En Mil om Dagen

Världsläget är spänt. Se bara på det fruktansvärda som händer i Syrien. Donald Trump och Brexit ger många frågetecken för framtiden. 2016 gav oss också ett tomrum då ovanligt många (stora) artister lämnade arenan. För egen del så har det gått åt skogen med min träning. I år har den verkligen inte flutit på som jag hade önskat. Det har blivit alltför många avbrott pga sjukdom som sedan följts av återhämtning och rehab. Har det inte varit förkylning så har det varit problem med magen eller ryggen. Långtifrån allvaret gällande världsläget - men just nu går det bara utför med gubben... Året började med en rejäl förkylning (influensa?) och nu i december åkte jag på en rejäl magsjuka med feberfrossa och total utslagning. Däremellan har jag haft både ryggskott och mer magproblem. Nu återhämtar jag mig men nån riktig träning har det inte blivit på elva dagar nu. Fyra kilo försvann också. Det känns för jäkligt och det är tufft att komma igång efter varje gång. Skulle inte ha något emot om den

...och årets kortaste pass! Dagens solståndslöpning blev en riktigt kort historia och innehöll minimalt med löpning. Varför detta då? Jo, i lördags fick jag känningar av att något i kroppen var fel. På kvällen (mitt under Kents sista konsert i avskedsturnén) blev det än mer påtagligt då något fick mig att bli mer och mer orkeslös. Från det att jag kom tillbaka till hotellet på lördagskvällen och till i går eftermiddag har jag i princip sovit hela tiden. Men i dag var jag äntligen lite bättre, och hunden behövde ju få komma ut, så "Solståndslöpningen" fick bli en kort promenad (974 meter). Får vara nöjd med att den blev av överhuvudtaget. Vintersolståndet inföll mitt i passet, när klockan var 11:44, och jag kunde fira femårsjubileum och det 11:e "Solståndsloppet" i rad. Tjo-hoo! Så här fint var inte vädret i dag (arkivbild). Träning i Kents anda i lördags morse (samma dag som jag blev sjuk). Mer om Kents två sista konserter bjuder jag på senare. Kolla i

För ett bra tag sedan satt jag hemma och skissade i datorn för att få till en lättsprungen runda i Tibro. Förutsättningarna är bra där - det är flackt och det finns inga jobbiga backar att tala om. I dag upplevde jag den uppritade rundan på riktigt... När jag först skapade denna bana var min tanke att den skulle ge bra förutsättningar för snabb löpning på träning. Jag ville få ihop en mil utan några större höjdskillnader (en kontrast till mina vanliga löppass i Skövde som ofta innehåller ganska många höjdmeter) och då föll valet på Tibro. Jag är ofta i Tibro, så mina möjligheter för träning där är stora. Och då jag var där just i dag blev det också ett träningspass - men den här gången ett lugnt pass med låg puls. Fast som sagt - det var inte bara träning som gällde utan även en koll på hur banan blev i.r.l. Start och mål hade jag valt att lägga vid parkeringen för Sportparken och Fågelviksgymnasiet. Enkelt att hitta till, om vi skulle bli några stycken som ska springa rundan tills

Det finns en brant gångväg uppför Billingen i Skövde, som i folkmun kallas för Strupen. Här ordnar IFK Skövde en tävling varje år - "Strupen upp" - som är ett "icke sanktionerat lopp" vars distans är 1.320 meter och innehåller hela 132 höjdmeter. Det är en rejäl utmaning och banrekordet är 5:19 (4:02-tempo), vilket är helt sanslöst snabbt i denna tunga backe. Själv har jag aldrig sprungit loppet men i går kväll skulle jag anta min alldeles egna utmaning i Strupen. Följ med nu på en häpnadsväckande lång berättelse om en dryg kilometers löpning... Loppet "Strupen upp" börjar en bit före backen och avslutas med löpning en bit efter den mesta lutningen är över. Snittlutningen är 10 procent. Från det att själva backen börjar till dess man uppfattar att den slutar uppe på berget är det ca 1.200 meter. Det ger en medellutning på 12.7 procent. Ju längre upp man kommer desto tröttare blir man (av naturliga skäl). Samtidigt som man bara blir tröttare och tröttare

