En Mil om Dagen

 Hej på er, Det är alltför sällan jag är inne här och skriver nu för tiden. Senast var det för ett halvår sen, vid vintersolståndets löprunda - och nu är det samma sak igen... Fast denna gången en löprunda då sommarsolståndet inföll. Men först en kort sammanfattning av halvåret som gått. I slutet av december gick en närstående bort. Sorgen är fortfarande påtaglig. I januari började jag träna löpning regelbundet igen. Jag kör försiktigt. Tillåter mig varva löpningen med mycket gång. Dels för att inte orken finns riktigt (lider sedan hösten 2020 av trötthetssyndrom - det är bättre nu), och dels för att inte smärtan i knäet ska komma tillbaka. Jag är långtifrån min gamla form, men det funkar. Konditionen har blivit bättre, och jag hoppas på en fortsatt positiv utveckling. Försöker även styrketräna någon gång i veckan. Under våren har jag sprungit Proppen med barnbarnen, och sprungit Skövde City Run (5 km) på egen hand. I augusti är tanken att jag ska springa Midnattsloppet i Stockholm...

 Två gånger varje år inträffar det - solståndet. I går kväll var det vintersolståndet, och nu vänder det och går mot ljusare tider. Åtminstone här på norra halvklotet.  I och för sig är den här dagen (torsdagen den 22 december) exakt lika lång som i går. Kanske någon tiondel av en sekund längre. I alla fall här i Skövde. Men i morgon fredag, då är dagen hela 11 sekunder längre. Härligt va? ☺ Nåja, ni som eventuellt fortfarande läser den här bloggen vet att jag brukar vara ute och springa just då solståndet inträffar. I går inföll den tidpunkten klockan 22:48, och jodå, jag var ute och sprang. Det var längesen jag sprang senast (har varit en höst med mycket sjukdom), så jag nöjde mig med ett par kilometer.  Nu får jag ställa klockan på sommarsolståndet 2023. Den 21 juni klockan 16:57 är det dags igen. Men jag hoppas på några sköna löppass innan dess...

 Jo, jag finns fortfarande kvar - om än lite mindre på bloggen. Kämpar i motvind med träningen, utan att några större framsteg sker. Tröttheten sitter fortfarande i - och orken lyser med sin frånvaro. Just nu tar jobbet en hel del av min tid också, men det kommer med stor sannolikhet bli bättre då semesterperioderna är över. Vad har hänt sedan förra inlägget då? Kanske inte så jättemycket. Försökte mig på att få kontinuitet i träningen med låg puls, men det gick sådär. Vardagsmotionen funkar (promenader mm), men att få in rutinen med riktiga träningspass har varit värre. Har försökt, fast kroppen säger ifrån direkt. Tröttheten slår till rejält om jag kör mer än ett pass i veckan. Ska det vara fler pass per vecka får det helt enkelt bli till att hitta en ännu lugnare nivå. Annars är just den här veckan årets höjdpunkt - där  Midnattsloppet i Stockholm väntar på lördag. Dagarna innan loppet hör ett kvalitetspass på Pansarvallen till. Ett träningspass för att "steppa upp" infö...

 Klockan hade jag ställt på tio i fem, och det var inte speciellt svårt att ta sig upp när den ringde, trots lite för lite sömn innan. Solen hade varit uppe i nästan en timma och lyste in i lägenheten. Träningskläderna låg snyggt i ordning på pallen, så jag var snabbt redo inför morgonens jubileumslöpning. Ni som följer bloggen vet att jag springer vid varje sommar- och vintersolstånd. Det roliga med det är att det blir löpning vid olika tidpunkter på dygnet, eftersom solståndet infaller vid ett specifikt klockslag, och just då vill jag vara ute på min löprunda. Lite smågalet tvångsbeteende - men jag gillar det. Så här har jag hållit på sedan vintersolståndet 2011, vilket innebär att just i dag var den 20:e gången i följd. Hm, nu blev det visst lite mer galet... 😎 Min löprunda blev helt okej. En halvtimma och lite mer än fem kilometer. Jag hade tyvärr läst min egen blogg lite för dåligt, och därför trodde jag att sommarsolståndet inföll 05:28. Det gjorde det inte! 05:32 var den r...

