En Mil om Dagen

Snart är det slut på veckorna med Annas upplägg av träning. Det har varit ett par riktigt bra veckor och hon har verkligen sett till att jag har kommit iväg till gymmet mer än vad jag är van vid. Och det utan att jag missat alltför många löppass... Avslutningen sker nu på söndag och då ska det bli ett intervallpass med snabb löpning (eller vad jag nu orkar med). Men från nästa vecka blir det mitt eget träningsupplägg som gäller. På gymmet framöver så tänkte jag försöka komma igång med fyra basövningar  i min styrketräning: B änkpress, M ilitärpress, K näböj och M arklyft. Knäböj kan jag redan. Det är de andra övningarna som ska sätta sig, och sen ska jag variera mina styrketräningspass mellan Nautilus, Maxstyrka och De Fyra Basövningarna (DFB). I eftermiddags var jag på gymmet och brände av ett Nautilus-pass i ett rasande tempo. La på hyfsat med vikter men körde bara 12 repetitioner per maskin och 20 per övning på mattan. Hela kroppen fick sitt och det var bara att "pumpa på&q

Det är gott med fika! Det blev en god fika till lunch i dag. Den åt jag på Rådhuskonditoriet i Lischöping. Sen blev det att hänga med i affärerna när kvinnorna skulle ut å shoppa. Jag lägger in den biten som hård mental träning... När vi kom hem var det nästan mörkt och framför mig hade jag ett löppass uppför Strupen och sen på Billingehusloppets bana. Eftersom jag har fått låna en pannlampa av Micke så tyckte jag att det här var ett ypperligt tillfälle att testa den i fält, så att säga. På med träningskläderna, reflexväst, reflexer på ben och armar, en liten röd ledlampa på ryggen och så pannlampan på, just det - pannan - å sen iväg. Började så smått med uppvärmning på trafikerade cykelbanor tills jag efter nån dryg kilometer kom till startplatsen för "Strupen upp". Min tanke var att försöka sätta personbästa här. 1 320 meter med en höjdökning på 132 meter. Det gick trögt - och jag gick som vanligt ut för hårt. Jag MÅSTE lära mig att ta den backen i ett lugnt och jämt te

Jag läste en artikel i Skaraborgs Allehanda om en man som har sprungit samtliga Billingehuslopp sedan 1966. Det är helt fantastiskt! Ett lopp varje år - 50 stycken - utan att vara så sjuk eller skadad att han behövt ställa in. Mannen heter Göran Engström och han bor strax utanför Skövde. Han har idrottat i hela sitt vuxna liv och han håller på än. När han var på topp sprang han sitt bästa maraton på 2.57. Man förstår ju att han inte är på samma nivå nu som förr - men i fjol åkte han ändå 450 mil på sina rullskidor och 70 mil på de vanliga skidorna (totalt nästan 15k på skidor i snitt var dag). Imponerande! Han älskar att motionera och det har blivit en livsstil för honom. Tidigare i år åkte han Vasaloppet på mindre än åtta timmar - och som sagt - nu i oktober sprang han Billingehusloppet för 50:e gången. 10.5 kuperade terrängkilometer under timman. Han är nog ganska ensam om att ha sprungit samtliga Billingehuslopp. Eller vad tror ni? Jag måste säga att jag känner en hel del likhet

Dagens löpning i backe blev en prövning. Jag har aldrig tidigare kört intervaller med varannan snabb och varannan långsam. Det var rätt jobbigt faktiskt... Upplägget var Annas och det var kul att testa något nytt. Under uppvärmningen kändes benen rätt tunga - och Anna som var med skrattade förnöjsamt och sa att hennes upplägg med många gympass i mitt träningsschema kanske hade tagit ut sin rätt. Det kan nog ligga något i det. Jag körde ju rätt hårt på gymmet förra veckan. Tre pass blev det och det vore ju konstigt om det inte skulle kännas av. Jag är ju van vid 1-2 pass per vecka normalt. Och i morgon är det dags igen... Men nu tillbaka till intervallträningen i backen igen. Efter uppvärmningen stod vi på cykelbanan intill Billingskolan på Norra Bergvägen och hade 400 meter backe framför oss. Åtta gången skulle vi ta oss upp för denna (4 procents lutning), vilket ger 3.200 meter i backe. Första intervallen skulle gå i 5:20-tempo, vilket den gjorde, och den andra i 4:20-tempo - vilk

Det har gått 23 hela dagar utan att jag har haft på mig rullskidorna en endaste gång. Men i kväll var jag ute en tur! Sen var det Göteborgsvarvets Seedningslopp i Skövde också - och jag var på plats och hejade på... Framförallt var det min arbetskamrat Stefan som jag ville peppa fram i loppet. Träffade både han och hans mamma strax före start och vi talade lite om banan och om hur starkt det blåste. Vi förstod att det skulle bli tufft för löparna ute på Heden - och det blev det också. Blåsten var skoningslös och alla löpare fick slita hårt. Det var intressant att följa topplöparna också. Något man aldrig får när man själv är med i loppet. Fredrik Ousbäck var suverän och behöll ledningen från start till mål. Att göra milen under 35 minuter i dessa förhållanden är inte dåligt. Stefan var också nöjd med sin tid - med all rätt - även om han inte riktigt nådde fram till det resultat han egentligen ville ha. Tummen upp av Stefan strax före tre kilometer Lite tröttare mellan åtta o

