En Mil om Dagen

 Fyra gånger tidigare i år har jag sprungit 15 kilometer eller mer. I dag blev det den femte gången. Den näst snabbaste av dem dessutom... 😇😉 Upplägget var enkelt - springa/jogga med låg puls (125 slag per minut), och gå när pulsen stack iväg över den gränsen. Jag var ute i lite mer än 100 minuter, och ca 20 av dem var gång. På så vis blev passet aldrig riktigt jobbigt. Flåset och kroppen var med hela tiden. Vid Tibro Mini-zoo vek jag in i skogen och joggade/gick mot Anderstorp. Så inspirerande att springa på fina stigar. Jag valde att springa i Tibro den här gången. Hade ett par andra ärenden där, så tyckte det var lite kul att få se lite "nytt"... Eller ja, jag är ju uppvuxen här - men det känns ändå som en variation från mina vanliga rundor hemma i Skövde. Försöker variera så mycket jag kan, även hemma. Tibro är dessutom mycket flackare än Skövde, bara en sån sak. Pulsmätningen spökade lite i början av passet. Från ingenstans var den uppe i 162 slag per minut (vid lätt j...

 Kände mig rätt seg i kroppen då jag snörade på mig löpardojorna för min första löprunda i träningsprogrammet för löpning milen på en timma. Dagens mål enligt upplägget var tre kilometer med inte alltför hög ansträngning. Cirka 21 minuter skulle det ta. Jag började med att gå ca 600 meter innan jag startade klockan. Det var en lagom uppvärmning, helt på eget initiativ. Tyvärr har jag börjat känna av smärtor i höger vadmuskel sen några dagar tillbaka, och denna smärta/spänning kändes ganska rejält när jag började jogga. Men jag tog det försiktigt. I det stora kändes träningen okej, och jag lyckades jogga de tre kilometerna strax under 18 minuter - utan någon jättestor ansträngning. Höll mig i pulszon 2, vilket är alldeles lagom för mig just nu. Nu är det 29 träningspass kvar - och sen ska jag kunna springa milen under 60 minuter (59:59?). Mitt stora mål är dock att ORKA springa en sammanhängande mil. Resan dit kan du följa här... 😊 30 pass! Den 3 oktober ska jag kunna springa milen...

#MySub45Challange:  Har ni tänkt på att jag ofta säger att jag tränar på känsla? Att jag inte vill pressa mig mer än vad jag upplever som behagligt? I mitt nya mål, där jag vill klara av milen på lite mindre än 45 minuter, ska jag lyfta det här tänket till en ny nivå. Mer om det strax... Genom att inte pressa sig för hårt, tror jag att glädjen i löpningen kan behållas längre. Kroppen tar inte onödig stryk - och det har jag märkt att jag måste tänka på än mer nu när man börjar komma upp i åren. Jag har mina skavanker, men då får jag anpassa mig till det och vara mer försiktig i all träning. Jag ska givetvis köra hårda träningspass ibland, men det första steget i mitt framtida upplägg är att chilla och ta bort mina schemalagda träningspass. Det har funkat bra med planerade dagar, men nu testar jag att släppa dem. Det blir inte några egna krav på intervallpass, backträning, tröskellöpning eller så. Inte si eller så många kilometer per gång heller, och som sagt inte på vilka dagar ...

Jag är tydligen ingen långlöpare! Upp till tre mil har gått bra förr - i dag blir det riktigt jobbigt redan efter ett par mil. Allt därutöver blir mest en plåga. I natt körde jag ett långpass. Allt kändes bra fram till 19 kilometer ungefär - sen började det ta emot ordentligt. Benen blev stumma, det gjorde ont i vaden och i knät - och på det tog orken slut. Kan förklaras med att jag hade hållit igång hela dagen. Vid lunchtid hade jag nämligen tagit motorcykeln till Jönköping, där jag solade och badade och käkade räkmacka uppe på Tabergstoppen. Jag var rätt så trött när jag kom hem vid tiotiden på kvällen, och inte mindre trött då jag gav mig ut en stund senare... Efter 24 km nattlöpning Beachen i Jönköping. Närmare 30 grader varmt i luften och minst 20 grader varmt i vattnet. Räkmacka med utsikt från Tabergstoppen Men jag fick ihop 24 kilometer. Den sista biten var riktigt jobbig och tog sin tid att avsluta. Det fanns ingen ork kvar för någon mer löpning då jag var k...

