En Mil om Dagen

Nu tror jag minsann att jag har hittat min formsvacka! Kvällens löpträning blev inte alls som jag hade tänkt mig och minnet av lördagens trötta runda satt kvar som en tagg också...  För i lördags hade jag inte heller nån bra känsla när jag sprang. Och det är just den sköna känslan som saknas. Det är jobbigt just nu och jag får slita ganska hårt för att ta mig fram. Tempot är godkänt och pulsen drar inte iväg alltför högt - men upplevelsen är inte bra när jag trycker på. Funderar på om jag ska lägga in lite extra löpvila ett tag. På torsdag kör jag ett långpass, får jag se vad jag kommer fram till efter det. Vad gjorde jag i kväll då? Jo, jag började med att både jogga och gå genom skogen uppför berget och där uppe tog jag sikte på den Gröna milen. Joggade lite lugnt en bit och när jag nådde två kilometer höjde jag tempot något. Min tanke var att jag skulle klara av att springa lite snabbare i minst 25 minuter - gärna lite mer - men det gick in...

Backar är vidriga men jag har gått från att "hata" dem till att känna någon slags "hatkärlek" för dem istället. Det är bra! Man ska inte hata. Älska är så mycket roligare! Så i morse började jag med Strupen upp som uppvärmning. And I love it! Nästan... Bestämde mig för att köra på uppför i långsam takt. Inte ta ut mig för snabbt. Orken fanns med en ganska bra bit upp för backen innan det tog emot för mycket och jag blev tvungen att varva ner genom att omväxlande gå och jogga resten av biten. Kom upp på toppen 1.320 meter senare (132 höjdmeter) på tiden 9:06.4. Nytt personligt rekord för sträckan! Bara att jobba på med konditionsträningen så man klarar hela Strupen i ett svep till hösten. Ett uthålligare 2015 var det ja... När jag hade pustat ut lite träffade jag Micke, Jörgen och Fredrik på parkeringen vid Billingebadet och bandybanan. Planen var lugn löpning på gröna och lila milen plus lite till. Min egen plan var att lägga in några korta, snabba intervaller i...

Ett lugnt A1-pass med en snabb kilometer. Faktum är att det var den snabbaste kilometern jag någonsin mätt upp för min del! Det blev facit av förmiddagens löpträningspass innan jobbet. Jag hade sett till att få i mig en stadig frukost den här gången - ett par timmar innan träningen skulle börja. Men magen var av någon orsak i olag och gjorde ganska ont. Den kändes spänd och det var en lätt obehaglig krampkänning. Hade två pass att välja på. Veckans tuffa intervallpass eller det pass som valet föll på: ett långsamt pass med låg puls. Planen var att försöka trycka på lite extra under den sista kilometern (om jag orkade) precis innan nedvärmningen. Det var en gråmulen förmiddag och stora snöflingor som mötte mig och Selma när vi först promenerade till platsen där vi skulle starta själva löpningen. Det är en nödvändighet att ta det lugnt först, så att hon hinner nosa och göra ifrån sig. När jag startade ...

Kära dagbok! När jag tänker tillbaka på gårdagen så infinner sig lite blandade känslor. Det började med en stillsam och skön långpromenad genom stan med Selma. Solen sken från en klarblå himmel och det var nästan helt vindstilla. Gick och funderade på vilket av veckans löppass jag skulle ta senare på dagen. Det jobbiga högpulspasset kanske? Eller något av de lite lugnare lågpulspassen? Valet föll till slut på ett långt lågpulspass. Och vädret var ju som sagt perfekt för att vara ute i länge. Klockan hann bli halv två innan jag drog iväg. Tänkte inte riktigt på att det hade gått fyra timmar sedan jag hade ätit en väldigt sparsam frukost (inte gröt, ägg och knäckebröd som vanligt) och sen ingenting efter det... Men jag började i alla fall gladeligen att springa - och att pulsen gick upp i början var inget konstigt. Det gör den ju i princip alltid. Men efter ett tag märkte jag hur svårt det var att få ner pulsen till de riktigt låga nivåerna...