I kväll är jag så där skönt trött. Inte så konstigt kanske. Jag var nämligen uppe tidigt på morgonen för att möta dagen och bevittna en grann soluppgång på min långa löprunda. Det är verkligen en ynnest att kunna jogga runt i stan ett par timmar för att sedan komma hem och tillaga sig en god frukost. Det är livet! Jag testade Maffetone igen. Låg puls under själva löpningen och med en väldigt lugn uppvärmning och nedvarvning (promenad) före och efter. Joggade som sagt ett par timmar och fick ihop drygt 19 kilometer totalt på våra vägar runt om i Skövde. Precis när jag skulle vika av vid Käpplunda och ner mot Vadsbovägen hörde jag hur en cyklist plingade med cykelklockan bakom mig. Vände mig om och fick se Anna - Anna som ju har lagt upp mitt träningsschema denna och nästa vecka. Hm, var hon ute å kolla så jag skötte mig tro? Nja, vi hann å säga hej - för hon hade bråttom till tåget. Fortsatte en bit till och joggade ihop med min dotter som var på väg till skolan. Jag joggade i samma h

För mig ska det vara kul att träna! Därför ser jag till att lägga upp mina pass på en nivå som känns lagom för mig, både vad gäller till antal pass, intensitet och variation  Då behåller jag inte bara glädjen i träningen - jag minskar även risken för skador. Det upplägget passar mig, men kanske inte alla... Ett tag körde jag alldeles för hårt i mitt träningsupplägg. Jag kunde köra stenhårda intervaller i hastigheter långt över min förmåga. Minns speciellt då jag följde ett träningsprogram som jag hade hittat på nätet. Skillnaden från min vanliga träning blev för stor och jag fick avbryta upplägget på grund av överbelastning i mina knän. Det fick mig att tänka om. Jag tog beslutet att ta det lugnare och istället öka mängden träning succesivt både vad gäller i tid, längd och intensitet. Och det gällde både för min styrketräning och löpning. Nu blandar jag lugna pass med hårda men jag gör vad jag kan för att inte tippa över till för tufft eller för långt/länge. Fast jag måste erkänna

Jag tänkte mig ett ganska lätt pass på gymmet - å så var det något som sa till mig att jag skulle köra ett tuffare pass istället... Tror det var viljan som talade till mig. Det finns dagar då det är svårt att ta sig till gymmet eller ut i löpspåret. Helt naturligt för man är ju inte mer än människa. För mig funkar det att ha en träningsplan då. Den hjälper mig. Den "tvingar" mig ut även om det är motigt. Träningsplanen förstärker min viljestyrka! Fast vissa dagar fejlar man ändå... Denna och nästa vecka kör jag ju som bekant på ett träningsupplägg som Anna har gjort. Då blir det ännu viktigare att genomföra passen (så länge träningsupplägget inte går överstyr och uppenbarligen riskerar ens hälsa) som är inplanerade. Anna har lagt upp ett väldigt klokt träningsschema så det finns egentligen inga undanflykter. Men den här veckan har börjat tufft på det privata planet. Ett tag trodde jag att varken tid eller ork skulle finnas men det har gått bra. Då tiden ändå visade sig fi

Ännu en mentalt jobbig dag reparerades till stor del av ett riktigt härligt löppass på kvällen. Det blev intervaller tillsammans med Anna i miltempofart. Det gick lätt, det gick fort och det kändes inte alls dumt... Vi började med ett par kilometers jogg som uppvärmning. Vi småpratade och hade riktigt trevligt. Det allra sista innan vi satte igång med den första intervallen så tog vi en långsam promenad en bit. Sen blev det sex stycken fyra-minuters-intervaller med ungefär två och en halv minuts gå-vila efter varje intervall. När man springer en intervall i sitt milhastighetstempo (häftigt ord, va?) så brukar man inte kunna prata så värst mycket med den man springer ihop med. Fast i dag kände jag att löpningen i mitt miltempo var lagom ansträngt, så det hade nog inte varit svårt att prata med Anna under intervallerna. Men vi sprang i lite olika tempo och var en bit ifrån varann, å då hade vi ju fått ropa högt åt varann där vi sprang - och det hade varit lite knepigt... Men vi fick 

