En Mil om Dagen

Hej på er! Det var en mäktig känsla att springa upploppet på strandpromenaden i centrala Helsingborg i dag. Bakom mig hade jag ett fyrtiotal kilometer och nu kunde jag glädjas åt nedräkningen i hundrametersintervaller som stod skrivet i asfalten. Jag och Stefan sprang ihop det sista - och vi hade peppat varann med positiva tillrop sedan vi träffades vid 30 km. Nu är det bara Lila milen kvar, sa vi när en mil återstod. Nu är det femman på berget, och så vidare. När 400 meters-markeringen dök upp strax före mål sa vi att nu är det bara ett varv på Pansarvallen. Den planerade målgesten utfördes vid målgång såklart... När vi ökade farten in över mållinjen var det en helt otroligt skön feeling att detta var över. Helsingborg upplevde en av sommarens varmaste dagar och själva utmaningen att springa en mara i det vädret blev inte direkt lättare. Men vi grejade det alltså! Så jädrans gött!!! Min tid blev 4.35:04 - vilket var nästan 6 minuter bättre än den bästa tid jag vågat hoppats

Mycket tjat i bloggen om det maraton som väntar mig på lördag. Men det här är min största löputmaning, som nu bara ligger några timmar framför mig. I morgon (fredag) drar tre av Bengts vänner iväg söderut med Helsingborg som destination. Två av oss ska springa ett helt maraton, den tredje springer ett halvt. Det pirrar en del i magen nu... Pustar ut på balkongen efter kvällens korta "wake up run". Drygt 3 km löpning med fyra intervaller á 1 min för att påminna kroppen om att något är på gång. Två intervaller uppför, den tredje slätt och den fjärde nedför. Bra tryck! Bra svettig efteråt. Lär man bli i värmen i Helsingborg på lördag också. Det snackas om sol och högsommarvärme där... Usch!!!  Men det ska nog bli bra. Jag känner mig trygg i det upplägg jag bestämt mig för - och även om jag egentligen tror att jag kan fixa ett maraton under fyra timmar så vet jag att formen inte riktigt finns än. Konditionen är nog inga problem, men kroppen behöver mer tillvänjning för

Och där var det check på den sista löpträningen inför Helsingborg Marathon. Med 11 kilometer uppför och på berget i går, kan jag inte göra så mycket mer än att bara förbereda mig med vila, mat, dryck, sömn och positiva mentala tankar. Det blir nog ett besök på gymmet till veckan också. Och en väldigt kort och lugn löpning på torsdag, liksom för att skaka om kroppen och förbereda den på att något är på gång. Gårdagens löpträning gav tyvärr inga positiva besked alls! Jag var bara trött och vänster knä började smärta redan vid 6-7 kilometers långsam löpning. Det gick i och för sig över efter ytterligare ett par kilometer - men det känns inte bra när det händer. Om du vill läsa mer om mina förberedelser, tankar och farhågor inför mitt första maraton, Helsingborg Marathon nu på lördag, kan du gå in på Fakta & fördjupningar om ett par dagar. Tisdagen den 27 augusti klockan 13:00 publicerar jag nämligen ett inlägg om detta där. Det är förresten om exakt 42,2 timmar från och med

Hej igen. Hur mås det? Är ni laddade inför sommarens comeback? För ni är väl uppdaterade på att några varma och soliga dagar ligger framför oss - i alla fall om man bor i Götaland eller södra delarna av Svealand. Jag ser fram emot det, men hoppas att det blir svalare inför Helsingborg Marathon den 31 augusti. Sol, värme och löpning är ingen bra kombo för mig. I går hade vi en fin kväll. Soligt och lagom varmt. Jag knöt på mig traildojorna och joggade iväg lugnt utmed Billingens sluttningar. Körde ett så kallat Maffetone-pass, vilket innebär löpning med en väldigt låg puls. I backarna fick jag gå det mesta för att hålla pulsen nere. Till en början sprang jag utmed Billingens nya spår, "Trollstigen 12 km", vilken till stor del går på Billingeleden, och där den tuffa backen upp till Ryds grottor ingår. Som ni ser på den suddiga bilden ovan bjuds man på en storslagen utsikt därifrån. Träffade en herre där som var förvånad över att jag tagit mig dit genom löpning. Jag s

