Varmt välkommen till denna blogg! Jag är en snubbe, eh jag menar gubbe, som gillar att vara aktiv till fots - vandra, promenera och springa. Överallt! Helst snitta En Mil om Dagen! Mest vardagliga grejer. Till och från tvättstugan ger också plus i stegbanken. Ja, ni fattar - den här bloggen bjuder inte på några stora äventyr. Tränar på gym ibland btw.
Solförmörkelse och löpning
Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar
Det hade ju varit lite häftigt att springa under solförmörkelsen i fredags. "Solförmörkelselöpning" hade kunnat bli en fin hashtag och upplevelse. Men det gick inte - jag jobbade. Men den partiella solförmörkelsen fick jag både se och uppleva ändå. Inte riktigt som jag hoppats men det blev bra ändå...
Tycker att det var lite typiskt, det har varit solsken flera dagar i rad här i Skövde - å så just på fredagsförmiddagen var det mulet. Tunga moln som solen inte syntes igenom gjorde att jag och mina arbetskamrater inte kunde se månen skymma solen annat än via utsändningar på nätet. Men molnen hjälpte till att ge oss en annan upplevelse. Vi märkte tydligt hur det blev allt mörkare och mörkare ute, och strax efter att förmörkelsen nått sitt maximum (drygt 83 procent av solen täcktes här i Skövde) ljusnade det snabbt igen. Det får vi vara nöjda med. En häftig upplevelse var det och nu får vi vänta till den 11 augusti 2018 innan man kan se månen snudda solen här i Skövde nästa gång. Eller till den 12 augusti 2026 om vi ska få sen en liknande förmörkelse som den i går. Om du vill kolla in datum för fler solförmörkelser så kolla in sammanställningen jag gjort i slutet av det här inlägget. Ska definitivt försöka besöka nått av ställena om man får leva och ha hälsan...
Efter lördagens arbete blev det ett kort pass med intervaller i backe. Jag var trött efter jobbet och träningsvärken från torsdagens knäböj påminde mig om vilken grym övning det var. Men jag tog det lugnt och tryckte på så där lagom i uppförsbacken utmed 49:an utanför cementfabriken. Fem intervaller blev det, och efter att ha varit ute i en halv timma var jag hemma och redo för duschen. Det kändes bra. Nu är det soffhäng och bloggande en stund innan sovdags. Till sist vill jag bara påminna om att vårdagjämning inföll i går - så nu är äntligen dagarna längre än nätterna.
I dagens Throwback Thursday tar vi oss tillbaka några månader efter millennieskiftet. Platsen är Skåne och Danmark och sommaren har precis börjat. Men vad hände där då? Jo, Öresundsförbindelsen skulle snart öppnas och olika aktiviteter anordnas dagarna innan - bland annat ett löplopp. Just det loppet blev mitt första, och vad jag trodde då mitt enda lopp någonsin... Min fascination för häftiga byggnadsverk väckte genast mitt intresse då jag först hörde talas om "Broloppet 2000". Ett lopp som skulle starta i Danmark, gå genom den fyra kilometer långa Drogdentunneln till Pepparholmen (4k) och sen över den Öresundsbron (7.845 meter) till Malmö och ca 5 kilometer på fastlandet till målet vid Ribersborg. En halvmara med andra ord. Mitt första lopp någonsin skulle alltså bli en HALVMARA!!! Fast innan vi tar oss tillbaka till den tidiga sommaren år 2000 måste jag bara få nämna några ord om den här torsdagen. Förkylningen hänger i och har inte mattats av något - snarare tvärtom....
Innan jag berättar om loppet, en liten reflektion... Brukar ibland tänka runt den där lilla bubblan som många av oss löparnördar lever i, som är en stor del av vår värld och verklighet. Om alla orsaker som driver oss till löpning, om fokuseringen till hur fort man kan springa en mil eller två - och hur lite det egentligen betyder för alla andra i världen utanför. Om jag springer en mil på en timma, vem bryr sig? Förmodligen ingen annan än just vi löparnördar. Jorden lär snurra på som vanligt, oavsett om jag (eller du) tycker att vi gör "stordåd" i löpspåret. Du som läser detta inlägg har kanske ändå ett visst intresse för löpning. Härligt i så fall! Själv tycker jag jättemycket om att springa och snacka löpning med den som är intresserad (oftast blir det med någon annan som gillar att springa), men försöker att inte påtvinga andra mina löphistorier, om tempon, puls, rekord etc. Bara om de själva tar upp ämnet och vill. Men här i bloggen och på Instagram brukar jag dela med mi...
Å-stadsloppet i Örebro blev min första sub50mil som 60+ Det hade gått 1 890 dagar sedan jag senast lyckades springa milen snabbare än 50 minuter (17 augusti 2019 senast). I lördagens lopp var målet bara att genomföra det med en ganska tuff men behaglig ansträngning, och gärna med ett årsbästa som bonus. Tanken var runt 51 minuter, men tiden var egentligen inte så viktig. Hade varit nöjd med 55 eller 62 minuter också, bara jag vetat att jag legat med rätt ansträngning loppet igenom. Kontakten mellan min pulsklocka och hörlurarna krånglade redan i starten, så under den första kilometern var klockan fullt upptagen att söka kontakt. Kunde inte vid det tillfället hålla koll på vare sig tempo, puls eller så - utan hängde bara på i samma tempo som gänget framför mig, och allt kändes riktigt bra. Min förvåning blev stor då det plingade till i klockan, och den visade att första kilometern gått på 4:51. Jösses, trodde jag sprang betydligt långsammare än så. Allt kändes fortsatt bra. Kroppen svar...
Kommentarer
Skicka en kommentar