Första dagen i Annas träningsupplägg är gjord! Men ett tag trodde jag nästan att träningen inte skulle bli av... Telefonen ringde tidigt i morse och jag var tvungen att "rycka ut" för att bistå någon som hade det lite jobbigt. Det tog i princip hela dagen och när jag kom hem på sena eftermiddagen så var jag ordentligt trött. Somnade i soffan och vaknade till strax före sju. Men när någon annan har bestämt träningsschemat åt mig så ser man till att komma iväg! Så är det bara! Så jag bytte om och tog mig till gymmet å satte igång. Det var längesen jag var där så i kväll blev det ett pass med maxstyrka. Jag ville utmana mig själv lite men la inte på några extra vikter mot förra gången - däremot la jag på några extra repetitioner på varje maskin/övning. Det kändes att jag hade vilat ett tag från den tunga styrketräningen för jag kände mig ganska stark i dag. Tyvärr har jag fortfarande problem med min tumme på vänsterhanden, så vissa moment kan jag inte träna fullt ut. Det gör

Hej på er! Här är jag igen... Lite småseg efter en jobbhelg men nu väntar en betydligt lättare period vad gäller tjänsteutövning framöver. Det ger kvalitetstid vad gäller träning och de två kommande veckorna ska jag träna enligt ett upplägg som Anna har tagit fram. Därför blir det hashtag #WOW! - som står för 'WorkOutWeek!' och hashtag #NAAWW - vilken är en förkortning av orden 'NeedAnnaArvidssonsWorkoutWeeks' som gäller de här veckorna (alltså, jag behöver verkligen dom här två veckorna som ett avbrott från mitt eget upplägg). Så här kommer det att se ut (inom dessa [ ] finns mina egna kommentarer): Vecka 43 Måndag - Styrketräning på gymmet [maxstyrka] Tisdag - Löpning/Intervaller: Uppvärmning 1-2k, 6st intervaller a 3-4min - beroende på dagsform - [4:25-4:40-tempo]. Öppen vila efter varje - [skulle tro ett par minuter]. Nedvarvning. Onsdag - Styrketräning på gymmet [Nautilus-modellen]. Torsdag - Vilodag. Fredag - Långdistans: 1,5-2tim - beroende på dagsf

Nu har jag analyserat och funderat runt Hässelbyloppet i söndags - och jag har kommit fram till att det inte alls var så illa som jag upplevde det då. Istället är jag synnerligen övertygad om att jag är på helt rätt väg i min träning. Nästa år lär bli både snabbare och uthålligare (?) trots min höga ålder... :D  Vill du läsa mer om min analys från Hässelbyloppet så kan du göra det HÄR . I det inlägget frossar jag ordentligt i statistik, känslor och fakta - och jag kommer dessutom uppdatera inlägget om jag hittar nya förklaringar och rön framöver. Att läsa detta inlägg är ett måste för varje nörd! Med de orden lämnar jag nu Hässelbyloppet 2015 bakom mig. Dagarna efter Hässelby har varit ganska lugna. Hade rejält ont i ryggslutet ett par dygn efter loppet. Har sysselsatt mig med lite styrketräning här hemma och sprungit ett par lugna pass. Jag har varvat detta med hundpromenader och det har känts som en lagomnivå. Tyvärr ingen rullskidåkning denna vecka - och jag tror att rullisarna

Det här inlägget skulle jag kanske skriva en annan dag. En dag då jag har funderat igenom det lopp som jag sprang i dag. En dag då jag har benat ut både det ena och det andra och liksom landat i det faktum att jag gjorde min näst bästa mil-tid någonsin, men ändå inte är helt nöjd... Men det blir mer intressant så här. Att skriva ned det jag reflekterar över just nu. Min form har det ju varit lite si och så med det senaste - men just den här veckan har det bara känts allt bättre och bättre. Så visst hade jag byggt upp en hel del förväntningar om att göra en bra tid i Hässelbyloppet, Stockholm. Nu fick jag ju en kanontid - grejen var bara den att jag egentligen hade mycket mer att ge! Hur kunde det då bli så här? Hur kan jag ens känna ett uns av missnöjsamhet efter att sprungit ett av mina snabbaste lopp någonsin och gett mitt bästa efter de förutsättningar som gavs i dag? För det var en perfekt dag! Massor av glada människor och ett helt underbart löpväder - ca 10-12 grader varmt, k

Ett par mils promenad har det säkert blivit i dag. Först lite rekognosering i Hässelby och sedan en del turistande i Stockholm. Följ med här så får ni veta vad jag gjort i dag... Efter frukosten på hotellet tog vi bilen och körde till Hässelby för att spana in delar av banan. Först och främst ville jag se hur "värstingbacken" såg ut - och bilda mig en uppfattning om den. Tror den kan kännas en del om man är trött men så värst farlig verkar den egentligen inte vara. Backarna på Södermalm är mycket värre. Var även en sväng på start- och målområdet, vilka ligger en bit ifrån varann. Startsträckan i Hässelby. I den här riktningen drar sjutusen löpare iväg i morgon... Nåja, nu har jag förberett mig så gott det går. Inte mycket mer att göra - nu hänger allt på formen i morgon. Med dessa ord i tankarna lämnade jag Hässelby för att bli en typisk stockholmsturist. Kista torn - Stockholms högsta bostadshus - 120 meter högt Besökte Storkyrkan (tillika domkyrka) oc