Tänkte berätta om de senaste dagarnas stök och hur viktigt det är att få in lite bra rutiner i livet! Speciellt efter den här helgen som varit. Märker mig vara ur fas ordentligt, och då är det väl lika bra att ta tag i det nu, och på lite längre sikt också. Dagen efter loppet - alltså på söndagen - sov jag mellan 02:00-06:30. På morgonen klev jag upp för en morgonjogg, hade en trevlig frukost med övriga i "Bengts vänner" (så trevlig att det t.o.m. kom fram en amerikanska? och sa att hon inte förstod ett ord av vad vi sa men att hon blev så glad av att höra hur trevligt vi hade), strippade i Björns trädgård (Medborgarplatsen - det var varmt, var tvungen att byta om) utan att bli tagen av polisen och tog sen tåget hem utan några förseningar alls. Ni må tro att jag var trött när jag kom hem. Trots behovet av sömn tag jag hand om tvätten och sen satt jag uppe en stund och kollade på film... Hmm... Ja, "ågonting" gick nog fel - men det är bara att försöka igen! ;)

Så har ett drygt dygn i Stockholm lagts till handlingarna. Årets roligaste helg blev extra rolig den här gången. Vi var fyra personer som åkte tillsammans, alla med olika mål i loppet - och SAMTLIGA nådde sina mål. Så himla kul! Ja, så roligt att vi allihop bokade in oss för nästa års lopp i Stockholm. Bengts vänner äger!!! Snyggaste tröjorna hittills om ni frågar mig Jag tänkte berätta lite kort om mitt eget lopp. Vill ni läsa? Efter att vi alla kommit upp till Stockholm, checkat in på hotellet, ätit lunch, hämtat start-kit, fikat, vilat och förberett oss på olika sätt, var tiden inne för start. Som vanligt stod jag där i startfållan och undrade varför. Skulle jag utsätta mig för närmare en timmas plåga igen? Eller skulle jag kunna ta det lite lugnare, som förra året? Uppladdning på Mariatorget Nu var ju mitt mål att kunna springa de 10 jobbiga kilometerna snabbare är 50 minuter och det är inte lätt som en plätt precis. Det är ingen flack bana precis... Men om jag höl

Nu är det bara ett par dygn kvar till Midnattsloppets startskott bränner av. Klockan 21:30 på lördagskvällen startar min grupp (2B) och då är det upp till bevis! Ska jag greja milen på mindre än 50 minuter? Ja, jag tror det, under förutsättning att jag har en bra dag och springer klokt. För sådan är min form i dag - jag levererar tyvärr inte en tid under 50 minuter hur lätt som helst. Det kommer bli en utmaning! Men oavsett tider, tempo och hjärtslag per minut är det en toppenhelg som ligger framför oss. Sett fram emot den länge och det är så himla trevligt med allt runtomkring. Vi är ett gäng på fem personer som åker till Stockholm tillsammans varje år för att umgås och springa loppet. Förra året var vi bara tre och i år blir vi fyra, för alla kunde tyvärr inte vara med. För mig blir detta det åttonde loppet i rad i Stockholm. Har sprungit Midnattsloppet i Göteborg ett par gånger också, och en gång i Malmö, så det här blir elfte gången totalt. De två Midnattsloppen i Kvänum räknar j

