En Mil om Dagen

SLA-loppet (2009-2018) var ett sånt där "ångest-lopp" som återkom varje september här i Skövde. Fem kilometer ren plåga, då man ju inte ville annat än att ge allt i de dryga 20 minuter som loppet brukade ta. Pulsen låg på max och man fick kämpa mot hjärnan som hela tiden sa åt en att sluta med de där dumheterna direkt. Men det var på den gamla goda tiden det. Nu finns inte SLA-loppet längre, men minnet av det lever vidare. När vi sprang 2018 var det ingen av oss som visste att det här var det allra sista loppet. I dag återupptog vi i alla fall traditionen och sprang "SLA-loppet" igen, i stillhet till dess minne. Ingen direkt ångest, men mitt "otränade jag" fick kämpa på rätt bra ändå. Nu hoppas jag att detta kan bli något återkommande för mig och mina vänner. Den 11 september nästa år kör vi igen? Läs mer om SLA-loppen jag deltagit i under åren  2014 , 2015 , 2017 , 2018 .

Om man har lopp som morot för sin träning har inte det här året varit till någon större inspiration. Lopp efter lopp har ställts in. En del har man kunnat genomföra virtuellt, dvs på "hemmaplan" via en app eller genom att skicka in sitt resultat via pulsklockan. Men det är ju inte riktigt samma sak som när man står där i starten tillsammans med en massa andra löpglada människor och väntar på att få komma iväg... Inför det här året hade jag en tydlig satsning på att träna för att klara milen på mindre än 45 minuter. Jag anmälde mig tidigt till flera lopp där jag visste att jag sprungit bra förr, eller där jag såg en chans att springa bra. Men inte ett enda av dessa lopp blev av! Inte heller blev satsningen mot så snabba tider något att tala om. När alla "Corona-restriktioner" kom tappade jag sugen för löpträning mer och mer.  Nu försöker jag sakta jobba mig uppåt igen. Det börjar att lossna och för några dagar sedan lyckades jag springa fem kilometer på 25 minuter. L