Oj, det här var kul!

 Midnattsloppet 2023

Ett lätt regn låg i luften över Ringvägen på Söder i Stockholm. Högtalarna spelade Kentas "Just i dag är jag stark" på hög volym, och runtomkring mig stod tusentals förväntansfulla löpare, alla klädda i lila, och sjöng med. Taggade och på tårna väntade vi in startskottet som snart skulle ljuda. Midnattsloppet i Stockholm firade det 40:e fysiska loppet - och jag var redo för mitt 10:e lopp på plats i Stockholm. Mitt 12:e totalt sedan 2012.

Ja, jag behöver väl inte berätta igen om min bedrövliga träningshistorik de senaste åren. I år hade det iallafall varit något bättre med ca 65 mils löpning i benen. Kände mig hyfsat förberedd för uppgiften, och målet var väl att göra milen på mindre än 70 minuter, kanske bättre än förra årets 64 minuter - men allra helst under 60 minuter. Jag trodde verkligen på det sistnämnda. I mitt huvud hade jag redan gått igenom loppet flera gånger, och då landat på 59:18. Under 60 var min drömgräns i år. Långt ifrån min bästa tid på Midnattsloppet i Stockholm (46:01).

Efter alla mina lopp här på Södermalm kan jag varenda del av banan vi springer på. Varje uppförs- och nedförslut. Alla korsningar, underlag och kilometermarkeringar. I år sprang jag för andra gången med egen musik i öronen. Spellistan var noggrant uppbyggd, och jag visste precis var jag behövde befinna mig vid varje låt-byte. Om mållinjen passerades under tiden som "The final countdown" spelades, skulle detta innebära att jag klarat loppet under timman.

Nördigt, jag vet, men det funkade jättebra. Låg före spellistan redan från första kilometern. Det gav en positiv boost - och jag fortsatte lufsa på i ett alldeles lagom tempo. Bara på ett enda ställe fick jag gå en liten bit. I Vita bergen, precis innan Sofia kyrka, ca 4,5 km in i loppet. Hade råd med det, för jag visste då att jag låg bra till. Resten av banan sprang jag, till och med hela backen upp på Östgötagatan mot Mosebacke torg, strax innan 9 km. Ett par hundra meter före målet på Hornsgatan satte Europes låt igång. Då var jag 100 000 procent säker på att det skulle bli en bra tid. En bättre tid än de 59:18 jag hade drömt om.

Under den sista kilometern hade jag ökat tempot något, så var rätt andfådd när jag sprang in över mållinjen på tiden 55:48. Återhämtade mig snabbt, och var otroligt nöjd med tiden - men framförallt för att jag kunde springa länge och avslappnat med en puls strax över min mjölksyratröskel. Plats 104 av 410 i min klass (M60). Somnade gott på hotellet sen.