En Mil om Dagen

Hej, och god fortsättning på det nya året!  Har det börjat bra? Hoppas det! För mig känns det som om jag har fått i mig flera liter trögflytande bromsolja och ett ok på huvudet. Det är så tungt, så tungt. Visserligen visar pulsklockan att jag flyttat fram min mjölksyratröskel från 160 i puls till 162 (klockan tror att jag kan springa i "mjölksyratempo" - 4:42 per kilometer - med två slag till per minut mot förut). Det är en utveckling åt rätt håll. Att förskjuta tröskeln närmare maxpuls innebär att det tar längre tid för kroppen att nå tröskeln. Man orkar alltså jobba längre med hög ansträngning och med syre i musklerna, innan mjölksyran slår till. Att orka springa med hög intensitet länge är i sig ett mål för att nå mitt huvudmål - att klara milen på mindre än 45 minuter... Året började annars med ett styrketräningspass på gymmet. Har sagt det förut - på den här fronten måste jag bli bättre. Mycket bättre än förra året i alla fall. Då fick jag ihop totalt 36 stycken s...

Hej på er! Nu var det ett tag sedan... Ni har väl märkt hur grått och fint det är ute nu? Naturen ser ut som en svartvit blid, där allt går i gråskala. En del dagar är mörka hela dygnet igenom och i husen lyser lampor och levande ljus. Det är hög mysfaktor. Jag gillar den här tiden (också) och njuter faktiskt av grådis och mörker. "Inte normalt", tycker väl en del, men jag är väl inte riktigt normal. Vem vill vara det, förresten??? Om en månad vänder det och blir ljusare igen... Njut av nuet! Men vi längtar väl alla till sommaren ändå? Livet rullar på - och träningen med. Löpträningen har väl lite gått i stå, men jag har försökt underhålla konditionen så gott jag kunnat med långa promenader, löpning på bandet och en del styrketräning. Förra och förrförra veckan var jag faktiskt extra flitig vad gällde just styrketräning. Och i går var jag ute och sprang för första gången på en månad. En mil på järnvägsbanken blev det. Avslutade med en snabb kilometer, helt på känsl...

Jag orkar egentligen inte skriva just nu, för långlöpningen tog all energi från kropp och själ. Men jag skulle gärna vilja berätta att jag fixade "superlånglöpningen" i kväll. Personligt distansrekord med drygt 2 kilometer gav totalt 35 kilometers löpning med intervaller efter 15 kilometer. Det känns jättebra att ha fixat en sådan här lång löpning. I 25 graders värme dessutom. En riktig långfredag... Sprang på järnvägsbanken mot Varnhem och hamnade så småningom i Höjentorp nära Eggby i Skara. Där vände jag och sprang samma väg tillbaka hem. Det tar på muskler och krafter när man springer över Billingen. Först upp, sen ner, sen upp igen för att sedan få avsluta med nedför. Det blev många höjdmeter och dessa känns i benen nu - och det lär kännas ordentligt i morgon. Men jag fixade det!!! :) Nu ska jag fundera på om jag ska ställa upp i Helsingborg Marathon den 31 augusti eller inte. Beror på hur kroppen reagerar de närmaste dagarna... Färdig på mer än ett sätt ...

Efter drygt 17 timmars vakenhet, varav tolv av dem var nattjänstgöring, var det riktigt skönt att krypa ner i en nybäddad säng hemma. Frukosten åt jag på jobbet, så när jag väl var hemma behövde jag bara tvätta mig, borsta tänderna och sedan slänga mig i sängen. Brukar somna på tio minuter (eller mindre) och sover till ett på dagen. Då har jag sovit drygt sex timmar - och det räcker gott. Så även i dag. Underbart! Säng, säng, säng... Vad vore man utan dig? Efter att ha ätit en lätt lunch, slappat lite i soffan till Tour de Ski och ett avsnitt av "The Americans" på Netflix, stack jag ut på en kort löprunda. Det blev sju kilometer lågpulslöpning på Järnvägsbanken förbi Våmb. Benen var sega efter två relativt tuffa löppass tidigare i veckan, så det var alldeles lagom det här. Löpningen och duschen efteråt fick mig att piggna till en del, och jag hann med att se mer skidåkning på teven efter det (tack för det Tivo). Det var verkligen imponerande att se både damer...

