En Mil om Dagen

Högsommarvärmen är här och det känns gött att få en dos av den när man fortfarande har semester. Just i kväll sitter jag ute på balkongen, med datorn i mitt knä, och bara tar in av det sommarkvällen bjuder på. En ljum stilla vind, fågelsång och stadens brus. Nån mil bort ser jag silhuetten av en luftballong som långsamt drar sig bort. Det är helt enkelt en helt underbar kväll... När klockan blir tio i kväll ska jag möta min äldste son. Han ville köra ett träningspass ihop när det blivit lite svalare ute. Planen är en promenad och jag ska se om jag kan få med honom på en liten pulshöjare på Billingens sluttningar. Själv körde jag löpträning med några korta backintervaller just som det var som varmast ute. Tänkte att man måste väl kunna träna i alla former av väder - även om det är bland det värsta jag vet när det är så varmt som nu (25 grader eller mer + sol). Höll mig dock i skuggan under själva intervall-delen. Ändå var det väldigt svårt att maxa i de 40-sekunders intervaller ...

Långfredagens långlöpning var mitt första träningspass efter ett par veckors uppehåll pga sjukdom. Det var skönt att komma igång igen, men det är en lång väg att ta sig tillbaka till den form jag hade innan uppehållet. Att springa den kuperade Lila milen med låg puls passade mig bra, för när pulsen gick upp för högt då gick jag (+ tre stycken planerade 5-minuters-promenader), och det var skönt. Fick ihop 13 kilometer gång och jogg, och där fick det stanna för den här helgen. Den gamla versionen av Lila milen har på sina ställen fått sig ett lyft, men jag kan sakna naturkänslan på dessa ställen. I det stora en riktigt trevlig slinga... På långfredagen hann jag med ett besök hemma hos mor också. På påskaftonen firade vi vår hund Selma som fyllde 10 år, och sedan blev det årspremiär på motorcykeln (Selma fick stanna hemma). Vi hamnade på några riktigt besvärliga grusvägar och det blev en rejäl utmaning så här i premiären. Speciellt med passagerare på... I dag har hela familje...

...i alla fall när man springer. Dagens försök på löpturen var inte det lättaste. Pulsen for alldeles för lätt upp över den gräns jag satt (145 slag per minut), och det trots att jag sprang långsamt och gick många, många gånger. Nästan halva turen hamnade i fel pulszon... Men det gjorde väl egentligen inte så mycket. Det blev ett fint träningspass på drygt 13 kilometer, och när jag summerar träningsveckan känner jag mig riktigt nöjd. Totalt tre löpträningspass och två besök på gymmet för styrketräning. Hoppas det kan fortsätta så framöver - för jag behöver all träning jag kan få om jag ska klara av ett maraton i augusti. OM det blir nått maraton vill säga. Titta in på min sida med "Fakta & fördjupningar" fram i vår, så finns kanske mer att läsa om mina maraton-planer där. Med ett par bilder från veckan som var önskar jag er alla en ny härlig vecka!

Det känns att det går allt bättre att springa i backar nu. Visst, det är jobbigt å så men inte på samma sätt som förut. Har lagt ganska mycket träning på just backlöpning, utan att överdriva den, och det har nog gett ett visst resultat. På gårdagens kvällspass efter jobbet fick jag feeling - efter att ha genomfört tre tuffa tröskelintervaller - så jag klämde till med en tvåtusen meter lång uppförsbacke (3,2 % medellutning), i vilken jag snittade 5:32-tempo. Trots tröttheten efter intervallerna så kände jag mig ganska stark, och det var en härlig känsla att greja den där långa backen så pass väl... Mitt VO2-Max har gått upp den senaste tiden. 54 får väl anses som rätt bra för en gubbe som är 56 år? Enligt den här tabellen (länk) duger ett VO2-Max på 41 för att gubbar i min ålder ska hamna i högsta nivån, så jag ligger ju än så länge betryggande över. ;) För att kunna kalla mig elit behöver jag upp till minst 70... Passet i sin helhet blev hyfsat långt för att vara på en lördag...

Solen sken över Skövde och SLA-loppet firade tioårsjubileum . Ungefär 170 löpare var där för att springa de fem jobbiga (?) kilometerna genom stan. Själv hade jag lovat min arbetskamrat Jacob (som normalt springer lite långsammare än mig) att peppa och stötta honom genom hela loppet, och det passade mig bra eftersom jag inte alls var upplagd för att köra hårt denna förmiddag. Jag var på plats vid SLA-huset strax före nio på morgonen, efteranmälde mig och hämtade ut nummerlapparna för oss fyra som skulle springa för Bengts Vänner . Sen värmde jag upp med nästan 14 kilometers jogg. Var tillbaka på start- och målområdet strax före startskottet brann av och fick springa ett väldigt avslappnat och skönt lopp. Jacob slet desto hårdare och jag peppade så gott det gick. Imponerande insats av Jacub som inte tränat så mycket i år... Vi hade hoppats på en tid under 30 minuter men kom i mål på lite drygt 31 minuter. Det får vi vara nöjda med. Anna och Stefan sprang på 22-23 minuter och Anna ...

