Höjdmeterhets

I måndags föreslog Åsa och Jacob att vi skulle träna intervaller i backe - och det skulle inte ske vilken backe som helst: Grusvägen vid asfaltsverket upp mot Ryds grottor var målet. En grymt tuff backe med bitvis riktigt jobbig lutning...

I kväll var det dags. Själv hade jag bestämt mig för att värma upp med en runda på berget innan vi skulle ses. Anna hängde på och vi sprang en lång väg uppför bergssluttningen för att sedan köra en vända där uppe innan vi följde Billingeleden ned till platsen för intervallerna.

Åsa och Jacob var redan på plats. Vi träffades där grusvägen börjar vid Inga Karls väg och satte ganska omgående igång med den första intervallen i den branta backen (det var bara YogaJacob som var tvungen att anmärka på min vita, bakåtvända keps och hur opassande detta var för min ålder, för att sedan följa upp denna åthutning med diverse historier om någons besök i Tyskland och nått zoo). :D

Vi höll olika tempo och mitt mål var att försöka hitta ett som jag skulle kunna hålla hela vägen upp. Det gick inte fort! Låg väl runt 7-7:30-tempo i varje intervall. Pulsen gick upp en del och det var jobbigt - men jag kunde hålla en hyfsat jämn fart hela sträckan i alla fall. Det blev totalt fyra intervaller, de tre sista något kortare (men i genomsnitt brantare) än den första.

Jag gjorde ett intressant experiment också. På den andra intervallen bestämde jag mig för att trycka på mer i löpningen och se hur långt det skulle funka. Ungefär 100 meter tog det innan benen inte orkade längre. Då befann jag mig i den brantaste delen (14-15 % lutning), hade hållt 3:50-4:05-tempo och kunde konstatera att det inte var något fel på "flåset" (bara 150 i puls). Det var som sagt benen som inte orkade längre. Så mitt sätt att tackla en lång, brant backe är att gå ner i tempo och mala på med hög puls.

Det blev ett bra pass och alla verkade trivas. Vi kämpade på och jag tycker att vi gjorde det med bravur. Visst är det så att man lyckas lite bättre när man är fler? Riktigt kul var det - och med löpningen hem genom skogen summerade jag 16 kilometer och 763 höjdmeter totalt. Det blev ett bra benstyrkepass och ett grymt tillskott i oktober månads höjdmeterhets. Är nu uppe i drygt 1.800 meter. Månadsrekord på gång?


Kommentarer

  1. Metet trevligt var det. Men försök vara värdig din (höga) ålder nästa gång ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äsch då. Ålder är bara en siffra (en illusion) och man är inte äldre än vad man känner sig. Förstår att du syftar på min bakåtvända keps. Det har inget med ålder att göra åt vilket håll man har kepsen (inte för mig iallafall). Mycket praktiskt och skönt att ha kepsen så.

      Ja, det var en trevlig träning där. Niii travade bra fint i backen. *tummen upp*

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg

Träningen flyter på

Ångestfyllda SLA-loppet

Långlöpning i Tibro