En Mil om Dagen

Innan jag berättar om loppet, en liten reflektion... Brukar ibland tänka runt den där lilla bubblan som många av oss löparnördar lever i, som är en stor del av vår värld och verklighet. Om alla orsaker som driver oss till löpning, om fokuseringen till hur fort man kan springa en mil eller två - och hur lite det egentligen betyder för alla andra i världen utanför. Om jag springer en mil på en timma, vem bryr sig? Förmodligen ingen annan än just vi löparnördar. Jorden lär snurra på som vanligt, oavsett om jag (eller du) tycker att vi gör "stordåd" i löpspåret. Du som läser detta inlägg har kanske ändå ett visst intresse för löpning. Härligt i så fall! Själv tycker jag jättemycket om att springa och snacka löpning med den som är intresserad (oftast blir det med någon annan som gillar att springa), men försöker att inte påtvinga andra mina löphistorier, om tempon, puls, rekord etc. Bara om de själva tar upp ämnet och vill. Men här i bloggen och på Instagram brukar jag dela med mi...

Hej på er! Det var en mäktig känsla att springa upploppet på strandpromenaden i centrala Helsingborg i dag. Bakom mig hade jag ett fyrtiotal kilometer och nu kunde jag glädjas åt nedräkningen i hundrametersintervaller som stod skrivet i asfalten. Jag och Stefan sprang ihop det sista - och vi hade peppat varann med positiva tillrop sedan vi träffades vid 30 km. Nu är det bara Lila milen kvar, sa vi när en mil återstod. Nu är det femman på berget, och så vidare. När 400 meters-markeringen dök upp strax före mål sa vi att nu är det bara ett varv på Pansarvallen. Den planerade målgesten utfördes vid målgång såklart... När vi ökade farten in över mållinjen var det en helt otroligt skön feeling att detta var över. Helsingborg upplevde en av sommarens varmaste dagar och själva utmaningen att springa en mara i det vädret blev inte direkt lättare. Men vi grejade det alltså! Så jädrans gött!!! Min tid blev 4.35:04 - vilket var nästan 6 minuter bättre än den bästa tid jag vågat hoppats...

Jag orkar egentligen inte skriva just nu, för långlöpningen tog all energi från kropp och själ. Men jag skulle gärna vilja berätta att jag fixade "superlånglöpningen" i kväll. Personligt distansrekord med drygt 2 kilometer gav totalt 35 kilometers löpning med intervaller efter 15 kilometer. Det känns jättebra att ha fixat en sådan här lång löpning. I 25 graders värme dessutom. En riktig långfredag... Sprang på järnvägsbanken mot Varnhem och hamnade så småningom i Höjentorp nära Eggby i Skara. Där vände jag och sprang samma väg tillbaka hem. Det tar på muskler och krafter när man springer över Billingen. Först upp, sen ner, sen upp igen för att sedan få avsluta med nedför. Det blev många höjdmeter och dessa känns i benen nu - och det lär kännas ordentligt i morgon. Men jag fixade det!!! :) Nu ska jag fundera på om jag ska ställa upp i Helsingborg Marathon den 31 augusti eller inte. Beror på hur kroppen reagerar de närmaste dagarna... Färdig på mer än ett sätt ...

Visst är det kul när man får slå sin bästa tid någonsin på en viss distans? Jag gillar milen och halvmaror - och jag drömmer fortfarande om att kunna pressa mina bästa tider där en dag. Men jag vill inte pressa mig själv till det. Inte för hårt i alla fall, varken i träning eller tanke. Däremot vill jag träna regelbundet och klokt, för att vara redo den dag man känner att allting stämmer. För då vill jag ha både fysisk och mental kraft för att kunna slå till... Åldern talar ju inte direkt för några större underverk - men får man bara vara skadefri och ha kul på träningspassen, så ser jag ingenting som omöjligt. Jag har skrivit om hur jag ska tänka, träna och några ord om det jag tycker kan vara en osund jakt på personbästa. Du kan hitta det inlägget under Fakta & fördjupningar". För övrigt kan jag berätta att jag fortsätter träna inför mitt första maraton, Helsingborg Marathon sent i sommar, där det överhuvudtaget inte finns några tankar om "galna tider" e...

