En Mil om Dagen

Å-stadsloppet i Örebro blev min första sub50mil som 60+ Det hade gått 1 890 dagar sedan jag senast lyckades springa milen snabbare än 50 minuter (17 augusti 2019 senast). I lördagens lopp var målet bara att genomföra det med en ganska tuff men behaglig ansträngning, och gärna med ett årsbästa som bonus. Tanken var runt 51 minuter, men tiden var egentligen inte så viktig. Hade varit nöjd med 55 eller 62 minuter också, bara jag vetat att jag legat med rätt ansträngning loppet igenom. Kontakten mellan min pulsklocka och hörlurarna krånglade redan i starten, så under den första kilometern var klockan fullt upptagen att söka kontakt. Kunde inte vid det tillfället hålla koll på vare sig tempo, puls eller så - utan hängde bara på i samma tempo som gänget framför mig, och allt kändes riktigt bra. Min förvåning blev stor då det plingade till i klockan, och den visade att första kilometern gått på 4:51. Jösses, trodde jag sprang betydligt långsammare än så. Allt kändes fortsatt bra. Kroppen svar...

  Midnattsloppet 2023 Ett lätt regn låg i luften över Ringvägen på Söder i Stockholm. Högtalarna spelade Kentas "Just i dag är jag stark" på hög volym, och runtomkring mig stod tusentals förväntansfulla löpare, alla klädda i lila, och sjöng med. Taggade och på tårna väntade vi in startskottet som snart skulle ljuda. Midnattsloppet i Stockholm firade det 40:e fysiska loppet - och jag var redo för mitt 10:e lopp på plats i Stockholm. Mitt 12:e totalt sedan 2012. Ja, jag behöver väl inte berätta igen om min bedrövliga träningshistorik de senaste åren. I år hade det iallafall varit något bättre med ca 65 mils löpning i benen. Kände mig hyfsat förberedd för uppgiften, och målet var väl att göra milen på mindre än 70 minuter, kanske bättre än förra årets 64 minuter - men allra helst under 60 minuter. Jag trodde verkligen på det sistnämnda. I mitt huvud hade jag redan gått igenom loppet flera gånger, och då landat på 59:18. Under 60 var min drömgräns i år. Långt ifrån min bästa tid ...

Det blev en ny mil i helgen - än en gång en fantastisk mil med tanke på min hälsa och blygsamma träning. Stärkt av Digitala Midnattsloppet för drygt två veckor sedan var målet att fixa milen på en tid under timman. Slet mig igenom de 10 kilometerna, på smått kuperade vägar i sol och värme, och landade en bit under 60 minuter, 53:36. Men jag fick som sagt jobba hårt för den tiden. Om jag är nöjd? Jo, det är jag... 😎 Håller ni ut kommer mer om denna löpning på Fakta & fördjupningar inom ett par veckor.

Digitala Midnattsloppet i Skövde är avklarat. Och det jag aldrig trodde skulle kunna hända hände... Kilometer efter kilometer snittade jag mellan 05:00 - 05:30-tempo, och vid varje kilometermarkering trodde jag att nu går jag snart in i väggen - men det gjorde jag inte. Lyckades hålla huvudet kallt och låta ansträngning och tempo ligga på precis rätt nivå. Jag fick helt enkelt uppleva en slags Runners High.  Efter att kämpat mig igenom den hyfsat flacka banan stannade klockan på smått otroliga 52:07. En förbättring av mitt årsbästa på 10 kilometer med 12 minuter och 05 sekunder. Nästan 8 minuter snabbare än vad jag trodde var "ointagliga" sub 60 minuter - och det med bara 23 mils löpträning i år... Jag var i lätt chock, och lite smått rörd över min insats - men det visade jag inte för mina löparkompisar (vilka också gjorde finfina personliga insatser den här kvällen). Som en bonus blev det ett årsbästa på 5 kilometer också. Sista fem gick på 25:56. Mitt tionde Midnattsloppet ...

