En Mil om Dagen

November förknippas ofta med tråkigt väder, mörker och andra allmänt dåliga ting. Men ger man sig ut i naturen och ser sig omkring kan man upptäcka november månads färglösa skönhet. Det gjorde jag i dag - denna senhöstmånads första dag. När jag klev ur sängen i morse drog jag på mig kläder för löpning och sen tog jag mig ut på en kort lågpulsrunda. Efter blott fyra och en halv kilometer var jag klar. Duschade och åt frukost. Selma (hunden) behövde gå ut och en lång promenad var redan planerad. Hade packat ryggsäcken och tog vägen förbi kvartersbageriet för att toppa med ett gott bakverk. Vi drog iväg mot Våmbs ängar och upp på bergets höjder. Där hade jag tänkt avnjuta min fika till den milsvida utsikten, men jag möttes av massiv dimma. Bakverket från bageriet njöt jag av i alla fall. Vilken fantastisk dag det blev. Njut av novembers skönhet du med... Ett bakverk och en begränsad utsikt

Nu när löpträningen blivit mer regelbunden igen har en del problem smugit sig på. Framförallt är det en  smärta i ryggslutet som blivit mer påtaglig under och efter löppassen. Troligtvis är det mitt gamla diskbråck som spökar - och smärtan beror nog på att bålstabiliteten försämrats då det blivit alldeles för lite styrketräning i år + att jag ökat en hel del i vikt. Så nu när jag befinner mig mitt uppe i mina försök att hitta tillbaka med löpträningen uppstår dessa problem, vilket för med sig att jag även måste ändra en del annat. Först och främst MÅSTE jag få in en regelbundenhet i att ta mig till gymmet. Sen behöver jag göra något för att tappa några kilon också. För det är ju knappast några muskler som jag har lagt på mig under vintern, då årets styrketräning tyvärr bara har uppgått till ett enda pass. Framtiden ter sig något abstrakt (det är en bild på en dagmåne) Nu längtar jag verkligen efter att åter få känna styrkan, spänsten och lättheten i kroppen. Allt blir ...

En dag för mor blev det i dag. I samband med hennes födelsedag var hela familjen där och firade henne - och samtidigt så firade vi lille Kian som blev en månad just denna dag. Kian somnade gott hos farfar hemma hos gammelfarmor. Så här sov han hos mig i mer än en timma. Supermysigt! Smörgåstårta är gott och vi åt en väldigt god sådan. Till tre-kaffet hade vi sedan tidigare planerat att äta den gamla klassikern med en skiva rulltårta, en klick grädde på den och toppad med bär. Dukade upp bordet med rulltårtsbitarna på ett blankt vitt fat med förgylld kant, la grädden i en kristallklar glas-skål och bären i varsin liten vardags-skål. Sen fick var och en av oss sätta ihop sin egen skapelse - en "Ikea-bakelse" som jag valde att kallade den - en riktig "gör-det-självare..." Då fick ju var och en den precis som man själv önskade. En bakelse, inte bara firade mor och Kian utan också för att hylla minnet av en stor svensk entreprenör. Förmodligen vår allra största....

Dagens träning har bestått av några promenader, ett par i Skövde och ett par i Tibro. Sen har jag funderat på om ordet "fika" inte är ett alltför för slarvigt uttryck, egentligen? Det var en vacker morgon i Skövde i dag. Tog en promenad med Selma ute på Ryds ängar en liten bit utanför stan. Det var bara någon grad kallt och snön låg som en vit tunn slöja över det som på den varma årstiden är ljuvligt grönt. Morgonsolens bleka sken spred sig över de snöklädda ängarna och skuggorna från de nakna lövträden tycktes sträcka sig så långt bort de bara kunde. Ljudet från den porlande bäcken förde mina tankar till den annalkande våren... Ryds ängar Det var riktigt skönt ute - och även i trakterna hemma hos mor blev det en fin promenad frampå eftermiddagen. Gick och funderade på om jag inte skulle kunna komma igång med lite styrketräning framöver också. Promenader är helt okej men behöver nog kompletteras med något mer. Löpningen tror jag tyvärr får vänta ett tag till men...