Hej igen, Hög av min snabba femma har resten av veckan känts riktigt bra. Vi har ju haft kanonväder dessutom - och det vädret tog jag till vara på under gårdagen. Efter förmiddagens sömn, nödvändigt efter tolv timmars nattjobb, solade jag en stund på balkongen och sen var jag och Selma ute i nästan två timmar. Vi gick inte hela tiden utan hade en riktigt lång och mysig kaffepaus i solskenet. Alldeles lagom i värmen. En bra lördagseftermiddag innan nästa nattpass helt enkelt... Men nu är det söndag och på träningsprogrammet står fem kilometer lätt löpning. Gött med lite lättare löpning efter två korta men tuffa löpträningspass den här veckan. Det är viktigt att variera träningen och inte köra alltför långt eller hårt vecka efter vecka. Det ökar risken för skador eller att man helt enkelt tröttnar. Dagens femma blev en historia med låg puls. Höll igen medvetet - och när jag ansträngde mig för mycket skrek pulsklockan åt mig att lugna mig. Och jag lydde såklart. Det blev en fin tur...

Usch å fy vad jobbigt det va... Det känns verkligen inget bra nu! Kvällens långpanna på Billingen var fruktansvärd, speciellt den sista halvan. Jag började med att gå och jogga hemifrån och upp mot bergets topp. En riktigt utmanande stigning som känns ordentligt i benen. Där uppe sprang jag först två varv på  Gröna milen och sedan nästan ett helt på Gula femman, innan jag vände hemåt igen. Allt uppdelat på fyra stycken 40 minuter långa intervaller och lika många "powerwalk-sträckor"á fem minuter. Pulsen skulle hållas låg hela tiden. Efter halva löpningen började det ta emot ordentligt, och det blev bara värre och värre. Mot slutet blev gångpartierna allt fler. Jag orkade helt enkelt inte. Misstänker att min dåliga andningsförmåga (pga pollenallergi) gör att för lite syre når ut till musklerna. Benen var som gjorda av betong, men jag kämpade trots allt ihop drygt 28 kilometer. Den sammanlagda tiden jag var ute och tränade (3.22) var nog bland de längsta jag gjort....

Långfredagens långlöpning var mitt första träningspass efter ett par veckors uppehåll pga sjukdom. Det var skönt att komma igång igen, men det är en lång väg att ta sig tillbaka till den form jag hade innan uppehållet. Att springa den kuperade Lila milen med låg puls passade mig bra, för när pulsen gick upp för högt då gick jag (+ tre stycken planerade 5-minuters-promenader), och det var skönt. Fick ihop 13 kilometer gång och jogg, och där fick det stanna för den här helgen. Den gamla versionen av Lila milen har på sina ställen fått sig ett lyft, men jag kan sakna naturkänslan på dessa ställen. I det stora en riktigt trevlig slinga... På långfredagen hann jag med ett besök hemma hos mor också. På påskaftonen firade vi vår hund Selma som fyllde 10 år, och sedan blev det årspremiär på motorcykeln (Selma fick stanna hemma). Vi hamnade på några riktigt besvärliga grusvägar och det blev en rejäl utmaning så här i premiären. Speciellt med passagerare på... I dag har hela familje...

