En Mil om Dagen

Ett lugnt pass blev ett tungt pass... Årets sista löprunda, "Sylvesterlöpningen", blev bland de tyngsta träningspassen i år. Kroppen svarade inte alls, och det var bara tack vare mitt sällskap (Anna) som jag lyckades hålla någorlunda tempo denna soliga nyårsafton. Utan henne hade jag gett upp efter ett par, tre kilometer. En mil skrapade vi ihop... LÄS MER: 10-talet blev träningens decennium Sedan jag sa hej då till milhetsen i november, så har jag sprungit betydligt mindre än t ex i somras. Då tränade jag i och för sig inför mitt första maraton, med långa pass för att anpassa mig för just den utmaningen, men under hösten har det gått riktigt trögt. Motivationen har inte funnits där riktigt. Roade mig med att jämföra sommarperioden 14 juli - 27 augusti med perioden 13 november - 27 december. Sträckan under sensommarperioden var 247 km, jämfört med hösten/vinterns 96 km (15 mil mindre nu alltså). Det här är en stor anledning till att jag satt upp ett utmanande och tu

De här dagarna mellan jul och nyår är svåra att identifiera, i alla fall har inte jag någon känsla för vilken dag i veckan det är. Jobbar tre nätter nu, och i schemat står det fredag, lördag och söndag, och eftersom jag jobbade första passet natten som var, så borde det vara lördag i dag... När jag vaknade tyckte jag att det skulle passa bra med ett kort (och lungt) löppass, en dag som denna mellan två långa nattpass. Precis innan jag stack ut tänkte jag om. Ville testa ett tröskelpass istället. Det betyder lite tuffare löpning än den tänkta "lugna", och det har ju blivit några sådana pass det senaste. Känner mig hyfsat bekväm med dessa, så jag ställde in pulsvarningen på 155bpm - vilket är mitt i min tröskelzon. Då skulle jag få jobba lite! Det gick lätt till en början då jag var utvilad och det mesta var nedför. Sen kom första uppförsbacken och efter 1,5 kilometer började det bli riktigt jobbigt. Hade ignorerat pulsvarningen som skrek för fullt, och kört vidare med hö

Julhelgen är över. Startade julaftonens morgon med en kort löprunda och avslutade annandag jul med en lite längre löptur. Behövde bränna några extra "jul-kalorier" efter helgen... ;) Skämt åsido, så behövde jag träningen för att kunna bli bättre på att springa en mil snabbare. Ni vet - min utmaning för 2020. Äh, vi får väl se hur det går med allt det där. Kul att ha ett mål att träna mot. Känslolöpning gäller alla dagar. Speciellt i dag, då jag hade bestämt mig för att köra ett par tuffa intervaller - med hög intensitet så länge jag orkade. Det blev inte så länge! Tre minuter, sen fick jag lägga av. Flåset fanns inte där, benen vek sig nästan och hjärtat dunkade frenetiskt. Tre minuter räckte till drygt 700 meter (då i 4:10/4:15-tempo ungefär). Resten av passet blev en blandning av gång och jogg (pga allmän trötthet, och slutkörd efter intervallerna), men på den sista kilometern lyckades jag kraftsamla mig och bränna av en "mil-tempo-kilometer". Kändes bra, det bl

Dan före dopparedan... Har haft en veckas ledighet och har ytterligare några dagar kvar. Ända till fredag kväll faktiskt. Då jobbar jag tre nätter innan ytterligare en ledig vecka väntar. Träningen rullar fortfarande på sparlåga, men i kväll tänker jag försöka ta mig till gymmet. Ska väl få till lite löpträning någon av juldagarna också. Satsar ju på kortare pass nu än förr. Lite tuffare träning. Om inspirationen finns blir det kanske 2x5 minuter med puls i den högsta zonen. Just så ska jag ju träna enligt rådet från 30k i Skövde. I alla fall om jag vill få upp mitt konditionsvärde och kunna springa en snabb mil så småningom. Upplägget har jag med mig men varje pass kör jag på känsla efter dagsform, så vi får se vad det blir. Tänker att jag allteftersom man blir bekvämare i dessa intervaller öka på dem i både längd och antal - upp till 4x8 minuter kanske. Och det behöver ju inte gå fort varje gång man springer heller. Ett pass i en lång backe får upp pulsen rejält, utan att det går