På kvällens meny fanns gym, långlöpning eller vila. Gym var mest angeläget. Långlöpning skulle vara en bra start på min träning inför målet att klara 35k i år. Vila var väl i princip helt uteslutet... Valet föll på långlöpning. Micke frågade redan i går om jag ville hänga med honom och Jörgen på en eventuell långrunda, och så fick det bli. Vi träffades strax efter fem å drog iväg nedför Billingen, mot sjukhuset och sen genom Södra Ryd och mot Trädgårdsstaden. Micke och Jörgen pratade en hel del skidåkning och vallning. Begriper mig inte på det där så värst mycket, så jag höll tyst och tänkte på löpningen istället. Hade jag rätt kadens? Vad låg pulsen på? Jag tyckte det gick bra. Stegfrekvensen låg runt 165 spm för det mesta. Kortade stegen när jag kunde, och för den nördige (som jag) kan berättas att snittet blev 166 spm, pulsen på 134 bpm och tempot per kilometer 6:13. När man är ute och springer länge och lugnt kan man avhandla många saker. Allt från träningsupplägg till minnen

Efter cirka 80 mil vid ratten den här helgen så är jag åter i hemmets lugna vrå. Pustar ut efter en bra helg i Gävle, med Kents konsert i avskedsturnén som själva höjdpunkten. En helt fantastisk konsert - men inget avsked av Kent än för min del. Jag ska se en konsert till innan det blir dags att uppleva den allra sista Kent-spelningen på plats i Stockholm den 17 december. Men eftersom det här först och främst är en blogg om träning så ska jag givetvis berätta lite om vad jag gjorde mer i Gävle. Hade packat med mig kläder och skor för löpning, bara för att vara förberedd om lusten för träning infann sig. Men först var det dags att checka in på hotellet, vila lite och sen ge sig ut å titta på stan. Jag har varit i Gävle ett par, tre gånger tidigare - men bara som hastigast. Nu fick jag chansen att se lite mer. Konserten med Kent skulle vara i Gavlerinken arena, så efter "stadsvandringen" bytte jag om till löparkläder (vita kepsen bakåtvänd såklart) för att ge mig ut på en r

Tänk att man fortfarande kan hitta nya fina stigar och vackra platser alldeles i närheten av där man bor. Jag har alltid gillat att vara ute och röra på mig i skog och mark och här hemma är Billingen är en favoritplats för både löpning och vandring. Det var inte så längesedan jag fann en riktigt fin stig på bergssluttningen och i dag var det dags att finna en höjdare till. Eftersom jag ska jobba i kväll så bestämde jag mig för att slå ihop promenaden med hunden med ett träningspass. Det blev en "promenadjogg" upp på berget och sen söderut, en runda på 7 kilometer. Vi lunkade sakta fram på Billingeleden via Våmbs ängar i riktning mot Simsjön - och där fick jag för mig att följa det sidospår som viker av västerut från leden och rakt upp mot branterna (blå/orange skyltning). Efter bara några meter blev det riktigt brant - men belöningen skulle snart komma... En spännande väg uppför med trappa, räcken och allt När vi kom upp såg jag att stigen fortsatte söderut igen, al

Hur går det för er med träningen? Tar det emot nu när det blev vinterlikt eller sporras du av det? Skidåkning på både längden och utför brukar ju vara helt underbar - men knappt hann entusiasterna glädjas förrän snön började smälta bort. Lite synd... För egen del har det bara blivit löpning och styrka. I går sprang jag fem kilometer med störst fokus på stegkadens. Ville hamna på 170-180 spm för att se hur det kändes. Det funkade bra och kändes helt naturligt - även om man fick tänka på det en del. Å rundan snittades i 4:40-tempo, vilket ju är helt okej för en gammal gubbe som är lite ur form. Får hoppas på att det är bättre framåt årsskiftet. Nu är det nämligen klart att jag ska springa Sylvesterloppet i Göteborg på nyårsafton. För er som väntar på min "race report" från Kullamannen Dödens zon får ge er till tåls ett tag till. Inlägget är i stort sett klart, det är bara texten som ska slipas och några bilder som ska läggas till. Sen blir det en lååång rapport - med "

