Löpning i snö

november 30, 2015

Det var en otroligt fin och solig dag i dag. Efter att ha gått en promenad med Selma så knöt jag på mig löpardojorna och gav mig ut i snön på veckans långpass.

Det blev Maffetone-löpning, dvs löpning med låg puls. Tyvärr är det inte så lätt att ha koll på att pulsen ligger inom arbetsfältet 122-132bpm när pulsklockan tycks spöka. Den har ju gjort så några gånger den senaste tiden och det är ganska irriterande. I somras registrerade den pulsslag på smått otroliga 240bpm och nu för tiden sjunker pulsredovisningen till riktigt låga värden istället. I dag var "pulsen" nere i 54 samtidigt som jag sprang i 6:13-tempo i snö... Det är vilopuls för mig och knappast troligt att kroppen har svarat så otroligt på träningen (hahaha).

Nåja, jag sprang en tur på den gamla järnvägsbanken mot Axvall. Kommunen hade inte hunnit ut för att ploga bort snötäcket som låg på banan, men jag tog det som ett bra tillfälle att få extra träning. Det var lite som att springa på en sandstrand fast något kallare. Snön var mjuk och dämpande men gav också ett visst motstånd. Det var bitvis blött och stundtals ganska jobbigt, faktiskt...

När jag nådde Stenberget svängde jag av mot Svarvarebacken och följde bilvägen till Ljungstorps bygdegård. Den vägen var plogad - och hal - men som bonus fick jag en lång stigning att springa i. Pulsen och pulsmätningen höll sig bra och vid några tillfällen varnade klockan för att pulsen var för hög. Då saktade jag ner eller gick en bit. Sen när det började gå nedför sjönk pulsen/pulsmätningen till ganska orimliga nivåer runt 60-90bpm.

Jag struntade i klockan och körde på känsla istället. Behöll den låga ansträngningen och när jag åter var på väg mot Skövde igen, nu åter på den oplogade järnvägsbanken, kikade jag bara på klockan vid några få tillfällen. Pulsen enligt den var konstant låg. Tråkigt, för det ger ju ingen rättvisa till den typen av träning jag bedriver. Pulsmätningen är ett viktigt verktyg där. Å speciellt viktig är det ju när jag ska nörda ner mig i allahanda statistik. ;) I uppförsbacken efter Ljungstorp kändes det ovanligt bra att springa. Trots att det var en del snö där låg jag på 5:08-tempo (två procents lutning) och i 4:50-tempo på den brantaste 300-meterssträckan där (tre procents lutning). Ansträngningen var låg - men när damen i sulkyn frågade om det inte var jobbig kände jag mig tvungen att svara "jo, lite..." Sen sprang jag förbi henne och hästen.

Den sista biten gick jag ned till 20 pulsslag över startpulsen och det gick rätt fort. Stoppade klockan nån kilometer hemifrån och promenerade lugnt hem. Tog en dusch och fixade till lax och potatis med broccoli som lunch. När jag hade ätit så var Selma sugen på att gå ut så vi gick en promenad på en halvmil ungefär. Det var svinhalt ute - men vi klarade oss utan att bryta några ben. Efter promenaden var jag iväg och köpte tejp till längdskidorna (typ som valla) och trugor till stavarna. Nu ska bara Micke hjälpa mig med att få på tejpen rätt på skidorna och sen blir det till att ut å åka...

På tal om Micke... Ett stort grattis till han och hans sambo som hamnade på en topp-tio-lista över Sveriges bästa skidbloggar. Är du intresserad så är det bara att klicka HÄR så är du snabbt inne på Mickes skidblogg.

Maffetone-löpning i strålande solsken