Inlägg

Visar inlägg från januari, 2018

Månantiklimax

Bild
Hängde du med i rubriken? Mån-anti-klimax! En fullständigt nedmolnad grå himmel bjöd inte på den minsta glimt av någon måne i kväll. Så här missade man hela kittet av fullmåne, supermåne, blåmåne och månförmörkelse. Typiskt... Hittade en fin bild på månförmörkelsen (blodmånen) på Instragram . Inte illa. Här kan du se en video om hur en månförmörkelse blir till och varför den ser röd ut från jorden. Vill du ändå se kvällens månförmörkelse i sin helhet så kan du kolla in den här...  Nu får vi ge oss till tåls till den 27 juli och kolla in månuppgången klockan 21:26. Sen sker nästa totala månförmörkelse i Sverige om ett år - den 21 januari 2019. Från månen och ner på jorden igen. Kan berätta att jag gått några promenader med Selma som vanligt, varit hos mor, och tittat på film tillsammans med min dotter här hemma i kväll. Det som saknades i dag var den tänkta löpträningen - men den tar jag i morgon istället. Den vanligaste dagen för träning. Det här är Selmas "vänt-sten"

Bildsvep: Vinter i Skövde

Bild
I dag bjuder jag på ett bildsvep från dagens förmiddagspromenad som gick i Våmbs omgivningar. Slänger in en liten påminnelse om morgonens "Super-Blue-Blood-moon" (Supermåne - månen är nära jorden, så en extra stor måne, Blå måne - andra fullmånen på samma kalendermånad och Blodmåne - alltså en månförmörkelse) också. Missa inte den! Som ni ser på bilden ovan har vi vår chans att se en del av månförmörkelsen precis vid månuppgången. Coolt! Bild: NASA Jag berättade om just den här speciella händelsen i ett tidigare inlägg  i år. Här i Skövde, om vädret tillåter, kan vi endast se slutet av själva månförmörkelsen. Tyvärr får vi inte uppleva den totala förmörkelsen som infaller runt 14:30 eftersom månen inte gått upp här då. Men kolla in månens övre högra del precis vid månuppgången 16:27, så har du en liten chans att se jordens skugga försvinna från månen strax efter. Annars får du bara njuta av en vacker månuppgång - om nu inte molnen är i vägen, vill säga... Järnvä

Nytt träningsupplägg på G!

Bild
Jag filar på ett nytt personligt träningsupplägg som ska vägleda mig mot mina nya mål. Vi snackar löpning, och lugna pass blandat med lite tuffare är som vanligt min melodi. Har satt upp ett antal mål för olika distanser också. Men jag tar det lugnt nu i början... En del justeringar kommer nog att ske. Just nu så begränsar jag mig till att löpträna max två gånger per vecka. Styrketräningen går inget bra nu, det vill säga - jag tar mig inte till gymmet alls, men jag oroar mig inte för det - jag ska nog komma igång snart igen. I slutet av veckan tänkte jag presentera upplägget på min "fördjupningssida" och på länken "träningsupplägg". Blötsnön vräkte ner men Selma måste ut i ur och skur. Oavsett väder protesterar hon aldrig. Så här såg det ut på Drottninggatan i förmiddags. Snöslasket började lägga sig... Bara att gilla läget. Jag har inte heller något emot dåligt väder. Efter en blöt promenad så stannar jag till i garaget eller (som här) vid förrådet

Firade mor och Kian i dag

Bild
En dag för mor blev det i dag. I samband med hennes födelsedag var hela familjen där och firade henne - och samtidigt så firade vi lille Kian som blev en månad just denna dag. Kian somnade gott hos farfar hemma hos gammelfarmor. Så här sov han hos mig i mer än en timma. Supermysigt! Smörgåstårta är gott och vi åt en väldigt god sådan. Till tre-kaffet hade vi sedan tidigare planerat att äta den gamla klassikern med en skiva rulltårta, en klick grädde på den och toppad med bär. Dukade upp bordet med rulltårtsbitarna på ett blankt vitt fat med förgylld kant, la grädden i en kristallklar glas-skål och bären i varsin liten vardags-skål. Sen fick var och en av oss sätta ihop sin egen skapelse - en "Ikea-bakelse" som jag valde att kallade den - en riktig "gör-det-självare..." Då fick ju var och en den precis som man själv önskade. En bakelse, inte bara firade mor och Kian utan också för att hylla minnet av en stor svensk entreprenör. Förmodligen vår allra största.

