Underbar nattlöpning

Det var mulet och därmed ganska mörkt ute i natt. Inte jättemörkt - för det här var årets kortaste natt å solen hann inte ner så långt under horisonten. Vad gör man då en sån natt (om man inte har något bättre för sig)? SPRINGER såklart!

Jag hade förstås önskat att det varit en helt molnfri natt istället. Då hade det varit ännu ljusare och jag hade dessutom fått se en mäktig fullmåne. Men man kan inte få allt. En väldigt fin löptur fick jag i alla fall. Och mitt i löprundan inföll självaste "Midsommar" - dvs sommarsolståndet. Då var klockan 00:34 och solen stod som högst över norra halvklotet. Löpning vid just tiden för solståndet hör ju till min smått galna tradition sedan vintersolståndet 2011, och så har det hållit på vid varje solstånd, år efter år. Med en ganska okomplicerad matematik kan de flesta räkna ut att detta alltså blev mitt tionde Solståndslopp, ett jubileum alltså...

Jo, jag vet att det är smått galet. Men vad vore väl livet utan lite galna inslag? Det kryddar ju upp ens tillvaro något, tycker jag. Har ju hittills haft tur som har lyckats springa vid varje tillfälle då sommar- och vintersolståndet inträffat. Det har stämt med mitt arbetsschema och jag har varit frisk (?) och relativt skadefri. Även vid vintersolståndet i år (21 december klockan 11:44) är jag ledig. Då blir det femårsjubileum och anledning att fira igen. Man ska ta alla chanser... Om jag ligger kvar på samma schemarullning som i dag klarar jag solstånden ända tills sviten bryts den 21 december 2018. Olika tider på dygnet utmanar kroppen att fungera oavsett tid.

Nattens löpning startade exakt klockan 00:14 och höll på i 40 minuter och tre tiondelar. Mitt i passet inföll alltså sommarsolståndet och då befann jag mig på Vasagatan. Jag sprang förresten på bergssluttningen, Västermalm, Vasastan, Centrum och Norrmalm. Perfekt löpväder. Ganska varmt och några stilla droppar regn. Aldrig så mycket att man blev blöt. Upplevelsen påminde mycket om Midnattsloppet i Stockholm. Det var varmt och liksom augusti i luften.

Jag körde en riktig "SlowRunner" och fick ihop strax under sju kilometer. Suveränt! Livet är underbart ibland. Nu blickar vi framåt mot mörkare tider. Hej hopp och godnatt! :)


Ser lite ut som "ett spöke" på Vasagatan...

Det var SLOW RUNNING som gällde i natt



Kommentarer

Populära inlägg

Träningen flyter på

Ångestfyllda SLA-loppet

Långlöpning i Tibro