Vi skriver lördagen den 26 december i dag, och dagen har blivit drygt 2 minuter längre än i måndags (årets kortaste dag). Solen går dessutom ner ungefär 5 minuter senare än vad den gjorde förra lördagen, så visst kan man säga att det redan nu börjar märkas att vi går mot ljusare tider. Redan den 16 december "vände det" på eftermiddagen mot ljuset. Tidsangivelserna gäller för Skövde. Varför tar jag upp detta nu igen då? Jo, för att jag i måndags lyckades ta mig ut på min nittonde solståndslöpning i obruten följd. Min vana trogen sedan vintersolståndet 2011, då allt började. Har alltid tyckt att det varit smått galet, men nu är det mer en kul grej. I år inföll vintersolståndet exakt klockan 11:02:16, och precis i det ögonblicket sprang jag på Blåbärsstigen i Skövde - samma sträcka som jag sprang då jag för första gången gav mig ut på en löprunda för ganska exakt tio år sedan... Då, i december 2010, hade jag bestämt mig för att börja löpträna regelbundet. Första rundan blev en b...

När solståndslöpning hägrar finns inga hinder. I går inföll sommarsolståndet klockan 23:43, och trots mitt ömmande knä höll jag i min tradition - att springa just vid tidpunkten för solståndet. Ljus natthimmel i norr Jag har inte sprungit på flera veckor pga smärta i knäregionen. Men inför sommarsolståndets runda hade jag bestämt mig för att försöka. Upplägget var förutbestämt; 10 minuters promenad, 10 minuters lätt jogg och avslutningsvis 10 minuter gång igen. Det var lite spänt minuten innan jag skulle springa... Under dagen hade jag varit i Tiveden och vandrat. En fantastisk upplevelse i denna, en av Sveriges 30 nationalparker, del av mitt närområde. Dagen bjöd på sol, 24 gradig värme och nästan ingen vind. Gick den ganska utmanande Trollkyrkorundan (4,6 kuperade km), vilket nog var ett bra styrkepass för mitt knä. Efteråt var ett svalkade dopp i Vätterns friska vatten väldigt välkommet. Lunch med utsikt över Blanksjön från Oxaberget.  Del av Trollkyrkorund...

...och här är en av dem! Varför då? Jo, för tidigt i morse var jag uppe och sprang min andra solståndslöpning för i år. Ni vet, vintersolståndet inföll ju 05:19 i morse, och då har jag den där fixa idén om att vara ute och springa - vilken tid på dygnet det än är. Så även i dag... Det var segt att vakna till i morse. La mig vid ett och somnade någon gång efter två. Sen ringde klockan 04:45. Det var mulet men uppehåll. Ett par grader varmt och snöfritt. Startade mitt pass 20 minuter innan vintersolståndet och sprang 20 minuter efter. Sträckan blev 7,29 km och snittempot per kilometer 5:29. I stort gick första delen av distansen i nedförsbacke (A1-träning) och den andra halvan hemåt, uppför (tröskelträning). Ett bra träningspass, där jag faktiskt kände mig lite piggare än vad jag borde. Men några andra löpare såg jag inte till... När jag kom hem blev det en kort promenad med Selma, en dusch och sedan "vändskumpa" för att fira att vi åter går mot ljusare tider. Äh, "...

#MySub45Challange: Det har varit tröga dagar och träningen har verkligen inte blivit av som jag önskat. I morse när jag vaknade tidigt var jag helt slut. Tog ut Selma på en kort morgonpromenad och sen gick vi hem och la oss igen. Det känns som det ligger något och lurar i kroppen, för jag är matt, orkeslös och allmänt hängig. Inget bra en dag då man skulle göra ett konditionstest... Efter den korta morgonpromenaden sov vi till klockan elva på förmiddagen. Klädde mig och tog med Selma på en långpromenad på bergssluttningen. Huvudet var tungt och lederna gjorde ont. Tänkte att det kommer inte funka med något konditionstest i dag. När vi kom hem ramlade jag ihop i soffan och blev liggande där tills det var dags för konditionstestet - ett så kallat maxtest dessutom. Jag tvekade in i det sista, men hade i tanken att jag åtminstone skulle klara av att ta fram mina pulszoner. Skippa det krävande VO2-max-testet. Stefhan Andersen på 30k tog emot och visade in mig till rummet där jag skulle ...

