En Mil om Dagen

 Kände mig rätt seg i kroppen då jag snörade på mig löpardojorna för min första löprunda i träningsprogrammet för löpning milen på en timma. Dagens mål enligt upplägget var tre kilometer med inte alltför hög ansträngning. Cirka 21 minuter skulle det ta. Jag började med att gå ca 600 meter innan jag startade klockan. Det var en lagom uppvärmning, helt på eget initiativ. Tyvärr har jag börjat känna av smärtor i höger vadmuskel sen några dagar tillbaka, och denna smärta/spänning kändes ganska rejält när jag började jogga. Men jag tog det försiktigt. I det stora kändes träningen okej, och jag lyckades jogga de tre kilometerna strax under 18 minuter - utan någon jättestor ansträngning. Höll mig i pulszon 2, vilket är alldeles lagom för mig just nu. Nu är det 29 träningspass kvar - och sen ska jag kunna springa milen under 60 minuter (59:59?). Mitt stora mål är dock att ORKA springa en sammanhängande mil. Resan dit kan du följa här... 😊 30 pass! Den 3 oktober ska jag kunna springa milen...

Nu kan jag äntligen dela med mig av lite positiva nyheter, för det sker vissa framsteg i löpningen! Som ni vet har jag kämpat med ryggproblem vilka avspeglat sig med smärta ned i benen, speciellt högerbenet och knät där. Det har i sin tur lett till att jag inte klarat av att löpträna som vanligt. Årets 37 mil mot förra årets 92 mil vid samma tidpunkt talar sitt tydliga språk. Håll nu tummarna för att kroppen håller framöver. För att komma tillrätta med mina ryggproblem går jag på regelbunden sjukgymnastik och jobbar på mer än vanligt med styrketräning. Till skillnad från löpningen kan jag glädjas åt stora positiva skillnader mot förra årets mängd av styrketräning. Då totalt 8 timmar från 1 januari till 6 augusti. Hittills i år hela 46 timmar. Det har också gett utdelning i form av mindre smärta i rygg och ben - och numera kan jag träna mer och mer löpning, om än väldigt försiktig sådan... Innan jag säger hej då i det här inlägget så vill jag berätta att jag var i Trollhättan i juli och...

Och där var det check på den sista löpträningen inför Helsingborg Marathon. Med 11 kilometer uppför och på berget i går, kan jag inte göra så mycket mer än att bara förbereda mig med vila, mat, dryck, sömn och positiva mentala tankar. Det blir nog ett besök på gymmet till veckan också. Och en väldigt kort och lugn löpning på torsdag, liksom för att skaka om kroppen och förbereda den på att något är på gång. Gårdagens löpträning gav tyvärr inga positiva besked alls! Jag var bara trött och vänster knä började smärta redan vid 6-7 kilometers långsam löpning. Det gick i och för sig över efter ytterligare ett par kilometer - men det känns inte bra när det händer. Om du vill läsa mer om mina förberedelser, tankar och farhågor inför mitt första maraton, Helsingborg Marathon nu på lördag, kan du gå in på Fakta & fördjupningar om ett par dagar. Tisdagen den 27 augusti klockan 13:00 publicerar jag nämligen ett inlägg om detta där. Det är förresten om exakt 42,2 timmar från och med ...

Benen har varit som ett par betongpelare och vid fästet av det yttre sidoledbandet i vänster vadben har det smärtat ordentligt. Under ungefär tjugofyra timmar kunde jag knappt gå - men i går lämnade jag den nittioåriga gubbens kropp och blev typ åttio istället. I dag känns det ännu bättre och jag är nog runt sextiofem nu. I morgon onsdag vågar jag mig kanske på en löprunda igen. Fast en kort då.  Orsaken till detta dygnslånga lidande var en lång söndagstur på Billingen. Tillsammans med Stefan sprang jag upp på berget och rakt över Sjömossen mot Öglunda och Hallanvägen. Vi fortsatte på den vägen mot Ljungstorp och sedan vidare till Svarvarebacken och åter till Skövde. En nätt liten runda på 26 kilometer och nästan 300 höjdmeter. På Hallanvägen mötte Ola (till vänster) upp. Stefan "micket nöjd"... Men distansen var längre än vad min kropp klarade av. Det längsta jag hade sprungit i år innan detta var 17 kilometer. Nu ökade jag distansen med nio kilometer och det blev...