Dags att säga hej här igen... Det har varit en hektisk vecka med jobb och en massa spännande livsmöten. En del träning har jag hunnit med också - ett par lågpulspass i löparskorna och ett styrketräningspass på gymmet. Och massage! Den sistnämnda var riktigt go - och väldigt välbehövlig. I tisdags skulle jag precis som i måndags jobba från lunch till kvällen. Men innan jobbet ville jag hinna med både löpträning och en lång promenad med Selma (min hund), så det blev en kombination. Selma fick sin långtur och hon fick bestämma tempot. Vi gick långsamt, vi gick fort och vi småjoggade ibland. En dryg mil blev det och hon tycktes trivas bra med det. Hon är ju inne på sitt tionde år så man får ta det lite lugnt med henne. Jag fick min träning på den här långpromenaden och summerade ihop ett bra träningspass i alla fall. Torsdagen var sedan länge vigd för en tur till Karlstad . Därför tog jag torsdagslöpningen redan på onsdagen. Jag ville ha Karlstad-dagen fri från träning. I och för...

Att ha något slags mål med löpningen motiverar mig att fortsätta. Visst tycker jag att det är skönt att springa men jag behöver något mer. Nu är målet att återigen  snitta tre mils löpträning per vecka. Där låg jag förr, och det är en ganska lagom sträcka fördelat på tre eller fyra träningspass. Den här veckan har jag lyckats passerat tre mil med några hundra meters marginal, och det har inte hänt så ofta i år. Men jag känner att det nog är vettigt att öka på veckodistanserna försiktigt och successivt, tills jag når 30 kilometer per vecka igen. Just nu, sedan åtta veckor tillbaka, ligger min löpmängd i snitt på 23 kilometer per vecka . Första halvåret i år (1 januari - 30 juni) sprang jag drygt 11 kilometer i snitt varje vecka. Så det blir bättre och bättre. Efter Midnattsloppet i Stockholm har det blivit något av en nystart i min löpträning. Den här veckans tre pass har varit riktigt bra . I tisdags, sju kilometers stabil löpning. Likadant i torsdags, då jag gjorde årets näst ...

Halloj! I morse när jag vaknade kändes det direkt i kroppen att jag hade varit ute och sprungit dagen innan. Hade drabbats av en rejäl träningsvärk och det kändes framförallt i låren och ryggen, därför fick det bli någon timma på spikmattan innan jag klev ur sängen. Behandlade de ställen som var som mest ömma. Spikarna gjorde nog sin nytta för det har känts allt bättre ju längre dagen gått. Utsikten mot Billingen och Skultorps nabbes silhuett var en vacker syn från Tovatorp, P4:s övningsfält, på gårdagens långa löprunda.  Upprinnelsen till träningsvärken kom från i går kväll, då  jag var ute på en lite längre löprunda. Låg puls och minst åtta kilometer var mitt mål. Pulsen höll jag låg, men jag joggade nästan sex kilometer längre än tänkt. Det var en riktigt skön kväll då solen precis var på väg ner, så jag kunde inte låta bli. Det hann bli ganska mörkt ute innan jag en och en halv timma senare var klar  - och på tunga ben gick upp de 48 jobbiga trappstege...

Nu har det gått så där länge igen, sen jag skrev här i bloggen senast. Men nu är jag här och det är hög tid att skriva, för det har hänt en hel del sen sist... För det första så har jag testat något jag aldrig gjort förut: Jag har sprungit ett trail-lopp! Det började med att jag sprang på Fredrik i husets källare och han berättade om ett trail-lopp i Granvik (Tiveden Trail) och att han hade försökt få med sig någon dit. Mig kunde han glömma för just den lördagen var jag upptagen på förmiddagen. Men så blev jag lite nyfiken, och när jag fick se att loppet skulle börja klockan tre på eftermiddagen så hade jag egentligen ingen ursäkt. Så jag drog iväg ett sms till Fredrik (sent på fredagskvällen) å frågade om jag fick hänga med. Han ringde upp mig dagen efter och sa att han egentligen inte tänkt att springa men blev sugen nu när han skulle få sällskap. Sagt och gjort - jag anmälde mig till det långa loppet (21,5 eller 22,5k - olika uppgifter om distans på hemsidan) vilket skulle gå i ...