Träningen inför Helsingborg Marathon den 31 augusti 2019 går vidare. I går körde jag ett tufft pass på gymmet. Först en kvarts svettfest på crosstrainern och sedan fortsatte svetten att rinna på ett intensivt styrkepass. Där körde jag varje övning i tre set - 45 sekunder aktivt och 15 sekunder vila, så kallad "cross training". Maskinerna var laddade med låga vikter, men å andra sidan blev det väldigt många fler repetitioner än normalt. Det känns i kroppen i dag... Träningsvärken hindrade mig inte från att ge mig ut på en lång löprunda denna sköna torsdag. Vädret var perfekt för löpträning och jag körde än en gång efter konceptet att  gå i 10 minuter och springa i 25 - och upprepa detta 3 gånger . Pulsen skulle jag hålla i zon 2, vilket innebar att jag fick hålla nere tempot på de tre 25 minuter långa löpsträckorna. Den typen av intervaller passar min gamla kropp ganska bra just nu. Snittade varje intervall i 5:49, 5:46 och 6:16-tempo. Att köra ett maraton med dagens up...

...i alla fall när man springer. Dagens försök på löpturen var inte det lättaste. Pulsen for alldeles för lätt upp över den gräns jag satt (145 slag per minut), och det trots att jag sprang långsamt och gick många, många gånger. Nästan halva turen hamnade i fel pulszon... Men det gjorde väl egentligen inte så mycket. Det blev ett fint träningspass på drygt 13 kilometer, och när jag summerar träningsveckan känner jag mig riktigt nöjd. Totalt tre löpträningspass och två besök på gymmet för styrketräning. Hoppas det kan fortsätta så framöver - för jag behöver all träning jag kan få om jag ska klara av ett maraton i augusti. OM det blir nått maraton vill säga. Titta in på min sida med "Fakta & fördjupningar" fram i vår, så finns kanske mer att läsa om mina maraton-planer där. Med ett par bilder från veckan som var önskar jag er alla en ny härlig vecka!

Just nu är cykelbanorna här i Skövde fullständigt livsfarliga att vistas på. Med ett tunt lager snö ovanpå packad blankis gör det väldigt besvärligt att gå, springa och cykla. Någon halkbekämpning värd namnet är inte att tala om. Det skulle inte förvåna mig om sjukhusets akutmottagning har fått in extra många fallolyckor de gångna dagarna. Skärpning Skövde kommun! På tisdagen var jag ute i halkan under ett par timmar. Först på en långpromenad med Selma och därefter blev det en löprunda på egen hand. Det var inte bara en, två eller tre gånger som jag höll på att dratta omkull - det var många gånger. Efter promenaden (som till stor del gick i skogen) övervägde jag att gå till gymmet för att köra min löpträning på löpbandet istället, men bestämde mig för utelöpning då jag såg att en del bilvägar hade saltats. Det gick rätt bra att springa på dessa. Vid möte med bilar eller skymd sikt sprang jag upp på trottoaren/cykelbanan, och om det fanns gräsmatta intill denna så sprang jag...

Efter onsdagsnattens tolv timmars tjänstgöring följde sex timmar med skön sömn - och direkt på det en mils löpning i ett härligt vinterlandskap uppe på Billingen. Det var återigen låg puls som gällde och den var inte helt okomplicerad att hålla pulsen nere då jag började med 120 meters höjdstigning på de första 1,5 kilometerna. Blev en del promenad i backen kan jag säga. Som ni ser på bilderna så bjöds det på en del snö där uppe på berget. Men det var inte djupt och det var relativt lättsprunget. I nedförsbackarna fick man ta det lite försiktigt bara, för det var lätt att halka omkull om man försökte bromsa upp farten då. Klarade mig som väl var och fick några hastighetstoppar som bonus... En mil blev det som sagt. Och jättebra träning, inte minst med tanke på alla höjdmeter som jag samlade ihop (runt 160 stycken). I dag, fredag, ska jag mest ta det lugnt. Å så är jag ledig hela helgen dessutom. Inget direkt planerat då heller. Men nu ska jag se till att få lite sömn - för...