I dag skulle jag ha varit i Hässelby/Stockholm för att springa det anrika Hässelbyloppet 10 km. Vi vet alla varför det inte blev så. Covid-19 kom emellan, och det fick bli ett "coronasäkert" lopp här hemma istället. Sprang på Skövdes gator och de första fyra kilometer började riktigt bra. Med nyvunna kunskaper om löpteknik kändes det helt naturligt att springa strax under 5-tempo. De fyra första kilometerna gick på 18:54 (4:43-tempo), och det kändes helt okej i kroppen - det var flåset som inte ville vara med. Redan innan jag stack ut kändes kroppen tung och trött. "Soffig" liksom... Å huvudvärken hade slagit till. Strax efter fem på eftermiddagen bytte jag i alla fall om och gav mig ut i regnet. I pulsklockan var ett intervallpass nedladdat, samma som jag sprang i tisdags, med ett gäng 3-minutersintervaller och öppen vila efter varje. Skulle dock försöka springa så långt som möjligt först, och det gick ju som sagt riktigt bra. Sen tog liksom syret slut och jag ork...

I förra inlägget skrev jag om hur jag skulle springa mina framtida tröskelpass - i går körde jag ett, och misslyckades (nästan) TOTALT!!! Det gick för fort i tre-minuters-intervallerna, vilket speciellt kändes i de fyra sista (av totalt tio), då flåset var högt och orken knapp. Istället för 5:35-5:20-tempo gick varje intervall i fem-tempo ungefär (5:01 ner till 4:47), vilket för tillfället är ett tempo som inte kommer att hålla för en längre sammanhållande löpning. Men okej, jag körde på känsla, och ingen träning är bortkastad. Det kändes ganska bra ändå, även om jag blev trött mot slutet. Tror att 5:20-tempo kan vara något att sikta på när intervallerna blir längre... Startade och avslutade mitt tröskelpass vid Arena Skövde. Totalt en mil blev det, och en bra uppvärmning inför mitt 45 minuter långa styrkepass...

 "Spring där du är" är budskapet i Midnattsloppets upplaga 2020. Detta beror givetvis på Covid19-pandemin och risken för en massiv smittspridning om massor av människor samlas på samma ställe. Tre av oss fem som brukar åka upp till huvudstaden för att umgås, springa Midnattsloppet för Bengts vänner och ha trevligt, träffades istället här hemma i Skövde. Vi körde ungefär samma upplägg som i Stockholm; hämta ut tröjan på Stadium, äta lunch, ta en promenad, fika, chilla "på hotellrummet" (hemma) och innan loppet ta en uppladdningsmåltid på stan. När jag kom hem igen för att byta om inför loppet hade jag redan gått 15 km (20.000 steg). Vi hade tillsammans gjort upp en vändbana. Start och mål vid Arena Skövde, turen gick ut till Hentorp, där vi vände. Vi hade alla laddat upp Midnattsloppets app. Vi nådde lite olika framgång med den. Jag lyckades i alla fall få ett resultat, men ljudfilerna fungerade inte. Anna och Stefan fick inget officiellt resultat i appen. Så jäkla t...

Att ens tröskelkänsla varierar efter dagsform, det är något jag kan intyga. Ena dagen kan jag springa på lätta ben i 4:40-tempo, en annan dag är hela kroppen i uppror och jag får kämpa järnet med blytunga ben för att ens kunna nå upp till ett 5:30-tempo. Helt sjukt hur mycket det kan skilja. Tröskelträningen är central i min löpträning. Det känns som om kroppen trivs bäst då jag springer en bit under mjölksyratröskeln. Men vad är begreppet "tröskel" då? Ja, det finns säkert många vetenskapliga rön och artiklar om detta, men för mig är det den där gränsen precis innan kroppen börjar få riktigt svårt att arbeta hårt - då mjölksyran (laktatet) i blodet kommer upp sådana nivåer att kroppen får svårt att forsla bort den, och då man förmodligen inte orkar hålla på så värst länge till i den aktivitet man ägnar sig åt. Att hitta sin tröskelgräns, och ligga en bit under den, gör att man kan jobba på ganska länge med en relativt hög ansträngning. Kroppen tar hand om mjölksyran, fors...

