Varmt välkommen till denna blogg! Jag är en snubbe, eh jag menar gubbe, som gillar att vara aktiv till fots - vandra, promenera och springa. Överallt! Helst snitta En Mil om Dagen! Mest vardagliga grejer. Till och från tvättstugan ger också plus i stegbanken. Ja, ni fattar - den här bloggen bjuder inte på några stora äventyr. Tränar på gym ibland btw.
Solförmörkelse och löpning
Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar
Det hade ju varit lite häftigt att springa under solförmörkelsen i fredags. "Solförmörkelselöpning" hade kunnat bli en fin hashtag och upplevelse. Men det gick inte - jag jobbade. Men den partiella solförmörkelsen fick jag både se och uppleva ändå. Inte riktigt som jag hoppats men det blev bra ändå...
Tycker att det var lite typiskt, det har varit solsken flera dagar i rad här i Skövde - å så just på fredagsförmiddagen var det mulet. Tunga moln som solen inte syntes igenom gjorde att jag och mina arbetskamrater inte kunde se månen skymma solen annat än via utsändningar på nätet. Men molnen hjälpte till att ge oss en annan upplevelse. Vi märkte tydligt hur det blev allt mörkare och mörkare ute, och strax efter att förmörkelsen nått sitt maximum (drygt 83 procent av solen täcktes här i Skövde) ljusnade det snabbt igen. Det får vi vara nöjda med. En häftig upplevelse var det och nu får vi vänta till den 11 augusti 2018 innan man kan se månen snudda solen här i Skövde nästa gång. Eller till den 12 augusti 2026 om vi ska få sen en liknande förmörkelse som den i går. Om du vill kolla in datum för fler solförmörkelser så kolla in sammanställningen jag gjort i slutet av det här inlägget. Ska definitivt försöka besöka nått av ställena om man får leva och ha hälsan...
Efter lördagens arbete blev det ett kort pass med intervaller i backe. Jag var trött efter jobbet och träningsvärken från torsdagens knäböj påminde mig om vilken grym övning det var. Men jag tog det lugnt och tryckte på så där lagom i uppförsbacken utmed 49:an utanför cementfabriken. Fem intervaller blev det, och efter att ha varit ute i en halv timma var jag hemma och redo för duschen. Det kändes bra. Nu är det soffhäng och bloggande en stund innan sovdags. Till sist vill jag bara påminna om att vårdagjämning inföll i går - så nu är äntligen dagarna längre än nätterna.
Lite kaxig rubrik, eller? Men faktum är att detta var mitt minst ansträngande lopp någonsin, samtidigt som det var det snabbaste Göteborgsvarvet jag gjort. Och det här säger jag inte för att skryta på nått sätt. För jag fick också med mig en väldig tråkig erfarenhet - jag hade en sån där dag då jag inte kunde ge allt... Det är inte kul när man redan kvällen innan känner att det är något fel i kroppen. Gick och la mig med en orolig mage, huvudvärk och lätt illamående. Kroppen gjorde ont och signalerade influensaliknande symtom. Kinderna blossade å kändes svullna och ögonen brände. Jag var trött, förbaskat trött, både mentalt och fysiskt. Efter nattens sömn kändes det lite bättre - men långtifrån bra. Huvudet var tungt och hela jag var seg som knäck. Tankar om att ställa in kom - men jag avfärdade dessa dumheter snabbt. Men jag blev tveksam igen... Var det halsont jag kände? Dottern hade ju precis varit sjuk med halsont och hosta. Hade jag blivit smitt...
Så gav vi oss ut då, jag och Selma under den blå himlen och med solen som sällskap - fast beslutna om att genomföra en löpträning med riktigt låg puls. Det var alltså löpträning på gång - en löpträning med mycket gång... Morgonen hade hunnit bli förmiddag då vi tog en kilometerlång promenad bort till järnvägsbanken mot Våmb. Där startade jag pulsklockan och pulsvarningen var inställd på att larma när pulsen gick över 110 slag per minut. Vi skulle ta oss fram fem kilometer i lätt uppförsbacke och sedan vända och få nedförsbacke tillbaka. Började att gå i ganska rask takt, och där det gick fick Selma gå okopplad. Det var en del andra ute å gick och cyklade, så jag fick hålla Selma kopplad en hel del. Selma kämpade på där bakom - men oftast framför... Rask takt och uppförsbacke som sagt - så pulsen gick över 110 snabbt, redan vid halvsnabb gång. Då var det bara att lugna sig och låta pulsen sjunka. Det blev lite mer promenerande än vad jag hade räknat med. Några korta jogg...
Innan jag berättar om loppet, en liten reflektion... Brukar ibland tänka runt den där lilla bubblan som många av oss löparnördar lever i, som är en stor del av vår värld och verklighet. Om alla orsaker som driver oss till löpning, om fokuseringen till hur fort man kan springa en mil eller två - och hur lite det egentligen betyder för alla andra i världen utanför. Om jag springer en mil på en timma, vem bryr sig? Förmodligen ingen annan än just vi löparnördar. Jorden lär snurra på som vanligt, oavsett om jag (eller du) tycker att vi gör "stordåd" i löpspåret. Du som läser detta inlägg har kanske ändå ett visst intresse för löpning. Härligt i så fall! Själv tycker jag jättemycket om att springa och snacka löpning med den som är intresserad (oftast blir det med någon annan som gillar att springa), men försöker att inte påtvinga andra mina löphistorier, om tempon, puls, rekord etc. Bara om de själva tar upp ämnet och vill. Men här i bloggen och på Instagram brukar jag dela med mi...
Kommentarer
Skicka en kommentar