Till skillnad från så många andra kan jag nu glädjas åt att helgen snart är slut. Har nämligen jobbat både fredag, lördag och söndag, och nu är det en ledig söndagskväll som gäller. Inget mer tvingande arbete i maj månad. Och när vi väl är inne i juni är det inte långt kvar till semestern. Längtar... Hela helgen har varit lugn och fin. Det började bra på fredagen då Bengt (en del kallar honom för Micke) bjöd på fredagsfika. Det blev kaffe med gigantiska wienerbröd till. Dessa hade han köpt hos Skövdebagaren på Gamla Kungsvägen, alldeles i närheten där jag bor, och jag blev totalt proppmätt! Hade inte något träningspass på kvällen heller så den fyra kilometer långa cykelturen hem från jobbet fick förbränna några av wienerbröds-kalorierna. Men en bra start på helgen blev det. "Bagare Bengts Bullar" - Tack Micke! Det blev en bra fredag. Lördagen var bättre ur kalorisynpunkt. Inget fika och sen ett rejält löppass på kvällen. Drog på mig mina blå racingskor, blå splitsho...

Framför oss låg Hellner-milen med sina knivskarpa och alldeles nydragna skidspår. Mackorna och den varma chokladen låg i ryggsäcken och molntäcket höll långsamt på att luckras upp. Det var bäddat för en fin förmiddag uppe på Billingens topp.  Det var många som var på plats på berget fastän klockan bara var nio på morgonen. Lite förvånande men det fanns tydligen fler än vi som var daglediga eller skiftarbetande och sugna på skidåkning. Anna hade sista dagen på sina låneskidor så det passade bra att köra ett pass ihop då, tyckte vi. Planen var den gröna Hellner-milen i promenadtempo. Mycket snabbare kunde ändå ingen av oss köra... Mina skidor gick fint i de nypreparerade dubbelspåren men Anna hade problem med sina i det kalla föret. Hennes skidor var ju inte preparerade under och det märktes - framförallt vad gällde fästet. Hon fick verkligen slita hårt och det var lite tråkigt för henne att inte riktigt få de rätta förutsättningarna för att prova bra längdsk...

Lagom när regnet slutade var det dags att ge sig ut på veckans "långpass" - och i mitt sällskap hade jag solen och vinden... Ja, det blåste ganska rejält i dag. Inte som den där dagen när Seedningsloppet gick här i Skövde men nog så jobbigt ändå. Jag sprang lite mer än 1,5 timma (A1-träning) och jag hann med drygt 17 kilometer. Med det här passet har jag fått ihop närmare 60 kilometer löpning de senaste fem dagarna. Men som jag skrev i går - får ta och se över träningsupplägget. Spontant upplever jag det som lite väl mycket just nu... Fast kroppen har klarat det ganska bra så här långt, och det är jag glad för. Men jag känner mig trött och lite sliten. Så pass att kvaliteten i passen känns tveksam. Nu är det dock vila som gäller tills det är dags för nästa pass på lördagskvällen, direkt efter jobbet. Inför nästa två-veckors-period ska jag justera ner löpträningen något. Eftermiddagen har jag spenderat med äldste sonen. Blev bjuden på fika som en fars-dags-present. Vi var ...

Någon minut kvar och oktober är här! Inför den definitiva hösten tänkte jag se över mitt träningsupplägg. Inte för att jag tror att det kommer att göra några underverk utan mest för att det är kul att förändra lite. Nu talar vi inte om några stora förändringar men jag gör ändå om grunden en del. Inriktar mig mer på långlöpning och träning i backar. Det blir fler och längre pass i grundupplägget och många *höjdmetrar ska plockas. Men jag vill samtidigt vara noga med att tillåta mig känna efter mer, variera passen och göra det som känns bra för dagen. Lägg sen till att jag ska experimentera fram många nya varianter av intervallpass också. Mer om dessa kommer du att få läsa om här i bloggen framöver. Tycker du att det låter intressant? Kolla in grundträningsupplägget HÄR ! Det nya upplägget kommer att påbörjas i nästa vecka. Den här veckan har jag sen tidigare bestämt att enbart köra intervallpass. I morgon blir det ett tröskel- eller tempop...

Dagen efter längstalöpningen... Oj, vad det känns i benen. Jag kan gå men det har varit med vissa besvär faktiskt. Hahaha - "stôlleprov" - som Emil i Lönnebergas pappa skulle ha sagt. Ökningen med fem kilometer från mitt tidigare längsta löppass var kanske i mesta laget egentligen. Skulle nog ha hållit fast vid planen att bara köra 28 kilometer - men vad tusan, allt kändes ju bara fint! Bara att köra, tänkte jag då. Det blev en klass 3-varning på träningsvärken i morse men nu känner jag att smärtan släpper ur benen mer och mer. I kväll degraderar jag därför det hela till en klass 2-varning inför morgondagen. Utvecklingen är positiv men restriktionerna, där löpvila och aktiv vila (promenader, rullskidor och styrketräning), gäller till minst slutet av denna veckan. För övrigt har dagen varit bra med besök hos mor och långfika med en ungdomskamrat. Det var riktigt roligt att ses över en kopp kaffe å minnas tillbaka på svunna tider och lösa livets myst...

