En Mil om Dagen

 Kikar in här på bloggen för att berätta att träningen flyter på rätt bra nu (peppar, peppar). Styrketräning, löpning och skidgång hör till de mer frekventa träningspassen. Däremellan promenerar jag en hel del, mest för att det är rogivande. Kör efter ett eget upplägg, vilket fungerat fint så här långt. På mina löppass är jag inte rädd för att lägga in korta inslag med gång. En del kanske skäms för det, men inte jag. Mina löpträningspass inleds och avslutas ofta med 5-10 minuter rask promenad. Tycker det är ett skonsamt sätt att värma upp och varva ned på. Nu i november funderar jag på om jag ska köra efter Garmins "Dagliga förslag" ett tag. Garmin brukar föreslå 5-6 pass per vecka, men så ofta har jag inte tänkt att springa. Kanske minskar jag till två löpträningar per vecka ett tag, och kör två styrketräningspass också? Får se hur det blir. Styrketräningen är ju viktig trots allt. Snittar ungefär ett pass i veckan + pilates och HIIT-pass ibland. I dag körde jag ett Maffeton...

 Ett mycket skonsamt sätt att träna med hög puls, vet ni vad det är? Helt rätt - skidgång ! Leta upp den längsta och brantaste backen du har i närheten. Knyt på dig lämpliga dojor, ta med dig ett par armhålshöga stavar och kör igång. Upp i backen med kraftfulla, långa steg, samtidigt som du låter armarna pendla och stavarna trycka ifrån i marken för att avlasta benen. Hela kroppen aktiveras, och pulsen får jobba hårt. Jättebra styrke- och konditionsträning. Charlotte Kalla förklarar här. I måndags var jag med på ett sådant pass tillsammans med drygt 20 träningssugna kvinnor och män. Micke och Pia ledde det hela, och vi fick verkligen bekänna färg. Vi träffades vid Nya Brandstorpsvägen i Skövde. En liten bit därifrån finns ett par branta backar. Den ena backen går norrut från den lägsta punkten och kallas för Caterpillarbacken. Den är ungefär 400 meter lång och höjdskillnaden är ca 48 meter (12 % medellutning). Den andra sticker iväg åt sydväst från samma lägsta punkt, och gör en sk...

Jag brukar ursäkta mig för att det var längesen jag skrev. Det tänker jag inte göra i dag! Det har varit jäkligt motigt det senaste, så bloggen har jag liksom inte haft tid med. Men träningen rullar på bättre än någonsin. Varvar löpning med styrketräning, å vilodagarna har inte varit så många i år. Hittills har endast 10 av årets första 50 dagar varit helt träningsfria. Övriga 40 dagar har innehållit totalt 43 stycken träningspass (sammanlagt ca 32 timmar, varav löpning 15 timmar, styrketräning i 16 timmar + någon timma med annat). Jämför samma period 2019 då jag bara skrapade ihop drygt 2 timmars styrketräning (men å andra sidan 18 timmars löpning). Nu tänker den kloke att det här kan väl ändå inte hålla. Nä, jag tror inte att jag kommer träna på så här intensivt så länge till - men jag kör på nu när det funkar och jag är motiverad för det. Man åker alltid på "dippar" - det vet jag - och sjukdomar eller skador kan ställa till det ytterligare. Att jag fått det att funka s...

#MySub45Challange:  Styrketräning är naturligtvis viktig när man försöker sig på ett tidsmål i löpning, vilket jag ju fokuserar på just nu. Men för min personliga del har styrketräningen ytterligare ett syfte - nämligen det att stärka upp min dåliga (eller i alla fall onda) rygg. Med en stark bålstabilitet avlastas ryggslutet och smärtan där blir mindre. Att slippa den där smärtan vid hård löpning är värt massor och en förutsättning för att kunna prestera på sitt yttersta en längre tid. Grejen är bara den att min disciplin då det gäller styrketräning varierar å det grövsta. Just nu är jag inne i ett positivt flow. Jag kommer iväg till gymmet och jag gör mina övningar. Har till och med börjat variera mig och lyckats aktivera muskler som inte fått jobba förut. Då får man träningsvärk - och det är ett positivt kvitto på att kroppen får vad den behöver. Funderar på hur länge jag kan hålla i den här regelbundna styrketräningen... Även om det kan minska framöver, så hoppas jag kunna få...

Det var lite kylslaget i luften, men solen sken, när jag, Stefan och Micke träffades på Billingens fritidsområde för att ta ett lugnt varv på gröna milen. Det var ett tungt pass och inte blev det mycket lättare när vi en stund efter löpningen skulle gå skidgång i slalombacken. Micke, Stefan och Anna på kvällens skidgång. Bara 250 meter kvar... Men jag tog mig igenom båda passen. Efter några kilometers löpning gick det lättare, även om kroppen fortfarande var väldigt tung och ovillig på att svara. Vi sprang å småpratade och kilometer efter kilometer försvann och plötsligt var vi vid Hållsdammen och hade bara några hundra meter kvar. Vi tryckte på lite extra det allra sista och pustade ut en stund på parkeringen innan vi satte oss i bilarna. Sen åkte vi ner till parkeringsplatsen vid slalombacken där Anna mötte upp. Nya tröjan matchar naturligtvis skorna På mina träningspass i dag hade jag på mig min nya löpartröja med långa ärmar. Dessutom...