J aha, då blir det ett litet uppehåll i min "varannan-dags-löpträning" ett tag... Kroppen känns otroligt bra trots några rätt tuffa pass det senaste. Ibland kan benen bli blytunga efter hård träning, men så är det inte nu. Benen ska i alla fall få vila fram till startskottet i Österlenmaran smäller av på lördag kväll. Är riktigt nöjd med de senaste träningspassen. Kroppen och flåset har svarat bra. I lördags sprang jag hem från jobbet. En lugn tur genom stan och upp för bergssluttningen. I mer än fyra sammanhängande kilometer gick det uppför och en stund senare väntade ytterligare nästan en kilometer uppförsbacke till. Det som var riktigt gött var att jag höll hyfsat högt tempo och behöll det i stort sett hela vägen - och det kändes inte ens jobbigt. Snittade de sju kilometerna i 5:11-tempo. I dag blev det fem stycken supertusingar i Tibro. Jag var där och hjälpte min kära mor med att handla och fixa årets sista gräsklippning. Solen sken, så bra förutsättningar, men tyvär...

Börjar det här inlägget med att berätta om nästa inlägg... För i det inlägget tänker jag skriva lite om vad jag menar med, och om hur det är att "springa på känsla". I dag var jag taggad för att ta ut mig och göra en snabb kilometer. Med mitt misslyckade försök från sommaren i tankarna tryckte jag på i ett någorlunda kontrollerat högt tempo - på känsla såklart. I onsdags studerade jag kartan över Skövde och försökte hitta en kilometerlång sträcka som var så flack och "störningsfri" som möjligt. Det var inte det enklaste men på cykelbanan utmed Gamla Mariestadsvägen fann jag en, liksom på cykelbanan utmed Gustav Adolfsgatan på Norrmalm. Förstnämnda sträckan såg bäst ut för den hade bara ett enda övergångsställe att passera. Efter uppvärmningen nådde jag startpunkten där och satte fart. Kände att det gick fort men försökte tänka på den där gången i somras då jag tog slut efter 500 meter. Det ville jag absolut inte göra den här gången. Nu skulle det hålla hela väge...

Nu är det vardag igen men vilken helg det varit. Fint vinterväder, ledighet och massor av utomhusaktiviteter. Precis så som jag vill ha det... I fredags var jag och Selma ute en sväng på förmiddagen. Vi gick upp på berget och inspekterade skidspåren (konstsnö) och en av skidåkarna berättade att det var kanonfina spår. Man blev allt lite sugen på att ta på sig skidorna och göra de andra åkarna sällskap. Eller snarare, jag skulle nog bara få se dem dra iväg en efter en och möjligtvis få lite kontakt var gång de skulle varva mig (hahahaha). Men det såg bra ut i spåren. Kul att kommunen äntligen fått lite ordning på spår och skidbacke. Fredagens promenad var ganska lång men på lördagen blev det en riktig långpromenad. Selma var pigg å på gott humör, så vi gick återigen upp på berget. Den här gången tog vi sikte på platsen för Walls stuga (stugan finns i och för sig inte längre kvar) långt in i skogen intill Blängsmossen, en bra bit hemifrån. I skogen kunde S...

Det finns en brant gångväg uppför Billingen i Skövde, som i folkmun kallas för Strupen. Här ordnar IFK Skövde en tävling varje år - "Strupen upp" - som är ett "icke sanktionerat lopp" vars distans är 1.320 meter och innehåller hela 132 höjdmeter. Det är en rejäl utmaning och banrekordet är 5:19 (4:02-tempo), vilket är helt sanslöst snabbt i denna tunga backe. Själv har jag aldrig sprungit loppet men i går kväll skulle jag anta min alldeles egna utmaning i Strupen. Följ med nu på en häpnadsväckande lång berättelse om en dryg kilometers löpning... Loppet "Strupen upp" börjar en bit före backen och avslutas med löpning en bit efter den mesta lutningen är över. Snittlutningen är 10 procent. Från det att själva backen börjar till dess man uppfattar att den slutar uppe på berget är det ca 1.200 meter. Det ger en medellutning på 12.7 procent. Ju längre upp man kommer desto tröttare blir man (av naturliga skäl). Samtidigt som m...