Hallon! För att dagens träning även skulle passa Selma så fick det bli en rask promenad och några få pulshöjande jogg-inslag i den. Kände även för egen del att det skulle bli ett alldeles lagom träningspass efter dagens långa vistelse på jobbet. Jag var helt enkelt inte riktigt upplagd för löpning. En promenad istället för löpträning - det funkar bra ibland det med... Mörka moln över Billingen var den syn som mötte mig på vägen hem från jobbet Min arbetskamrat Jacob var också med på promenaden. Vi gick på den gamla järnvägsbanken (numera cykelbana) mot och förbi Våmb. Min pannlampa fick till stora delar lysa upp vår väg. Det var nödvändigt eftersom klockan redan hunnit passerat sju och solen sedan länge sjunkit ner en bra bit under horisonten. De mörka molnen gjorde dessutom kvällen extra mörkt, och ett ogästvänligt kallt regn piskade våra ansikten till och från. På tillbakavägen syntes månen titta fram på himlavalvet emellanåt, fast inte blev det något ljusare för det. sk...

Mitt i allt elände bjuder det här inlägget på en glad nyhet. Det blev nämligen ett personligt  årsbästa på milen i kväll. Det firades efteråt tillsammans med sonen som var hemma hos mig och bjöd på hemlagad pizza. Ja, det gäller att ta varje tillfälle i akt för att fira det som firas kan... (haha) Kvällens träning blev annars en kämpig kombo av tempo- och tröskelintervaller över berget. Tre stycken tvåkilometers-intervaller visade sig bli riktigt jobbiga! Målet med intervallerna var att hålla blygsamma 4:50- upp till 5:10-tempo - och det gick väl rätt bra. Men orken... Årsbästa-pizza tillagad av min äldste son Det var faktiskt nätt och jämt att jag klarade av att snitta 5:10-tempo i den första intervallen. Två kilometer ständigt uppför känns, men det här var helt galet. Normalt är det inga problem, men i år är inget normalt. Efter den intervallen var jag tvungen att gå ett par hundra meter, pusta ut och fylla på depåerna med vatten. Hämtade mig något och joggade sen...

Den kom som en uppenbarelse -  insikten om att löpning inte bara behöver handla om att springa snabbt eller långt. Varför jag plötsligt fick denna ingivelse just nu vet jag inte. En orsak kan vara då man märker av att varken snabbheten eller orken finns kvar som förr, då hittar man kanske andra glädjeämnen för att motivera sig i löpningen. Är glad för insikten, för jag diggar verkligen denna form av träning. En annan orsak till mina tankar var kanske kvällens löpning. En ljummen sommarkväll, med en orange sol som sakta sjönk ner bakom Billingen och lyste upp trädtopparna framför oss. Ja, det var en fin naturupplevelse där på vår lugna löpning, som jag, Jacob och Ola genomförde tillsammans i kväll. Vi joggade och gick om vartannat eftersom min puls fick styra passet - en puls som jag redan innan bestämt skulle hållas väldigt, väldigt låg... Hela upplägget var inspirerande. Det var när vi joggade lugnt i lätt utförs-lutning som jag tänkte tanken "att precis så här borde löpnin...

Hej på er ! Vet ni vad som gör mig glad? Det är när jag får träffa mina barn, barnbarn och deras närmaste. I dag träffade jag hela gänget - men för det krävdes en lång cykeltur. Övervägde om jag skulle byta om till träningskläder, innan jag satte mig på cykeln, men det blev inte så. Var inte riktigt redo för att pressa mig i dag, och ville inte heller släpa med mig ombyte till mitt mål - sonens familj i Skara. Hade gjort upp med grabben att han skulle hämta mig med bilen i Varnhem, den lilla mysiga byn som ligger halvvägs till Skara från Skövde. Tanken var att cykla hela vägen först - men då han erbjöd mig skjuts så nappade jag. Då fick vi ju mer tid för att ses...  Så jag satte mig cykeln och trampade iväg på den fina järnvägsbanken och lite andra småvägar  över Billingen . Det är en mestadels bilfri sträcka på ungefär 13 kilometer (halva sträckan är grusväg), och eftersom jag cyklade långsamt tog det runt 40 minuter. Ingen brådska alltså. Hann stanna till och ta någr...

Onsdag och torsdag passerade utan att någon löpträning blev av - men i dag, fredag, blev det ett kortare trail-pass på bergssluttningen. Ett "mini-trail" kanske man kan säga. Startade löpträningen  innan frukost och gick ut ganska hårt med många höjdmeter på den första kilometern. Pulsmätningen synkade inte mellan klockan och pulsbandet, och det var aningen irriterande. Inte första gången det sker med min Garmin Forerunner (630). Uppskattningen var att pulsen hamnade väldigt högt med tanke på min andhämtning och upplevda ansträngning. Det var asjobbigt emellanåt. Jag var dock snäll mot mig själv och tillät mig lite återhämtning genom att gå då och då. Turen gick till stora delar på Billingeleden, bland annat på dess nya dragning i trakten runt Brandstorp. Sen bar det av hemåt igen, då via järnvägsbanken från Eklunds bildemontering ungefär. Den totala upplevda ansträngningen blev runt tröskelnivå (nära supertröskel), och det behövdes ett sånt pass efter alla lågpulslöpni...

