En Mil om Dagen

Dags att säga hej här igen... Det har varit en hektisk vecka med jobb och en massa spännande livsmöten. En del träning har jag hunnit med också - ett par lågpulspass i löparskorna och ett styrketräningspass på gymmet. Och massage! Den sistnämnda var riktigt go - och väldigt välbehövlig. I tisdags skulle jag precis som i måndags jobba från lunch till kvällen. Men innan jobbet ville jag hinna med både löpträning och en lång promenad med Selma (min hund), så det blev en kombination. Selma fick sin långtur och hon fick bestämma tempot. Vi gick långsamt, vi gick fort och vi småjoggade ibland. En dryg mil blev det och hon tycktes trivas bra med det. Hon är ju inne på sitt tionde år så man får ta det lite lugnt med henne. Jag fick min träning på den här långpromenaden och summerade ihop ett bra träningspass i alla fall. Torsdagen var sedan länge vigd för en tur till Karlstad . Därför tog jag torsdagslöpningen redan på onsdagen. Jag ville ha Karlstad-dagen fri från träning. I och för

Att ha något slags mål med löpningen motiverar mig att fortsätta. Visst tycker jag att det är skönt att springa men jag behöver något mer. Nu är målet att återigen  snitta tre mils löpträning per vecka. Där låg jag förr, och det är en ganska lagom sträcka fördelat på tre eller fyra träningspass. Den här veckan har jag lyckats passerat tre mil med några hundra meters marginal, och det har inte hänt så ofta i år. Men jag känner att det nog är vettigt att öka på veckodistanserna försiktigt och successivt, tills jag når 30 kilometer per vecka igen. Just nu, sedan åtta veckor tillbaka, ligger min löpmängd i snitt på 23 kilometer per vecka . Första halvåret i år (1 januari - 30 juni) sprang jag drygt 11 kilometer i snitt varje vecka. Så det blir bättre och bättre. Efter Midnattsloppet i Stockholm har det blivit något av en nystart i min löpträning. Den här veckans tre pass har varit riktigt bra . I tisdags, sju kilometers stabil löpning. Likadant i torsdags, då jag gjorde årets näst snab

Stockholm visade sin bästa sida i helgen med sol, sol och åter sol. Jag, Stefan och Anna hade en riktigt bra lördag på stan med sightseeing, god lunch och fika. Fram på kvällen mulnade det visserligen på - och vid min start i Midnattsloppet klockan 22:00 fick vi till och med några droppar regn över oss. Men det gjorde inte så mycket, och det lilla regn som kom upphörde efter några få minuter. Musiken dunkade ut ur högtalarna, och spotlights i regnbågens alla färger lyste upp den gråmulna, mörka natthimlen... Lördagen var nästan slut och det var dags för min sjunde raka start i Midnattsloppet Stockholm  - och där stod jag längst bak i min startgrupp, lugn som en filbunke. Motivationen för att prestera ett toppresultat var låg och adrenalinet i kroppen nådde verkligen inga toppnivåer! Strax före loppet! Jag laddar upp i köket... Bakgrunden till detta är såklart mitt bedrövligt dåliga år, med alldeles för lite träning. Formen är skit och därför hade jag redan innan loppet bestämt

Hej, nu var det allt ett tag sedan nått hände här... Mitt i allt jobbande (mycket övertid nu), stök och bök, så  reste jag bort från alltihop i ett dygn . Packade och lastade motorcykeln och for iväg på svängiga vägar österut. Hamnade i Norrköping - och mitt i Norrköpings stadslopp - där jag tog tillfället att heja fram några väl kämpande löpare. Det såg ut att vara ett kul lopp och vädret var riktigt bra för kvällslöpning. Gatorna i stan är smått kuperade så det var en och annan plågad min, man såg. Annars var avsikten med min resa att få miljöombyte och tillfälle att andas ut lite. Checkade in på ett bra hotell i de centrala delarna och begav mig ut på stan för att kolla in nattlivet. Det var väl sisådär denna onsdagskväll och de flesta matställen jag hittade stängde rätt tidigt. Men jag fick tag i en god sallad som kvällsmat i alla fall. Och efter att ha vandrat runt ett tag i natten letade jag mig tillbaka till hotellet, där jag somnade snabbt. Torsdagen bestod ocks

