Varmt välkommen till denna blogg! Jag är en snubbe, eh jag menar gubbe, som gillar att vara aktiv till fots - vandra, promenera och springa. Överallt! Helst snitta En Mil om Dagen! Mest vardagliga grejer. Till och från tvättstugan ger också plus i stegbanken. Ja, ni fattar - den här bloggen bjuder inte på några stora äventyr. Tränar på gym ibland btw.
Solförmörkelse och löpning
Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar
Det hade ju varit lite häftigt att springa under solförmörkelsen i fredags. "Solförmörkelselöpning" hade kunnat bli en fin hashtag och upplevelse. Men det gick inte - jag jobbade. Men den partiella solförmörkelsen fick jag både se och uppleva ändå. Inte riktigt som jag hoppats men det blev bra ändå...
Tycker att det var lite typiskt, det har varit solsken flera dagar i rad här i Skövde - å så just på fredagsförmiddagen var det mulet. Tunga moln som solen inte syntes igenom gjorde att jag och mina arbetskamrater inte kunde se månen skymma solen annat än via utsändningar på nätet. Men molnen hjälpte till att ge oss en annan upplevelse. Vi märkte tydligt hur det blev allt mörkare och mörkare ute, och strax efter att förmörkelsen nått sitt maximum (drygt 83 procent av solen täcktes här i Skövde) ljusnade det snabbt igen. Det får vi vara nöjda med. En häftig upplevelse var det och nu får vi vänta till den 11 augusti 2018 innan man kan se månen snudda solen här i Skövde nästa gång. Eller till den 12 augusti 2026 om vi ska få sen en liknande förmörkelse som den i går. Om du vill kolla in datum för fler solförmörkelser så kolla in sammanställningen jag gjort i slutet av det här inlägget. Ska definitivt försöka besöka nått av ställena om man får leva och ha hälsan...
Efter lördagens arbete blev det ett kort pass med intervaller i backe. Jag var trött efter jobbet och träningsvärken från torsdagens knäböj påminde mig om vilken grym övning det var. Men jag tog det lugnt och tryckte på så där lagom i uppförsbacken utmed 49:an utanför cementfabriken. Fem intervaller blev det, och efter att ha varit ute i en halv timma var jag hemma och redo för duschen. Det kändes bra. Nu är det soffhäng och bloggande en stund innan sovdags. Till sist vill jag bara påminna om att vårdagjämning inföll i går - så nu är äntligen dagarna längre än nätterna.
Innan jag berättar om loppet, en liten reflektion... Brukar ibland tänka runt den där lilla bubblan som många av oss löparnördar lever i, som är en stor del av vår värld och verklighet. Om alla orsaker som driver oss till löpning, om fokuseringen till hur fort man kan springa en mil eller två - och hur lite det egentligen betyder för alla andra i världen utanför. Om jag springer en mil på en timma, vem bryr sig? Förmodligen ingen annan än just vi löparnördar. Jorden lär snurra på som vanligt, oavsett om jag (eller du) tycker att vi gör "stordåd" i löpspåret. Du som läser detta inlägg har kanske ändå ett visst intresse för löpning. Härligt i så fall! Själv tycker jag jättemycket om att springa och snacka löpning med den som är intresserad (oftast blir det med någon annan som gillar att springa), men försöker att inte påtvinga andra mina löphistorier, om tempon, puls, rekord etc. Bara om de själva tar upp ämnet och vill. Men här i bloggen och på Instagram brukar jag dela med mi...
Mängden kilometer löpning har varit ganska hög nu i december. Inget träningspass under milen en enda gång... Att springa så långt, så ofta, är inget jag är van vid. Men det är kul att utmana sig själv - och jag har tagit det lugnt för att inte dra på mig nån skada. Kroppen har verkligen vant sig vid långa pass men i dag var jag trött. Ett läckert belyst träd i Hentorp Sprang den traditionella solståndslöpningen i dag, den här gången för trettonde gången i rad (galet). Hade bestämt mig för att jogga i en och en halv timma, och mitt i passet - klockan 17:28 - inföll vintersolståndet. Det är en speciell känsla. Nu kan vi glädja oss åt att dagarna inte blir kortare längre. Redan i morgon är solen uppe tre sekunder längre än i dag. ;) Fick ihop drygt 15 solstånds-kilometer. Kände mig trött den första biten, så jag tog lugna steg. Sen flöt det på lite bättre och jag kände mig piggare hela vägen hem. Men när jag kom innanför dörren här hemma rasade jag ihop på golvet. Jag var ...
Kommentarer
Skicka en kommentar