När jag var i Borås i går insåg jag att det skulle bli svårt att hinna hem till Mickes tuffa skidgångspass i slalombacken i Skövde. Tog igen det i dag med norska intervaller i löpspåret istället...
Om du klickade på länken ovan så vet du nu vad dessa superintervaller innebär. Om du vill veta hur de kändes så kan jag nämna att de var jobbiga. Riktigt jobbiga!!! Pulsen på intervallerna låg mellan 85-90 procent av min maxpuls och jag lät som värsta ångloket när jag kämpade mig fram i skogen. Hade jag inte haft reflexvästen på mig hade eventuella älgjägare kunnat ta miste på mig och en brunstig älgtjur... Fick ta i från tårna för att behålla tempot uppe och sneglade på klockan gång efter gång i min förtvivlan över att de fyra minuterna aldrig tycktes ta slut. Jag sprang verkligen allt jag kunde förmå för dagen. När sen "vilan" kom tycktes de tre minuterna försvinna i ett huj. Det var som att jag bara ville spy åt allt som började med "norska" nånting... Ville aldrig göra om det här igen. Men nu i efterhand så känns det rätt gött att klarat av dem. Och att jag kunde hålla ett hyfsat jämt tempo genom varje intervall och i vilan efteråt var även det positivt. Det blir nog fler såna här pass framöver - men med en viss försiktighet så att det inte blir alltför många till en början.
På eftermiddagen bjöd jag Anna på fika. Även detta var i löpningens tecken för jag tyckte att hon var värd en hyllning för det fina resultat hon fick på Seedningsloppet i söndags. Dessutom var det ju ett personbästa på milen (48:47) för hennes del. Hon är en riktig löpartalang så jag är säker på att fler personbästa kommer att trilla in framöver. Då får det bli mer fika. Kommer nog att bli fattig på det här. :)
 |
| Känslan under VARJE intervall... |
 |
| Lyckades hålla ett jämt tempo på mina fyraminutersintervaller. |
 |
| Supertalangen Anna. |
Kommentarer
Skicka en kommentar