Tanken var löpning i dag. Det blev det inte! Men det blev ett styrkepass på gymmet och direkt efteråt gjorde jag något som var väldigt längesen jag gjorde sist - simmade... Conny som leder kommun-lunchjoggen varje måndag var skadad i dag. Han kunde inte vara med och det fick mig att tänka ett varv till när jag såg det snöblandade regnet falla från den gråa, kalla himlen. Efter att jag sett väderprognosen på teven bestämde jag mig: styrketräning och eventuellt simning i dag, löpning i fint väder i morgon. Kändes dumt att göra tvärtom, som jag hade tänkt först. Så jag bytte om och gick ner å körde ett pass på gymmet. Värmde upp med några få minuter i crosstrainern och la på ganska bra i tyngd i de maskiner jag körde. När jag hade svettats i nästan en timme gick jag ner till motionsbassängen och simmade 1.000 meter bröstsim. Det var ovant! Tror knappt jag har simmat ett ordentligt pass på nått år eller så. Men det var riktigt skönt - och jag blev inte alls så trött som förr. Förutom d...

Det hade ju varit lite häftigt att springa under solförmörkelsen i fredags. "Solförmörkelselöpning" hade kunnat bli en fin hashtag och upplevelse. Men det gick inte - jag jobbade. Men den partiella solförmörkelsen fick jag både se och uppleva ändå. Inte riktigt som jag hoppats men det blev bra ändå... Tycker att det var lite typiskt, det har varit solsken flera dagar i rad här i Skövde - å så just på fredagsförmiddagen var det mulet. Tunga moln som solen inte syntes igenom gjorde att jag och mina arbetskamrater inte kunde se månen skymma solen annat än via utsändningar på nätet. Men molnen hjälpte till att ge oss en annan upplevelse. Vi märkte tydligt hur det blev allt mörkare och mörkare ute, och strax efter att  förmörkelsen nått sitt maximum (drygt 83 procent av solen täcktes här i Skövde) ljusnade det snabbt igen. Det får vi vara nöjda med. En häftig upplevelse var det och nu får vi vänta till den 11 augusti 2018 innan man kan se månen snudda solen hä...

Ett långpass per vecka har börjat bli vardag nu. Den stora utmaningen numera är att hitta nya utmanande rundor - men i dag blev det i alla fall en tur på vägar där de flesta av de 19 kilometerna gick där jag aldrig sprungit förut. Kan du, utan att tjuvkika på träningspasset först, gissa vilken väg jag sprang - bara genom att läsa mina små ledtrådar och kolla på bilderna? Det mesta av min löpträning består av pass med låg puls, så kallade A1-pass. Det betyder att jag låter pulsen avgöra hur mycket jag ska ta i. Långpassen är alltid A1-pass, där pulsen varierar mellan 68-78 procent av min maxpuls. Ibland ligger jag riktigt lågt (max 73 procent) men i dag tillät jag mig att gå upp till min maximala nivå i A1-zonen, 78 procent (145bpm). Och jag blir mer och mer lyrisk över hur mycket de här långpassen faktiskt ger mig. När jag går in och jämför med tidigare pass, där jag har samma upplevda ansträngning och medelpuls, så ser jag hur tiderna förbättra...

Löpträningen i dag fick inte ta så mycket tid i anspråk eftersom jag skulle följa med sonen och hans tjej å titta på en lägenhet innan jag skulle börja jobba. Det blev ett effektivt intervallpass i tröskeltempo direkt efter visningen... Efter en kvarts uppvärmning skruvade jag upp tempot lite och sprang tre stycken sex-minuters-intervaller i 4:40-fart ungefär. Vilan i tre minuter mellan varje intervall bestod av lite lätt jogg, och sen avslutade jag med nedvärmning. Allt som allt tog det 52 minuter och jag hann med att springa en mil. Med mig fick jag vetskapen att just i dag kunde jag springa i 4:30 - 4:40-tempo utan en alltför hög ansträngning. Det kändes för jäkla bra... Nu håller vi tummarna för att grabben ska få lägenheten också. Löpträning med intervaller i tröskeltempo      