Det är som det brukar, plötsligt -  när man minst anar - så  händer det bara. Som i går kväll, då jag skulle springa 5 000 meter i tröskeltempo på militärens grusbana vid P4, och märkte att det 3:45-tempo jag gick ut i kändes rätt okej... Ja, det är märkligt hur det kan bli. Jag var inte alls förberedd på ett dunderlopp, och inte gjorde jag något försök att sätta personbästa heller - det bara blev så. Sedan förra söndagen har jag enbart gjort lite tuffare löppass, senast i torsdags då jag körde "halvnorska 4x4-intervaller". Anledningen till att jag kört de tuffa passen är att jag gör ett försök att "toppa formen" inför Karlstad Stadslopp på lördag. Men formtoppen kom kanske för tidigt? I vilket fall så var min tanke att avsluta den här "tuffa-pass-veckan" med ett tröskelpass på grusbana. I mina intervaller på samma bana har jag legat runt 4-tempo och intervallerna har varit allt från 100 meter långa upp till kilometern. Det har känts bra och på lördag...

Till skillnad från så många andra kan jag nu glädjas åt att helgen snart är slut. Har nämligen jobbat både fredag, lördag och söndag, och nu är det en ledig söndagskväll som gäller. Inget mer tvingande arbete i maj månad. Och när vi väl är inne i juni är det inte långt kvar till semestern. Längtar... Hela helgen har varit lugn och fin. Det började bra på fredagen då Bengt (en del kallar honom för Micke) bjöd på fredagsfika. Det blev kaffe med gigantiska wienerbröd till. Dessa hade han köpt hos Skövdebagaren på Gamla Kungsvägen, alldeles i närheten där jag bor, och jag blev totalt proppmätt! Hade inte något träningspass på kvällen heller så den fyra kilometer långa cykelturen hem från jobbet fick förbränna några av wienerbröds-kalorierna. Men en bra start på helgen blev det. "Bagare Bengts Bullar" - Tack Micke! Det blev en bra fredag. Lördagen var bättre ur kalorisynpunkt. Inget fika och sen ett rejält löppass på kvällen. Drog på mig mina blå racingskor, blå splitsho...

Förkylningen börjar att ge efter alltmer nu men orkeslösheten hänger i rejält än. Det har blivit nån kort promenad med hunden runt kvarteret bara - men inte ens dessa är det lättaste att genomföra. Känns för bedrövligt! Det värsta just nu är nog orkeslösheten och att jag har sådana nackspänningar och huvudvärk hela tiden (hänger givetvis ihop). Jag fryser och har allmänt ont i kroppen - i synnerhet i axlar och nacke å däromkring då. Men aptiten finns och det går ingen nöd på mig på så sätt. Jag äter och dricker gott och det märks när jag ställer mig på vågen. Men vad gör det? Jag håller mig inom acceptabla värden. Det blir en lugn dag i morgon med. På torsdag ska troligtvis jag och sonen ut på en lätt löpträningsrunda. Det kanske blir startskottet för min omstart. Minns en annan omstart jag hade. Det var efter att jag sprungit för mycket, och överbelastat mitt knä, som jag var tvungen att ta det lugnt ett tag och försiktigt ta mig tillbak...

Stormen Helga drog in över oss i dag. Det gav mig en extra utmaning i dagens korta intervaller. Planen var fem korta intervaller i tre set (totalt 15 intervaller) med kort vila mellan repetitionerna och lite längre vila mellan seten. Och farten skulle vara hög - runt 3:45-tempo (vVO2MAX). De fem första intervallerna tänkte jag skulle vara ca 100 meter långa och en hjälp för mig att hitta rätt tempo. Men det gick inte riktigt som jag hade tänkt för jag sprang alldeles för fort. Snabbheten tog jag med mig in i andra setet vilket resulterade i att jag inte klarade av att hålla tempot så värst länge. Ett 3:45-tempo hade jag nog klarat att hålla i 500 meter eller så men jag körde på för snabbt och det tog inte lång tid innan jag tappade orken. Nu klarade jag av att springa 120-350 meter i 3:11-3:45-tempo. Avslutningen på intervallerna blev fem riktigt korta sprinterns. De gick i 3:12-3:41-tempo men var bara 50-70 meter långa....

