En Mil om Dagen

Fast besluten att bli uthålligare och snabbare på längre distanser fortsätter jag nu formtoppningen inför Wings for Life World Run om 38 dagar. De senaste sju dagarna har jag sprungit längre än någonsin - 66,57 kilometer - typ En Mil Om Dagen... Jag kan inte minnas att jag sprungit så långt på en sjudagarsperiod tidigare. I dag var målet att springa långt i A1-zonen (max 78 procent av maxpuls). Till en början gick det bra att springa ganska fort men så snart det gick uppför så stack pulsen upp snabbt. Och ju längre jag sprang desto svårare var det att hålla tempot med samma låga puls - då blev det några sträckor med promenader för att hålla pulsen på rätt nivå. Fick ihop drygt 22 kilometer i solskenet och medeltempot blev 5:33/k. Nu var ju inte det här något försök att hålla högt tempo men faktum är att den här löpningen hade tagit mig nästan 19k i Wings for Life. Om jag inte skulle hålla ner pulsen hade jag nog hunnit lite längre. Tittar vi framåt så är det dags för nästa tränings

Jag har precis taggat upp min träning inför Wings for Life World Run i Kalmar den 8 maj. Nu blir det 'hårdkörning' ett tag framöver och i dag startade jag den sviten med ett par riktigt tuffa löpintervaller. Det blev dock inte riktigt som jag hade tänkt mig... Den flitige och minnesgoda läsaren vet att jag har satt upp ett väldigt kaxigt mål inför årets lopp i Kalmar - nämligen att hinna springa 28 kilometer innan målbilen kommer ikapp mig. Det betyder att jag måste snitta distansen i ett 4:55-tempo. Ingen omöjlighet om gubben har en bra dag - milen på 49:10 bör jag klara (förra året 47:00 i loppet), 15k på 1.13:45 ser jag inte heller som nån omöjlighet (1.11:50). Det är efter 15 som det börjar bli lite mer utmanande. H alvmaran på 1.43:44 kan kanske funka en riktigt bra dag (1.43:00 i fjol). Men den verkligt svåra utmaningen kommer efter 21 kilometer! Det är då jag ska göra det jag inte mäktade med förra året - det är då som jag ska ha krafterna och orken kvar för

Ett av mina absoluta favoritträningspass är de långa passen med låg puls. Att få springa länge ute i naturen och bara mala på med låg ansträngning är verkligen jättehärligt! Egentligen är det inga bra förutsättningar för att springa i spåren på Billingens fritidsområde än. Det är mycket snö och is kvar i skogen - och där det är barmark är det ganska vått och lerigt. Men det hindrade mig inte att knyta på skorna å springa upp genom skogen och ta sikte på den gröna milen. Gött att slippa asfalten som omväxling. Pulsklockan var inställd på att varna mig innan pulsen gick in i min A1-zon (68 procent av maxpuls). Så fort den gjorde det lugnade jag mig, ibland fick jag gå och i de värsta uppförsbackarna fick jag till och med stå still en stund tills pulsen gick ner till rätt nivå igen. Varför träna på det här sättet då? Ja, för det första har jag faktiskt inte löptränat så värst ofta med SÅ låg puls. När jag kör lågpulslöpning brukar det mest vara i A1-zonen (68-78 procent av max), och d

Pollensäsongen närmar sig och rinnande näsor, kliande ögon och andningssvårigheter står på menyn. I år var min tanke att bunkra upp med mediciner tidigt och börja med dem i god tid - liksom grunda och ha full effekt när pollenutbrottet blir som värst. Men jag är kanske aningen sen för jag börjar redan känna av att allergin är på gång. Just i dag tog jag min första dos av tabletter, näs- och inhalationspulver. Kanske något sent ändå för pollensäsongen tycks som sagt redan vara igång. Känner att det kliar i halsen och att en lätt snuva har börjat uppträda. När det blir mer pollen i luften, speciellt från björk, blir andningen ofta besvärlig och ögonen börja klia. Jag brukar få astmalikanande besvär å det är rätt jobbigt. När man känner att man inte får luft är det bra att ha luftrörsvidganđe till hands. En annan allergieffekt är att jag blir totalt orkeslös. Minns hur jobbigt det var förra året - hur svårt det var att träna ute då. Under pollensäsongen ska utomhusträning helst ske på m

Det har varit lite fattigt här på bloggen nu i dagarna, tyvärr. Eller det kanske har varit skönt? Arbete, privata åtaganden och trötthet har varit orsaken till att jag inte skrivit här på ett tag. Men jag har skött min träning i alla fall och det är väl det viktigaste? I måndags var jag t ex ute på årets första riktiga skogslöpning. Valet föll på Rankås, eftersom jag hade en del ärenden i Tibro den dagen,. Med mig på rundan hade jag min hund Selma. Det var bitvis riktigt löpvänligt, med torrt och fint underlag, men det fanns fortfarande flera partier med väldigt mycket snö och is. Att springa i snö och halka gör löpningen riktigt utmanande och pulsen var ganska hög passet igenom. Men det var gött att få komma ut och känna den friska skogsluften. Det blev aldrig värre än att det gick ta sig fram i skogen utan större besvär. Längtar ut till fler skogspass nu. På tisdagskvällen blev det ett styrkepass på Actic Arena Skövde. Vågade mig på att pröva maxstyrka igen, för första gången s

