dag heller. Maj har varit det nya april - med riktigt snabba väderomslag, blåst och låga temperaturer. Nu längtar i alla fall jag efter mindre blåst och regn till förmån för mer sol och värme. Men dagens promenad var fin trots allt och jag fångade några vackra blommor med min mobilkamera. Mer text efter bilderna... Promenaden blev en bra uppvärmning inför styrkepasset på gymmet. Tre kvartar var jag där å pumpade musklerna. Och då hann jag gå i

Tjugo kilometer! Det var min botten-notering i antalet löpta kilometer under en och samma vecka i år. VAR!!! För i förra veckan blev det ännu sämre: Bara tio kilometer löpta... Så kan det bli när man överanstränger sig. När man kör på lite hårdare än vad kroppen är van vid. Men nu har jag äntligen lärt mig att ta det lite lugnare så fort jag känner varningssignalerna om överansträngning. Förr körde jag bara på. Efter förra veckans löpvila testade jag så att ta en löprunda uppe på berget. Dels för att få springa på lite mjukare underlag och dels för att Selma var med mig. Vi fick skjuts till platsen där Hellnermilen (grönt spår) går som närmast Lerdalavägen. Därifrån följde vi det gröna spåret tills vi vek av höger vid 6,5 och hittade in på Billingehusloppets 10,5k-bana och Jansson 10:an (lila spår). Det var kuperat och jobbigt. Körde sex stycken enminutsintervaller i 4:01 - 4:32-tempo med en minuts gå- och joggvila efter varje. Det kändes okej (inget ont - inte nu i kväll heller) men

Känner mig seg och hängig men det är väl inte så konstigt när det knappast har varit nått träningspass alls det senaste. Det är verkligen en bekräftelse på hur regelbunden löpträning påverkar mig positivt! I går var min tanke att jag skulle ta en tur med cykeln på kvällen. Det är inte ofta jag ställer in en tänkt träning - men jag bestämde mig för att stanna hemma och vila istället. Det var regnigt och blåsigt ute och jag var trött efter jobbet. Normalt stoppar inte sådana omständigheter mig, men det gjorde det den här gången. Tänkte lite på förkylningsrisken till och med. Kändes som att jag letade efter undanflykter och lät mig övertalas av dem... Istället satte mig ner å kollade in några sista-minuten-resor. Drömde mig bort till sol, bad och värme. Långa vita sandstränder och solbrända kroppar. Det har ju varit en kall svensk vår i år och allt tycks vara försenat. Och snart har jag semester. Lite för tidigt, så därför får jag söka sommar-feeling på annat håll. Nånstans vid Medelha

Nu känns det i vaderna och benhinnorna! Så pass ordentligt att jag har fått tänka om vad gäller veckans träning. Dagens långlöpning blev istället ett alternativt träningspass som inkluderade en god fika... Det gör ganska ont i vaderna - och framförallt i benhinnorna - just nu. Troligtvis ett resultat av två tuffa lopp den senaste tiden (Sentrumsløpet och Wings for Life World Run) som var något utöver det vanliga för min del. Dessutom körde jag ett rätt tufft intervallpass i tisdags också. Så nu gäller det att vara lite klok. Låta benen vila från den aktivitet som utlöste smärtorna, nämligen löpning. Men det betyder inte att jag bara sätter mig ner och inte gör något. Nä, istället för min tänkta löpträning så kommer det att bli cykel istället. Började redan i dag och cyklade en runda på 26 kilometer istället för 12-15 kilometer lätt löpning. Det kändes helt rätt! Tog det väldigt lugnt och hade ingen brådska alls. Cyklade på järnvägsbanken över Billingen till Varnhem. Stannade till p

Göteborgsvarvet närmar sig med stormsteg nu. Men jag känner faktiskt ingen större press att prestera tider där. Ska ta det precis för vad det är - ett kul lopp där jag ska njuta av stämningen och försöka få till en skön löpkänsla. Fast det gör ju inget om jag gör en bra tid också... Tänker på hur fantastiskt bra det har gått i de två första stora loppen i år. Personbästa på 10k (44:43) Sentrumsløpet, Oslo - och på 21,1k smått otroliga 1.43:00 + distansbästa (26,44k) i Wings for Life World Run, Kalmar/Öland. Tider som jag i bästa fall skulle kunna nå i höst eller eventuellt nästa år. Och dessa har bara kommit utan några som helst extrema ansträngningar. Det är så jag vill ha det. Kunna njuta av loppet med skönt ansträngande löpning - och om man har en riktigt bra dag kanske få till en hyfsad tid också. Målet för Göteborgsvarvet blir just att hitta det där sköna tempot och få NJUTA av loppet och löpningen! Om det blir en bra tid eller inte beror såklart på dagsformen och andra förutsät