Ett lugnt pass blev ett tungt pass... Årets sista löprunda, "Sylvesterlöpningen", blev bland de tyngsta träningspassen i år. Kroppen svarade inte alls, och det var bara tack vare mitt sällskap (Anna) som jag lyckades hålla någorlunda tempo denna soliga nyårsafton. Utan henne hade jag gett upp efter ett par, tre kilometer. En mil skrapade vi ihop... LÄS MER: 10-talet blev träningens decennium Sedan jag sa hej då till milhetsen i november, så har jag sprungit betydligt mindre än t ex i somras. Då tränade jag i och för sig inför mitt första maraton, med långa pass för att anpassa mig för just den utmaningen, men under hösten har det gått riktigt trögt. Motivationen har inte funnits där riktigt. Roade mig med att jämföra sommarperioden 14 juli - 27 augusti med perioden 13 november - 27 december. Sträckan under sensommarperioden var 247 km, jämfört med hösten/vinterns 96 km (15 mil mindre nu alltså). Det här är en stor anledning till att jag satt upp ett utmanande och tu...

Ännu en vecka har vi lämnat bakom oss - och en ny spännande vecka ligger framför... Det lackar dessutom mot jul och julstressen börjar kanske kännas så smått för var och en av oss nu? Jag gillar julen men inte stressen innan. Har hittat ett sätt att hantera det på, så det funkar trots allt ganska bra nu för tiden. Egentligen skulle jag helst av allt få bort den här julklappshysterin. Man köper alldeles för mycket! Dop- och 2-årskalas i lördags Med dessa kvicka tankar om julen övergår vi nu till min träning. Veckan som gick bjöd på ett styrkepass på gymmet, ett par halvtuffa löpträningspass och en pulshöjande söndagspromenad. Bokade även in ett konditionstest, vilket ska genomföras dagarna innan jul (om jag håller mig frisk). Annars var den stora höjdpunkten Milas dop i Skara domkyrka i lördags. Hon var så fin. Och samtidigt firades storebror Kian som fyller 2 år i slutet av december. Jag har världens finaste barnbarn, och är sååå stolt över dem!!! "After-run-selfie...

Hej på er! Nu var det ett tag sedan... Ni har väl märkt hur grått och fint det är ute nu? Naturen ser ut som en svartvit blid, där allt går i gråskala. En del dagar är mörka hela dygnet igenom och i husen lyser lampor och levande ljus. Det är hög mysfaktor. Jag gillar den här tiden (också) och njuter faktiskt av grådis och mörker. "Inte normalt", tycker väl en del, men jag är väl inte riktigt normal. Vem vill vara det, förresten??? Om en månad vänder det och blir ljusare igen... Njut av nuet! Men vi längtar väl alla till sommaren ändå? Livet rullar på - och träningen med. Löpträningen har väl lite gått i stå, men jag har försökt underhålla konditionen så gott jag kunnat med långa promenader, löpning på bandet och en del styrketräning. Förra och förrförra veckan var jag faktiskt extra flitig vad gällde just styrketräning. Och i går var jag ute och sprang för första gången på en månad. En mil på järnvägsbanken blev det. Avslutade med en snabb kilometer, helt på känsl...

Som om man inte har nog med utmaningar just nu... Just den här utmaningen, som jag ska berätta lite om här, har jag själv skapat och handlar om att nå ett visst mål! Ett tidsmål... Mitt allmänna mål när det gäller träning är att det ska vara roligt och hälsosamt. Jag vill orka lite mer (kondition och styrka), må bra, inte ha så ont i ryggen, och så vill jag klara av att springa en mil på mindre än 50 minuter. Det sistnämnda kan jag greja en bra dag. Andra mål är att klara av halvmaran på mindre än 1.40 och/eller ett maraton under 4 timmar. De målen har jag inte klarat än, och de är på längre sikt. Men under nästa år tänkte jag försöka mig på ett annat mål - milen under 45 minuter. Mer om det här berättar jag i ett fördjupande inlägg på min andra sajt ( Fakta & fördjupningar ). Målet blir helt klart en riktig utmaning, och jag vill gärna klara av det under 2020 dessutom. Det kommer att krävas en hel del disciplin och hårt arbete. Vet inte om en "lazy runner" som jag g...