Då är vi inne i den där magiska Midnattsloppsveckan  igen - och första dagen till ära genomförde jag min sista löpträning innan loppet på lördag, tillsammans med Anna och Stefan. Fram till lördag ska jag bara vila, promenera, cykla, jobba, äta och må gott hela vägen fram till det är dags att springa i Stockholm. Dagens kombinerade träningspass med tröskel- och backintervaller fungerade riktigt fint och kroppen svarade bättre än på länge. Det här är delar av team "Bengts vänner". I dag löptränade vi ihop (Anna, jag och Stefan). Bild: Anna Nu går jag knappast igång för ett enstaka bra pass. Vi sprang två set, där varje set innehöll tre stycken en minuts långa backintervaller och därefter 800 meters tröskellöpning. Inga större problem med det! Mitt problem just nu är snarare att kunna hålla ut i medelhögt tempo när jag ska springa långt. Att hålla runt 4:00-tempo är inte så svårt när jag springer kortare intervaller och 4:30-tempo funkar väl i någon enstaka kilometerlå

Alla kan inte vara elitlöpare och ingen kan vara på topp jämt - men alla kan alltid göra sitt bästa. Så resonerar jag, speciellt nu när krafterna tryter. Visst, jag orkar inte springa så långt för tillfället och jag orkar absolut inte hålla något högre tempo heller - men jag är glad att orka fortsätta träna, och det gör jag så gott det går. Ger vad jag kan och mixar mellan lätt och hård löpning (90/10 ungefär). Viktigast är annars att komma ut och röra på sig! Det gör inte så mycket om det inte blir så långt eller går så fort. Även om det är trögt så infinner sig ett lugn och en må-bra-känsla av löpningen. Försöker hålla mina tre pass i veckan och målet är att får ihop tre mil på dessa så småningom. Just nu snittar jag drygt 13 kilometer per vecka men jag jobbar mig långsamt uppåt genom att öka distansen i passen utefter känslan i kroppen. Den här veckan blev det 29,5  kilometer sammanlagt, och det är en av mina bättre veckor i år. Typ normalvecka förra året. Morgonens so

Mitt i allt elände bjuder det här inlägget på en glad nyhet. Det blev nämligen ett personligt  årsbästa på milen i kväll. Det firades efteråt tillsammans med sonen som var hemma hos mig och bjöd på hemlagad pizza. Ja, det gäller att ta varje tillfälle i akt för att fira det som firas kan... (haha) Kvällens träning blev annars en kämpig kombo av tempo- och tröskelintervaller över berget. Tre stycken tvåkilometers-intervaller visade sig bli riktigt jobbiga! Målet med intervallerna var att hålla blygsamma 4:50- upp till 5:10-tempo - och det gick väl rätt bra. Men orken... Årsbästa-pizza tillagad av min äldste son Det var faktiskt nätt och jämt att jag klarade av att snitta 5:10-tempo i den första intervallen. Två kilometer ständigt uppför känns, men det här var helt galet. Normalt är det inga problem, men i år är inget normalt. Efter den intervallen var jag tvungen att gå ett par hundra meter, pusta ut och fylla på depåerna med vatten. Hämtade mig något och joggade sen lug

Att årets löpträning inte varit lika bra som fjolårets är något jag återkommit till flera gånger i bloggen. Vid den här tiden förra året konstaterade jag att 2017 års löpträning var sämre än den 2016 och nu upprepas alltså historien sig igen. Jag hoppas kunna komma igång bättre till hösten, som jag gjorde förra året. För just nu känns det mest jobbigt att inte orken finns där på samma sätt som tidigare. När jag sitter här hemma på kammaren och kollar igenom årets siffror kan jag notera att jag sprungit 30 mil kortare jämfört med samma period 2017 (40 mil i år mot 70 mil förra året). Det har gått långsammare det här året också. Bästa tiden på milen 2018 är 56:55* (jämfört med förra årets 51:19* vid samma tid på året). Till råga på allt var årets rekordmil på berget otroligt jobbig! Att det betyder mycket att hålla igång löpträningen och få in lite längre distanser - helst snitta tre mil varje vecka - är solklart för mig. Då kommer orken och tempot per automatik. Men kroppen har va

