En Mil om Dagen

Alla behöver tänka på att inte köra på för hårt, vare sig det handlar om träning eller livet i allmänhet. Brinner man för något är det lätt att hamna i en spiral som självupplevs som väldigt positiv men som på ett annat plan kan betyda negativa saker - som skador eller annan ohälsa som följd...  Jag har tränat löpning i princip varannan dag ett tag. Ökat på veckodistanserna mer och mer, och med det har det också blivit allt mer naturligt och lättare att hålla ett högre tempo. Det känns ju givetvis himla bra och man dras lätt in i ett rus av den upplevda framgången. Men så händer något! Som i går kväll. Direkt efter ett kort intervallpass på hala vägar kände jag hur det smärtade i området runt hälsenan. Den första tanke som kom till mig var att det berodde på att jag hade sprungit lite annorlunda på grund av halkan. Sen tänkte jag att det förmodligen var ett resultat av många och långa pass på sistone + att medeltempot ökat ganska rejält det senaste (se jämförelse sist i detta in

Har just sett en riktig nagelbitare på teve... Sverige mot Italien i playoff till fotbolls-VM. Och Sverige vann kampen! Efter 0-0 i Milano är Sverige, tack vare 1-0 hemma i fredags, klara för VM i Ryssland 2018. Helt otroligt! Italien missar VM för första gången på 60 år. Men nu struntar vi i fotbollen. Här har det varit en fantastiskt fin dag i dag. Lite kylslaget, klarblå himmel och en lågt stående sol som gett långa, långa skuggor. I samband med att jag besökte min mor i Tibro så dök det upp ett tillfälle att få springa långpass i Rankås-skogarna. Tog Breviksvägen österut och följde den tills jag nådde vägen mot Götarshemmet. Den sträckan är drygt sex kilometer och de första 5,5 kilometerna bjöd på en höjdökning från 119 m.ö.h. till 191. Men kroppen svarade bra och det kändes inte alls jobbigt att springa i 5:30-tempo här. Grusvägen mot Götarshemmet hade jag inte besökt på länge - så jag fick stanna till i en korsning och kolla kartan så att vägen till vänster inte var en återvä

Det var en fin novemberkväll på Stortorget i Simrishamn i lördags. Mörkret hade lagt sig och fullmånen lyste svagt orange bakom de tunna slöjmolnen ut över havet. Stadens musikkår spelade "Jag vill ha blommig falukorv till lunch, mamma..." för publik, arrangörer och oss 140 löpare som otåligt väntade på att få ge oss ut och springa i mörkret... Folk stod och småpratade med varann på torget. Vi var många som hade samlats där och det var en gemytlig stämning. Tiden för start närmade sig och unisont räknade vi ner de sista sekunderna från tio till noll, och sen drog vi iväg nedför Storgatan till Hamngatan och västerut mot Brantevik. Storgatan kantades av storpublik, och de jublade, gav oss hejarop och det blev en riktigt bra kickstart att bära med sig ut i mörkret. Pannlampornas sken fladdrade överallt på den mörka asfalten och publiken fortsatte peppa oss hela vägen ut ur Simrishamn. Det var nio grader varmt och jag var iklädd vintertights, en underställströja, en långär

Tjena! I lördags sprang jag Österlenmaran 22 km . Det var ett härligt lopp men där jag tyvärr fick problem efter ca 15 kilometer. Men i mål kom jag. Nådde ett par av mina uppsatta mål men missade ett annat. I morgon onsdag klockan 17:30 kommer min personliga berättelse från loppet. Hoppas du vill läsa den... I dag joggade jag ur en del av tröttheten efter loppet. Tolv kilometer på stora och små stigar uppe på, eller i, Billingens vidsträckta skogar. Det satt fint! Jobbar ju med att vänja kroppen vid allt längre löpsträckor och på torsdag är det dags igen. Lugna 15 kilometer är tanken då, och lördagskvälls-löpningen lutar åt ett tröskelpass om totalt 7-8 km (2x1,5-2k tröskel). Ja, så ser det ut. Hojta gärna om du vill hänga med på nått av löppassen... Dagen efter Österlenmaran körde jag ett styrketräningspass på Actic Arena Skövde. Tröjan jag fick efter loppet åkte på. Lite reklam för Österlen ville jag ge.