Jag brukar läsa ett antal bloggar som skrivs av, eller vänder sig till, löpare. Dessa bloggar inspirerar och ger mig själv ofta bra idéer som jag kan omvandla att passa in i mitt eget upplägg. En del bloggare är snabba som attan i löpspåret. Andra är uthålliga som få. Medan den tredje både är snabb och uthållig. Man skulle kunna tro att det är lätt att känna underläge i dessa sällskap, men riktigt så tänker jag inte. För även om jag inte alls har samma kapacitet så imponeras jag och gläds å deras vägnar samt inspireras för att utveckla mig själv. Det gör jag förresten inte bara av snabba och uthålliga personer. Nä, jag inspireras minst lika mycket av de som varken är "snabba eller uthålliga" men som kämpar på målmedvetet med sin träning. Var och en är snabb och uthållig på sitt sätt. Allt är inte en tävling. Jag försöker inte kopiera någon. Tänker inte att "wow, så där snabb och uthållig måste jag också bli" utan mer "wow, vilka resultat den där personen gö

Dagens långa löpning blev ett par timmar försenad så det mesta av den gick i månens sken på cykelbanorna runt om i Skövde. Men det blev ett jättebra pass och min pulsklocka blev så imponerad att den uppgraderade mina "förutsägbara tävlingstider" å de grövsta... På förmiddagen var jag uppe på berget med Selma och kollade in hur skidspåren såg ut. Hellner-milen, Lasse-rundan (5k) och konstsnöspåret var öppna. Den vackra vårsolen värmde och detta tar givetvis hårt på snön just nu. Men det var några tappra skidåkare på plats och de såg ut att trivas bra i spåren. Tycker mig ha hört att det ska bli lite kallare i helgen - så det finns kanske en chans för fin skidåkning även då. Speciellt på morgonen då nattens kyla dröjt sig kvar. Själv jobbar jag halva dygn hela helgen, så ingen skidåkning för mig tyvärr. Men bara gruset sopas bort från cykelbanorna så kan man ge sig ut på rullskidorna igen. Jag var hemma hos min mor på dagen. Lagade grynkorv från Perssons livs i Timmerdala (

I kväll blev det ett sånt där löppass då det mesta bara kändes bra. Solen var på väg ner när jag gav mig ut och det hade inte hunnit bli helt mörkt när jag väldigt nöjd med mig själv kom hem efter 12 kilometers löpning. Hade bestämt mig för ett pass med långa intervaller, men valet föll lite däremellan - på ett slags pyramidupplägg där första intervallen var 500 meter lång, nästa 1.000 meter, den tredje 1.500 meter och sen nedåt igen med 1.000 och 500 meter. Mellan varje intervall vilade jag genom att promenera 1,5 - 3 minuter. På den längsta intervallen var farten uppe i ett 4:12-tempo och på den fjärde intervallen, som var den mest krävande, höll jag ett 4:31-tempo. Herregud, trodde nästan att jag skulle avlida då. Sjukt kämpigt. När den sista intervallen var gjord berömde jag faktiskt mig själv. Var sååå värd det! (Ha, ha) Valet av väg på nedvarvningen gjorde den delen av passet rätt så ansträngande också. Sprang den långa uppförsbacken utmed 49:an och Cementa upp till, och igen

Man behöver ju nödvändigtvis inte bara åka skidor i snön. Nä, nä, det funkar att springa i den också. Det gjorde jag i dag men det höll på att sluta illa vid ett par tillfällen... Dagens pass var ett så kallat "Maffetone-pass" - det vill säga länge-löpning med låg puls. De första tolv minuterna ska genomföras med en puls som ligger under den lägsta pulsen av själva huvuddelen av löpningen. Det var svårt! Men sen rullade det på och pulsen höll sig relativt låg resten av passet. Det blev en blandning mellan oplogade och snöfria skogs- och asfaltsvägar och cykelbanor med både grus och asfalt. På skogsvägen förbi Ryds grottor var det ganska utmanade att jogga. Höll på att dratta omkull i den djupa snön ett par gånger. Det var lite lurigt att springa i de smala och ojämna hjulspåren på den vägen. Men fallen ordnade upp sig. Satte bara handen i den mjuka djupsnön å var snabbt uppe igen. Kuperat var det också. Fick ihop drygt 200 höjdmeter på denna 15 kilometer långa (och mycket l