Löpträning på gång

Bild
Så gav vi oss ut då, jag och Selma under den blå himlen och med solen som sällskap - fast beslutna om att genomföra en löpträning med riktigt låg puls. Det var alltså  löpträning på gång - en löpträning med mycket gång... Morgonen hade hunnit bli förmiddag då vi tog en kilometerlång promenad bort till järnvägsbanken mot Våmb. Där startade jag pulsklockan och pulsvarningen var inställd på att larma när pulsen gick över 110 slag per minut. Vi skulle ta oss fram fem kilometer i lätt uppförsbacke och sedan vända och få nedförsbacke tillbaka. Började att gå i ganska rask takt, och där det gick fick Selma gå okopplad. Det var en del andra ute å gick och cyklade, så jag fick hålla Selma kopplad en hel del. Selma kämpade på där bakom - men oftast framför... Rask takt och uppförsbacke som sagt - så pulsen gick över 110 snabbt, redan vid halvsnabb gång. Då var det bara att lugna sig och låta pulsen sjunka. Det blev lite mer promenerande än vad jag hade räknat med. Några korta jogg-str

Träningen går trögt

Bild
Det är fortfarande riktigt segt på träningsfronten. Fem kilometer löpning i januari och elva kilometer på skidor är alldeles för dåligt om ni frågar mig. Men i morgon blir det ett experiment... Känns verkligen inte bra det här. I och för sig håller jag mig till planen med två träningspass per vecka (om jag kommer ut i morgon vill säga) fast i sin helhet är det här allt annat än bra. Jag ser liksom ingen ljusning. Ställer nu hoppet till att morgondagens experimentella träningspass kan ge mig en viss framtidstro för en ökning av träningsnivån framöver. Tänk om Blängsmossen, bara 4,5 kilometer hemifrån, blir så här fin innan vintern är slut. Då blir det mer konditionsträning på längdskidorna... Tisdagens längdskidåkning var en rolig grej och helt klart jämförbart med hård löpträning. Det gav mig en insikt om att jag mer och mer borde tänka mer på andra typer av konditionsträning som komplement till löpningen. Jo, jag har tänkt så förr men liksom inte gjort verklighet av det. K

Ute på glid...

Bild
Jag skrattade gott åt mig själv när jag var ute i skidspåret i dag. Har inte alls tekniken för längdskidåkning och fick slita som ett djur för att ens ta mig fram i promenadfart. I minsta nedförsbacke höll jag på att falla omkull och i uppförsbackarna stod jag nästan still. Fram med skämskudden nu när du läser mitt inlägg.  La ut en bild på Instastory precis innan start Hahaha, nä, nån längdskidåkare blir jag nog aldrig! Inte ens med hjälp. Men elva kilometer i ganska fina skidspår fick jag ihop. Och en fin naturupplevelse. Valde gröna spåret - Hellnermilen - istället för konstsnöspåret. Misstänkte att det inte skulle vara så många skidåkare där när det började närma sig lunch en helt vanlig tisdag. Och så var det. Skönt det så man slapp att skämma ut sig med sina pajaskonster bland en massa andra skidåkare. Vackert vinterlandskap Vill inte påstå att det blev någon skön tur heller. Det var bara ett jäkla slit och den enda behållningen blev naturupplevelsen och