Hallå alla glada bloggläsare! :) Innan jag nämner något mer så vill jag puffa för mitt inlägg om 2018. Där kan du även läsa om ett av mina spännande mål för 2019.  Klicka HÄR för att komma till inlägget... Mina senaste löpträningar har varit så kallade lågpulspass. Jag har tänkt mig att det ska bli en del sådana nu i vinter och under våren. Bara hälsan är med å så... Det är många gånger som jag sagt till mig själv att köra mer lågpuls, men på ett eller annat sätt så har jag fallit in i någon slags mellanmjölksträning igen - dvs lite för hårt för att vara till samma nytta som lågpulsträningen ger (den är skonsam, bygger blodkärl och lär kroppen använda fett som bränsle) och inte tillräckligt hårt för att göra nytta för vare sig konditionen eller syreupptagningsförmågan (VO2-Max). I går sprang jag i alla fall nästan nio kilometer med pulsen runt 78 % av min maxpuls. Det är på övre gränsen för låg puls för mig. De närmaste månaderna blir det fortsatt mest distanspass mellan 5-15...

Efter drygt 17 timmars vakenhet, varav tolv av dem var nattjänstgöring, var det riktigt skönt att krypa ner i en nybäddad säng hemma. Frukosten åt jag på jobbet, så när jag väl var hemma behövde jag bara tvätta mig, borsta tänderna och sedan slänga mig i sängen. Brukar somna på tio minuter (eller mindre) och sover till ett på dagen. Då har jag sovit drygt sex timmar - och det räcker gott. Så även i dag. Underbart! Säng, säng, säng... Vad vore man utan dig? Efter att ha ätit en lätt lunch, slappat lite i soffan till Tour de Ski och ett avsnitt av "The Americans" på Netflix, stack jag ut på en kort löprunda. Det blev sju kilometer lågpulslöpning på Järnvägsbanken förbi Våmb. Benen var sega efter två relativt tuffa löppass tidigare i veckan, så det var alldeles lagom det här. Löpningen och duschen efteråt fick mig att piggna till en del, och jag hann med att se mer skidåkning på teven efter det (tack för det Tivo). Det var verkligen imponerande att se både damer...

November förknippas ofta med tråkigt väder, mörker och andra allmänt dåliga ting. Men ger man sig ut i naturen och ser sig omkring kan man upptäcka november månads färglösa skönhet. Det gjorde jag i dag - denna senhöstmånads första dag. När jag klev ur sängen i morse drog jag på mig kläder för löpning och sen tog jag mig ut på en kort lågpulsrunda. Efter blott fyra och en halv kilometer var jag klar. Duschade och åt frukost. Selma (hunden) behövde gå ut och en lång promenad var redan planerad. Hade packat ryggsäcken och tog vägen förbi kvartersbageriet för att toppa med ett gott bakverk. Vi drog iväg mot Våmbs ängar och upp på bergets höjder. Där hade jag tänkt avnjuta min fika till den milsvida utsikten, men jag möttes av massiv dimma. Bakverket från bageriet njöt jag av i alla fall. Vilken fantastisk dag det blev. Njut av novembers skönhet du med... Ett bakverk och en begränsad utsikt

Löningsdag, tvättdag och träningsdag. Promenader med Selma, lunch och fika med dottern (som var hemma för att övningsköra på körskolan) och bio på kvällen. Jo, det var full fart i dag med... Efter en lång promenad med Selma på förmiddagen bytte jag om till träningskläder, gick ner till tvättstugan och körde igång de två första maskinerna där. Sen gav jag mig ut på en milslång löprunda, vilken innehöll ett 5 kilometer långt  MAF-test . Det är ett sätt att mäta sin utveckling inom löpningen och det gör jag ibland - men mest på skoj. Det handlar om att springa 5 kilometer inom en viss (låg) pulsintervall och sen jämföra tiden med föregående gånger man testat. Då kan man jämföra och se om man utvecklas något, sägs det. Selma på förmiddagspromenad Fast jag utvecklas tydligen inte! Tiderna de senaste gångerna ligger rätt lika, som bäst har halvmilen tagit 29 minuter. I dag tog den en bit över 30 minuter. Senast jag testade var för nästan ett och ett halvt år sedan, så jämförel...