Löpning är inte allt! Promenader är också jättebra och i dag njöt jag av en kort skön vandring på Ryds ängar tillsammans med Selma. Vitsipporna blommar ut alltmer för var dag som går och nu var det riktigt vackert där... Delar av Ryds ängar bjuder på fina löpstigar Det blev en lugn och fin promenad i denna sköna natur. Lagom motion på viloveckans andra vilodag - som denna vecka annars bara består av två löppass och två styrkepass. Solen lyste från en klarblå himmel och fåglarna sjöng sina allra gladaste sånger. Bäcken porlade och ängarna stod i blom - mest av vitsippor, blåsippor och vårlök. Snart blir träd och buskar ännu grönare, gullvivorna och körsbärsträden blommar ut och korna får vandra fritt i hagarna. Då är det riktigt fint! Bortom grinden... Lite bus över stocken Men det var som sagt väldigt vackert på Ryds ängar i dag med. Det var ett tag sedan jag var här och jag kom att tänka på att det borde vara ett riktigt fint s...

Hör du till dem som får olustkänslor av tanken på att springa i backar? I så fall är du inte ensam, vi är nog ganska många som känner eller känt så. Själv är jag en av dem som i det närmaste avskydde backar och mådde dåligt inför varje backe jag ställdes inför, vare sig det var på ett träningspass eller under tävling. Jag har kommit över det nu. Jag skräms inte längre av en tuff backe som ligger framför mig - jag kan till och med gilla den. Nu ska jag berätta om hur jag kom över mina fasor och hur jag tränar. Tänk bort alla hinder inför backträningen  Vi möts alla av dem - oavsett om vi springer eller inte - backarna. Det tar inte lång tid innan pulsen far iväg uppåt, även då vi går. Vi andas tungt, stannar upp och torkar svetten ur pannan, och förbannar backeländet. Eller inte? Har vi "tränat backar" fixar vi dem ganska lätt förmodligen. En rätt skön känsla faktiskt. Jag bestämde mig för ...

Med de tre senaste löppassen har jag nu nått den klassiska distansen för ett maraton på fem dagar. I dag sprang jag tre stycken 3-kilometers-intervaller i måltempofart för Wings for Life World Run i Kalmar den 8 maj. Det var hemskt! Veckans distans så här långt Fick ihop totalt 16 kilometer med uppvärmning, nedvärmning och gång efter intervallerna. Tanken var att mina kilometertider skulle hamna mellan 4:50-5:00 minuter på intervallerna för att kroppen ska kunna vänja sig vid tempot. Men det gick lite snabbare vid några tillfällen (på fyra av de nio kilometerna höll jag mellan 4:29-4:44-tempo). Varje intervall-kilometer var hursomhelst riktigt jobbig och just nu känns det nästintill omöjligt att klara av 28 kilometer sträcklöpning i samma tempo (mitt mål i Wings for Life). Må vara att jag tränat ganska mycket det senaste och kanske är lite lätt sliten - men vi får se vad kroppen säger om nästa veckas försök på tre stycken 5-kilometers-intervaller i detta te...

Nu har det snart gått fem år sedan löpningen kom in i mitt liv. Löpning och styrketräning för att orka mer i vardagen och kunna leva någorlunda smärtfritt med mitt diskbråck i ländryggen. Till en början tränade jag väldigt blygsamt men för ett drygt år sedan blev det klokare och mer regelbunden träning. Jag satsade då och nu på mestadels lågintensiv löpning (gärna länge) och toppar den med intervaller, löpning i backe och riktiga högpulspass, såsom tuffa intervaller och skidgång i slalombacken. Jag cyklar och simmar ibland och mår väldigt bra av det jag gör i dag. Jag har funnit en fin balans i mitt träningsupplägg. Jag springer först och främst för att bli uthålligare. Jag har slutat jaga tider men ska inte sticka under stol med att jag älskar att persa. Det ger mig en ordentlig kick! Ni ser mina årsbästatider och längsta distanser på bilden här nedan. Det bästa loppet jag kan uppleva är det som går hyfsat snabbt samtidigt som jag behåller en behagligt ansträngande känsla genom hela...

