Varmt välkommen till denna blogg! Jag är en snubbe, eh jag menar gubbe, som gillar att vara aktiv till fots - vandra, promenera och springa. Överallt! Helst snitta En Mil om Dagen! Mest vardagliga grejer. Till och från tvättstugan ger också plus i stegbanken. Ja, ni fattar - den här bloggen bjuder inte på några stora äventyr. Tränar på gym ibland btw.
Solförmörkelse och löpning
Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar
Det hade ju varit lite häftigt att springa under solförmörkelsen i fredags. "Solförmörkelselöpning" hade kunnat bli en fin hashtag och upplevelse. Men det gick inte - jag jobbade. Men den partiella solförmörkelsen fick jag både se och uppleva ändå. Inte riktigt som jag hoppats men det blev bra ändå...
Tycker att det var lite typiskt, det har varit solsken flera dagar i rad här i Skövde - å så just på fredagsförmiddagen var det mulet. Tunga moln som solen inte syntes igenom gjorde att jag och mina arbetskamrater inte kunde se månen skymma solen annat än via utsändningar på nätet. Men molnen hjälpte till att ge oss en annan upplevelse. Vi märkte tydligt hur det blev allt mörkare och mörkare ute, och strax efter att förmörkelsen nått sitt maximum (drygt 83 procent av solen täcktes här i Skövde) ljusnade det snabbt igen. Det får vi vara nöjda med. En häftig upplevelse var det och nu får vi vänta till den 11 augusti 2018 innan man kan se månen snudda solen här i Skövde nästa gång. Eller till den 12 augusti 2026 om vi ska få sen en liknande förmörkelse som den i går. Om du vill kolla in datum för fler solförmörkelser så kolla in sammanställningen jag gjort i slutet av det här inlägget. Ska definitivt försöka besöka nått av ställena om man får leva och ha hälsan...
Efter lördagens arbete blev det ett kort pass med intervaller i backe. Jag var trött efter jobbet och träningsvärken från torsdagens knäböj påminde mig om vilken grym övning det var. Men jag tog det lugnt och tryckte på så där lagom i uppförsbacken utmed 49:an utanför cementfabriken. Fem intervaller blev det, och efter att ha varit ute i en halv timma var jag hemma och redo för duschen. Det kändes bra. Nu är det soffhäng och bloggande en stund innan sovdags. Till sist vill jag bara påminna om att vårdagjämning inföll i går - så nu är äntligen dagarna längre än nätterna.
Innan jag berättar om loppet, en liten reflektion... Brukar ibland tänka runt den där lilla bubblan som många av oss löparnördar lever i, som är en stor del av vår värld och verklighet. Om alla orsaker som driver oss till löpning, om fokuseringen till hur fort man kan springa en mil eller två - och hur lite det egentligen betyder för alla andra i världen utanför. Om jag springer en mil på en timma, vem bryr sig? Förmodligen ingen annan än just vi löparnördar. Jorden lär snurra på som vanligt, oavsett om jag (eller du) tycker att vi gör "stordåd" i löpspåret. Du som läser detta inlägg har kanske ändå ett visst intresse för löpning. Härligt i så fall! Själv tycker jag jättemycket om att springa och snacka löpning med den som är intresserad (oftast blir det med någon annan som gillar att springa), men försöker att inte påtvinga andra mina löphistorier, om tempon, puls, rekord etc. Bara om de själva tar upp ämnet och vill. Men här i bloggen och på Instagram brukar jag dela med mi...
Lila milen på Billingen har nog fått många människor att känna ångest. Det är bergets grymmaste milspår, ett spår som lätt framkallar hög puls och mjölksyra - till och med när man går. Det är en mil som inte lämnar någon oberörd. Anledningen är de många höjdskillnaderna. Lila milen börjar annars ganska flackt på skidstadion. Några mindre backar bara, några är korta och branta uppför - och några är lite längre, med långa sega motlut... De här backarna i början är överkomliga när man är utvilad men de sätter sig i benen. Och då, när benen är så där lagom sega efter fyra pulshöjande kilometrar, dyker den första riktiga utmaningen upp: - En ordentligt brant uppförsbacke med efterföljande segt upp, upp, upp (småkuperat) en bra bit. Jodå, det är en nästan 800 meter krävande sträcka som slingrar sig fram på steniga och ojämna skogsstigar. Och så där fortsätter det tills plötsligt en vägg dyker upp framför en. Men det är ingen vägg. Det är en backe som nära nog lutar 45 grader...
Kikar in här på bloggen för att berätta att träningen flyter på rätt bra nu (peppar, peppar). Styrketräning, löpning och skidgång hör till de mer frekventa träningspassen. Däremellan promenerar jag en hel del, mest för att det är rogivande. Kör efter ett eget upplägg, vilket fungerat fint så här långt. På mina löppass är jag inte rädd för att lägga in korta inslag med gång. En del kanske skäms för det, men inte jag. Mina löpträningspass inleds och avslutas ofta med 5-10 minuter rask promenad. Tycker det är ett skonsamt sätt att värma upp och varva ned på. Nu i november funderar jag på om jag ska köra efter Garmins "Dagliga förslag" ett tag. Garmin brukar föreslå 5-6 pass per vecka, men så ofta har jag inte tänkt att springa. Kanske minskar jag till två löpträningar per vecka ett tag, och kör två styrketräningspass också? Får se hur det blir. Styrketräningen är ju viktig trots allt. Snittar ungefär ett pass i veckan + pilates och HIIT-pass ibland. I dag körde jag ett Maffeton...
Kommentarer
Skicka en kommentar