Ett mörkt Running Lights

Mina personliga förutsättningar inför lördagskvällens tio kilometers löpning var inte de bästa. Kände mig inte speciellt taggad för att springa Running Lights i Alingsås - men hade bestämt mig för att vara med i alla fall. Höften har ju varit ett problem för mig ett tag och den gjorde fortfarande ont, och det oroade mig lite. Ville inte riskera att förvärra den inflammation som sitter där (eller vad det nu är som spökar), så hade bestämt mig för att ta det lugnt och till och med gå en bit om smärtan blev alltför stor under loppet.

Tunga regnmoln hängde över Alingsås denna kväll. Ibland vräkte regnet ner, men det fanns hopp då himlen faktiskt var någorlunda klar emellanåt. Det var snabba väderväxlingar. När vi stod i kön för att hämta ut nummerlappen regnade det men vid start höll det upp. När startskottet gick klockan 19:00 var det bara den stenlagda gatan som var blöt och det skulle dröja till 6 kilometer innan det kom några få droppar från molnen igen.

Anna var med och sprang också, och jag bestämde mig för att hänga på henne. Hon ville springa på egen hand så jag la mig ungefär 5-10 meter bakom men behöll henne i sikte hela loppet igenom. Hon sprang i precis lagom tempo, utan att det var långsamt på något vis. Höll ett jämt och fint tempo, likt Eliud Kipchoges farthållare i lördagens maraton under två timmar. Farten var dock något långsammare än Kipchoges - och det var jag glad över. Såg på klockan att vi låg runt fem minuter per kilometer mest hela tiden. Precis lagom. Jag lyckades hålla smärtan borta under loppet, och vi sprang i mål tillsammans på samma tid; 48:59.

Så nu har jag alltså upplevt Running Lights, ett lopp vi talat om att springa under några år. Mina förväntningar var väl inte jättehöga men nog trodde jag att det skulle vara fler ljusupplevelser utmed banan. Några marschaller, ett lysrör som skiftade i färg och en lysande start- och mål-båge - det var väl ungefär det som man bjöds på. I Nolhagaparken fanns i och för sig ett antal ljusupplevelser som lyste upp mörkret - men de var ganska långt bort från banan. Jag blev besviken över hur få ljusarrangemang det var utmed banan. Vi sprang till och med genom helt mörklagda partier. Där kunde man väl ha satsat på något litet ljus... Ja, lite mer hade jag allt förväntat mig i ett lopp som heter "Running Lights"...

Den här bilden får symbolisera Running Lights i Alingsås... ;)

Men jag ska inte gnälla! :) Det var en flack och bra bana, entusiastiska flaggvakter och trots mina höftproblem fick jag göra en av mina bästa tider på milen i år. Och det utan att ta ut mig. Efter loppet fick man en kasse innehållande en flaska vatten, en banan och en stor kexchoklad. Det är långt mycket bättre än vad man får efter liknande lopp på andra platser. Och kaffe på Nygrens Café satt fint som återhämtning efter loppet.

Efter loppet hittade vi till Nygrens Café. Kaféstaden Alingsås levererade...

Äpplepaj med vaniljsås, kaffe och en chokladboll som "efterrätt".