I morse vaknade jag vid kvart över fyra med världens träningsvärk i lår, rumpa och höfter. Förstod direkt att det var gårdagens skidgång i slalombacken som gett resultat. Även om det smärtar med träningsvärk så uppfylls man med en härlig känsla av att ha gjort något som verkligen ger. Aktiverat nya muskelgrupper och lite annat i kroppen som inte fått arbeta så hårt tidigare. Nu när jag har egna stavar lär det nog att bli fler sådana pass i backen. Och tekniken hoppas jag kunna förbättra allt eftersom. Är övertygad om att skidgång är en grymt bra träningsform för både benstyrka och flås. Och till slut ska man väl klara av ett pass utan att få en så här grym träningsvärk efteråt. I morgon infaller sommarsolståndet här på norra halvklotet. När klockan slår 18:38 lutar den nordligaste delen av jorden som mest mot solen och sen inträffar det obönhörliga - jordaxelns norra del börjar så sakteliga vända sig bort från solen. Och så håller den på (och dagarna blir al...

Midsommarafton 2015. Nu på kvällen har det klarnat upp något men under dagen har det mest varit regn - vilket jag fick känna på när jag sprang en kort löprunda i förmiddags... Innan löprundan var jag en sväng till slalombacken. Till min stora förvåning hittade jag både stavar och skidor i förrådet här hemma, så jag tog stavarna och begav mig till backen och körde fyra omgångar skidgång där. Backen är brant och konditionen å benstyrkan sätts verkligen på prov här. De två första promenaderna med stavarna i hand blev 250 meter långa. Sträckan tog mig ungefär tre minuter och pulsen gick upp en hel del. Men det kändes lite lättare än vad det gjort vid tidigare skidgångar på samma ställe. Jag gick oavbrutet i ett jämt tempo. Behövde inte stanna till en enda gång på vägen upp för att vila. Det har inte hänt förut. De två efterföljande gångerna uppåt blev lite kortare, bara 200 meter långa. Kollade in medelhastigheten jag höll på varje intervall uppför - 4.76, 4.74, 4.93 och 5.00 km/h (...

Februari är den sista av vintermånaderna och med mars kommer den första vårmånaden. Det är bara dagar kvar. Och nu inför våren håller jag som bäst på att finslipa mitt träningsupplägg. Läs vidare så får du se hur mina tankar går... Jag upplever mig haft ett väldigt bra träningsupplägg nu under vintern. Har inte bara underhållit min löpning utan även utvecklat den till det bättre. Satsat hårt på backträning och på långsamma långpass med låg puls, men även haft inslag av snabba intervaller med varierande längd och intensitet. Kvittot på min träning kom i mitten av januari då jag satte personbästa på milen i Karlsborg . Något som jag saknat i min träning i vinter är dom där riktigt kämpiga mjölksyrepassen. Eller "saknat och saknat", vet jag inte. Men jag vill kunna lägga in nått sånt pass emellanåt också. Känna hur pulsen är nära max och hur mjölksyran sprutar i musklerna. Den träningsform jag tänker på först då är " skidgång " - en pe...

Eftersom det inte finns någon snö i slalombacken än, så gick det bra för en dam och fem herrar att denna afton utrusta sig med varsitt par skidstavar och promenera backen upp och ner fyra gånger i mörkret. Den här gången tog jag det lite lugnare innan själva skidgången. Inga två mils löpning som uppvärmning som jag gjorde sist. Lät det stanna med en promenad hemifrån och upp till Billingens fritidsområde genom skogens brantaste del. Redan då var pulsen hög och när Elin, Ola och jag började vår uppvärmning på 2,5:an runt Hållsdammen, så var jag redan rejält uppvärmd. Vi tog det som väl var riktigt lugnt och när vi efter värmningen nådde slalombackens övre del fick musklerna arbeta i nedförslutet genom hela den småleriga slalombacken. Där nere på parkeringen träffade vi Micke (han som håller i det hela), Henrik och Claes. Efter lite snack & skratt bar det av uppför, och när jag väl hade kopplat ett bra grepp i det (för mig) avancerade handledsbandet började skidgången på...

Efter en promenad med Selma, en promenad till och från tandläkaren och sen två mils löpning tog jag en promenad till slalombacken för något helt nytt: Skidgång! Två mils löpning känns i benen, även när det inte går så fort. Så det var med lite halvtrötta ben jag tog mig an denna utmaning, att testa skidgång i brant backe (höjdskillnad ca 60 meter, längd ca 250 meter = ca 24 % lutning). Micke S på VCC brukar utmana sina arbetskamrater att hänga på denna tuffa aktivitet, och eftersom även jag räknar mig som en arbetskamrat så hängde jag på. Det var för övrigt inte så många som orkade ta sig till backen denna gråa kväll - det blev bara Micke, Henrik och jag. Men vi kämpade på i denna branta backe. Jag lovar - det kändes i benen och det var otroligt jobbigt. Ens kondition sattes på prov. Men skönt var det! Pulsens maximum nådde 173bpm, så det fanns en del kvar att ge. Tyvärr fanns inte orken och tekniken riktigt, men jag var jättenöjd med att testat det. Lite längre s...