...och här är en av dem! Varför då? Jo, för tidigt i morse var jag uppe och sprang min andra solståndslöpning för i år. Ni vet, vintersolståndet inföll ju 05:19 i morse, och då har jag den där fixa idén om att vara ute och springa - vilken tid på dygnet det än är. Så även i dag... Det var segt att vakna till i morse. La mig vid ett och somnade någon gång efter två. Sen ringde klockan 04:45. Det var mulet men uppehåll. Ett par grader varmt och snöfritt. Startade mitt pass 20 minuter innan vintersolståndet och sprang 20 minuter efter. Sträckan blev 7,29 km och snittempot per kilometer 5:29. I stort gick första delen av distansen i nedförsbacke (A1-träning) och den andra halvan hemåt, uppför (tröskelträning). Ett bra träningspass, där jag faktiskt kände mig lite piggare än vad jag borde. Men några andra löpare såg jag inte till... När jag kom hem blev det en kort promenad med Selma, en dusch och sedan "vändskumpa" för att fira att vi åter går mot ljusare tider. Äh, "

#MySub45Challange: Det har varit tröga dagar och träningen har verkligen inte blivit av som jag önskat. I morse när jag vaknade tidigt var jag helt slut. Tog ut Selma på en kort morgonpromenad och sen gick vi hem och la oss igen. Det känns som det ligger något och lurar i kroppen, för jag är matt, orkeslös och allmänt hängig. Inget bra en dag då man skulle göra ett konditionstest... Efter den korta morgonpromenaden sov vi till klockan elva på förmiddagen. Klädde mig och tog med Selma på en långpromenad på bergssluttningen. Huvudet var tungt och lederna gjorde ont. Tänkte att det kommer inte funka med något konditionstest i dag. När vi kom hem ramlade jag ihop i soffan och blev liggande där tills det var dags för konditionstestet - ett så kallat maxtest dessutom. Jag tvekade in i det sista, men hade i tanken att jag åtminstone skulle klara av att ta fram mina pulszoner. Skippa det krävande VO2-max-testet. Stefhan Andersen på 30k tog emot och visade in mig till rummet där jag skulle

Ännu en vecka har vi lämnat bakom oss - och en ny spännande vecka ligger framför... Det lackar dessutom mot jul och julstressen börjar kanske kännas så smått för var och en av oss nu? Jag gillar julen men inte stressen innan. Har hittat ett sätt att hantera det på, så det funkar trots allt ganska bra nu för tiden. Egentligen skulle jag helst av allt få bort den här julklappshysterin. Man köper alldeles för mycket! Dop- och 2-årskalas i lördags Med dessa kvicka tankar om julen övergår vi nu till min träning. Veckan som gick bjöd på ett styrkepass på gymmet, ett par halvtuffa löpträningspass och en pulshöjande söndagspromenad. Bokade även in ett konditionstest, vilket ska genomföras dagarna innan jul (om jag håller mig frisk). Annars var den stora höjdpunkten Milas dop i Skara domkyrka i lördags. Hon var så fin. Och samtidigt firades storebror Kian som fyller 2 år i slutet av december. Jag har världens finaste barnbarn, och är sååå stolt över dem!!! "After-run-selfie&qu

Det är inte så roligt just nu! Är i en träningssvacka och energin finns inte riktigt, varken för löpning eller styrketräning. Men jag gör vad jag kan för att hålla igång. I dag blev det styrketräning för första gången sedan den 17 november, och i förra veckan ett par löpträningspass. Fast det går riktigt trögt! Tur man lämnat "milhetsen". Även orken och lusten att skriva här på bloggen sviktar... Det blir nog fortsatt lite mindre här ett tag framöver. Ska försöka hålla er någorlunda uppdaterade om vad som händer - å så presentera de kommande inläggen som inleds med #MySub45Challenge. Ni minns, va? Det är några ämnen som ska avhandlas i försöket att klara milen på under 45 minuter... Vinter i Skövde just nu. I morgon försvinner det... (?) Snöfritt i Trollhättan i torsdags Nöjd efter 4 km transportlöpning från jobbet