Jag fick nyss ett sms från en "intresserad anhängare" som undrade hur det hade gått med sommarens solståndslöpning? Sommarsolståndet inföll ju 17:54 i går - hade jag verkligen sprungit? Personen hittade ju inget upplagt på Endomondo. Jo, jag sprang! Men jag höll faktiskt på att missa det!!! Kul när sommarsolståndet och midsommarafton infaller på samma dag. Så vill man ju att det egentligen vara och just den här midsommaren befann jag mig på en plats som hör midsommarfirandet till - nämligen i Leksand, Dalarna. Där skulle jag vara med på kvällens traditionella firande (och man firar ordentligt) - å eftersom sommarsolståndet inföll ungefär samtidigt som det hela skulle dra igång blev det ett annorlunda Solståndslopp... Jag bodde inte i Leksand och jag hade inga träningskläder med mig dit. Därför blev det en kompromiss av mina vanliga solståndslöpningar. En promenad utmed Österdalälven och Siljan där en minuts lätt jogg genomfördes i solskenet just under den minut då somma...

Jag erkänner - det här har börjat övergå till ren galenskap... Att ge sig ut å springa bara för att ett solstånd råkar infalla (vilket kan ske när som helst på dygnet) är nästintill sinnessjukt. Ett tvångsbeteende som gått överstyr. Just nu borde jag legat och sova, för jag har jobbat 12 timmar i dag och ska jobba 12 timmar i morgon - med start klockan 06:00. Läge för tvångsvård nu kanske? Södra Bergvägen uppför, vid kvarteret Vadden. Klockan är 23:23 och jag springer... Ja, jag sprang trots allt en tur nu när vintersolståndet inföll klockan 23:23 (eller mer exakt 23:22:41). Kort distans den här gången eftersom jag ska upp tidigt i morgon bitti och jobba. Startade 23:13 och avslutade 23:33. På de 20 minuterna hann jag springa 3.9 kilometer och tempot låg i relativt behagliga 5:08 i snitt per kilometer. Som vanligt inföll solståndet mitt i passet. Då befann jag mig vid kvarteret Vadden på Södra Bergvägen (se bild ovan). Så nu kan vi här i Skövde glädjas åt att dagarna blir a...

Tjena igen! Då jag skrev det förra inläggets rubrik så hade jag ingen aning om hur rätt jag hade - och inte heller att innebörden i den skulle få en helt annan mening än vad jag egentligen avsåg. För ganska precis en halvtimma efter publiceringen vände det verkligen - och det som skulle bli mörkare blev istället ljusare.. De senaste dagarna har varit totalt upp och ner men samtidigt helt underbara. Det mesta i mitt liv är kaos, samtidigt som allt är på väg att ställas till rätta.   Inte bara för mig! Mina rutiner fungerar inte för tillfället och det var ett tag sedan jag både tränade och skrev här. Det är så himla roligt allt det som har hänt, och händer, så ni anar inte... Vi får köra ett kort inlägg i dag med några bilder. Jag grejar inte mer just nu. I torsdags var det dags för årets första solstånd - sommarsolståndet. När klockan var 12:07 hade jag sprungit i exakt en kvart och hade en kvart till framför mig. Hade tänkt en timma totalt först men eftersom jag var en smu...

Just i dag upplever man ju inte direkt att vi befinner oss mitt i den ljusaste tiden på året. Tunga regnmoln har hängt över oss mest hela dagen och den här kvällen är bland de mörkare så här långt denna sommar. Men, men... Solen är uppe länge just nu, och natten som väntar är årets kortaste. I morgon infaller den längsta dagen och sommarsolståndet. Så, ni förstår -  i morgon blir det SOLSTÅNDSLÖPNING igen!!! En timmas löpning har jag tänkt mig - och då startar jag 11:37 och är klar 12:37. Mitt i solståndslöpningen inträffar sommarsolståndet (12:07). Och då - mina vänner - har det vänt och vi går mot mörkare tider igen...  (Arkivbilder)

