Tung start på 2020
Hej, och god fortsättning på det nya året! Har det börjat bra? Hoppas det! För mig känns det som om jag har fått i mig flera liter trögflytande bromsolja och ett ok på huvudet. Det är så tungt, så tungt. Visserligen visar pulsklockan att jag flyttat fram min mjölksyratröskel från 160 i puls till 162 (klockan tror att jag kan springa i "mjölksyratempo" - 4:42 per kilometer - med två slag till per minut mot förut). Det är en utveckling åt rätt håll. Att förskjuta tröskeln närmare maxpuls innebär att det tar längre tid för kroppen att nå tröskeln. Man orkar alltså jobba längre med hög ansträngning och med syre i musklerna, innan mjölksyran slår till. Att orka springa med hög intensitet länge är i sig ett mål för att nå mitt huvudmål - att klara milen på mindre än 45 minuter...
Året började annars med ett styrketräningspass på gymmet. Har sagt det förut - på den här fronten måste jag bli bättre. Mycket bättre än förra året i alla fall. Då fick jag ihop totalt 36 stycken styrkepass (3 per månad i snitt), och det är alldeles för dåligt. Tyvärr är min disciplin inte den bästa när det gäller just styrketräningen, för jag tycker den är så himla tråkig. Men med det nya året kan man ju alltid göra ett nytt försök. Försöka hitta glädjen och ge mig själv en ny chans!
Mina senaste löpträningspass har inte heller varit något vidare. I fredags körde jag tre stycken kilometerlånga intervaller med hög ansträngning. Visst, det gick fort för att vara jag, men med den ansträngningen jag hade borde det ha gått ännu fortare. Man blir tydligen aldrig nöjd... Det var ett tröttsamt pass och känslan var långtifrån god. Men min Garmin-klocka belönade mig som sagt med en högre tröskelpuls.
I dag var jag också omotiverad för löpning, men bestämde mig för att köra en lugn runda. Gick dock ut ganska tufft med att springa uppför berget en bit. Det brukar kännas fint i benen när man gör det - och lungor och hjärta får jobba också. Nästan två kilometer och en höjdskillnad på 85 meter (4,5 % medellutning) fick fram just de där effekterna. Jobba hårt utan att behöva springa snabbt passar mig bra. Ibland...
Snön föll från himlen och det var kallt. Det isiga underlaget skiftade från asfalt till kuperad skogsstig. Bra väder för löpning tycker jag. Nära Eklunds bildelslager stötte jag på ett par oväntade hinder. Stormen som varit hade tagit med sig ett par träd som låg rakt över vägen. Förutom den inledande backen, och att ta sig ut, så var väl just de här träden den värsta utmaningen på rundan. Sista biten på järnvägsbanken gick lätt utför och här kunde jag hålla ett lite högre tempo utan att jag blev alltför trött. Sex kilometer och runt 100 höjdmeter senare var jag hemma igen. Nöjd med att löpträningen blev av...
Året började annars med ett styrketräningspass på gymmet. Har sagt det förut - på den här fronten måste jag bli bättre. Mycket bättre än förra året i alla fall. Då fick jag ihop totalt 36 stycken styrkepass (3 per månad i snitt), och det är alldeles för dåligt. Tyvärr är min disciplin inte den bästa när det gäller just styrketräningen, för jag tycker den är så himla tråkig. Men med det nya året kan man ju alltid göra ett nytt försök. Försöka hitta glädjen och ge mig själv en ny chans!
Mina senaste löpträningspass har inte heller varit något vidare. I fredags körde jag tre stycken kilometerlånga intervaller med hög ansträngning. Visst, det gick fort för att vara jag, men med den ansträngningen jag hade borde det ha gått ännu fortare. Man blir tydligen aldrig nöjd... Det var ett tröttsamt pass och känslan var långtifrån god. Men min Garmin-klocka belönade mig som sagt med en högre tröskelpuls.
I dag var jag också omotiverad för löpning, men bestämde mig för att köra en lugn runda. Gick dock ut ganska tufft med att springa uppför berget en bit. Det brukar kännas fint i benen när man gör det - och lungor och hjärta får jobba också. Nästan två kilometer och en höjdskillnad på 85 meter (4,5 % medellutning) fick fram just de där effekterna. Jobba hårt utan att behöva springa snabbt passar mig bra. Ibland...
Snön föll från himlen och det var kallt. Det isiga underlaget skiftade från asfalt till kuperad skogsstig. Bra väder för löpning tycker jag. Nära Eklunds bildelslager stötte jag på ett par oväntade hinder. Stormen som varit hade tagit med sig ett par träd som låg rakt över vägen. Förutom den inledande backen, och att ta sig ut, så var väl just de här träden den värsta utmaningen på rundan. Sista biten på järnvägsbanken gick lätt utför och här kunde jag hålla ett lite högre tempo utan att jag blev alltför trött. Sex kilometer och runt 100 höjdmeter senare var jag hemma igen. Nöjd med att löpträningen blev av...
Kommentarer
Skicka en kommentar