Hej då milhets!

#MySub45Challange: Har ni tänkt på att jag ofta säger att jag tränar på känsla? Att jag inte vill pressa mig mer än vad jag upplever som behagligt? I mitt nya mål, där jag vill klara av milen på lite mindre än 45 minuter, ska jag lyfta det här tänket till en ny nivå. Mer om det strax...

Genom att inte pressa sig för hårt, tror jag att glädjen i löpningen kan behållas längre. Kroppen tar inte onödig stryk - och det har jag märkt att jag måste tänka på än mer nu när man börjar komma upp i åren. Jag har mina skavanker, men då får jag anpassa mig till det och vara mer försiktig i all träning. Jag ska givetvis köra hårda träningspass ibland, men det första steget i mitt framtida upplägg är att chilla och ta bort mina schemalagda träningspass.

Det har funkat bra med planerade dagar, men nu testar jag att släppa dem. Det blir inte några egna krav på intervallpass, backträning, tröskellöpning eller så. Inte si eller så många kilometer per gång heller, och som sagt inte på vilka dagar det ska ske. Löpningen blir dag för dag, helt och hållet på känsla! Varannan dag vore fint, och med extravila efter ett hårt pass. Men hur i all sin dar ska jag kunna nå mitt mål med denna brist på diciplin???

Jo, jag tror att de minskade kraven i förlängningen kan innebära att jag kan träna oftare än i dag - att kroppen kommer må bra av enbart känslolöpning (långsam löpning kanske, som kan bli snabbare över tid). Möjligtvis många korta pass. Sen är det ju bra om jag får med korta inslag av snabbare löpning i måltempo (4:30 per kilometer) i de lugna passen också, vilken framöver kan bli snabbare och längre i distans. Målet att kunna löpa 10 kilometer på mindre än 45 minuter finns där som ett tydligt mål. I mina senaste löpträningspass har jag avslutat i högt tempo.

Ser framför mig hur denna kravlösa form av löpning / löpträning kommer att utveckla mig och föra mig framåt till bättre tider på både långa som korta sträckor. Blir det "milen sub45" så är jag jättenöjd! Men som jag skrivit tidigare - det här är ingen jakt! Ingen press!!! Det viktiga är att komma ut å springa och känna att det är roligt. Bara skön löpning när jag och kroppen känner för det. Hård löpning när jag kan och känner för det. Så där gött flummigt...

För jag älskar verkligen löpning. Jag gillar att springa intervaller! Och jag hatar inte på något sätt att kämpa mig upp i långa och branta uppförsbackar. Tröskel- och tempolöpning varvat med lätt lågpulslöpning står också högt i kurs. Så den typen av pass kommer fortsättningsvis vara naturliga inslag i min löpträning - bara det att jag bestämmer mig precis innan eller under passet vad det kan bli för typ av upplägg. Vad känner jag? Vad vill jag? Vad motiverar mig? Frågor jag kommer ställa mig innan varje pass. Och ändrar jag mig under passet, så gör jag det. Å så det där "nörderiet" jag håller på med. Ni vet då jag sitter och analyserar tempo, puls och höjdskillnader - det kommer vara en fortsatt glädje för mig.

Så när jag sprang ut i onsdags så blev det i det tempo och med den intensitet som jag kände för just då. Distansen blev också på känsla - även om en mil faktiskt var målet då (det blev en mil). Är det en dålig dag blir det kanske ett väldigt kort pass. Den största skillnaden är att inget kommer vara förutbestämt förrän in i det sista eller kanske under passet. Jag vet inte om det blir två kilometer eller en mil. Intervaller eller lågpuls. Just i onsdags hade jag strax innan bestämt mig för ett lågpulspass, men det blev en behaglig tröskelmil istället. Jag hoppas i alla fall att jag ska få en mer avslappnad syn på löpningen och kanske till och med orka springa mer än i dag.

Jag ser verkligen fram emot detta upplägg. Har loggat in på Garmin Connect och raderat alla mina planerade pass där. Många mil vill jag att det ska bli, fast härmed säger jag faktiskt "hej då" till träningsprogram och milhets...

Good Bye!