Inspirerande träning
Jag brukar läsa ett antal bloggar som skrivs av, eller vänder sig till, löpare. Dessa bloggar inspirerar och ger mig själv ofta bra idéer som jag kan omvandla att passa in i mitt eget upplägg.
En del bloggare är snabba som attan i löpspåret. Andra är uthålliga som få. Medan den tredje både är snabb och uthållig. Man skulle kunna tro att det är lätt att känna underläge i dessa sällskap, men riktigt så tänker jag inte. För även om jag inte alls har samma kapacitet så imponeras jag och gläds å deras vägnar samt inspireras för att utveckla mig själv. Det gör jag förresten inte bara av snabba och uthålliga personer. Nä, jag inspireras minst lika mycket av de som varken är "snabba eller uthålliga" men som kämpar på målmedvetet med sin träning. Var och en är snabb och uthållig på sitt sätt. Allt är inte en tävling.
Jag försöker inte kopiera någon. Tänker inte att "wow, så där snabb och uthållig måste jag också bli" utan mer "wow, vilka resultat den där personen gör - vad kul - undrar var min gräns går" - samtidigt som jag egentligen inte vill jaga eller pressa mig fram till någon total smärtgräns eller nödvändigtvis nå några personbästa. Jag vill springa för att jag tycker det är kul och jag vill inte ta ut mig fullständigt. Fast jag tränar mot vissa uppsatta mål såklart, men de målen är mest till för att jag ska ha något mätbart att träna mot, så jag känner mig rätt så avslappnad där faktiskt. Men ett personbästa känns ändå inte fel att få ibland. Det ger energi.
En del av bloggarna jag gärna läser ser du i högerfältet. Som Staffan till exempel. Han skriver väldigt informativt, håller tråden bra i sina inlägg och med god meningsuppbyggnad. Det är en fröjd att läsa och det är svårt att sluta när man väl har börjat. Han fångar i alla fall upp mitt intresse att läsa vidare. Hans blogg hittar du här (4:30-fart genom tillvaron). Här nedan finns ännu ett exempel på en trevlig och inspirerande blogg. Micke är dessutom från Skövde - vilket ju är extra roligt (Mickes skidblogg).
Annars är årets mål är detsamma som förra årets - att bli uthålligare. Eller ÄNNU uthålligare för att vara petig. Jag behöver upprepa dessa målen för mig själv ibland för att lägga rätt fokus på träningen. Jag vill kunna springa längre än någonsin och jag vill kunna göra det lite snabbare än vad jag klarat av förut. Därför ser jag många långa och lugna löppass framför mig, gärna i skogen. Men jag lägger även in en del intervallpass, snabba distanser och tröskelpass i det hela. Och backar! Uppför och nedför. Mest upp. För tillfället lägger jag ofta in en lång uppförsbacke på upp- eller nedvärmningen. Ibland på både ock. Jag vill inte hamna i en loop där jag springer likadant från gång till gång. Variation är viktig för mig. Å mer och mer trail ska det bli när snön försvinner från berget.
Mitt mål är att kunna springa 35k i ett enda svep detta år. Och kunna springa 30k i 5:30-tempo. Utan att får jätteont i kroppen (knän och rygg). Jämte dessa mål har jag en annan stor utmaning också - att springa riktigt långt på Wings for Life World Run i Kalmar i maj. Jag hoppas greja 28 kilometer då, vilket innebär att jag måste genomföra sträckan på 2h 18min (snitta 4:55-tempo). Det är bra mycket snabbare än mitt mål på 30k. Snacka om utmaning...
För att ens ha en liten chans att klara den utmaningen så behöver jag, förutom att pricka in en formidabel formtopp och dessutom förlita mig till en toppendag, hålla mig frisk å träna på så gott det går framöver. Jag vet ju att min allergi snart slår till och minns tillbaka på förra våren då jag tidigt blev utslagen och tappade all ork. Det är nått mer än bara björkpollen som jag reagerar negativt på - men i år står jag nog redo med allehanda mediciner som förhoppningsvis kan hjälpa mig igenom den jobbigaste perioden.
Träning var det ja... I går kväll efter jobbet såg jag färdigt på hockeyn, där Färjestad slog Luleå i den andra kvartsfinalen. Sen snörade jag på mig joggingskorna för en timmes löpträning. Det blev ett pass med korta intervaller i backe. Kvällens val var en backe med väldigt svag lutning uppför (järnvägsbanken med ca 2-3 procents lutning) och det valet gjorde jag för att kunna hålla ett ganska högt tempo utan att nå maximal ansträngning. Åtta intervaller blev det a tvåhundra meter per styck (mellan 3:09- och 3:45-tempo). Som uppvärmning tog jag bland annat den 800 meter långa backen utmed Norra Bergvägen och avslutade passet med den drygt 900 meter långa backen uppför Södra Bergvägen. Pulshöjande. Kändes gött! Ett inspirerande pass på totalt tio kilometer. Åt lite, duschade och gick å la mig. Sov gott och vaknade 03:59 i morse - en minut före väckarklockan ringde. *gäääsp*
En del bloggare är snabba som attan i löpspåret. Andra är uthålliga som få. Medan den tredje både är snabb och uthållig. Man skulle kunna tro att det är lätt att känna underläge i dessa sällskap, men riktigt så tänker jag inte. För även om jag inte alls har samma kapacitet så imponeras jag och gläds å deras vägnar samt inspireras för att utveckla mig själv. Det gör jag förresten inte bara av snabba och uthålliga personer. Nä, jag inspireras minst lika mycket av de som varken är "snabba eller uthålliga" men som kämpar på målmedvetet med sin träning. Var och en är snabb och uthållig på sitt sätt. Allt är inte en tävling.
