Tuff trail-löpning i Tiveden
Nu har det gått så där länge igen, sen jag skrev här i bloggen senast. Men nu är jag här och det är hög tid att skriva, för det har hänt en hel del sen sist...
För det första så har jag testat något jag aldrig gjort förut: Jag har sprungit ett trail-lopp! Det började med att jag sprang på Fredrik i husets källare och han berättade om ett trail-lopp i Granvik (Tiveden Trail) och att han hade försökt få med sig någon dit. Mig kunde han glömma för just den lördagen var jag upptagen på förmiddagen. Men så blev jag lite nyfiken, och när jag fick se att loppet skulle börja klockan tre på eftermiddagen så hade jag egentligen ingen ursäkt.
Så jag drog iväg ett sms till Fredrik (sent på fredagskvällen) å frågade om jag fick hänga med. Han ringde upp mig dagen efter och sa att han egentligen inte tänkt att springa men blev sugen nu när han skulle få sällskap. Sagt och gjort - jag anmälde mig till det långa loppet (21,5 eller 22,5k - olika uppgifter om distans på hemsidan) vilket skulle gå i tuff terräng och med ca 700 höjdmeter.
Förutom Fredrik så var även Anna med. Hon bestämde sig ännu senare då jag drog iväg ett sms på lördagsförmiddagen till henne å frågade om hon antog utmaningen. Hon anmälde sig till loppet som var 8 eller 9 kilometer långt. Samma slinga - två varv istället för de fem varven som vi som valt långa distansen fick springa. Anmälan skickade hon iväg i bilen på väg dit...
Varken jag eller Anna hade sprungit nått trail-lopp förut - och att välja den här banan var kanske inte helt optimalt för ett par rookies. Det var fruktansvärt jobbigt å backarna sög verkligen musten ur en, speciellt veknade benen. Vi hade fått rådet av Fredrik (som sprungit trail förut) att gå i de värsta backarna. Och DET gjorde man. J a g hade iallafall inte orkat mig igenom alla fem varven på den här banan annars. Puh!
De tre sista varven var värst. Man var för det mesta helt ensam i skogen då. På de två första varven däremot hade man sällskap hela tiden. Stor skillnad för att orka bättre. Perfekt att ta rygg på någon å bara följa med liksom. När alltfler försvann från banan insåg jag att jag låg långt efter de flesta men det gjorde mig inget. Jag var här för att pröva på och lära. Och jag lärde mig att jag gillar trail, att jag måste träna det mer och att ett par trail-skor kan vara en klok investering. Jag var ödmjuk inför loppet och försökte peppa de andra som varvade och sprang förbi mig. Men de flesta tycktes inte höra mina peppningar för jag fick knappt inga svar tbx... Vinnaren Fredrik Ousbäck varvade mig redan efter 7,4k. Men han svarade på hejaropen, liksom Rasmus Persson - en riktigt duktig traillöpare - även han från Skövde.
Sista varvet var rena rama plågan och det var bara pannben som gällde. Jag promenerade nog det mesta då. Det brände i fotsulorna för mina gamla slitna dojor var inte mycket att ha i skogen. Stannade till och plockade å åt blåbär för att få energi. Skogen var full av dem så det var inga problem. Till slut nådde jag målet och joggade in som en av de sista i klassen. Helt färdig men sååå stolt över att ha klarat det. Blev en föraning om det något tuffare trail-loppet Kullamannen, Dödens zon i höst. Bara att träna på...
Jag minns inte om jag har berättat om mina problem med axeln den senaste tiden. Jag har haft ont i några månader, speciellt då jag böjt armen i vissa vinklar. I onsdags blev det en tur till sjukhuset för en undersökning med ultraljud. Man kunde konstatera en inklämning av den inflammerade slemsäcken i axeln (s.k. Impingement). Man gav mig en kortisonspruta precis på det inflammerade stället. Läkaren utförde detta samtidigt som han hade koll via ultraljudet att kortisonet hamnade på exakt rätt ställe.
Nu är det bara att vänta å se. Under några dagar ökar smärtan (kortisonet triggar) men sen ska det succesivt bli bättre och bättre. Jag kan träna som vanligt men ska inte ha armen över huvudet - så en del övningar på gymmet byter jag ut mot andra. Jag körde ett pass samma dag faktisk. På kvällen efter sprutan...
Efter Tiveden Trail har jag haft löpvila. Varit på semester i Skåne och Blekinge men i går kväll blev det en skön löprunda tillsammans med Anna. Hon hade lagt upp en tur som gick lite överallt på Skövdes gator. Vi fick ihop dryga milen i värmen och hamnade på 5:40-tempo ungefär. Det är tufft att springa när det är runt 25 grader varmt men man behöver träna på det med. Stora vattenflaskan var med och den tog i stort sett slut under löpningen. Viktigt med vatten i värmen.
Det var allt för mig den här gången. Men jag är tillbaks med ett nytt inlägg så småningom. Förr eller senare. Hej så länge!