* pust, stånk och stön * Annars? Jag menar - i dag körde vi det där intervallpasset som jag berättade om i går. Sju själar i tajts träffades vid Billingskolan och efter en stunds tjôt började vi med att värma upp, uppför Norra Bergvägen, nedför Södra Bergvägen och in på järnvägsbanken mot Våmb. Därefter blev det tuffare, ja ni vet - såna däringa intervaller... Åtta stycken blev det, var och en två minuter lång. Och med bara 30 sekunders vila mellan varje intervall hann man (jag) inte återhämta sig så värst mycket. Det var kämpigt! Jag blev trött väldigt fort och pulsen drog snabbt iväg till höga nivåer.  Hjärtslagen var intensiva både i intervallerna och i vilan efteråt. Det gav en riktigt bra genomkörare för pumpen i drygt 20 minuter. Mitt mål var att hålla ungefär 4:30-tempo och ha en puls runt 155 slag per minut i intervallerna (typ i nivå med det som jag räknar som tempoträning, se mer i högerspalten på bloggsidan). Det gick inte helt enligt plan men ganska bra. Pulse...

I dag bjuder jag på ett bildsvep från dagens förmiddagspromenad som gick i Våmbs omgivningar. Slänger in en liten påminnelse om morgonens "Super-Blue-Blood-moon" (Supermåne - månen är nära jorden, så en extra stor måne, Blå måne - andra fullmånen på samma kalendermånad och Blodmåne - alltså en månförmörkelse) också. Missa inte den! Som ni ser på bilden ovan har vi vår chans att se en del av månförmörkelsen precis vid månuppgången. Coolt! Bild: NASA Jag berättade om just den här speciella händelsen i ett tidigare inlägg  i år. Här i Skövde, om vädret tillåter, kan vi endast se slutet av själva månförmörkelsen. Tyvärr får vi inte uppleva den totala förmörkelsen som infaller runt 14:30 eftersom månen inte gått upp här då. Men kolla in månens övre högra del precis vid månuppgången 16:27, så har du en liten chans att se jordens skugga försvinna från månen strax efter. Annars får du bara njuta av en vacker månuppgång - om nu inte molnen är i vägen, vill säga... Järnvä...

Så gav vi oss ut då, jag och Selma under den blå himlen och med solen som sällskap - fast beslutna om att genomföra en löpträning med riktigt låg puls. Det var alltså  löpträning på gång - en löpträning med mycket gång... Morgonen hade hunnit bli förmiddag då vi tog en kilometerlång promenad bort till järnvägsbanken mot Våmb. Där startade jag pulsklockan och pulsvarningen var inställd på att larma när pulsen gick över 110 slag per minut. Vi skulle ta oss fram fem kilometer i lätt uppförsbacke och sedan vända och få nedförsbacke tillbaka. Började att gå i ganska rask takt, och där det gick fick Selma gå okopplad. Det var en del andra ute å gick och cyklade, så jag fick hålla Selma kopplad en hel del. Selma kämpade på där bakom - men oftast framför... Rask takt och uppförsbacke som sagt - så pulsen gick över 110 snabbt, redan vid halvsnabb gång. Då var det bara att lugna sig och låta pulsen sjunka. Det blev lite mer promenerande än vad jag hade räknat med. Några korta jogg...

Tittar snabbt in här i bloggen och önskar alla läsare ett riktigt gott nytt 2018. Jag avslutade 2017 med att springa de 13,7 kilometer som behövdes för att tangera förra årets löpmängd. Jag sprang till och med 14 kilometer för att på så sätt springa längre än vad jag gjorde förra året - 300 meter längre... Det blev en tur på järnvägsbanken och jag sprang på den till kommungränsen mot Skara och sen vände jag hemåt igen. Sju kilometer mest uppför och sju kilometer mest nedför bjuder denna sträcka på. De första sju uppför snittade jag i 5:22-tempo (inklusive uppvärmning och live-sändning på Instagram) och de sista sju nedför i 4:49-tempo (inklusive nedvärmning). Totalsnitt 5:05-tempo, vilket jag är väldigt nöjd med på en så pass lång sträcka. Och glad över att klarat samma sträcka löpning som förra året. 1340,0 kilometer 2016. 1340,3 kilometer 2017, efter dagens 14 kilometers löpning. Phu... Nu siktar vi in oss på ett nytt år. Inga nyårslöften för min del. Fortsätter träna på s...