Dagen ägnades åt gamla mor - men på sena eftermiddagen hann jag med ett gympass, kolla in "Strupen upp" och lite senare på kvällen grilla ihop med två av mina vuxna barn. Det var mysigt. Men i kväll ska blogginlägget handla om tävlingen i Strupen. Strupen upp är en "inofficiell tävling" som anordnas av IFK Skövde och som pågått varje år sedan 2006. Strupen upp är en backtävling som verkligen sätter deltagarna på prov. Starten går nere på Dalvägen i Skövde och stigningen upp mot Billingens topp börjar direkt. Den första delen av banan går på asfalt, upp till slalombackens parkeringsplats. Där planar den ut en kort bit för att sedan fortsätta stiga hela vägen upp till målet via den grusväg som går strax norr (till höger) om slalombacken. Lutningen blir bara värre och värre ju högre upp man kommer. Kvällens snabbaste uppför Strupen - Daniel Bogren, IF Hagen Orientering. Tid: 5:34 (4:13-tempo) Kämpande hjältar Och ännu fler kämpar. Imponerande av var oc

Stefan, Anna och jag stack ut på en riktigt fin löptur i kväll. Vi sprang till Pansarvallen intill P4 där vi brände på ordentligt. Anna körde varv efter varv i ett högt tempo under tiden som jag och Stefan kämpade oss igenom ett svettigt intervallpass. För mig var det snabba intervaller. Tempot låg nån minut snabbare än mitt normala mil-tempo. Stefan var ännu lite snabbare. Jag kände hur löpningen sög musten ur mig, men var fast besluten i att ignorera den negativa känslan och försöka hålla ett jämt tempo genom varje intervall. Det gick att överlista hjärnan den här gången också! Brukar inte vara så svårt... Alla tycktes nöjda efteråt och vi fick ihop en mil var, och väl det. Intervaller är himla bra om man vill få upp farten i löpningen. Vi sprang 6x3min med 1,5min återhämtning efter varje. Gillar att genomföra dem på Pansarvallen för där är det slätt vilket gör det lättare att hålla ett jämt tempo. Inga backar som stör och skönt grus som underlag. Backar tar man på lugna pass el

Man glömmer fort bort hur jobbigt ett träningspass kan vara. Gårdagens tröskelträning kvalificerar sig helt klart in bland årets jobbigaste träningspass. Jag ville dö ett antal gånger under löpningen. Gick ut hårt direkt! Ingen uppvärmning eller så. Hade jobbat 12 timmar på natten, sovit i knappt sex timmar, ätit en halv skål med jordgubbskräm och sedan hängt vid teven en stund för att vakna till innan jag skulle springa. Var rätt mosig när jag klev utanför ytterdörren och blickade upp mot den gråmulna himlen där regnet hängde i luften. Oinspirerad till tusen... Men jag stapplade iväg och fixade första kilometern på strax över fyra minuter. Då ska tilläggas att det mesta var nedför på den kilometern, och jag inte hunnit bli trött av själva löpningen än. Trampade på med ungefär samma intensitet under hela passet. Även om jag helst av allt ville ge upp sa något i mitt undermedvetna att jag skulle fortsätta (konstigt). Efter 5 kilometer hade jag nått mitt mål och klockan stan

Det är fantastiskt att få barnbarn ! Fick den stora glädjen att träffa lilla Mila som hastigast när de var på väg hem i onsdags kväll. Oj, vad fin hon är! Och efter deras hemkomst har jag fått se bilder och filmer på både henne och storebror. Han tycks vara så glad, och väldigt kärleksfull, över att fått en lillasyster. Så härligt att se. Men nu ska vi ta oss från lilla Mila till "Lila mila" (Lila milen) på Billingen. Vi var fyra glada själar från Bengts vänner som träffades där i går och sprang. Jag har berättat om Lila milen förut - den kuperade och fruktade slingan på Billingen... Den kräver sitt men vi tog det lugnt och fint, och gick när det blev alltför jobbigt. Men i Caterpillarbacken sprang vi hela vägen. Det är en backe som är ett par tre hundra meter lång och har en grym höjdstigning. Även om det gick långsamt gick pulsen snabbt upp i de övre nivåerna. Hm, mer backträning får det nog bli i höst... Så här jobbigt ska det inte vara i backarna! Anna, Stefan, ja