Mängden kilometer löpning har varit ganska hög nu i december. Inget träningspass under milen en enda gång... Att springa så långt, så ofta, är inget jag är van vid. Men det är kul att utmana sig själv - och jag har tagit det lugnt för att inte dra på mig nån skada. Kroppen har verkligen vant sig vid långa pass men i dag var jag trött. Ett läckert belyst träd i Hentorp Sprang den traditionella solståndslöpningen i dag, den här gången för trettonde gången i rad (galet). Hade bestämt mig för att jogga i en och en halv timma, och mitt i passet - klockan 17:28 - inföll vintersolståndet. Det är en speciell känsla. Nu kan vi glädja oss åt att dagarna inte blir kortare längre. Redan i morgon är solen uppe tre sekunder längre än i dag. ;) Fick ihop drygt 15 solstånds-kilometer. Kände mig trött den första biten, så jag tog lugna steg. Sen flöt det på lite bättre och jag kände mig piggare hela vägen hem. Men när jag kom innanför dörren här hemma rasade jag ihop på golvet. Jag var ...

Sommarsolståndet inföll ganska tidigt på morgonen i onsdags, när klockan var 06:24 närmare bestämt. Ni som följer min blogg vet vad det betyder. Just det - solståndslöpning igen såklart. Den här gången för 12 gången i rad... Det är ju något av en tradition nu - att vara ute på en löptur i samma ögonblick som solståndet inträffar, sommar som vinter i alla väder. En del tycker jag är smått galen som springer just då, för det innebär ju att löpningen sker när än på dygnet som detta förutsägbara inträffar. Sent på kvällen, mitt i natten, tidigt på morgonen eller på dagen. Det spelar ingen roll! Jag ska ut! Har haft turen att vara ledig från jobbet och någorlunda frisk vid samtliga tillfällen sen jag började med stolligheterna för drygt fem år sedan. Och med mitt nuvarande arbetsschema ser det ut som att jag ska klara av åtminstone sex år till. Kanske... Onsdagens löprunda startade hemifrån vid 05:45-draget. Sprang i strålande solsken genom centrala Skövde och sedan ut mot Södra Ryd. Tr...

...och årets kortaste pass! Dagens solståndslöpning blev en riktigt kort historia och innehöll minimalt med löpning. Varför detta då? Jo, i lördags fick jag känningar av att något i kroppen var fel. På kvällen (mitt under Kents sista konsert i avskedsturnén) blev det än mer påtagligt då något fick mig att bli mer och mer orkeslös. Från det att jag kom tillbaka till hotellet på lördagskvällen och till i går eftermiddag har jag i princip sovit hela tiden. Men i dag var jag äntligen lite bättre, och hunden behövde ju få komma ut, så "Solståndslöpningen" fick bli en kort promenad (974 meter). Får vara nöjd med att den blev av överhuvudtaget. Vintersolståndet inföll mitt i passet, när klockan var 11:44, och jag kunde fira femårsjubileum och det 11:e "Solståndsloppet" i rad. Tjo-hoo! Så här fint var inte vädret i dag (arkivbild). Träning i Kents anda i lördags morse (samma dag som jag blev sjuk). Mer om Kents två sista konserter bjuder jag på senare. Kolla i...

Det var mulet och därmed ganska mörkt ute i natt. Inte jättemörkt - för det här var årets kortaste natt å solen hann inte ner så långt under horisonten. Vad gör man då en sån natt (om man inte har något bättre för sig)? SPRINGER såklart! Jag hade förstås önskat att det varit en helt molnfri natt istället. Då hade det varit ännu ljusare och jag hade dessutom fått se en mäktig fullmåne. Men man kan inte få allt. En väldigt fin löptur fick jag i alla fall. Och mitt i löprundan inföll självaste "Midsommar" - dvs sommarsolståndet. Då var klockan 00:34 och solen stod som högst över norra halvklotet. Löpning vid just tiden för solståndet hör ju till min smått galna tradition sedan vintersolståndet 2011, och så har det hållit på vid varje solstånd, år efter år. Med en ganska okomplicerad matematik kan de flesta räkna ut att detta alltså blev mitt tionde Solståndslopp, ett jubileum alltså... Jo, jag vet att det är smått galet. Men vad vore väl livet utan lite ga...