Dags att säga hej här igen... Det har varit en hektisk vecka med jobb och en massa spännande livsmöten. En del träning har jag hunnit med också - ett par lågpulspass i löparskorna och ett styrketräningspass på gymmet. Och massage! Den sistnämnda var riktigt go - och väldigt välbehövlig. I tisdags skulle jag precis som i måndags jobba från lunch till kvällen. Men innan jobbet ville jag hinna med både löpträning och en lång promenad med Selma (min hund), så det blev en kombination. Selma fick sin långtur och hon fick bestämma tempot. Vi gick långsamt, vi gick fort och vi småjoggade ibland. En dryg mil blev det och hon tycktes trivas bra med det. Hon är ju inne på sitt tionde år så man får ta det lite lugnt med henne. Jag fick min träning på den här långpromenaden och summerade ihop ett bra träningspass i alla fall. Torsdagen var sedan länge vigd för en tur till Karlstad . Därför tog jag torsdagslöpningen redan på onsdagen. Jag ville ha Karlstad-dagen fri från träning. I och för...

Hej och hallå! Torsdagar har blivit något av en tradition vad gäller löpträning med låg puls. Oftast har jag kört med extremt låg puls men i dag blev nivån lite högre. Eftersom valet än en gång var att springa upp till Simsjön för att där avsluta löpningen med ett bad så bestämde jag mig för att sätta gränsen vid 130 slag per minut, vilket är lite högre än den extremt låga pulsen (105-120 slag per minut). När det gick över 130-nivån lugnade jag mig. Närmade jag mig 140 slag per minut så gick jag. Från dagens Insta-Story: Den branta delen av vägen mot Simsjön Allt under 145 är låg puls för mig. Ville ha den högre i dag än den extremt låga nivån jag haft förut eftersom vägen upp till Simsjön bjuder på ett ganska tufft motlut. Det gick bra att köra på 120-nivån för en vecka sedan men den här gången tänkte att det kunde vara bra att ligga högre i puls för att kunna springa lite mer. Och det gav ett visst resultat. Sprang fem minuter snabbare än samma sträcka förra gången. Det ...

Torsdagar har blivit vanliga dagar för lågpulslöpning . Riktig lågpulslöpning. Så även i dag... Ett par strumpor, två skor, splitshorts, pulsklocka, funktionströja, pulsband och en keps som pricken över i:et - det räcker för en lyckad löprunda med ett bad mitt i. Å så vattenflaskan såklart! Dagens pulsvarning stod på 120 slag per minut och framför mig hade jag 5,6 kilometer med drygt 160 höjdmeter innan jag skulle nå Simsjön uppe på Sydbillingen. Att hålla nere pulsen med så mycket stigning var en utmaning. Från allén vid Skövde golfbana och nästan hela vägen upp till Simsjön är det väldigt brant , så det blev långsam promenad där till stora delar. Men pulsen höll sig och jag var nöjd med detta upplägg en varm kväll som denna. Vid Simsjön åkte allt utom splitshortsen av . Vattnet svalkade och det var underbart skönt med ett bad. Hade inte med mig någon handduk utan gick upp, torkade en aning i den sol som lyste svagt mellan träden och klädde på mig. Sen sprang jag hemåt igen. Det b...

I går kväll hände något som inte hänt på länge. Jag var till gymmet och styrketränade! Hade Anna som min "personliga tränare" på plats och hon gav både råd och peppade på. Å vad skönt det var att komma dit igen. Min kropp behöver verkligen stärkas upp och nu hoppas jag att detta kan bli en nystart på mitt regelbundna gymmande igen. Bra för ryggen och bra för min löpning. Direkt efter styrketräningen fick jag med mig Jacob på en löprunda med låg puls - riktigt låg puls. Det är ett trevligt pass som man med fördel kan vara några stycken på. Passar de flesta och är ganska socialt eftersom man inte tar ut sig. För min egen del känns de här passen riktigt lugna, som jag berättat om tidigare  (eller kolla mer i faktarutan längst ner i detta inlägg ).  Min puls fick styra det här passet. Vi sprang tills pulsklockan varnade vid 115 slag per minut, och då började vi gå tills pulsen var nere på 105 igen. Sen blev det lugn löpning igen. Upplägget blir som ett intervallpass, fast u...