Vad är väl ett maraton mot Mila? När jag jobbade i natt kom samtalet jag väntat på ett tag. För då föddes nämligen mitt andra barnbarn - en liten flicka som ska få namnet Mila. Min son och hans sambo är nu lyckliga och stolta tvåbarnsföräldrar. Deras son Kian är storebror, och jag själv är en mycket glad och stolt farfar till TVÅ fina barnbarn... Plötsligt gick natten på jobbet lite lättare. Det var så skönt att höra att allt hade gått bra för dem, men nu kan jag knappt bärga mig av längtan att få träffa dem; Mila, storebror Kian och de stolta föräldrarna. Men de måste få återhämta sig ordentligt först, så det kanske tar någon dag till innan vi kan ses. Fantastiskt roligt är det i alla fall! I morgon (torsdag) är det dags för löpträning igen. Då blir vi ett gäng som ska springa den smått kuperade Lila milen tillsammans - och där ska vi ta det väldigt lugnt. Om kroppen känns bra efteråt kan det hända att jag lägger till några minuters tröskellöpning. Det är ju ändå bara t

Som ni ser - jag har anmält mig till Helsingborg Marathon!!! Jag som aldrig varit i närheten av att sprungit så långt förut... Det pirrar redan i magen och jag kommer förmodligen vara ett nervvrak dagarna innan loppet. Vet inte varför jag känner så, men jag har en himla stor respekt för distansen, och känner mig inte alls bekväm inför den. Men man måste våga! D.N.F. finns inte för mig, så när jag väl passerat startlinjen finns ingen återvändo (om de inte plockar av mig från banan av någon orsak)... Annars har den här första dagen i veckan bestått av betydligt roligare saker än att anmäla sig till "ångestlopp". En stunds häng med barnbarnet, promenad med Selma (min hund ni vet) och en 17 kilometer lång löprunda på asfalt. La in ett så kallat maf-test i den. Det var inte till så stor nytta då jag hade tryckt på lite extra de första 7 kilometerna. Det var svårt att hålla pulsen låg under de 5 kilometerna som skulle göras med en riktigt låg puls. Tiden blev 31:27,1 vilket i

Jag orkar egentligen inte skriva just nu, för långlöpningen tog all energi från kropp och själ. Men jag skulle gärna vilja berätta att jag fixade "superlånglöpningen" i kväll. Personligt distansrekord med drygt 2 kilometer gav totalt 35 kilometers löpning med intervaller efter 15 kilometer. Det känns jättebra att ha fixat en sådan här lång löpning. I 25 graders värme dessutom. En riktig långfredag... Sprang på järnvägsbanken mot Varnhem och hamnade så småningom i Höjentorp nära Eggby i Skara. Där vände jag och sprang samma väg tillbaka hem. Det tar på muskler och krafter när man springer över Billingen. Först upp, sen ner, sen upp igen för att sedan få avsluta med nedför. Det blev många höjdmeter och dessa känns i benen nu - och det lär kännas ordentligt i morgon. Men jag fixade det!!! :) Nu ska jag fundera på om jag ska ställa upp i Helsingborg Marathon den 31 augusti eller inte. Beror på hur kroppen reagerar de närmaste dagarna... Färdig på mer än ett sätt

Hej på er! Var det bara jag som tyckte det var skönt när det slog om och blev lite svalare i tisdags? Vi har ju haft flera fantastiska högsommardagar, men måndagen tycktes vara den sista av de riktigt varma dagarna för den här gången. Jag tog till vara på den! Selma hängde med mig till favoritstället i Karlsborg, där vi badade i Vätterns klara, friska och varma vatten. Vi njöt i gräset både i solen och i skuggan. När jag kom hem hann jag med ett kvällsbad i Simsjön, och efter det en lågpulsjoggade 12 kilometer lång asfaltsrunda. Det var hett och klibbigt i luften. Ett kvällsdopp efter den turen hade suttit fint... Selma trivdes bra i skuggan - på gräset Jag trivdes bättre i solen (klassisk badbild) Vättern svalkade utan att vara kall Temperaturen i luften då jag var i Karlsborg Den militära närvaron finns där - inklusive den råa humorn med eftertanke Annars har jag mest funderat på hur man ska klara av att springa 35 kilometer innan ett eventuellt maraton