Jag erkänner - det är lite halvgalet det här. Att ut å springa just när ett solstånd sker... Men det har blivit en grej och dagens solståndslopp var det åttonde i rad för min del.
Hela dagen har växlat från strålande sol å värme till ösregn med hagel och åska. Å sen tillbaka igen. Så hur vädret skulle bli mellan 17:38 - 19:38 då mitt Solståndslopp skulle gå var omöjligt att veta. De svarta molnen runt om Skövde såg ganska så hotfulla ut men solen lyste fint när det var dags att starta. Som sällskap hade jag Anna - vi springer ungefär lika och hon är en väldigt trevligt person att springa med. Vi trivs bra med att springa ihop.
Exakt 17:38 gav vi oss iväg från OKQ8 vid Gamla Kungsvägen i Skövde. Tog riktning söderut och svängde av till järnvägsbanken mot Våmb och sedan mot Hentorp å Simsjön. Just vägen upp mot Simsjön bjuder på en ganska kraftig stigning uppför Sydbillingen och här gick pulsen upp en del trots att jag medvetet lättade på den redan låga farten. Men jag lät den gå upp lite mer än vad jag hade bestämt mig för att pulsen skulle maxa på under loppet. Var glad efteråt att jag kunde jogga uppför hela vägen utan att stanna eller gå.
Efter ungefär sex kilometer var det mest nedför. Det kändes gött och vid ca 10k hade det gått en timma och klockan stod på 18:38. Vi "high-fivade" (eller nått sånt) för att markera att just i denna minut inföll sommarsolståndet. Vid denna tidpunkt sprang vi på Häggumsvägen i Rådene mot Skultorp. I vägkanten låg drivor av "snö" från dagens hagelskurar - och jag passade på att krama ett par snöbollar. Då visade Anna prov på sin sprint-kapacitet... (hehe) I Skultorp tog vi en liten omväg via den vackra stigen kallad Oxadrevet, och sen bar det iväg utmed stora vägen till OKQ8 igen (i mål när klockan var 19:44).
Vi kände oss rätt sega från start men löpningen blev allt lättare och lättare ju längre vi sprang. Men jag måste nog erkänna att det kändes en hel del i benen när vi nådde 18/19k. Träningsvärken från skidgången på midsommarafton sitter fortfarande i. Nu är frågan hur det kommer att kännas i kroppen i morgon. Två minuter efter att jag kom innanför dörren här hemma öppnade sig himlen och regnet vräkte ner. En sån osannolik tur vi hade - inte en droppe regn på hela löppasset.
Till sist vill jag uppmana er alla att ta tillvara på de ljusa kvällarna nu. Dom är med oss ett tag till men om några veckor märker vi ganska tydligt att kvällarna blir allt mörkare. Mysigt det med - men de ljusa kvällarna och nätterna är oslagbara tycker jag. Och ta hand om varandra också. Inget är för givet och man vet aldrig vad morgondagen har med sig. Lev nu! Må gott!!!
 |
| Det var svårt att veta vilket väder det skulle bli när det var dags för Solståndslöpning... |
 |
| Solståndslöpning sommaren 2015. 21k i sex-tempo... |
 |
| Kvällsutsikt över Vänern på årets längsta dag. |
 |
På kvällen var vi i Blomberg och tände ett ljus för dotterns skolkamrat - Lisa Holm.
Det är så fruktansvärt det som har hänt, så svårt att finna ord. |
Kommentarer
Skicka en kommentar