Det börjar ta en hel del på snön nu och våren gör mer och mer för att annonsera sin ankomst. Dagarna blir allt varmare och längre, solen är faktiskt uppe fem minuter mer för var dag nu i mars. Det tar hårt på snön men på Billingen var det rena rama vinterlandskapet i går... Ett tag trodde jag att det var kört med längskidåkning på Blängsmossen den här säsongen. Det var 24 år sedan jag åkte skidor där men vi fick ju en omgång snö till och i går var jag ledig och tog chansen. Det ångrar jag inte. När man väl tagit sig ut på mossen från Lerdalavägen öppnar sig ett landskap som är smått overkligt i våra trakter. Man tror nästan att man hamnat i ett norrländskt fjällandskap - och när detta landskap är klätt i vinterskrud blir man så hänförd att ord saknas. Bilderna jag tog gör det ändå ingen rättvisa. Måste upplevas, så passa på nu om du har chansen... Tog mig fram genom 100 procent stakning. Armarna och magen fick jobba medan benen fick vila. Det

Dagens ord är TRÄNINGSVÄRK! Ni vet den där sköna känslan av att man gjort något då ovana muskler fått jobba - och byggas - men som gör så ont, så ont... I går tränade jag långa intervaller i brant backe. Så brant att det inte var någon idé å försöka springa speciellt snabbt. Men det var inte heller mitt mål med gårdagens löppass. Hade bestämt mig för att pulsen skulle få styra intervallerna (3x800m med 3,5min gå/joggvila efter) och det tog inte lång tid innan den nådde över 85 procent av max när jag kämpade på uppför. Lugnade mig då för en stunds återhämtning och ökade när pulsen låg inom zonen igen. Min tanke med den här typen av träning är att bli snabbare och uthålligare i uppförsbackarna. Hoppas få bättre ork och styrka å kunna hålla ett högre tempo med samma pulsnivå i samma typ av backe. Har ju ett antal olika backar som är långa, så jämförelsen vad gäller utveckling får göras i respektive backe. Ska bli spännande å se vad det här kan ge. Passet var riktigt jobbigt men det tip

Det blev en trevlig kväll på gymmet i dag. Ett par korta pass i stakmaskinen och lite mer vikter i styrkemaskinerna. Det känns som jag äntligen är på rätt väg... Det var massor av folk som tränade på Actic i kväll men det flöt på bra utan väntetider vid de olika maskinerna. Löpband och crosstrainers var i det närmaste helt upptagna när jag kom dit men jag fann ett ledigt löpband och värmde upp där i tio minuter innan jag tog tag i styrkan. Ja, styrketräningen går åt rätt håll nu. Snart ska jag nog kunna köra på som vanligt igen. Testade även stakmaskinen vid ett par tillfällen - och det blev personbästatid båda gångerna. Ja, ja, jag vet att ni tänker "att nu börjar han skryta om sina tider igen". Men det kan jag säga; det är inga tider att skryta med. Men jag blir glad när jag ser att jag lyckas "slå mig själv" lite då och då. Det blev 20,1 på 100 meter och 4:10,3 på 1000 meter. På god väg mot årets mål att klara sub20sek respektive sub4min alltså. En trevlig kv

Hej på er! Jodå, det gamla skrället lever fortfarande men jag har varit trött - och ÄR fortfarande väldigt trött. Mest hela tiden faktiskt. Men jag har försökt att träna som vanligt och sovit extra mycket. Fast orken finns inte riktigt så har jag lagt bloggandet åt sidan ett tag. Men nu tittar jag in på bloggen och skriver ner några ord... I torsdags sprang jag ett tröskelpass i Tibro - 3x10 minuter med tre minuters gå-vila efter varje. Det var fruktansvärt jobbigt men det brukar ju de här passen vara. När jag tittar tillbaka på ett likadant pass från november så ser jag att jag satte samma ansträngning som det i torsdags (17 på Borgskalan) men avslutade texten som beskrev passet med "bra pass". Det gjorde jag inte den här gången. Jag var helt färdig efter varje intervall och återhämtningen tog lång, lång tid. Tre minuters vila (promenad) efter varje intervall skulle nog behöva vara det dubbla. När nästa intervall startade var jag riktigt trött. Det var väl egentligen bara

Det går fortfarande rätt trögt med träningen men jag släpade mig i alla fall ner till gymmet i dag. Och det efter en två-timmars-tur med Selma. Å så fixade jag ännu en snabb 100-metersstakning... Förmiddagen ägnades åt en lång promenad i det blöta snöfallet. Det var väl inte världens roligaste väder men Selma var inte ledsen för det. Hon hängde mer än gärna med ut. När vi kom hem åt jag lunch (en mycket god hemmagjord vegetarisk lasagne) och sen drog jag ner till gymmet för en stunds styrketräning. Eftersom jag inte riktigt tagit mig tillbaka till min tidigare form så blev det inga tunga vikter den här gången heller. Däremot körde jag tio repetitioner i tre set på varje maskin, så det blev rätt jobbigt ändå. När styrketräningen var klar körde jag en omgång i stakmaskinen - 100 meter på  20,5 sekunder vilket är mitt näst bästa resultat någonsin. Rundade av med några minuter på träningscykeln. Det blev ett väldigt bra pass det hela. Har tittat tillbaka på februari och konstaterat att