Grymt jobbig tröskelträning!
Man glömmer fort bort hur jobbigt ett träningspass kan vara. Gårdagens tröskelträning kvalificerar sig helt klart in bland årets jobbigaste träningspass. Jag ville dö ett antal gånger under löpningen.
Gick ut hårt direkt! Ingen uppvärmning eller så. Hade jobbat 12 timmar på natten, sovit i knappt sex timmar, ätit en halv skål med jordgubbskräm och sedan hängt vid teven en stund för att vakna till innan jag skulle springa. Var rätt mosig när jag klev utanför ytterdörren och blickade upp mot den gråmulna himlen där regnet hängde i luften.
Men jag stapplade iväg och fixade första kilometern på strax över fyra minuter. Då ska tilläggas att det mesta var nedför på den kilometern, och jag inte hunnit bli trött av själva löpningen än.
Trampade på med ungefär samma intensitet under hela passet. Även om jag helst av allt ville ge upp sa något i mitt undermedvetna att jag skulle fortsätta (konstigt). Efter 5 kilometer hade jag nått mitt mål och klockan stannade på 22:29. För mig är det en riktigt bra tid på den distansen, och nästan fyra minuter snabbare än vad jag hade som mål, fast jag hade inte orkat hålla det tempot speciellt länge...
Ett par tre hundra meter till kanske. Jag var helt slut!!!
Avslutade med 1,5 kilometers lugn jogg hem. Kändes bra!
Det här tempot var verkligen över min nuvarande förmåga, men så här efteråt känns det kanon att mitt tveksamma pannben ändå klarade av det. Mitt mål är ju att klara av det här tempot i en hel mil framöver. Men då får jag nog fortsätta pressa mig så här lite då och då, just för att vänja kroppen vid snabb och hård löpning. På så sätt kanske det så småningom kan kännas lite lättare i det här tempot.
Nu är det bara ett par pass kvar innan Midnattsloppet. Du kan läsa mer om förberedelserna och målet med loppet HÄR.
Gick ut hårt direkt! Ingen uppvärmning eller så. Hade jobbat 12 timmar på natten, sovit i knappt sex timmar, ätit en halv skål med jordgubbskräm och sedan hängt vid teven en stund för att vakna till innan jag skulle springa. Var rätt mosig när jag klev utanför ytterdörren och blickade upp mot den gråmulna himlen där regnet hängde i luften.
 |
| Oinspirerad till tusen... |
Men jag stapplade iväg och fixade första kilometern på strax över fyra minuter. Då ska tilläggas att det mesta var nedför på den kilometern, och jag inte hunnit bli trött av själva löpningen än.
Trampade på med ungefär samma intensitet under hela passet. Även om jag helst av allt ville ge upp sa något i mitt undermedvetna att jag skulle fortsätta (konstigt). Efter 5 kilometer hade jag nått mitt mål och klockan stannade på 22:29. För mig är det en riktigt bra tid på den distansen, och nästan fyra minuter snabbare än vad jag hade som mål, fast jag hade inte orkat hålla det tempot speciellt länge...
Ett par tre hundra meter till kanske. Jag var helt slut!!!
Avslutade med 1,5 kilometers lugn jogg hem. Kändes bra!
Det här tempot var verkligen över min nuvarande förmåga, men så här efteråt känns det kanon att mitt tveksamma pannben ändå klarade av det. Mitt mål är ju att klara av det här tempot i en hel mil framöver. Men då får jag nog fortsätta pressa mig så här lite då och då, just för att vänja kroppen vid snabb och hård löpning. På så sätt kanske det så småningom kan kännas lite lättare i det här tempot.
Nu är det bara ett par pass kvar innan Midnattsloppet. Du kan läsa mer om förberedelserna och målet med loppet HÄR.
Kommentarer
Skicka en kommentar