Motgångens framsida
När det tar emot för egen del så gäller det att hitta andra positiva saker att fokusera på. Som t ex att glädjas åt andras framgångar i löpspåren. Sånt inspirerar och ger förhoppningsvis rätt sorts energi för egna framtida framgångar. När det är motigt kan man ju passa på att ta det lite lugnare också...
Det är alltid kul när det går bra för andra. Det är rätt trevligt när det går bra för en själv också, men just nu när det inte är så har jag glatt mig lite extra åt några andras utveckling och framgångar. En av dem är Ola. En jobbarkompis som springer en hel del och som det verkligen har släppt för det senaste. Han springer snabbt och han springer långt. För inte så längesen persade han på milen och förbättrade tiden med nästan två minuter. Och efter ett par mils löpning känner han att han vill fortsätta ett par till. Så häftigt!
Så har vi Stefan. Även han en person som jag känner genom jobbet och som jag sprungit ihop med flera gånger. Normalt befinner vi oss på ungefär samma nivå vad gäller att prestera tider på diverse distanser (fast just nu är han hästlängder före mig). Stefan persade nyligen på den superjobbiga "Lila milen" på Billingen. 47 minuter på den slingan är en riktigt, riktigt bra tid. Han är grym i backar den mannen!
Men det är inte bara personer jag känner i verkliga livet som jag gläds med. David bor inte långt härifrån men jag har inte träffat honom någon gång (än). Följer hans upplevelser via Twitter, Instagram och Garmin Connect. Och jag måste säga att det är spännande att se hur han tränar och kämpar på för att nå sub40 på milen och sub90 på halvmaran. Å så plötsligt hände det! Han sprang milen på 39:55 i ett kontrollmätt lopp. Shit vilken känsla det måste ha varit att greja sub40 där. Kände verkligen med honom i den glädje han förmedlade via de sociala medierna.
Ja, det är trevligt att följa andras framgångar. Själv kämpar jag på och häromdagen tog jag med mig Selma och sprang en tur i skogen. Det var mörkt men pannlampan lyste upp vår väg uppför Strupen och sedan runt på diverse stigar på berget. Vi joggade lugnt, gick ibland, stannade upp, hälsade på andra hundar och så vidare. Det var ett himla trevligt pass och efter fyra kilometer ökade faktiskt Selma farten - nästan så jag hade svårt att hänga med. Hon ökade speciellt i uppförsbackarna. Hahaha, hon har lärt sig av husse. Det blev många höjdmeter igen och i morgon tänkte jag klämma några till. Jag är nöjd med att ta det lugnt i löpspåren just nu. Är lugn i sinnet när jag lägger på låga vikter på gymmet och är glad för varje liten framgång jag gör - liksom de otroliga framsteg som mina vänner gör. Det här med att ta det lugnt, och få tillfälle glädjas extra mycket över vänners framsteg, är verkligen "motgångens framsida"...
Det är alltid kul när det går bra för andra. Det är rätt trevligt när det går bra för en själv också, men just nu när det inte är så har jag glatt mig lite extra åt några andras utveckling och framgångar. En av dem är Ola. En jobbarkompis som springer en hel del och som det verkligen har släppt för det senaste. Han springer snabbt och han springer långt. För inte så längesen persade han på milen och förbättrade tiden med nästan två minuter. Och efter ett par mils löpning känner han att han vill fortsätta ett par till. Så häftigt!
Så har vi Stefan. Även han en person som jag känner genom jobbet och som jag sprungit ihop med flera gånger. Normalt befinner vi oss på ungefär samma nivå vad gäller att prestera tider på diverse distanser (fast just nu är han hästlängder före mig). Stefan persade nyligen på den superjobbiga "Lila milen" på Billingen. 47 minuter på den slingan är en riktigt, riktigt bra tid. Han är grym i backar den mannen!
Men det är inte bara personer jag känner i verkliga livet som jag gläds med. David bor inte långt härifrån men jag har inte träffat honom någon gång (än). Följer hans upplevelser via Twitter, Instagram och Garmin Connect. Och jag måste säga att det är spännande att se hur han tränar och kämpar på för att nå sub40 på milen och sub90 på halvmaran. Å så plötsligt hände det! Han sprang milen på 39:55 i ett kontrollmätt lopp. Shit vilken känsla det måste ha varit att greja sub40 där. Kände verkligen med honom i den glädje han förmedlade via de sociala medierna.
Ja, det är trevligt att följa andras framgångar. Själv kämpar jag på och häromdagen tog jag med mig Selma och sprang en tur i skogen. Det var mörkt men pannlampan lyste upp vår väg uppför Strupen och sedan runt på diverse stigar på berget. Vi joggade lugnt, gick ibland, stannade upp, hälsade på andra hundar och så vidare. Det var ett himla trevligt pass och efter fyra kilometer ökade faktiskt Selma farten - nästan så jag hade svårt att hänga med. Hon ökade speciellt i uppförsbackarna. Hahaha, hon har lärt sig av husse. Det blev många höjdmeter igen och i morgon tänkte jag klämma några till. Jag är nöjd med att ta det lugnt i löpspåren just nu. Är lugn i sinnet när jag lägger på låga vikter på gymmet och är glad för varje liten framgång jag gör - liksom de otroliga framsteg som mina vänner gör. Det här med att ta det lugnt, och få tillfälle glädjas extra mycket över vänners framsteg, är verkligen "motgångens framsida"...
 |
| Rätt nöjd efter onsdagskvällens löpning med Selma |
 |
| Strupen upp med Selma som "hare" |
Kommentarer
Skicka en kommentar