En Mil om Dagen

Styrketräning på gymmet var ju tanken i dag, men det blev en annan form av styrketräning istället. En vän skulle flytta och jag var en av dem som hjälpte till. Det räknas, va? Som styrketräning menar jag. För nog fick man lyfta tungt alltid. Löpning har inte heller blivit av på grund av en del annat som kommit emellan den här veckan. Livet bjuder ibland på både välkomna och ovälkomna överraskningar. Den här gången var det en synnerligen ovälkommen överraskning, med akut tandvård. Får ta det här som en extra viloperiod helt enkelt. Komma igen nästa vecka. Promenader har det blivit i alla fall. Till jobbet, affären, tandläkaren och rastning av Selma i kopplet. Jo, jag snittar allt En Mil om Dagen fortfarande... ;) Nedan bjuder jag på några bilder från mina promenader i stan (Skövde).

Löpning är fantastiskt, inte bara för det allmänna välmåendet utan även som medicin mot stress och depression. Många har vittnat om detta och det har ibland även gällt mig. För även om glädjeämnena i livet är många så kan det då och då vara tunga perioder - och då måste jag säga att löpningen hjälp mig en hel del. Allt som frigörs i kroppen när man springer eller går långpromenader, blir som en rening av hela kroppens system, en defragmentering av hjärnans innehåll, och man känner sig dessutom pigg och glad efteråt. Det är världens naturligaste sätt att ta hand om sig själv... Såg nyligen ett TV-program från BBC som handlade om löpning som medicin mot psykisk ohälsa . Ett gäng härliga människor med olika sorters problem (riktigt tunga grejer) som gemensamt skulle träna för att klara av ett maraton. En del av dem hade tränat förut medan andra inte hade tränat alls. De fick olika slags stöd, och i själva träningen hittade de verktyg för att lättare kunna hantera sin vardag. Det v

Nu ska jag försöka ta tag i min träning (för femtioelfte gången) igen... Har ju framförallt problem med att komma iväg till gymmet för styrketräning, så nu har jag bestämt mig för att testa en annan metod för att komma dit. Mer om den metoden sen. I dag har vi firat mor som fyller 90 år nästa vecka. Hela familjen var där och uppvaktade henne. Själv sprang jag de dryga två milen dit. Det var besvärligt att springa i dag. Det blåste en iskall motvind hela vägen och snöflingorna kändes som is-taggar i ansiktet. Några löpglasögon har jag inte heller så jag fick liksom springa och titta med ett öga i taget. Som han med "klockspelet" ni vet... Det var jobbigt! Det var första gången jag sprang på riksväg 49. Man måste vara uppmärksam på bilarna man möter. Samspel och hänsyn i trafiken är viktig och jag såg till att vara utanför asfalten vid varje möte. Det gick faktiskt riktigt bra att springa i det hårt packade gräset vid sidan om vägen. De flesta bilister höll sitt spår

Efter lördagsnattens arbete var det skönt att få sova ut ordentligt på söndagsförmiddagen. Vid lunchtid kände jag mig utvilad, så då gick jag upp, duschade och åt sedan en kinagryta (kyckling) med ris. Satt vid köksbordet och tittade ut. Det såg riktigt fint ut där ute, så efter lunchen tog jag med mig Selma + sällskap upp på Billingen för en promenad. Oj, vad gött det var att få sol och frisk luft. Vi gick runt Hållsdammen och Åsbotorpssjön. En lagom aktivitet eftersom jag hade kört några tuffa backintervaller på lördagen. Det känns faktiskt fortfarande i benen... Efter promenaden blev det fika och sen gick jag hem och gjorde mig i ordning för ytterligare ett nattpass (söndag natt). Hållsdammen på Billingen I skrivande stund är helgens nattarbete (36 timmar) avklarat och nu får jag vila från jobb en natt innan ytterligare fyra nätters arbete tar vid igen. Men på lördag morgon går jag av och då väntar ytterligare två lediga nätter. Inte klokt vad bra man har det... :) Såg

Just nu är cykelbanorna här i Skövde fullständigt livsfarliga att vistas på. Med ett tunt lager snö ovanpå packad blankis gör det väldigt besvärligt att gå, springa och cykla. Någon halkbekämpning värd namnet är inte att tala om. Det skulle inte förvåna mig om sjukhusets akutmottagning har fått in extra många fallolyckor de gångna dagarna. Skärpning Skövde kommun! På tisdagen var jag ute i halkan under ett par timmar. Först på en långpromenad med Selma och därefter blev det en löprunda på egen hand. Det var inte bara en, två eller tre gånger som jag höll på att dratta omkull - det var många gånger. Efter promenaden (som till stor del gick i skogen) övervägde jag att gå till gymmet för att köra min löpträning på löpbandet istället, men bestämde mig för utelöpning då jag såg att en del bilvägar hade saltats. Det gick rätt bra att springa på dessa. Vid möte med bilar eller skymd sikt sprang jag upp på trottoaren/cykelbanan, och om det fanns gräsmatta intill denna så sprang jag

Efter onsdagsnattens tolv timmars tjänstgöring följde sex timmar med skön sömn - och direkt på det en mils löpning i ett härligt vinterlandskap uppe på Billingen. Det var återigen låg puls som gällde och den var inte helt okomplicerad att hålla pulsen nere då jag började med 120 meters höjdstigning på de första 1,5 kilometerna. Blev en del promenad i backen kan jag säga. Som ni ser på bilderna så bjöds det på en del snö där uppe på berget. Men det var inte djupt och det var relativt lättsprunget. I nedförsbackarna fick man ta det lite försiktigt bara, för det var lätt att halka omkull om man försökte bromsa upp farten då. Klarade mig som väl var och fick några hastighetstoppar som bonus... En mil blev det som sagt. Och jättebra träning, inte minst med tanke på alla höjdmeter som jag samlade ihop (runt 160 stycken). I dag, fredag, ska jag mest ta det lugnt. Å så är jag ledig hela helgen dessutom. Inget direkt planerat då heller. Men nu ska jag se till att få lite sömn - för