I högerkanten här på bloggen kan du se vilka lopp jag har anmält mig till för 2016. Just nu är jag klar för tre lopp, två till är på gång och ytterligare ett finns i mina tankar... Det senaste loppet som jag anmälde mig till blir det första för 2016 - Winterrun i Göteborg den 23 januari. En del av loppet går inne på Liseberg och vad jag har hört så ska det vara ett rätt trevligt lopp. Om inte annat så verkar det vara ett stämningsfullt lopp med mycket ljus och eld utmed banan. Tio kilometer långt är det och går på en fem kilometer lång bana som man springer två varv. Vid ungefär fyra (åtta) kilometer kommer en brant backe, drygt 200 meter lång och med ett nästan 10 procents jobbigt motlut. På den sträckan sker en sprint och här tänkte jag att man kanske kan satsa på att placera sig högt upp i sprintlistan. En riktigt spurt där lär nog ta på krafterna rejält å det i sin tur kanske hämmar resten av loppet. Eller??? Kanske tar det lugnt i loppet och satsar på en bra tid i backen. ...

Nu har det gått några dagar sen jag skrev något på bloggen. Tiden har gått åt till träning, jobb, nöje och sömn. Å så har jag tagit ett beslut - att ta kontroll på vikten igen... Fast just nu sitter jag här och hittar varken motivation eller ord för att skriva ihop ett inlägg. Lite ovanligt, för normalt tycker jag att det är ganska roligt att skriva. Jag tar och börjar med den träning jag har gjort det senaste så kanske jag kommer igång med skrivandet... I lördags genomförde jag en löpträning som jag aldrig gjort förut - intervaller i backe. Nu kanske ni tänker att jag visst har gjort intervaller i backe förut - och det har jag ju - men den här gången gjorde jag dem i nedförsbacke. Åtta snabba i 5-procentig nedförslutning. Det var kväll och mörkt. Det var lite småläskigt att springa snabbt utför eftersom jag inte hade riktig koll på löv och annat på cykelbanan. Jag ville absolut inte springa omkull. Varje intervall var runt 260 meter lång och på vägen upp igen gi...

Det absolut längsta jag har sprungit nån gång är 27.04k. Fram till i dag. För i dag slog jag till med att nå årets mål - att jogga 30 kilometer på en och samma löprunda. Inte nog med det. Jag tog en promenad på ca 15 kilometer också. Men mer om det vill jag inte gå in på nu. Uthållighetsmålet är nått och det gjorde jag i god tid före årsskiftet. Kände ganska snart på dagens pass att det gick lätt och att jag nog skulle orka. Jag hade nöjet att springa med Anna de första 20 kilometerna. När vi skiljdes åt fortsatte jag upp på berget och klämde den gröna Hellnermilen. Vid skidstadion slog pulsklockan över till 30k och sen joggade/gick jag i nedförsbacken hem. Det var nog den jobbigaste biten. Benen hade tagit så mycket stryk under löpningen att det smärtade bra fint när det gick utför... Det mesta av turen gick på Billingeledens små kuperade stigar. På sina ställen var det riktigt blött och lerigt men det gick bra. Vi tog oss fram hyfsat torrskoda. Totalt avverkades 473 höjdmeter...

SLA-loppets bana var precis som förra året dragen "den långa vägen" genom Boulognerskogen och blev därmed en kvarts kilometer längre än vad som är meningen. Nått riktigt femkilometerslopp blir det ju inte då - men det behöver ju inte betyda att det inte skulle kunna vara kul för det... Det var gråmulet och regnet hängde i luften denna lördagsförmiddag. Men det var uppehåll och lagom temperatur. Väldigt bra förutsättningar för löpning alltså. Och humöret tycktes vara på topp hos alla löpare! Jag hade startat dagen med en väldigt lätt frukost (yoghurt, vitt rostat bröd med smör och ett glas vatten) och en lätt jogg ner till nummerlappsutdelningen å sen hem igen. Ett skönt sätt att väcka kroppen på. När jag kom dit för andra gången denna förmiddag träffade jag Siri (6 år i går) och hennes pappa Jan. Jag hade nämligen fått det ärofyllda förtroendet att springa Lilla SLA-loppet tillsammans med henne. Det loppet är ungefär en kilometer långt och i s...