Efter att ha varit hemma hos min mor hela dagen och hjälpt henne med diverse grejer så styrde jag åter hem mot Skövde igen. I bilens baksäte låg min fullpackade gymväska - för jag hade bestämt mig för att styrketräna i dag. Det var två månader sen sist, och jag hade redan frågat "min personliga tränare" om hon ville hänga med. Det ville hon och det var kul att vara två och få lite pepp i träningen. Fick bra råd av henne också (som jag naturligtvis inte följde helt och hållet *himlar med ögonen*) och efter 45 minuter var vi klara. Och jag överlevde! Tack Anna!  Styrketräning i all ära men sedan ett par år tillbaka tycker jag att den är rätt tråkig. Jag kommer dit och vill helst avverka alla övningarna så fort som möjligt, fastän jag vet att långsammare och mer metodiska rörelser ger bättre kvalitet. Och kvalitet är viktigare än att det ska gå undan. I morgon ska jag se om det blir tid över för en löptur.  Ska jobba övertid på eftermiddagen och kvällen, och förmiddagen ska r...

Alla behöver tänka på att inte köra på för hårt, vare sig det handlar om träning eller livet i allmänhet. Brinner man för något är det lätt att hamna i en spiral som självupplevs som väldigt positiv men som på ett annat plan kan betyda negativa saker - som skador eller annan ohälsa som följd...  Jag har tränat löpning i princip varannan dag ett tag. Ökat på veckodistanserna mer och mer, och med det har det också blivit allt mer naturligt och lättare att hålla ett högre tempo. Det känns ju givetvis himla bra och man dras lätt in i ett rus av den upplevda framgången. Men så händer något! Som i går kväll. Direkt efter ett kort intervallpass på hala vägar kände jag hur det smärtade i området runt hälsenan. Den första tanke som kom till mig var att det berodde på att jag hade sprungit lite annorlunda på grund av halkan. Sen tänkte jag att det förmodligen var ett resultat av många och långa pass på sistone + att medeltempot ökat ganska rejält det senaste (se jämförelse sist i dett...

Äntligen! Ja, ÄNTLIGEN är jag igång med löpningen igen. Efter 13 löpfria dagar prövade jag mig fram några få kilometer i skogen. Det var trögt, det var jobbigt - men det var underbart... Ryggskottet den 9 september satte definitivt stopp för all löpning. När det var som värst var min tanke; "jag kommer aldrig kunna springa igen" - även om tidigare erfarenheter visat att det visst skulle gå. Det gäller bara att ha tålamod och ge ryggskottet tid att "läka ut". Nu när ryggen mår bättre så var det läge för att pröva på. Måste erkänna att det var väldigt motigt att byta om och ge sig ut. Varken orken eller lusten fanns, men till slut övertalade jag mig själv med att "det bara skulle bli en lugn, kort runda - för att se hur kroppen reagerade". Det hela utspelade sig i går (måndag) och nu, ungefär 30 timmar senare, känns allt bara bra. Ryggen hade inga problem på den småkuperade skogslöpningen - och inte blev det några efterkänningar i den i dag heller. Nu är...

Den frågan ställde jag mig i fredags då jag och en löparkompis körde fem stycken snabba supertusingar på en rätt så kuperad bana i de centrala delarna av Skövde. Det var fruktansvärt jobbigt, som jobbigast när det gick uppför, och hade det inte varit för att vi var två som slet tillsammans, så hade jag nog gett upp redan efter den andra tusingen. När vi var klara tröstade vi oss med orden "det blev i alla fall ett riktigt bra träningspass..." Vi slet alltså hårt för att få ihop våra fem kilometer, i ett för oss ruggigt högt tempo. Noterade hur jag ville vika ner mig gång efter gång under passet - till och med då det gick utför. Det var ett slitsamt, smärtsamt och ett mycket jobbigt träningspass, där jag helst av allt bara ville bara lägga ner å strunta i alltihop. Det var då tanken slog mig - hur ska jag göra för att behärska smärtan? Hur ska jag få bort alla negativa tankar (om att ge upp) när jag pressar mig hårt? Nu är jag ju för det mesta ute efter ...

Man blir lite smått bortskämd av att vara ledig sju dagar i sträck samtidigt som det bjuds på högsommarväder. Semesterfeeling är ordet för de här dagarna som gett så mycket sol och värme, lata dagar och härliga upplevelser. Började dagen med en stadig frukost som vanligt (havregrynsgröt, två ägg, två mackor, juice och ett stort glas vatten). Sen tog jag med mig Selma (hunden) ut på en lång förmiddagspromenad. Vi gick upp på berget via Billingstorpsvägen, Slalomvägen och Alphyddevägen. Det lutar kraftigt uppåt det mesta den vägen, men vi tryckte på bra i promenadsteget. Det tog inte så många minuter att ta sig upp dit. När vi väl var där fick Selma sin belöning med ett dopp i Hållsdammen. När det är så här varmt är det viktigt att man ser till att få i sig vätska - helst vatten - med jämna mellanrum under dagen. Jag är dålig på det men nu ska jag försöka få ordning på det. Ska alltid ta ett glas vatten vid varje måltid under dagen. Tror att det blir en bra grundregel. ...