Mina personliga förutsättningar inför lördagskvällens tio kilometers löpning var inte de bästa. Kände mig inte speciellt taggad för att springa Running Lights i Alingsås - men hade bestämt mig för att vara med i alla fall. Höften har ju varit ett problem för mig ett tag och den gjorde fortfarande ont, och det oroade mig lite. Ville inte riskera att förvärra den inflammation som sitter där (eller vad det nu är som spökar), så hade bestämt mig för att ta det lugnt och till och med gå en bit om smärtan blev alltför stor under loppet. Tunga regnmoln hängde över Alingsås denna kväll. Ibland vräkte regnet ner, men det fanns hopp då himlen faktiskt var någorlunda klar emellanåt. Det var snabba väderväxlingar. När vi stod i kön för att hämta ut nummerlappen regnade det men vid start höll det upp. När startskottet gick klockan 19:00 var det bara den stenlagda gatan som var blöt och det skulle dröja till 6 kilometer innan det kom några få droppar från molnen igen. Anna var med och sprang ock...

Hej på er! I dag ska jag ta med er tillbaka till den 17 augusti 2013. Det var dagen då jag skulle göra mitt andra Midnattslopp i Stockholm - men det var också dagen för ett lopp som inte liknade något annat av de andra lopp som jag hade sprungit innan, och inte efteråt heller för den delen... Vi var tre arbetskamrater som hade anmält oss till Maskeradgruppen, och vi hade länge funderat på vad vi skulle klä ut oss till. Till slut landade valet på "patient och vårdare". Kanske inte det mest fantasifulla - men visst var vi väl snygga? ;) Anna, jag och Elin Bild: Okänd Fördelen med att delta utklädd var att allt avdramatiserades. Vi skulle bara ut och ha kul, festa och spexa inför åskådarna utmed banan. Vad tiden i loppet blev hade ingen som helst betydelse - ingen jakt! Nu var det bara paaartyyy!!! Det här var också startskottet på vårt årliga gemensamma deltagande i Midnattsloppet Sthlm. Året innan hade jag varit där och sprungit själv, men sedan 2013 har vi allt...

När man är 57 år då är man rätt gammal, va? När mina föräldrar var 57 tyckte i alla fall jag att de var det. Mor fick sjukpension när hon passerat 60 år och far jobbade tills han blev 65. Med dagens föreslagna pensionsregler ska jag själv kunna ta ut min pension om sex år. Eller så har jag rätt att jobba ända tills jag blir 69 år gammal - det vill säga i tolv år till från nu. Njaaa, tänker jag, får jag bara ha hälsan och har råd så går jag nog ner i tid så snart det är möjligt. Gärna ta ut delpension och jobba lite grann vid 63 år. Fast egentligen vill jag inte tänka så långt fram, men om man ändå leker med tanken, tänk vad tid för träning man skulle få då. Hittade denna på nätet i dag - efter att jag skrivit detta inlägg Just i dag är det min 57-årsdag. Precis som förra året blev det ett fint träningspass med födelsedagsintervaller. Den här gången utan sällskap och med fem stycken snälla supertusingar på asfalt. Det var lika bra att trycka på lite så att man fick plats med ...

Så har ett drygt dygn i Stockholm lagts till handlingarna. Årets roligaste helg blev extra rolig den här gången. Vi var fyra personer som åkte tillsammans, alla med olika mål i loppet - och SAMTLIGA nådde sina mål. Så himla kul! Ja, så roligt att vi allihop bokade in oss för nästa års lopp i Stockholm. Bengts vänner äger!!! Snyggaste tröjorna hittills om ni frågar mig Jag tänkte berätta lite kort om mitt eget lopp. Vill ni läsa? Efter att vi alla kommit upp till Stockholm, checkat in på hotellet, ätit lunch, hämtat start-kit, fikat, vilat och förberett oss på olika sätt, var tiden inne för start. Som vanligt stod jag där i startfållan och undrade varför. Skulle jag utsätta mig för närmare en timmas plåga igen? Eller skulle jag kunna ta det lite lugnare, som förra året? Uppladdning på Mariatorget Nu var ju mitt mål att kunna springa de 10 jobbiga kilometerna snabbare är 50 minuter och det är inte lätt som en plätt precis. Det är ingen flack bana precis... Men om jag höl...

