Solståndslöpning med bitter eftersmak
Vintersolståndet 2021 passerades för några dagar sedan, och trots min smärta i höger lår och knä gav jag mig den på att tillryggalägga min 21:a solståndslöpning i rad. Dessutom var det exakt tio år sedan jag sprang min första löprunda av det här slaget. Det fick bli en kort runda den här gången. Det var tisdag kväll, den 21 december, och klockan närmade sig 16:59 - det magiska klockslaget då det norra halvklotet är som mest vänd bort ifrån solen. Efter det vänder vi tillbaka och går mot ljusare tider igen. Just vid det klockslaget befann jag mig nära brandstationen i Skövde, och hade snart sprungit 2 km. Turen stannade på 2,2 km, vilka hade tagit mig ungefär 13 minuter. Ja, varför springer man just vid ett solstånd då? Det undrar jag med - men det har blivit en trevlig tradition. Benet kändes rätt okej medan jag sprang, men dagarna efter har varit besvärliga. Det gör ont! Fast det var det värt!