Ett riktigt kass löppass, eller?
Kära dagbok!
När jag tänker tillbaka på gårdagen så infinner sig lite blandade känslor. Det började med en stillsam och skön långpromenad genom stan med Selma. Solen sken från en klarblå himmel och det var nästan helt vindstilla. Gick och funderade på vilket av veckans löppass jag skulle ta senare på dagen. Det jobbiga högpulspasset kanske? Eller något av de lite lugnare lågpulspassen? Valet föll till slut på ett långt lågpulspass. Och vädret var ju som sagt perfekt för att vara ute i länge. Klockan hann bli halv två innan jag drog iväg. Tänkte inte riktigt på att det hade gått fyra timmar sedan jag hade ätit en väldigt sparsam frukost (inte gröt, ägg och knäckebröd som vanligt) och sen ingenting efter det... Men jag började i alla fall gladeligen att springa - och att pulsen gick upp i början var inget konstigt. Det gör den ju i princip alltid.
Men efter ett tag märkte jag hur svårt det var att få ner pulsen till de riktigt låga nivåerna. Höll mig i min A1-zon - men målet var ju att ligga lågt i den zonen. Det var rent hopplöst! Pulsen rusade iväg av ingenting tycktes det. Jag joggade, jag gick, om vartannat. Jag var frustrerad. Tänkte att jag skulle ge sjutton i pulsen och bara köra på. Men min envishet gjorde att jag höll fast vid min plan, så det fick bli vad det blev. Under tiden jag sprang funderade jag på vad det kunde bero på. För bara ett par veckor sedan, när jag sprang ett liknande pass, så gick det ju så fantastiskt bra. Då kändes det lätt och farten var betydligt högre. Kunde det bero på att jag gått ut lite för hårt? Eller hade jag nån sjukdom på gång i kroppen? Sen kom jag på en trolig orsak! Bränslenivån! Jag hade ju knappt ätit något under dagen. Det måste väl ändå ha varit det som gav mig den här dåliga känslan och upplevelsen av löpningen? Log lite för mig själv och tänkte att det här fick bli ett sånt där pass då jag tränar kroppen att hitta alternativa energikällor, typ lite så som det skrevs om på Hjärnfysikbloggen för några dagar sedan...
Jag genomförde löpningen och fick ihop min planerade träningsmängd med några minuters positiv marginal. Det blev en marig halvmara och jag kände mig inte alls nöjd direkt efteråt. Men senare på kvällen var jag mer positiv av dagens erfarenheter. Men då hade jag ätit en hel del också och kunde tänka lite mer klart. Senare på kvällen var magen i olag och jag kände dessutom av en lätt förkylningstendens i kroppen, som fortfarande sitter kvar. Liksom min bråkande mage. Jag har varit med om det förr. Har jag tur bryter det åtminstone inte ut nån förkylning den här gången heller...
När jag tänker tillbaka på gårdagen så infinner sig lite blandade känslor. Det började med en stillsam och skön långpromenad genom stan med Selma. Solen sken från en klarblå himmel och det var nästan helt vindstilla. Gick och funderade på vilket av veckans löppass jag skulle ta senare på dagen. Det jobbiga högpulspasset kanske? Eller något av de lite lugnare lågpulspassen? Valet föll till slut på ett långt lågpulspass. Och vädret var ju som sagt perfekt för att vara ute i länge. Klockan hann bli halv två innan jag drog iväg. Tänkte inte riktigt på att det hade gått fyra timmar sedan jag hade ätit en väldigt sparsam frukost (inte gröt, ägg och knäckebröd som vanligt) och sen ingenting efter det... Men jag började i alla fall gladeligen att springa - och att pulsen gick upp i början var inget konstigt. Det gör den ju i princip alltid.
Men efter ett tag märkte jag hur svårt det var att få ner pulsen till de riktigt låga nivåerna. Höll mig i min A1-zon - men målet var ju att ligga lågt i den zonen. Det var rent hopplöst! Pulsen rusade iväg av ingenting tycktes det. Jag joggade, jag gick, om vartannat. Jag var frustrerad. Tänkte att jag skulle ge sjutton i pulsen och bara köra på. Men min envishet gjorde att jag höll fast vid min plan, så det fick bli vad det blev. Under tiden jag sprang funderade jag på vad det kunde bero på. För bara ett par veckor sedan, när jag sprang ett liknande pass, så gick det ju så fantastiskt bra. Då kändes det lätt och farten var betydligt högre. Kunde det bero på att jag gått ut lite för hårt? Eller hade jag nån sjukdom på gång i kroppen? Sen kom jag på en trolig orsak! Bränslenivån! Jag hade ju knappt ätit något under dagen. Det måste väl ändå ha varit det som gav mig den här dåliga känslan och upplevelsen av löpningen? Log lite för mig själv och tänkte att det här fick bli ett sånt där pass då jag tränar kroppen att hitta alternativa energikällor, typ lite så som det skrevs om på Hjärnfysikbloggen för några dagar sedan...
Jag genomförde löpningen och fick ihop min planerade träningsmängd med några minuters positiv marginal. Det blev en marig halvmara och jag kände mig inte alls nöjd direkt efteråt. Men senare på kvällen var jag mer positiv av dagens erfarenheter. Men då hade jag ätit en hel del också och kunde tänka lite mer klart. Senare på kvällen var magen i olag och jag kände dessutom av en lätt förkylningstendens i kroppen, som fortfarande sitter kvar. Liksom min bråkande mage. Jag har varit med om det förr. Har jag tur bryter det åtminstone inte ut nån förkylning den här gången heller...
Kommentarer
Skicka en kommentar