Jag har precis taggat upp min träning inför Wings for Life World Run i Kalmar den 8 maj. Nu blir det 'hårdkörning' ett tag framöver och i dag startade jag den sviten med ett par riktigt tuffa löpintervaller. Det blev dock inte riktigt som jag hade tänkt mig... Den flitige och minnesgoda läsaren vet att jag har satt upp ett väldigt kaxigt mål inför årets lopp i Kalmar - nämligen att hinna springa 28 kilometer innan målbilen kommer ikapp mig. Det betyder att jag måste snitta distansen i ett 4:55-tempo. Ingen omöjlighet om gubben har en bra dag - milen på 49:10 bör jag klara (förra året 47:00 i loppet), 15k på 1.13:45 ser jag inte heller som nån omöjlighet (1.11:50). Det är efter 15 som det börjar bli lite mer utmanande. H alvmaran på 1.43:44 kan kanske funka en riktigt bra dag (1.43:00 i fjol). Men den verkligt svåra utmaningen kommer efter 21 kilometer! Det är då jag ska göra det jag inte mäktade med förra året - det är då som jag ska ha krafterna och orken kvar för...

Hårt och svettigt! Så sammanfattar jag eftermiddagen och kvällen vilket verkligen gick i träningens tecken... Först hoppade jag upp på cykeln. Skulle ta mig till P4 för ett övningspass på rullskidorna igen. Hade tyvärr lite ont om tid (hade varit ute på en 20-milatur på motorcykeln precis innan) så omvägen dit blev inte så stor - totalt en mil bara. Micke mötte upp med skidutrustning och även Stefan dök upp och ville prova på. Nu var vi två stycken vingliga nissar som gjorde cykelbanorna runt P4 högst osäkra. Fast det gick bra - inga fall, inga krockar och inga skador. Vi körde även lite teknikövningar genom att köra stora åttor. När Micke gör det ser det ut som om skidorna är en extra kroppdel på honom. Ser så naturligt och enkelt ut! Det var betydligt svårare för oss... Efter övningen på rullskidorna, som faktiskt gick bättre än förra gången, cyklade jag vidare till Arena Skövde där mötte jag Anna, Elin, Jacob och Stefan. Nu var målet ett in...

Nu tror jag minsann att jag har hittat min formsvacka! Kvällens löpträning blev inte alls som jag hade tänkt mig och minnet av lördagens trötta runda satt kvar som en tagg också...  För i lördags hade jag inte heller nån bra känsla när jag sprang. Och det är just den sköna känslan som saknas. Det är jobbigt just nu och jag får slita ganska hårt för att ta mig fram. Tempot är godkänt och pulsen drar inte iväg alltför högt - men upplevelsen är inte bra när jag trycker på. Funderar på om jag ska lägga in lite extra löpvila ett tag. På torsdag kör jag ett långpass, får jag se vad jag kommer fram till efter det. Vad gjorde jag i kväll då? Jo, jag började med att både jogga och gå genom skogen uppför berget och där uppe tog jag sikte på den Gröna milen. Joggade lite lugnt en bit och när jag nådde två kilometer höjde jag tempot något. Min tanke var att jag skulle klara av att springa lite snabbare i minst 25 minuter - gärna lite mer - men det gick in...

Inramningen var så långt från midvinterstämning man kan komma. Med några plusgrader och regn gav jag mig av mot starten för årets andra solståndslöpning. Men man kan väl säga att det var så mörkt som det bara kan bli då jag var ute och sprang. Nio timmar sedan solen gick ner och nio timmar kvar innan solen skulle gå upp igen. "Mörkt som i en sotarröv", som min fanjunkare brukade säga då jag gjorde lumpen. Började med nån kilometers uppvärmning innan jag träffade min medlöpare (som med tanke på loppets galenskap får vara anonym, men vi kan kalla henne "Anna") i närheten av Norrmalm i Skövde. När klockan blev 23:33 startade vi löpningen i det lätta regnet. Min pulsklocka fick spelet i början och tappade satellitmottagningen en stund och jag tappade ca 300 meter på första kilometern. Oerhört irriterande! Men Annas klocka fungerade fint. Vi joggade på lite lugnt på Skövdes gator via Norrmalm, Högskolan, Boulongerskogen, Centrum, Vasastaden, Västermalm, Nyströms kull...

Lågpulsträning är egentligen inte så jobbig - om man inte håller på så länge. Fast jag brukar hålla på ett tag. I dag nästan i en och en halv timma. Och då känns det! Kopplade Selma och gav mig av uppåt. Upp mot Billingens fritidsområde. I värsta stigningen genom skogen (ca 19 % lutning) behövde jag inte ens jogga för att hålla pulsen i A1-zonen. Det räckte att jag gick. Det kändes i både ben och lungor kan jag lova. När jag klarat av den första värsta biten uppför kunde jag börja att jogga så smått. Bestämde mig där och då att följa Billingehusloppets bana. Den är kuperad och jag behöver verkligen träna i backar för jag fullkomligt avskyr backar. Måste bli bättre och börja gilla dem. Solen sken och temperaturen låg runt behagliga 14-15 grader. Helt otroligt att vi får uppleva en form av "Brittsommar" så här sent i oktober. Vissa delar av banan badade i solsken och jag kunde känna hur solens strålar värmde. Det är många midsommaraftnar som har haft betydligt sämre väder ä...