I natt 00:34 infaller sommarsolståndet. Då är jag som vanligt ute och springer och detta blir den tionde solståndslöpningen i rad. Ett jubileums-lopp som dessutom kryddas med fullmåne... :) Nattens löpning kommer bli ganska kort. Jag startar 00:14 och joggar i 40 minuter. Sommarsolståndet infaller då precis mitt i löprundan. I morgon ska jag berätta om hur det gick (om jag kommer ur den vita tvångströjan). Ett regnoväder väntas dra förbi så det kanske inte blir några fina sommarnattsbilder att presentera på bloggen direkt, men det får ni stå ut med. Kanske fångar några regndroppar på bild istället. Och fullmånen lär man ju inte ha nån glädje av heller då. Nu är det ju inte många som är lika galna som jag, men om det ändå skulle visa sig att någon skulle vara intresserad av att hänga med i natt så är det bara att höra av sig. Det finns säkert fler tvångströjor... ;)

Finns det ett solstånd som ska firas då är det definitivt vintersolståndet. Ögonblicket då det vänder och blir ljusare igen - det är väl verkligen något att fira, eller hur? Och att fira just detta ögonblick med löpning är ett härligt sätt tycker jag. Det är något speciellt med vintersolståndet. När vårt nordligaste norr är som mest bortlutad från solen och när dagarna är som kortast, då händer det - vår planets nordligaste del börjar så smått "vända åter" mot solen och dagarna blir till en början långsamt längre och längre dag för dag. Sen går det allt snabbare ju längre tiden går och i mitten av mars är dag och natt ungefär lika långa i hela världen (vårdagjämningen). När vi når midsommartid lutar norr som mest mot solen, och sen vänder det igen... Jag firade som sagt vintersolståndet med en liten löprunda på morgonen. Steg upp strax före fyra och sprang nästan 17 kilometer innan jag avslutade med att ta mig igenom hela 05:48-minuten (tidpunkten för s...

Jag erkänner - det är lite halvgalet det här. Att ut å springa just när ett solstånd sker... Men det har blivit en grej och dagens solståndslopp var det åttonde i rad för min del. Hela dagen har växlat från strålande sol å värme till ösregn med hagel och åska. Å sen tillbaka igen. Så hur vädret skulle bli mellan 17:38 - 19:38 då mitt Solståndslopp skulle gå var omöjligt att veta. De svarta molnen runt om Skövde såg ganska så hotfulla ut men solen lyste fint när det var dags att starta. Som sällskap hade jag Anna - vi springer ungefär lika och hon är en väldigt trevligt person att springa med. Vi trivs bra med att springa ihop. Exakt 17:38 gav vi oss iväg från OKQ8 vid Gamla Kungsvägen i Skövde. Tog riktning söderut och svängde av till järnvägsbanken mot Våmb och sedan mot Hentorp å Simsjön. Just vägen upp mot Simsjön bjuder på en ganska kraftig stigning uppför Sydbillingen och här gick pulsen upp en del trots att jag medvetet lättade på den redan låga farten....

Inramningen var så långt från midvinterstämning man kan komma. Med några plusgrader och regn gav jag mig av mot starten för årets andra solståndslöpning. Men man kan väl säga att det var så mörkt som det bara kan bli då jag var ute och sprang. Nio timmar sedan solen gick ner och nio timmar kvar innan solen skulle gå upp igen. "Mörkt som i en sotarröv", som min fanjunkare brukade säga då jag gjorde lumpen. Började med nån kilometers uppvärmning innan jag träffade min medlöpare (som med tanke på loppets galenskap får vara anonym, men vi kan kalla henne "Anna") i närheten av Norrmalm i Skövde. När klockan blev 23:33 startade vi löpningen i det lätta regnet. Min pulsklocka fick spelet i början och tappade satellitmottagningen en stund och jag tappade ca 300 meter på första kilometern. Oerhört irriterande! Men Annas klocka fungerade fint. Vi joggade på lite lugnt på Skövdes gator via Norrmalm, Högskolan, Boulongerskogen, Centrum, Vasastaden, Västermalm, Nyströms kull...