Jag försöker inte kopiera någon. Tänker inte att "wow, så där snabb och uthållig måste jag också bli" utan mer "wow, vilka resultat den där personen gör - vad kul - undrar var min gräns går" - samtidigt som jag egentligen inte vill jaga eller pressa mig fram till någon total smärtgräns eller nödvändigtvis nå några personbästa. Jag vill springa för att jag tycker det är kul och jag vill inte ta ut mig fullständigt. Fast jag tränar mot vissa uppsatta mål såklart, men de målen är mest till för att jag ska ha något mätbart att träna mot, så jag känner mig rätt så avslappnad där faktiskt. Men ett personbästa känns ändå inte fel att få ibland. Det ger energi.
En del av bloggarna jag gärna läser ser du i högerfältet. Som Staffan till exempel. Han skriver väldigt informativt, håller tråden bra i sina inlägg och med god meningsuppbyggnad. Det är en fröjd att läsa och det är svårt att sluta när man väl har börjat. Han fångar i alla fall upp mitt intresse att läsa vidare. Hans blogg hittar du här (4:30-fart genom tillvaron). Här nedan finns ännu ett exempel på en trevlig och inspirerande blogg. Micke är dessutom från Skövde - vilket ju är extra roligt (Mickes skidblogg).
 |
| Mickes skidblogg är trevlig och inspirerande. Både han och Ingela är flitiga skribenter och friluftsfrämjare. |
Annars är årets mål är detsamma som förra årets - att bli uthålligare. Eller ÄNNU uthålligare för att vara petig. Jag behöver upprepa dessa målen för mig själv ibland för att lägga rätt fokus på träningen. Jag vill kunna springa längre än någonsin och jag vill kunna göra det lite snabbare än vad jag klarat av förut. Därför ser jag många långa och lugna löppass framför mig, gärna i skogen. Men jag lägger även in en del intervallpass, snabba distanser och tröskelpass i det hela. Och backar! Uppför och nedför. Mest upp. För tillfället lägger jag ofta in en lång uppförsbacke på upp- eller nedvärmningen. Ibland på både ock. Jag vill inte hamna i en loop där jag springer likadant från gång till gång. Variation är viktig för mig. Å mer och mer trail ska det bli när snön försvinner från berget.
Mitt mål är att kunna springa 35k i ett enda svep detta år. Och kunna springa 30k i 5:30-tempo. Utan att får jätteont i kroppen (knän och rygg). Jämte dessa mål har jag en annan stor utmaning också - att springa riktigt långt på Wings for Life World Run i Kalmar i maj. Jag hoppas greja 28 kilometer då, vilket innebär att jag måste genomföra sträckan på 2h 18min (snitta 4:55-tempo). Det är bra mycket snabbare än mitt mål på 30k. Snacka om utmaning...
För att ens ha en liten chans att klara den utmaningen så behöver jag, förutom att pricka in en formidabel formtopp och dessutom förlita mig till en toppendag, hålla mig frisk å träna på så gott det går framöver. Jag vet ju att min allergi snart slår till och minns tillbaka på förra våren då jag tidigt blev utslagen och tappade all ork. Det är nått mer än bara björkpollen som jag reagerar negativt på - men i år står jag nog redo med allehanda mediciner som förhoppningsvis kan hjälpa mig igenom den jobbigaste perioden.
Träning var det ja... I går kväll efter jobbet såg jag färdigt på hockeyn, där Färjestad slog Luleå i den andra kvartsfinalen. Sen snörade jag på mig joggingskorna för en timmes löpträning. Det blev ett pass med korta intervaller i backe. Kvällens val var en backe med väldigt svag lutning uppför (järnvägsbanken med ca 2-3 procents lutning) och det valet gjorde jag för att kunna hålla ett ganska högt tempo utan att nå maximal ansträngning. Åtta intervaller blev det a tvåhundra meter per styck (mellan 3:09- och 3:45-tempo). Som uppvärmning tog jag bland annat den 800 meter långa backen utmed Norra Bergvägen och avslutade passet med den drygt 900 meter långa backen uppför Södra Bergvägen. Pulshöjande. Kändes gött! Ett inspirerande pass på totalt tio kilometer. Åt lite, duschade och gick å la mig. Sov gott och vaknade 03:59 i morse - en minut före väckarklockan ringde. *gäääsp*
 |
| Gårdagens träningspass i siffror |
Hej Jan Mikael, tack igen för omnämnande! Det är en riktigt fin resa du gjort hittills och jag är säker på att resultaten kommer förbättras ytterligare! Lycka till med träningen, jag lägger till dig i min blogg lista så får jag lite koll :) Hälsningar /Staffan
SvaraRaderaTack Staffan, det var roligt att höra. Ja, just nu jobbar jag mest med uthålligheten - främst med att orka springa längre än tre mil. Men min gamla kropp behöver anpassas med stor försiktighet. Jag hoppas att uthållighetsträningen även för med sig att jag orkar hålla ett högre tempo längre än i dag. Det vore kul att komma ner till 42-43min på milen (och sub100min på halvmaran) - men det blir tufft. Vi får se vad träningen ger. Så länge jag har kul och mår bra, är det bara att köra på! :) Ha en trevlig påsk!
Radera