Den gångna veckan har gått i firandets tecken. Grabben fyllde 20 år i tisdags och en bekant fyllde 50 år i onsdags. Det har alltså firats en hel del och då ingår det att man stoppar i sig en del nyttiga saker - men också en hel del onyttiga... Det känns verkligen i kroppen att veckan inte varit som vanligt vad gäller det jag har ätit. Känner mig lätt "svullen" och lite hängig. Jag hoppas komma i fas med matintaget nästa vecka. Äta som vanligt och må som vanligt. Vikten har pendlat en del upp och ned men jag har ändå hållit mig på ungefär samma nivå hela tiden, förutom någon enstaka topp. Träningen har jag lyckats få med såsom jag önskat också. I lördags förmiddag tog jag med mig Selma ut på järnvägsbanken och joggade i ett mycket behagligt tempo västerut. En bit efter Ljungstorp vände vi och joggade hemåt igen. Hjärtslagen snittade på 131 slag per minut (70 % av maxpuls) och ansträngningen var inget att tala om. Solen sken på oss och jag kunde förnöjsamt summera ...

Kvällens utmaning blev långa intervaller i en hyfsat brant backe. Tre stycken kilometerlånga löpningar uppför. Det var jobbigt - men aldrig nära kollaps... Jag har ju mest kört korta intervaller i backarna här på bergssluttningen, så i dag bestämde jag mig för att köra några långa intervaller som omväxling. Finns ju fantastiska möjligheter för backträning när man bor precis vid Billingens fot. Minst 600 meter långa var min tanke från början, och efter lite funderande hade jag bestämt mig för att det fick 1000-metersintervaller från Däldernas kapell och upp utmed Lerdalavägen. Dessa tusen meter innebar en höjdskillnad på nästan 70 meter - alltså en stigning som motsvarar nära sju procents medellutning. Det var ganska lagom för att klara av att hålla ett någorlunda jämt tempo och ett bra löpsteg. Tempot var aldrig högre utan att det kändes "bekvämt ansträngande". Ett bra träningspass som blandades med hög- och låg puls och olika has...

Solen sken och himlen var klarblå. Drog på mig kortbyxorna för en utomhuspremiär på ett löppass. Siktet var återigen inställt på lunchjogg tillsammans med "kommungänget"... Började med att jogga en omväg till mötesplatsen som uppvärmning. Ett par lugna kilometer genom stan för att sedan möta upp fem löpsugna människor vid Stadshuset. Givetvis var Conny tvungen att klaga på att jag hade tennisshorts på mig. Ha - vem bryr sig? Funkar bra att springa i dem med! Vi startade i ett lugnt tempo uppför Norra Bergvägen tills vi svängde av på Dalvägen. Tempot passade mig perfekt eftersom jag inte kände mig riktigt i slag för att springa fort. Alla tycktes trivas. Vi sprang och småpratade och hade det allmänt trevligt. Plötsligt drabbades en av deltagarna av en lika akut som obehaglig överraskning. Efter ett snabbt besök bakom några buskar ute på ett fält var det mest akuta över och vi kunde med en viss munterhet lägga det bakom oss som en ren skitsak... När vi hade sprungi...

Jobbhelg igen. Lördagskväll och hemma efter 12 timmar på jobbet. Gick direkt till tvättstugan och plockade ner de nytvättade träningskläderna från torklinan och gav mig ut på en löprunda... Så fantastiskt skönt det kan vara. Bara en kort och enkel runda - men ack så effektiv. Efter tio minuters uppvärmning kickade jag in tio stycken riktigt snabba intervaller a 30 sekunder och löpvilade lika länge efter varje. Efter den tionde snabba var pulsen så hög att jag inte ens orkade springa de sista trettio. Det fick bli en kort promenad med hög puls istället. Då är man trött! Men det tog som väl var inte så lång tid innan jag kunde jogga igen. En sån vansinnigt effektiv och bra träning! Men nästa gång behöver jag nog inte ligga så snabbt som under 4-tempo på varje intervall. 4:00-4:15-tempo och fler intervaller ger nog minst lika bra resultat för konditionen. Så här i efterhand tänker jag mycket på den skaderisk jag utsätter mig för när jag springer så mycket snabbare än norma...