Hallå alla glada bloggläsare! :) Innan jag nämner något mer så vill jag puffa för mitt inlägg om 2018. Där kan du även läsa om ett av mina spännande mål för 2019.  Klicka HÄR för att komma till inlägget... Mina senaste löpträningar har varit så kallade lågpulspass. Jag har tänkt mig att det ska bli en del sådana nu i vinter och under våren. Bara hälsan är med å så... Det är många gånger som jag sagt till mig själv att köra mer lågpuls, men på ett eller annat sätt så har jag fallit in i någon slags mellanmjölksträning igen - dvs lite för hårt för att vara till samma nytta som lågpulsträningen ger (den är skonsam, bygger blodkärl och lär kroppen använda fett som bränsle) och inte tillräckligt hårt för att göra nytta för vare sig konditionen eller syreupptagningsförmågan (VO2-Max). I går sprang jag i alla fall nästan nio kilometer med pulsen runt 78 % av min maxpuls. Det är på övre gränsen för låg puls för mig. De närmaste månaderna blir det fortsatt mest distanspass mellan 5-15 kil

Efter drygt 17 timmars vakenhet, varav tolv av dem var nattjänstgöring, var det riktigt skönt att krypa ner i en nybäddad säng hemma. Frukosten åt jag på jobbet, så när jag väl var hemma behövde jag bara tvätta mig, borsta tänderna och sedan slänga mig i sängen. Brukar somna på tio minuter (eller mindre) och sover till ett på dagen. Då har jag sovit drygt sex timmar - och det räcker gott. Så även i dag. Underbart! Säng, säng, säng... Vad vore man utan dig? Efter att ha ätit en lätt lunch, slappat lite i soffan till Tour de Ski och ett avsnitt av "The Americans" på Netflix, stack jag ut på en kort löprunda. Det blev sju kilometer lågpulslöpning på Järnvägsbanken förbi Våmb. Benen var sega efter två relativt tuffa löppass tidigare i veckan, så det var alldeles lagom det här. Löpningen och duschen efteråt fick mig att piggna till en del, och jag hann med att se mer skidåkning på teven efter det (tack för det Tivo). Det var verkligen imponerande att se både damer

Vilken träningsdag det blev! Jag som egentligen bara hade tänkt ta det lugnt hela dagen, gick istället en långpromenad med Selma, sprang tuffa intervaller på löpbandet och körde ett styrketräningspass efter det. Så himla gött det var! Bilder från dagens promenad. Det blev många höjdmeter på promenaden. Över 100 innan jag nådde hit, till Hållsdammen på Billingen, där skidåkning på det nya multispåret och fiske var två populära aktiviteter. På upptäcktsfärd. Det syns kanske inte så noga på bilden - men det stupar rejält nedför här. Vi vände... Nya multispårets sträckning når ända till Nya Brandtorpsvägen i Skövde. Här har man inte lagt på någon konstsnö än men jösses vilken nedförsbacke längdskidåkarna kommer mötas av här! Den skjuts man får utför... (Backen sedd nedifrån) ...kommer att behövas när den nyanlagda "Caterpillarbacken" tar vid omedelbart efter. Dessa två backar kommer vara perfekta för olika sorters löpintervaller. Det vattnas redan

I år inleddes träningsåret redan i dag. Förra året sprang jag min första tur den 18 januari - och då blev det fem kilometer (totalt 15 km i januari). I dag blev det drygt nio kilometer där 10 x 100 meter backträning ingick. Startade med uppvärmning och därefter sex stycken backintervaller på Lerdalavägen (brant uppför) där jag fick slita ordentligt. Tempot låg mellan 4:16- ner till snabba 3:24-tempo. Nu blev det väl mest träning av löpstyrka, puls och pannben i den här backen. Jag tog i ordentligt i den branta stigningen och var helt slut efter varje intervall. Tog tid att hämta sig inför nästa, och nu i kväll känns det verkligen att benen har fått jobba... Mitt BÄSTA tempo i dag (kanske inträffade i ca 10-20 meter?) hade inte ens räckt till medeltempo för att slå världsrekord i maraton... Efter de jobbiga intervallerna uppför så var det skönt att jogga ett par tre kilometer nedför innan jag tog mig an nästa backe. Det var vid Lillegårdens idrottsområde och backen upp mot Fros

Hej på er. Det har varit tyst här ett tag men livet går vidare ändå. Jag filar på ett inlägg om löpning som medicin mot psykisk ohälsa och ett inlägg som ska handla om träningsåret 2018. Men det tar några dagar till innan jag publicerar dem. Träningen har legat lågt ett tag. Skulle ha sprungit en sväng då jag var i Stockholm i helgen - men det blev inte så. Hade oturen att slå i ena tån så illa att jag hade svårt att gå på lördagen. Men det blev mycket promenerande i huvudstaden ändå. Och på lördagskvällen kollade jag in Alcazar på Cirkus. En vitamininjektion till konsert! På nyårsaftons förmiddag hann jag med sju kilometers löpning innan jobbet. Årets sista kilometer blev med mina mått snabb. Tog 4:30 att springa. Var riktigt nöjd med ett så starkt avslut på passet och på 2018 (som för övrigt inte var något bra träningsår). Nu ser jag fram emot att 2019 ska bli ett bättre på den fronten.  Gott nytt år allihop!!!