Alla helgons dag är en dag för att hedra och minnas våra nära och kära som inte längre finns med oss. Men för nära 1.700 löpare var det också en dag med en tuff utmaning på Kullaberg. Jag var en av dem - och även om mitt mål enbart var att överleva "Dödens zon" och klara hela banan på mindre än maxtiden fyra timmar, så blev det en sekundjakt på slutet... På vägen till Skåne i fredags stannande jag till vid fars grav och la dit en krans och tände ett ljus. Alla helgons dag är en fin högtid där ljusen på våra begravningsplatser brukar lysa i tusental. Jag tycker det är oerhört vackert och även om jag tänker på min far i stort sett varje dag så blir ändå den här dagen något speciellt. Jag har absolut inget emot Halloween. Vill man "spöka" på ett snällt sätt, festa och ha lite trevligt så är det helt okej, tycker jag. Men Halloween ska absolut inte förknippas med Alla helgons dag och inte heller firas då. Alla helgons dag är verkligen till för att minnas och hedra de

Det har passerat ett par dagar utan träning, så i kväll var det dags. Tillsammans med Åsa och Jacob blev det intervaller i backe - även denna gång vid Ryds grottor. Nu vill jag väl inte påstå att jag varit helt overksam på mina vilodagar heller. Promenaderna med Selma blir många och långa å gärna uppför berget. Det gäller att passa på att fixa några (icke dokumenterade) höjdmeter i smyg... På tal om Selma. I dag var vi hos veterinären för andra gången på kort tid. Hon blev halvt sövd och fick vara där hela förmiddagen. Vid lunchtid hämtade jag en lätt desorienterad och matt liten Selma. Hon har inte riktigt varit sig själv på hela dagen men det ska förhoppningsvis bli bättre i morgon. Annars började onsdagen bra med solsken för första gången på (som det känns) väldigt länge. Nåväl, träningen då? Åsa och Jacob hämtade upp mig här hemma och sen körde vi till Hasselbacken för att ta en uppvärmningspromenad därifrån till den branta delen av backen mot Ryds grottor. Jacob ville gärna ge

När jag tittade ut genom fönstret i morse och såg hur regnet vräkte ner var inte lusten för löpning alltför stor. Den ökade inte heller när jag konstaterade att det bara var två grader varmt (eller rättare sagt kallt) ute. Isvindar från norr sved i mina kinder på vägen till bilen... Anna och jag hade bestämt oss för att dra iväg till Falköping för en löprunda på Mösseberg. Det är trevligt att träna på andra platser än de vanliga här hemmave´ och i dag var inget undantag. Regnet piskade på framrutan och temperaturen gick ner och låg precis över nollan. När vi närmade oss Falköping övergick regnet till snö och vi tittade smått förskräckta på varann. Det här var ingen av oss riktigt beredd på. Uppe på Mösseberg var det nollgradigt så det tog en liten stund innan vi blev varma. Vi joggade den lila kuperade milen och det regnade och snöade om vartannat - å på sina ställen blåste en rejäl motvind. Det var blött och lerigt men för egen del blev det en perfekt mental träning inför Kullaman

När det tar emot för egen del så gäller det att hitta andra positiva saker att fokusera på. Som t ex att glädjas åt andras framgångar i löpspåren. Sånt inspirerar och ger förhoppningsvis rätt sorts energi för egna framtida framgångar. När det är motigt kan man ju passa på att ta det lite lugnare också... Det är alltid kul när det går bra för andra. Det är rätt trevligt när det går bra för en själv också, men just nu när det inte är så har jag glatt mig lite extra åt några andras utveckling och framgångar. En av dem är Ola. En jobbarkompis som springer en hel del och som det verkligen har släppt för det senaste. Han springer snabbt och han springer långt. För inte så längesen persade han på milen och förbättrade tiden med nästan två minuter. Och efter ett par mils löpning känner han att han vill fortsätta ett par till. Så häftigt! Så har vi Stefan. Även han en person som jag känner genom jobbet och som jag sprungit ihop med flera gånger. Normalt befinner vi oss på ungefär samma ni