När jag tittade ut genom fönstret i morse så vräkte regnet ner. Det lockade inte att ge sig ut så jag startade med en tidig frukost, kopplade av lite och tog efter en stund med mig Selma ut på en mycket lugn joggingtur i det ihållande regnet. Jag hade bytt om till löparkläder, å vi gav oss av tillsammans mot Järnvägsbanken mot Axvall. Den första kilometern tog längst tid eftersom Selma om och om igen behövde göra det en hund brukar behöva göra på sin första promenad på morgonen. Men stoppen blev allt färre och vi kunde så småningom jogga mer eller mindre oavbrutet i ett lugnt tempo. Det var riktigt blött och kallt! Det iskalla regnet piskade i ansiktet och kroppen blev allt blötare och allt kallare. Det bästa klädesplagget som jag hade tagit på mig var mina Craft vinter-tights. Dom höll benen torra och varma. Lustigt förresten vad vädret förändras snabbt från dag till dag. I måndags var det varmt och skönt å jag kunde springa i shorts (se bild nedan...

Jag brukar läsa ett antal bloggar som skrivs av, eller vänder sig till, löpare. Dessa bloggar inspirerar och ger mig själv ofta bra idéer som jag kan omvandla att passa in i mitt eget upplägg. En del bloggare är snabba som attan i löpspåret. Andra är uthålliga som få. Medan den tredje både är snabb och uthållig. Man skulle kunna tro att det är lätt att känna underläge i dessa sällskap, men riktigt så tänker jag inte. För även om jag inte alls har samma kapacitet så imponeras jag och gläds å deras vägnar samt inspireras för att utveckla mig själv. Det gör jag förresten inte bara av snabba och uthålliga personer. Nä, jag inspireras minst lika mycket av de som varken är "snabba eller uthålliga" men som kämpar på målmedvetet med sin träning. Var och en är snabb och uthållig på sitt sätt. Allt är inte en tävling. Jag försöker inte kopiera någon. Tänker inte att "wow, så där snabb och uthållig måste jag också bli" utan mer "wow, vilka resultat den där personen gö...

När man har varit sjuk och borta från träningen ett tag så vill det till att starta upp förståndigt. Jag kan väl inte påstå att jag följt mina egna råd speciellt väl dessa dagar... Jag måste säga att det går trögt att komma igen efter influensan. Jag känner mig långtifrån bra men försöker tänka klokt när det gäller att komma igång med träningen på ett vettigt sätt. Det går sådär... För nu sitter jag här med världens träningsvärk och får flytta på dagens tänkta löpträning till i morgon istället. Hur blev det så här då? Jo, i tisdags så tog jag månadens första löppass utomhus. Sprang en enkel sträcka tillsammans med Selma där vi tog det hyfsat lugnt. Möjligtvis skulle jag tagit det ännu lugnare för dagen efter de fem kilometerna kände jag av en lätt träningsvärk. Men den skulle jag nog kunna bli av med av ett litet nätt styrkepass på gymmet. Så glad i hågen gav jag mig av till gymmet och körde ett pass med mina basövningar. Lite tyngre på bänkpressen men annars med 15 r...

Det var en otroligt fin och solig dag i dag. Efter att ha gått en promenad med Selma så knöt jag på mig löpardojorna och gav mig ut i snön på veckans långpass. Det blev Maffetone-löpning, dvs löpning med låg puls. Tyvärr är det inte så lätt att ha koll på att pulsen ligger inom arbetsfältet 122-132bpm när pulsklockan tycks spöka. Den har ju gjort så några gånger den senaste tiden och det är ganska irriterande. I somras registrerade den pulsslag på smått otroliga 240bpm och nu för tiden sjunker pulsredovisningen till riktigt låga värden istället. I dag var "pulsen" nere i 54 samtidigt som jag sprang i 6:13-tempo i snö... Det är vilopuls för mig och knappast troligt att kroppen har svarat så otroligt på träningen (hahaha). Nåja, jag sprang en tur på den gamla järnvägsbanken mot Axvall. Kommunen hade inte hunnit ut för att ploga bort snötäcket som låg på banan, men jag tog det som ett bra tillfälle att få extra träning. Det var lite som att springa på...