Skidgång i skidbacken är skidkul
Eftersom det inte finns någon snö i slalombacken än, så gick det bra för en dam och fem herrar att denna afton utrusta sig med varsitt par skidstavar och promenera backen upp och ner fyra gånger i mörkret.
Den här gången tog jag det lite lugnare innan själva skidgången. Inga två mils löpning som uppvärmning som jag gjorde sist. Lät det stanna med en promenad hemifrån och upp till Billingens fritidsområde genom skogens brantaste del. Redan då var pulsen hög och när Elin, Ola och jag började vår uppvärmning på 2,5:an runt Hållsdammen, så var jag redan rejält uppvärmd. Vi tog det som väl var riktigt lugnt och när vi efter värmningen nådde slalombackens övre del fick musklerna arbeta i nedförslutet genom hela den småleriga slalombacken.
Där nere på parkeringen träffade vi Micke (han som håller i det hela), Henrik och Claes. Efter lite snack & skratt bar det av uppför, och när jag väl hade kopplat ett bra grepp i det (för mig) avancerade handledsbandet började skidgången på allvar. Vi traskade uppför fyra gånger. Det är ganska lagom för oss ovana skidgångare. Den här gången upplevde jag det mycket lättare än förra gången. Vi gick inte riktigt samma slinga som sist jag var med, och så hade jag ju som sagt inte sprungit så långt innan den här gången. Lutningen var runt 30 % och jag var givetvis långt efter Micke, men inte tillräckligt långt efter - i dag hann jag nämligen se att han också fick "pusta ut" en liten stund när han nådde toppen. I och för sig en väldigt liten stund, men ändå... Sjukt bra träning är detta och skaderisken är ju minimal med tanke på låg fart och att belastningen på kroppen inte är så hög. Men pulsen - den är nära max...
Det blev fort mörkt men ögonen vande sig snabbt vid mörkret och det svaga ljuset vi fick från Billingehus hjälpte oss att se bra. När vi var klara sprang jag en nedvärmnings/distansrunda i A1-zonen. Var lite orolig att jag skulle plågas mer av den träningsvärk jag haft i stora sätesmuskeln under veckan - men faktum är att den värken försvann nästan helt efter den här kvällen. Rena hälsokuren alltså!
Den här gången tog jag det lite lugnare innan själva skidgången. Inga två mils löpning som uppvärmning som jag gjorde sist. Lät det stanna med en promenad hemifrån och upp till Billingens fritidsområde genom skogens brantaste del. Redan då var pulsen hög och när Elin, Ola och jag började vår uppvärmning på 2,5:an runt Hållsdammen, så var jag redan rejält uppvärmd. Vi tog det som väl var riktigt lugnt och när vi efter värmningen nådde slalombackens övre del fick musklerna arbeta i nedförslutet genom hela den småleriga slalombacken.
Där nere på parkeringen träffade vi Micke (han som håller i det hela), Henrik och Claes. Efter lite snack & skratt bar det av uppför, och när jag väl hade kopplat ett bra grepp i det (för mig) avancerade handledsbandet började skidgången på allvar. Vi traskade uppför fyra gånger. Det är ganska lagom för oss ovana skidgångare. Den här gången upplevde jag det mycket lättare än förra gången. Vi gick inte riktigt samma slinga som sist jag var med, och så hade jag ju som sagt inte sprungit så långt innan den här gången. Lutningen var runt 30 % och jag var givetvis långt efter Micke, men inte tillräckligt långt efter - i dag hann jag nämligen se att han också fick "pusta ut" en liten stund när han nådde toppen. I och för sig en väldigt liten stund, men ändå... Sjukt bra träning är detta och skaderisken är ju minimal med tanke på låg fart och att belastningen på kroppen inte är så hög. Men pulsen - den är nära max...
Det blev fort mörkt men ögonen vande sig snabbt vid mörkret och det svaga ljuset vi fick från Billingehus hjälpte oss att se bra. När vi var klara sprang jag en nedvärmnings/distansrunda i A1-zonen. Var lite orolig att jag skulle plågas mer av den träningsvärk jag haft i stora sätesmuskeln under veckan - men faktum är att den värken försvann nästan helt efter den här kvällen. Rena hälsokuren alltså!
Dagens träning på FunBeat:
Elin och Ola |
Elin, Henrik, Micke och Claes (Ola hade hunnit ge sig av för innebandyträning) |
![]() |
Utsikten över stan |
Värst vad vältränade och pigga vi ser ut!
SvaraRaderaFör övrigt, så skriver du så bra! Jättetrevlig läsning!
Tack Elin. Ett mycket vältränat gäng, detta! :) Och vad SNYGGA vi är! ;-)
RaderaDet låter kul och jag skulle gärna vara med men jag tror inte jag vågar om han Bengt är med!
SvaraRaderaDu Anonym. Du väntar ett lidet slag med dina kommentarer... "Bengt" kan nog lära dig ett och annat. :)
RaderaMen tänk om Bengt är ond?
SvaraRadera