Mina träningsvärksben kändes lite stumma i slutet av det halvlånga löppasset - men vad gällde konditionen kände jag inte av några som helst problem. Lågpulsträningen börjar ge resultat nu! Går tillbaka ett par månader då jag sprang ett långpass ( drygt 18k ) med en medelpuls på 141bpm och nivå 12 av den upplevda ansträngningen i Borgskalan. Dagens löpning hade samma medelpuls och samma upplevda ansträngning som då. Mitt hjärta fick alltså jobba lika mycket i dag som då, och jag upplevde de båda träningstillfällena som precis lika ansträngande (ganska lätta). Skillnaden är att jag denna gång sprang varje kilometer strax under minuten snabbare än då. Utan att jag tänkte på det... 16 kilometer den här gången och en halvtimma kortare i tid. Lågpulspassen har överraskat mig och den träningen passar mig perfekt som mängdträning. Återhämtningen efter ett pass är minimal - även om det är långt - och redan några timmar efter passet kan jag näst...

Här sitter jag mitt i natten och drömmer mig bort där jag springer snabbt och lätt. Men jag tänker också på den annalkande våren och om lopp i branta uppförsbackar som ska klaras av i ett "rasande tempo". Men läser du vidare i det här blogginlägget får du även ta del av mina tankar runt Vinterspringet, om varför jag ändrar igen i mitt träningsupplägg, om träningen jag gjorde i dag, om 30/30-intervaller, träningsvärk och lite om min vikt...  Nu har våren så smått börjat presenterat sig. Solsken, blå himmel och vita moln är tydliga tecken på det. Liksom högre temperaturer, dagar som blir allt längre och snödroppar som blommar. Låt oss hoppas att det håller i sig och att vi slipper drabbas av bakslag. Nu vill vi bara att det ska bli varmare och grönare. Eller hur? Bakom oss lämnar vi en vinter - som i alla fall för min del inte kändes så tung. Ett inslag som gjorde januari och februari lite lättare var Vinterspringet. Jag hade inte direkt någr...

Löpträningen har trappats upp en nivå och den starten kändes i dag. Det blev ett ganska tufft tröskelpass direkt efter jobbet. Träningsvärken i låren efter gårdagens tunga styrketräningspass gjorde sig påmind, men jag tänkte att det skulle nog gå bra ändå... Och det gjorde det. Planen var att köra 3x10min med en ansträngning som skulle kännas behagligt plågsam (ungefär i 4:50-4:55-fart) och med 5min löpvila efter varje. Efter cirka 20min uppvärmning satte jag igång. Jag ökade farten försiktigt men märkte efter ett tag att jag gick ut alldeles för snabbt (4:05-tempo) och fick slå av till en lite mer lagom hastighet. Intervallerna gjorde jag på platser som var flacka - inte för mycket uppför eller nedför. Det kändes verkligen men jag var noga med att hålla nere tempot för att inte ta ut mig helt. Det funkade och jag var nöjd med att jag kunde hålla mig så väl till min plan. Efteråt blev det en mycket stillsam jogg innan jag stängde av pulsklockan och tog en kort...

"Blodsmak i munnen lungan känns som den kollapsat... Benen tar mej framåt men just nu går det så sakta, spring som om du hade snutar i hälen, kuta som det bodde gudar i själen." Nytt träningsupplägg. Nu kör vi!!! Jag har skrivit en del om det förut - och det är som sades då inga stora förändringar det handlar om - men från och med måndag blir mina träningspass lite smått justerade mot hur dom har varit nu i vinter. I detta nya träningsupplägg har jag först och främst försökt tänka på att jag faktiskt hunnit bli några år över 50-strecket nu (fast det är lite svårt att förstå när det inte känns så), och har därför försökt att hitta en balans mellan de "tuffare" passen och de som är lite lättare. Målet med träningen är att orka mer, bli lite lättare, lite starkare och kanske lite snabbare... Helst inte skadad! Det är ju så himla kul att träna - och när man har kul mår man bra - och bra vill jag må! Så...