Min inställning är att aldrig ge upp i ett lopp som jag har startat i. Även om jag märker att det inte går så bra som jag har tänkt mig så vill jag inte förlora mot mig själv genom att avbryta. Jag slutför! Om jag inte blir skadad eller så. Just nu är hela mitt träningsliv i en sådan fas där ingenting går så bra som jag vill eller har tänkt mig... Men även när det gäller träning är det bara att hänga i. Inte ge upp. Inte lägga av! Mala på så gott det går men kanske inte på samma sätt som vanligt. Det viktigaste är att träningen blir av, vara kylig och invänta att kroppen ska börja svara igen. Det är fruktansvärt tungt just nu och min kropp är påverkad av något. Till följd av detta har jag dragit ner en del på antal pass mot normalt och tagit det lite lugnare på de pass jag kört. I dag testade jag att springa några få korta, snabba intervaller (3x3, 30/30). Det blev väldigt tydligt hur illa ställt det är - både i själva löpningen, känslan i kroppen och resultatet av det klockan visad

I måndags föreslog Åsa och Jacob att vi skulle träna intervaller i backe - och det skulle inte ske vilken backe som helst: Grusvägen vid asfaltsverket upp mot Ryds grottor var målet. En grymt tuff backe med bitvis riktigt jobbig lutning... I kväll var det dags. Själv hade jag bestämt mig för att värma upp med en runda på berget innan vi skulle ses. Anna hängde på och vi sprang en lång väg uppför bergssluttningen för att sedan köra en vända där uppe innan vi följde Billingeleden ned till platsen för intervallerna. Åsa och Jacob var redan på plats. Vi träffades där grusvägen börjar vid Inga Karls väg och satte ganska omgående igång med den första intervallen i den branta backen (det var bara YogaJacob som var tvungen att anmärka på min vita, bakåtvända keps och hur opassande detta var för min ålder, för att sedan följa upp denna åthutning med diverse historier om någons besök i Tyskland och nått zoo). :D Vi höll olika tempo och mitt mål var att försöka hitta ett som jag skulle kunn

Visst blev det några aktiviteter på Billingen i dag med... Först genom egen träning och sen var jag uppe å kollade in alla duktiga löpare i Billingehusloppet. Kul både ock. Har länge haft Billingehusloppet i bakhuvudet som ett av de lopp jag gärna vill genomföra. Har jag inte varit förhindrad av arbete så har det varit andra lopp samma helg. I dag var det inget som krockade men eftersom min form varit så dålig det senaste hade jag helt enkelt ingen motivation att ställa upp. Däremot var det väldigt roligt att titta på. Vann huvuddistansen (10,5 km) gjorde Malin Strand från Sävedalens IF (40:11) och Yared Admasu från Hälle IF (33:51). Bästa skövdelöpare blev Sofia Smedman (44:09) och Fredrik Ousbäck (36:03). På filmklippet här nedan ser vi Yared Admasu. Visst ser löpsteget lätt ut. Riktigt imponerande! Men det var många som imponerade! Kände igen flera av de lokala topplöparna och tänkte att "den där farten ska väl inte vara så svår att hålla?" Fast när man ser vilka

I dag var jag ute på ett småsjukt träningspass. Det är nämligen fullt fokus på Kullamannen och Dödens zon den 5 november, och som den orutinerade trail-löpare jag är så tycker jag att det kan vara på sin plats att lägga så mycket träning som möjligt på galna utmaningar i skogen. Kullamannen tycks nämligen vara ett rätt galet lopp. Det har jag förstått alltmer sedan jag läst om det och sett Youtube-klipp från loppet. Speciellt Dödens zon verkar vara riktigt, riktigt sjukt. Med uppgifter om en backe som är några hundra meter lång, bjuder på 190 höjdmeter och uppskattas ha en 60 procentig lutning. I början av backen står en mysko gubbe och säger; "Välkommen till Dödens zon" och tittar upp för backen. Snacka om att mjölksyran kommer att bränna i benen där. Men i dag var det alltså träning som gällde och det var inte bara den som var sjuk. Redan efter några hundra meter kände jag hur kroppen inte ville vara med. Benen kändes helt okej - jag upplevde mig stark och orkade fint i