Jag funderade på hur det skulle gå att jogga långt. Inte jättelångt men typ 15-17 kilometer ungefär. Jag gjorde ett första försök efter uppehållet i söndags. Det gick sådär... Är inne i en riktigt dålig period nu. Normalt så är 17 kilometer ingenting - men den här gången kändes det dåligt. Det var inte min kväll å jag hade varit uppe tidigt och jobbat hela dagen. Magen gjorde ont, pulsen gick snabbt upp i minsta uppförsbacke och det var slitsamt värre trots att jag lät den låga pulsen styra tempot. Efteråt fick jag ont i den yttre breda lårmuskeln (vastus lateralis) i vänster ben - speciellt ned mot knät. Karaktäristisk smärta för överansträngning och den sitter fortfarande kvar så här 39 timmar efter passet. Därför har jag bestämt mig för att ta det lugnt med långpassen och sakta vänja kroppen att klara av att springa långa distanser igen. Har behandlat smärtan i benet med massage och egna övningar på foam rollern. Det hjälper en del. I eftermidda...

Kvällens pass på gymmet var trögt. Supertrögt... Jag hade liksom ingen ork eller lust men det var nödvändigt att gå dit. Kroppen behövde verkligen den här genomköraren. Jag la på rätt så tunga vikter å sen körde jag fyra/fem repetitioner i fem set per maskin. Avslutade som vanligt på mattan med bara kroppen som motstånd. Det blev ett svettigt pass och när jag var klar gick jag hem med en småvärkande kropp men sinnet var lätt. Och med detta konstaterande går vi över på det här med smärta. När jag har sprungit mycket kan jag få problem med mina knän. Oftast beror det på överbelastning - det vill säga att jag sprungit mer än vad jag är van vid. Förra veckan sprang jag 57 kilometer, vilket är nästan dubbelt så långt mot en normal vecka. Det är egentligen inte riktigt bra men jag ska kolla över mitt träningsupplägg så att det inte blir för mycket nu. Knäna känns dock bra, däremot har jag småkänningar av smärta i ryggslutet (mer än normalt). Har kikat r...

Nu har jag cyklat till och från jobbet några gånger under våren. Och då talar vi inte om några långa sträckor - bara några få kilometer - men fy tusan vad jobbigt det är... Så fort det går det minsta uppför så känner jag hur det bränner i benen. Och långsamt går det! Jag springer snabbare i uppförsbackarna än vad jag orkar cykla. Mina muskler är verkligen inte tränade för att klara av nått cykelpass. Vet inte ens om jag VILL ut och träna på cykeln. Tänk om det blir minsta motvind. Då är jag sååå körd!!! Men, men - jag SKA ge mig ut på nått längre träningspass på tvåhjulingen nån dag. Jag behöver det! Men rullskidor är jag lite sugen på att testa. Det lär bli en upplevelse för de som är med och tittar då. Dom kommer nog att få se en "Bambi på hal is". Vad jag har förstått så är rullskidåkning både tekniskt svårt för en nybörjare som jag, och otroligt konditionskrävande. Puh, hoppas det blir lite mindre krävande när tekniken kommer? Vi får se om Micke får till en l...

Ni vet såna där dar då allt känns rätt redan från början? Man vaknar med en energi som ej är av denna värld, kroppen känns lätt och stark och man är laddad till tusen inför dagens utmaningar. Å sen går hela dagen som en dans, och allt man gör överträffar ens största förväntningar... Lördagen den 31 augusti var INTE en sån dag för mig! Framför mig hade jag Göteborgsvarvets Seedningslopp om 10 km i Växjö. Hade rekat banan kvällen innan, ätit gott och sovit bra på Stadshotellet i stan. Jag visste om att mina ben var ordentligt trötta, speciellt i låren. Men jag hade vissa förhoppningar om att kanske kunna fixa ett personligt rekord på denna flacka och snabba bana. Nån timma innan start tog jag en lätt joggingsrunda för att testa formen och värma upp lite. Benen var tunga! Hela kroppen var tung och jag började svettas kopiöst - efter 600 meter!!! Det var ett fruktansvärt tungt formbesked men jag gav mig den på att försöka fixa loppet i alla fall. Allt under timman skulle...