Utomhus är bra som sagt! Med två mil löpbandslöpning i benen (från i onsdags) sprang jag ytterligare en mil i ett soligt och vackert skånskt landskap på lördagen. På tröskelnivå i oavbrutna 35 minuter dessutom, vilket var hur längesen som helst jag gjorde senast. Helgen har tillbringats i Skåne. Tog med mig löpkläder och stack ut på en lantlig runda i solskenet. Började med ett par kilometer asfalt som uppvärmning, innan jag svängde in på en två kilometer lång grussträcka. Den bestod till största delen av en utmanande uppförsbacke - och just där startade den 35 minuter långa tröskelträningen. Att få upp pulsen och ansträngningen i backen var inte svårt. Efter ungefär 1.500 meter och 44 höjdmeter (Skåne är INTE platt) tog stigningen slut, och grusvägen övergick så småningom till asfalt igen. Pulsen höll sig på en fortsatt hög nivå och de 35 ansträngande minuterna stannade till slut på några meter över 7 kilometer. Jag måste säga att då hade jag inte mycket ork kvar. Sista kilomet...

I går var det "Alla Hjärtans Dag" och den dagen firade jag med kaffe och semla, plus en mils pulsträning - det vill säga fin träning för hjärtat. Passade bra just den dagen, tyckte jag. Men det var egentligen Anna som fick med mig ut på en löprunda, för seg som jag var hade jag (som vanligt) funderingar på att hoppa över löpträningen denna dag. Tur att hon hörde av sig och såg till att vi fick ett "hjärtebra" träningspass båda två. Lagom till barnens sportlov så har vädret sett till att all snö försvann. Tråkigt, men det positiva med det är att vägar och cykelbanor blivit torra och fina. Känns betydligt säkrare att springa då. I går blåste det rejält när vi sprang, och när vinden låg emot, då var det jobbigt värre. Härligt utmanande... Den här helgen jobbar jag igen. Eller... Ja, det är nattjobb! Ni vet - "easy money". ;) Önskar er alla en trevlig helg!

Just nu är cykelbanorna här i Skövde fullständigt livsfarliga att vistas på. Med ett tunt lager snö ovanpå packad blankis gör det väldigt besvärligt att gå, springa och cykla. Någon halkbekämpning värd namnet är inte att tala om. Det skulle inte förvåna mig om sjukhusets akutmottagning har fått in extra många fallolyckor de gångna dagarna. Skärpning Skövde kommun! På tisdagen var jag ute i halkan under ett par timmar. Först på en långpromenad med Selma och därefter blev det en löprunda på egen hand. Det var inte bara en, två eller tre gånger som jag höll på att dratta omkull - det var många gånger. Efter promenaden (som till stor del gick i skogen) övervägde jag att gå till gymmet för att köra min löpträning på löpbandet istället, men bestämde mig för utelöpning då jag såg att en del bilvägar hade saltats. Det gick rätt bra att springa på dessa. Vid möte med bilar eller skymd sikt sprang jag upp på trottoaren/cykelbanan, och om det fanns gräsmatta intill denna så sprang jag...

Efter onsdagsnattens tolv timmars tjänstgöring följde sex timmar med skön sömn - och direkt på det en mils löpning i ett härligt vinterlandskap uppe på Billingen. Det var återigen låg puls som gällde och den var inte helt okomplicerad att hålla pulsen nere då jag började med 120 meters höjdstigning på de första 1,5 kilometerna. Blev en del promenad i backen kan jag säga. Som ni ser på bilderna så bjöds det på en del snö där uppe på berget. Men det var inte djupt och det var relativt lättsprunget. I nedförsbackarna fick man ta det lite försiktigt bara, för det var lätt att halka omkull om man försökte bromsa upp farten då. Klarade mig som väl var och fick några hastighetstoppar som bonus... En mil blev det som sagt. Och jättebra träning, inte minst med tanke på alla höjdmeter som jag samlade ihop (runt 160 stycken). I dag, fredag, ska jag mest ta det lugnt. Å så är jag ledig hela helgen dessutom. Inget direkt planerat då heller. Men nu ska jag se till att få lite sömn - för...