Varmt välkommen till denna blogg! Jag är en snubbe, eh jag menar gubbe, som gillar att vara aktiv till fots - vandra, promenera och springa. Överallt! Helst snitta En Mil om Dagen! Mest vardagliga grejer. Till och från tvättstugan ger också plus i stegbanken. Ja, ni fattar - den här bloggen bjuder inte på några stora äventyr. Tränar på gym ibland btw.
Brutala backar på Billingen
Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar
Visst blev det några aktiviteter på Billingen i dag med... Först genom egen träning och sen var jag uppe å kollade in alla duktiga löpare i Billingehusloppet. Kul både ock.
Har länge haft Billingehusloppet i bakhuvudet som ett av de lopp jag gärna vill genomföra. Har jag inte varit förhindrad av arbete så har det varit andra lopp samma helg. I dag var det inget som krockade men eftersom min form varit så dålig det senaste hade jag helt enkelt ingen motivation att ställa upp.
Däremot var det väldigt roligt att titta på. Vann huvuddistansen (10,5 km) gjorde Malin Strand från Sävedalens IF (40:11) och Yared Admasu från Hälle IF (33:51). Bästa skövdelöpare blev Sofia Smedman (44:09) och Fredrik Ousbäck (36:03). På filmklippet här nedan ser vi Yared Admasu. Visst ser löpsteget lätt ut. Riktigt imponerande!
Men det var många som imponerade! Kände igen flera av de lokala topplöparna och tänkte att "den där farten ska väl inte vara så svår att hålla?" Fast när man ser vilka tider de gör så fattar man hur fort det går - men ändå... Omöjligt ska det väl inte vara??? ;) Dom verkliga hjältarna i loppet var de som kom på slutet. Alla kämpade så jäkla bra och det var så himla kul att se dem här, en dryg kilometer innan målgång. Det var många trötta miner och många slitna kroppar - men de krigade sig fram. Visst hade jag själv också kunnat vara med och krigat där i spåret i dag, men motivationen fanns som sagt inte. Synd...
Strax klart för start
Krigande hjältar
Lite krigande blev det trots allt, då jag masade mig ut på ett eget träningspass på förmiddagen. Drog på mig trailskorna och snirklade upp och ned för bergssluttningen norrut, sen vände jag och tog ungefär samma väg tillbaka. Drygt nio kilometer blev det och pulsklockan visade på mer än 350 höjdmeter. Det gör nästan 40 höjdmeter per kilometer i snitt. I de flesta branter fick jag gå, och på sina ställen var det mer eller mindre klättring som gällde. Nästa vecka ska jag försöka öka på distanspasset i skogen med nån halvmil eller så. Vill gärna öka för att hinna springa ett långpass runt två mil i skogen också, lagom innan det är dags för själva Kullamannnen i början av november.
Gamla slalombacken sög bra fint i benen uppför men gick bra mycket lättare nedför
Innan jag berättar om loppet, en liten reflektion... Brukar ibland tänka runt den där lilla bubblan som många av oss löparnördar lever i, som är en stor del av vår värld och verklighet. Om alla orsaker som driver oss till löpning, om fokuseringen till hur fort man kan springa en mil eller två - och hur lite det egentligen betyder för alla andra i världen utanför. Om jag springer en mil på en timma, vem bryr sig? Förmodligen ingen annan än just vi löparnördar. Jorden lär snurra på som vanligt, oavsett om jag (eller du) tycker att vi gör "stordåd" i löpspåret. Du som läser detta inlägg har kanske ändå ett visst intresse för löpning. Härligt i så fall! Själv tycker jag jättemycket om att springa och snacka löpning med den som är intresserad (oftast blir det med någon annan som gillar att springa), men försöker att inte påtvinga andra mina löphistorier, om tempon, puls, rekord etc. Bara om de själva tar upp ämnet och vill. Men här i bloggen och på Instagram brukar jag dela med mi...
Årets kortaste dag firades "som vanligt" med löpning just då Vintersolståndet inföll kl. 12:11:35. Värmde upp med en promenad på drygt fem kilometer tillsammans med Selma. Bytte om till träningskläder och tog sen lite ytterligare uppvärmning inför "mitt lopp". Hade lagt upp banan med så lite uppförslut som möjligt av den enkla anledningen att jag inte varit i form i veckan. Siktet var inställt på fem kilometer löpning men jag fick ge mig vid fyra. Kändes inte bra... Tiden blev 20:17, vilket är acceptabelt, och resterande sträcka blev jogg/gång + några snabba korta intervaller. Löprundan blev totalt 6,6 kilometer. Bra träning är den som blir av, tänkte jag där jag stod framför ytterdörren med svetten rinnande utmed kroppen...
Dagen ägnades åt gamla mor - men på sena eftermiddagen hann jag med ett gympass, kolla in "Strupen upp" och lite senare på kvällen grilla ihop med två av mina vuxna barn. Det var mysigt. Men i kväll ska blogginlägget handla om tävlingen i Strupen. Strupen upp är en "inofficiell tävling" som anordnas av IFK Skövde och som pågått varje år sedan 2006. Strupen upp är en backtävling som verkligen sätter deltagarna på prov. Starten går nere på Dalvägen i Skövde och stigningen upp mot Billingens topp börjar direkt. Den första delen av banan går på asfalt, upp till slalombackens parkeringsplats. Där planar den ut en kort bit för att sedan fortsätta stiga hela vägen upp till målet via den grusväg som går strax norr (till höger) om slalombacken. Lutningen blir bara värre och värre ju högre upp man kommer. Kvällens snabbaste uppför Strupen - Daniel Bogren, IF Hagen Orientering. Tid: 5:34 (4:13-tempo) Kämpande hjältar Och ännu fler kämpar. Imponerande av var oc...
Kommentarer
Skicka en kommentar