Min snabbaste kilometer någonsin
Börjar det här inlägget med att berätta om nästa inlägg... För i det inlägget tänker jag skriva lite om vad jag menar med, och om hur det är att "springa på känsla". I dag var jag taggad för att ta ut mig och göra en snabb kilometer. Med mitt misslyckade försök från sommaren i tankarna tryckte jag på i ett någorlunda kontrollerat högt tempo - på känsla såklart.
I onsdags studerade jag kartan över Skövde och försökte hitta en kilometerlång sträcka som var så flack och "störningsfri" som möjligt. Det var inte det enklaste men på cykelbanan utmed Gamla Mariestadsvägen fann jag en, liksom på cykelbanan utmed Gustav Adolfsgatan på Norrmalm. Förstnämnda sträckan såg bäst ut för den hade bara ett enda övergångsställe att passera. Efter uppvärmningen nådde jag startpunkten där och satte fart. Kände att det gick fort men försökte tänka på den där gången i somras då jag tog slut efter 500 meter. Det ville jag absolut inte göra den här gången. Nu skulle det hålla hela vägen... Gjorde vad jag kunde för att hålla tempot så jämt som möjligt. Till en början låg det runt 3:28/3:35, men mot slutet av kilometern sjönk tempot till 3:50/3:58 såg jag när siffrorna studerades efteråt. Då var jag rejält trött. Orken liksom bara rann av mig ju längre jag sprang i det här (för mig) hårda tempot.
Det var i alla fall kul att utmana sig och testa gränserna så här på fredagskvällen. Kilometern stannade på 3:41,96 enligt pulsklockan. 3.42 skulle jag väl avrunda det till och det är personbästa med en sekund på den distansen. Har aldrig sprungit en kilometer så snabbt och jag var verkligen helt slut efter. Under 4:00-tempo hade jag inte orkat många meter till, den saken var klar. Blev en lång återhämtning och sen sprang jag ytterligare en "snabb kilometer" - vilken kändes ganska långsam trots 4:21-tempo... Ett bra kvällspass blev det (och skön uppvärmning inför styrketräningen på gymmet), men nu får det nog dröja ett tag innan jag springer så där snabbt igen.
MÅL: Klara av att springa 1 kilometer på 3:30. I dag må detta mål verka omöjligt men vem vet vad morgondagen för med sig...
I onsdags studerade jag kartan över Skövde och försökte hitta en kilometerlång sträcka som var så flack och "störningsfri" som möjligt. Det var inte det enklaste men på cykelbanan utmed Gamla Mariestadsvägen fann jag en, liksom på cykelbanan utmed Gustav Adolfsgatan på Norrmalm. Förstnämnda sträckan såg bäst ut för den hade bara ett enda övergångsställe att passera. Efter uppvärmningen nådde jag startpunkten där och satte fart. Kände att det gick fort men försökte tänka på den där gången i somras då jag tog slut efter 500 meter. Det ville jag absolut inte göra den här gången. Nu skulle det hålla hela vägen... Gjorde vad jag kunde för att hålla tempot så jämt som möjligt. Till en början låg det runt 3:28/3:35, men mot slutet av kilometern sjönk tempot till 3:50/3:58 såg jag när siffrorna studerades efteråt. Då var jag rejält trött. Orken liksom bara rann av mig ju längre jag sprang i det här (för mig) hårda tempot.
Det var i alla fall kul att utmana sig och testa gränserna så här på fredagskvällen. Kilometern stannade på 3:41,96 enligt pulsklockan. 3.42 skulle jag väl avrunda det till och det är personbästa med en sekund på den distansen. Har aldrig sprungit en kilometer så snabbt och jag var verkligen helt slut efter. Under 4:00-tempo hade jag inte orkat många meter till, den saken var klar. Blev en lång återhämtning och sen sprang jag ytterligare en "snabb kilometer" - vilken kändes ganska långsam trots 4:21-tempo... Ett bra kvällspass blev det (och skön uppvärmning inför styrketräningen på gymmet), men nu får det nog dröja ett tag innan jag springer så där snabbt igen.
 |
| Pokal |
MÅL: Klara av att springa 1 kilometer på 3:30. I dag må detta mål verka omöjligt men vem vet vad morgondagen för med sig...
Roligt, test! Jag tror det är bra att då och då utmana sig själv lite, det ger såklart både kondition men också styrka, koordination och löpteknik. För mycket träning i hög "överfart" är dock förknippat med ganska stor skaderisk, men det är roligt att springa fort :)
SvaraRaderaJag har själv ett mål att klara en kilometer under tre minuter utomhus, jag har gjort det på löpband men det känns inte "på riktigt" och det är ett utmanande mål för mig! Drar mig lite från att försöka också då jag vet hur jobbigt det kommer vara :)
Hej Staffan. Kul att du tittar in med en kommentar.
RaderaUnder tre minuter är galet snabbt. Man har svårt att förstå att det finns människor som springer hela maraton i den farten. Men jag tror att du kommer att greja det, Staffan. Ja, i en kilometer eller så iaf. :)
Själv är jag försiktig med sådana här utmaningar (just pga skaderisken). Men ibland testar jag, för att det är kul. Och som du säger - något ger det väl... Den här gången upplevde jag det som hyfsat kontrollerat - men oj vad jobbigt det var. En kilometer på 4:21 strax efter kändes nästan som en promenad. Just då. ;)