Blickar framåt

Bild
Helgen är äntligen över och snart är det måndag igen. Japp, jag har jobbat fredag-lördag-söndag och nu väntar ett par dagars välbehövlig ledighet - så den där måndagen som de flesta bävar för, ser jag fram emot. I alla fall i dag... Måste dock säga att jag var lite avundsjuk på de som var lediga och hade möjlighet att njuta av det fina vädret i dag. Från jobbet bevittnade jag solen gå upp och fick se hur dess strålar letade sig ner från berget och fyllde hela stan med solsken. Luften var isande kall och Billingen gnistrade av snö och frost. Solens ljus skiftade mellan orange och rosa och gav hela östra bergssluttningen en magisk nyans. De starka strålkastarna från slalombacken glimmade som diamanter. Ja. det var så vackert så man nästan tappade andan. Det var omöjligt att få en bild som kunde ge min upplevelse rättvisa. Avståndet var för långt för att min dåliga mobilkamera och jag skulle fixa det... Men live var det otroligt vackert!   Lyckans ostar ni som kunde vara på Bil

Årets första löpning. ÄNTLIGEN!!!

Bild
Så blev den då äntligen av - årets första löpträning. De första stegen var lite trevande men snart rullade det på...  Vintern har kommit till stan och snön lyste vit vart jag än såg. Helt underbart! Allt blir så mycket ljusare och ute i naturen är det riktigt fint nu. Som i en vintersaga. Efter en lång promenad med Selma bytte jag om till kläder för löpning. Det kändes ovant, men bra. Och lite skrämmande! Hur skulle kroppen reagera? Skulle jag klara av ett löppass med min yrsel? Eller fanns risken att yrseln skulle bli värre? Men svaret på den frågan kunde jag ju inte få utan att testa, så det var med en viss tveksamhet och försiktighet jag stapplade iväg på mina första löpsteg för året. Underlaget på vägarna och gångbanorna varierade mellan snö, is och saltslask. Och luften underbart kall och frisk. Var snart inne i ett vad jag tyckte lagom tempo. Efter en och en halv kilometers uppvärmning startade jag den första av fyra intervaller som jag förprogrammera

Nu ska det bli av...

Bild
Är lite smått upphetsad nu... Känner att det är på gång och att det blir svårt att hålla tillbaka. I morgon ska det ske - det må bära eller brista.  Snackar naturligtvis om löpning! Nypremiär efter 17 dagars uppehåll (lång, lång tid för mig) är vad som väntar. Som jag har längtat. Har inte vågat ge mig ut pga min yrsel (ostabilitet) och illamående men i morgon ska jag göra ett försök. Yrseln finns kvar men inte så illa som tidigare. Det blir ett test för att se hur kroppen reagerar. Kanske inte så långt eller så värst snabbt. Löpardojorna väntar...  Längtar också ut på långa vandringar i skog och mark. Gärna då för att utforska nya platser eller ställen där det var längesen man gick. Älskar det! Har mest blivit promenader på gångavstånd hemifrån på sistone. Funkar bra det med för här finns många fina ställen att gå på. Har ju både naturen och stan inpå knuten, så valet är fritt utefter vad man känner för. Vaknade till den här synen. Vitt överallt!  Norra Bergvägen i S

En helg i vilans tecken

Bild
Helgen har passerat och en ny vecka med jobb har just inletts. Eftersom jag inte är i form än blev den gångna helgen en riktig vilohelg. Det var gött! I fredags var jag både hos familjens äldsta och yngsta. Det skiljer 32.475 dagar mellan dem - eller 88 år och elva månader för att uttrycka det mer begripligt. Det var roligt att träffa dem och det blev en jättebra fredag. Lördagen och söndagen tog jag det bara lugnt. Några promenader och några tankar och konstateranden. Vinterstudion från soffan där det bjöds på fina svenska framgångar. Å så bio med sonen. Sköna dagar... Kom iväg till Mio också och köpte en ny tv-bänk där. På rea såklart. Kommer nog bli bra. Jag hoppas dessutom kunna komma igång med löpträningen snart igen. Tänkte börja med ett pass denna veckan och sen öka till två pass per vecka. Om det inte blir något bakslag innan så tänkte jag testa på torsdag. Den 18 januari 2018 känns som ett bra datum för en nypremiär (18jan18). Helgens funderingar i bilder... LED-bel