För det första så har jag testat något jag aldrig gjort förut: Jag har sprungit ett trail-lopp! Det började med att jag sprang på Fredrik i husets källare och han berättade om ett trail-lopp i Granvik (Tiveden Trail) och att han hade försökt få med sig någon dit. Mig kunde han glömma för just den lördagen var jag upptagen på förmiddagen. Men så blev jag lite nyfiken, och när jag fick se att loppet skulle börja klockan tre på eftermiddagen så hade jag egentligen ingen ursäkt.
Så jag drog iväg ett sms till Fredrik (sent på fredagskvällen) å frågade om jag fick hänga med. Han ringde upp mig dagen efter och sa att han egentligen inte tänkt att springa men blev sugen nu när han skulle få sällskap. Sagt och gjort - jag anmälde mig till det långa loppet (21,5 eller 22,5k - olika uppgifter om distans på hemsidan) vilket skulle gå i tuff terräng och med ca 700 höjdmeter.
Förutom Fredrik så var även Anna med. Hon bestämde sig ännu senare då jag drog iväg ett sms på lördagsförmiddagen till henne å frågade om hon antog utmaningen. Hon anmälde sig till loppet som var 8 eller 9 kilometer långt. Samma slinga - två varv istället för de fem varven som vi som valt långa distansen fick springa. Anmälan skickade hon iväg i bilen på väg dit...
Varken jag eller Anna hade sprungit nått trail-lopp förut - och att välja den här banan var kanske inte helt optimalt för ett par rookies. Det var fruktansvärt jobbigt å backarna sög verkligen musten ur en, speciellt veknade benen. Vi hade fått rådet av Fredrik (som sprungit trail förut) att gå i de värsta backarna. Och DET gjorde man. J a g hade iallafall inte orkat mig igenom alla fem varven på den här banan annars. Puh!
De tre sista varven var värst. Man var för det mesta helt ensam i skogen då. På de två första varven däremot hade man sällskap hela tiden. Stor skillnad för att orka bättre. Perfekt att ta rygg på någon å bara följa med liksom. När alltfler försvann från banan insåg jag att jag låg långt efter de flesta men det gjorde mig inget. Jag var här för att pröva på och lära. Och jag lärde mig att jag gillar trail, att jag måste träna det mer och att ett par trail-skor kan vara en klok investering. Jag var ödmjuk inför loppet och försökte peppa de andra som varvade och sprang förbi mig. Men de flesta tycktes inte höra mina peppningar för jag fick knappt inga svar tbx... Vinnaren Fredrik Ousbäck varvade mig redan efter 7,4k. Men han svarade på hejaropen, liksom Rasmus Persson - en riktigt duktig traillöpare - även han från Skövde.
Sista varvet var rena rama plågan och det var bara pannben som gällde. Jag promenerade nog det mesta då. Det brände i fotsulorna för mina gamla slitna dojor var inte mycket att ha i skogen. Stannade till och plockade å åt blåbär för att få energi. Skogen var full av dem så det var inga problem. Till slut nådde jag målet och joggade in som en av de sista i klassen. Helt färdig men sååå stolt över att ha klarat det. Blev en föraning om det något tuffare trail-loppet Kullamannen, Dödens zon i höst. Bara att träna på...
 |
| Nånstans i skogen på första varvet. Jag i gul tröja och Anna precis bakom. Bild: Tiveden Trail |
 |
| På väg mot mål... Bild: Anna |
Jag minns inte om jag har berättat om mina problem med axeln den senaste tiden. Jag har haft ont i några månader, speciellt då jag böjt armen i vissa vinklar. I onsdags blev det en tur till sjukhuset för en undersökning med ultraljud. Man kunde konstatera en inklämning av den inflammerade slemsäcken i axeln (s.k. Impingement). Man gav mig en kortisonspruta precis på det inflammerade stället. Läkaren utförde detta samtidigt som han hade koll via ultraljudet att kortisonet hamnade på exakt rätt ställe.
Nu är det bara att vänta å se. Under några dagar ökar smärtan (kortisonet triggar) men sen ska det succesivt bli bättre och bättre. Jag kan träna som vanligt men ska inte ha armen över huvudet - så en del övningar på gymmet byter jag ut mot andra. Jag körde ett pass samma dag faktisk. På kvällen efter sprutan...
Efter Tiveden Trail har jag haft löpvila. Varit på semester i Skåne och Blekinge men i går kväll blev det en skön löprunda tillsammans med Anna. Hon hade lagt upp en tur som gick lite överallt på Skövdes gator. Vi fick ihop dryga milen i värmen och hamnade på 5:40-tempo ungefär. Det är tufft att springa när det är runt 25 grader varmt men man behöver träna på det med. Stora vattenflaskan var med och den tog i stort sett slut under löpningen. Viktigt med vatten i värmen.
Det var allt för mig den här gången. Men jag är tillbaks med ett nytt inlägg så småningom. Förr eller senare. Hej så länge!
Kommentarer
Skicka en kommentar