En Mil om Dagen

Vilodagar... Vad är det? I det här sammanhanget är det dagar när jag har träningsvila - det vill säga när jag inte byter om till träningskläder för att utföra något svettigt pass. Ingen löpning, ingen styrketräning - inget sådant på hela dagen. Men promenerar, det gör jag gärna på vilodagarna. Ibland är promenaderna så hårda att jag kanske borde ha bytt om till träningskläder och räknat det som ett träningspass ändå. Att gå en raskt promenad uppför Billingen höjer pulsen rejält. Och mjölksyran känns i benen... Från måndagens långtur med Selma. Här är vi på väg upp för "Indianstigen" på Billingen. Sen blev det en kombo av Gröna- och Lila milen. Kan man springa Lila milen i januari? Jodå, än så länge är det snöfritt och perfekt för löpning. Just i måndags var det hyfsat torrt på stigarna också. Hittills i år har jag haft totalt fem träningsfria dagar, alltså det som jag kallar "vilodagar". Jag lägger medvetet in dessa eller så låter känslan bestämma

Efter tisdagens styrketräning hade jag dragit på mig en rejäl träningsvärk i armar, axlar och skuldror. Den har faktiskt hängt i ända tills i dag, då det var dags för ett nytt pass på gymmet.  Körde mitt vanliga program, så musklerna som värkte utsattes inte för samma ovana träning som i tisdags. Det blev ett riktigt bra pass i dag, och kroppen kändes stark. Det gjorde den däremot inte på min löpträning i går. Min tanke om att köra tre hårda pulsintervaller på 2, 4, och 6 minuter i backen på Norra Bergvägen (ca 2,5-10 % lutning) fick jag revidera. Märkte direkt att kroppen inte ville svara på den här typen av träning, det var faktiskt precis att jag klarade av den första intervallen. Pulsen hann inte stiga till den högsta zonen heller, så efter att jag pustat ut körde jag de två sista intervallerna i två minuter de med. I tanken hade jag den gamla klyschan; "den bästa träningen är den som blir av" - och så blev det ju... Efter löpningen var jag så här trött som jag ser

Att ens tröskelkänsla varierar efter dagsform, det är något jag kan intyga. Ena dagen kan jag springa på lätta ben i 4:40-tempo, en annan dag är hela kroppen i uppror och jag får kämpa järnet med blytunga ben för att ens kunna nå upp till ett 5:30-tempo. Helt sjukt hur mycket det kan skilja. Tröskelträningen är central i min löpträning. Det känns som om kroppen trivs bäst då jag springer en bit under mjölksyratröskeln. Men vad är begreppet "tröskel" då? Ja, det finns säkert många vetenskapliga rön och artiklar om detta, men för mig är det den där gränsen precis innan kroppen börjar få riktigt svårt att arbeta hårt - då mjölksyran (laktatet) i blodet kommer upp sådana nivåer att kroppen får svårt att forsla bort den, och då man förmodligen inte orkar hålla på så värst länge till i den aktivitet man ägnar sig åt. Att hitta sin tröskelgräns, och ligga en bit under den, gör att man kan jobba på ganska länge med en relativt hög ansträngning. Kroppen tar hand om mjölksyran, fors

Ordet TUNGT har använts flitigt här i bloggen den senaste tiden, i alla fall innebörden av ordet. Men den tunga perioden tycks tyvärr inte vilja ge med sig. Känner mig orkeslös och maktlös, för jag vet inte riktigt varför eller vad det här beror på. Har i och för sig mycket om och kring mig just nu, och den mörka årstiden kanske påverkar mig mer än vad jag tror. Men trots det tunga oket har den här veckan blivit en av de bästa träningsveckorna på länge! I allt det motiga har jag för en gångs skull lyckats vara disciplinerad i min träning. Tagit mig till gymmet och kommit ut på löpträningspass. Tackar filosofin, "att köra på känsla", för det! ;) De senaste sju dagarnas löpträning. Däremellan styrketräning. Allt på känsla...  Andra knep som jag tagit till för att motivera mig har varit att lyssna på olika poddar, läsa artiklar och kolla in Youtube-klipp. Allt har kretsat kring träning, och då speciellt löpträning. Det har faktiskt gjort nytta! Så inspirerande att til

Hej, och god fortsättning på det nya året!  Har det börjat bra? Hoppas det! För mig känns det som om jag har fått i mig flera liter trögflytande bromsolja och ett ok på huvudet. Det är så tungt, så tungt. Visserligen visar pulsklockan att jag flyttat fram min mjölksyratröskel från 160 i puls till 162 (klockan tror att jag kan springa i "mjölksyratempo" - 4:42 per kilometer - med två slag till per minut mot förut). Det är en utveckling åt rätt håll. Att förskjuta tröskeln närmare maxpuls innebär att det tar längre tid för kroppen att nå tröskeln. Man orkar alltså jobba längre med hög ansträngning och med syre i musklerna, innan mjölksyran slår till. Att orka springa med hög intensitet länge är i sig ett mål för att nå mitt huvudmål - att klara milen på mindre än 45 minuter... Året började annars med ett styrketräningspass på gymmet. Har sagt det förut - på den här fronten måste jag bli bättre. Mycket bättre än förra året i alla fall. Då fick jag ihop totalt 36 stycken s