Hej på er! I kväll var jag och några kamrater ute och löptränade tillsammans. Även en ensamlöpare som jag gillar när vi är några stycken som tränar ihop ibland , och kvällens pass fick bli  min start på några tuffare träningspass som ska ge mig den formtoppning jag vill ha inför det kommande Midnattsloppet. Om jag springer mitt eget lopp då (utan att coacha eller peppa någon annan), så hoppas jag att en bra kväll kan ge mig en tid runt 50 minuter, eller lite under. Den här kvällens träning blev upplagt på ett sätt som vi inte gjort så ofta. Var och en bestämde själv vad man skulle köra för typ av löpträning. Alla bestämde sig för intervaller. För  Stefan  blev 8x2 minuter, Anna  fixade 5x500 meter och jag och Jacob körde tre set med supertusingar * . Vi joggade ett par kilometer tillsammans som uppvärmning och lika långt som nedjogg efteråt. Å även om vi sprang olika i våra intervaller på grusbanan, så var vi ju ändå tillsammans där med. Vi peppade och hejade på varann så gott

-Bantar du???!!! Har du gått ner i vikt?! Du är ju alldeles mager i ansiktet!!! Mannens ögon var uppspärrade och rösten var irriterad - på gränsen till aggressiv.  - Näe, svarade jag försiktigt... Kanske gått ner lite det senaste, men tyvärr väger jag fortfarande betydligt mer än jag borde. Han tittade på mig, muttrade något ohörbart och sen släppte vi ämnet som väl var. HMPF! Jag tänkte på det efteråt. Är det okej att kommentera andra människors utseende hur som helst? Är det verkligen nödvändigt att på ett negativt sätt säga till någon är denne är tjock eller smal, långhårig eller korthårig, kobent eller hjulbent om man inte bett om dennes åsikt? Visst, vi kan skoja med varann om diverse utseende-relaterade saker, det är nog till och med ganska vanligt, men vore det inte bättre om vi bara lät bli? Förr kunde jag ta ganska illa vid mig då jag ofta fick höra hur tjock jag var. Nu reagerar jag inte lika mycket på den typen av uttalanden, men tycker att det är det är ett oskick

Det är väl kanske synd att säga att man har fått in en rutin bara efter ett par tre gånger - men jag har i alla fall fått in en antydan av rutin vad gäller styrketräning och regelbundna besök på gymmet. Just nu går jag dit en gång varje vecka och det är en bra start. Vill öka på antalet gånger per vecka så småningom men tar det lite lugnt nu i början.  Sommaren inleddes ju med absolut noll vistelser där  - och det var lite synd att betala in en hög månadsavgift till Actic för ingenting, tyckte jag. Jag har styrketränat ganska länge. Ett tag utan problem men sen har det blivit mer och mer tråkigt. Har inte kunnat motivera mig helt enkelt. Nu gör jag ett nytt försök och tänker att det är bättre att bygga en rutin, än att gå mot förfall och ruin. Att jag kommit igång igen är tack vare min före detta arbetskamrat, tillika en flitig gymbesökare. Annas förslag om att vi skulle bestämma en tid för styrketräning tillsammans varje vecka gjorde nytta. Helt plötsligt var det som om man hade

Hej och hallå! Torsdagar har blivit något av en tradition vad gäller löpträning med låg puls. Oftast har jag kört med extremt låg puls men i dag blev nivån lite högre. Eftersom valet än en gång var att springa upp till Simsjön för att där avsluta löpningen med ett bad så bestämde jag mig för att sätta gränsen vid 130 slag per minut, vilket är lite högre än den extremt låga pulsen (105-120 slag per minut). När det gick över 130-nivån lugnade jag mig. Närmade jag mig 140 slag per minut så gick jag. Från dagens Insta-Story: Den branta delen av vägen mot Simsjön Allt under 145 är låg puls för mig. Ville ha den högre i dag än den extremt låga nivån jag haft förut eftersom vägen upp till Simsjön bjuder på ett ganska tufft motlut. Det gick bra att köra på 120-nivån för en vecka sedan men den här gången tänkte att det kunde vara bra att ligga högre i puls för att kunna springa lite mer. Och det gav ett visst resultat. Sprang fem minuter snabbare än samma sträcka förra gången. Det