Nu har min semester börjat - och bara för att man har semester så ska väl inte det innebära att man slutar att träna, va? Verkar nästan som att jag har gjort det... Har inte tränat sen i torsdags. Det måste bli en skärpning på det nu! Och en skärpning på allt onyttigt som jag stoppar i mig!!! Kanske inte är helt rätt tid att tänka på det där med onyttigt ätande just när semestern börjar och alla sköna lediga dagar hägrar? Eller??? Det kanske är helt rätt tid? Godis är gott - visst - men jag känner att kroppen inte mår bra av det. Jag mår inte bra av det. Är nog tyvärr lite sockerberoende och det vill till en sjujäkla vilja för att bryta detta. Jag har inte riktigt den viljan. Men jag ska göra ett försiktigt försök att dra ner på det lite. Lite mindre Coca-Cola, lite mindre godis, lite mindre fika. Det får bli så nu som en start. Hoppas må bättre och tappa ett par kilo på vägen (ligger runt 77 kg just nu - plus/minus nått kilo beroende på omständigheterna, men oftast plus ty...

Nu känns det i vaderna och benhinnorna! Så pass ordentligt att jag har fått tänka om vad gäller veckans träning. Dagens långlöpning blev istället ett alternativt träningspass som inkluderade en god fika... Det gör ganska ont i vaderna - och framförallt i benhinnorna - just nu. Troligtvis ett resultat av två tuffa lopp den senaste tiden (Sentrumsløpet och Wings for Life World Run) som var något utöver det vanliga för min del. Dessutom körde jag ett rätt tufft intervallpass i tisdags också. Så nu gäller det att vara lite klok. Låta benen vila från den aktivitet som utlöste smärtorna, nämligen löpning. Men det betyder inte att jag bara sätter mig ner och inte gör något. Nä, istället för min tänkta löpträning så kommer det att bli cykel istället. Började redan i dag och cyklade en runda på 26 kilometer istället för 12-15 kilometer lätt löpning. Det kändes helt rätt! Tog det väldigt lugnt och hade ingen brådska alls. Cyklade på järnvägsbanken över Billingen till Varnhem. Stanna...

1 maj och arbetsdag. Tolv timmar går fort ibland. Väldigt fort. Joggingturen i kväll var däremot lugn, förutom när jag speedade upp tempot lite i några korta intervaller ned för järnvägsbanken... I dag arbetade jag ihop med Anna. Vi hade bestämt oss för att ta med lite av varje var för att fixa en extra fin gemensam frukost på morgonen. Det blev det! Kolla in bilderna här nedan. En stadig andra frukost för min del (hade redan ätit gröt, ägg och ett par mackor hemma tidigt på morgonen också). Arbetspasset rullade på. Till lunch blev det ugnsstekt lax med fetaost, tomater och potatis med pressad vitlök. Såsen hade jag gjort av Cream fraiche, citron, basilika och ännu mera vitlök. Riktigt gott! Som tur är får man röra sig en del på jobbet också. För på eftermiddagen bjöds det på blåbärspaj och glass till kaffet. En matorgie värd namnet. Kanongott var det också!!! När arbetspasset närmade sig sitt slut så funderade jag in i det sista om jag skulle ...

Solen sken och himlen var klarblå. Drog på mig kortbyxorna för en utomhuspremiär på ett löppass. Siktet var återigen inställt på lunchjogg tillsammans med "kommungänget"... Började med att jogga en omväg till mötesplatsen som uppvärmning. Ett par lugna kilometer genom stan för att sedan möta upp fem löpsugna människor vid Stadshuset. Givetvis var Conny tvungen att klaga på att jag hade tennisshorts på mig. Ha - vem bryr sig? Funkar bra att springa i dem med! Vi startade i ett lugnt tempo uppför Norra Bergvägen tills vi svängde av på Dalvägen. Tempot passade mig perfekt eftersom jag inte kände mig riktigt i slag för att springa fort. Alla tycktes trivas. Vi sprang och småpratade och hade det allmänt trevligt. Plötsligt drabbades en av deltagarna av en lika akut som obehaglig överraskning. Efter ett snabbt besök bakom några buskar ute på ett fält var det mest akuta över och vi kunde med en viss munterhet lägga det bakom oss som en ren skitsak... När vi hade sprungi...

God afton! I denna sena timma tänkte jag berätta lite om vad jag gjort i träningsväg i dag. Jag sov ganska länge. Var ordentligt trött och kroppen brukar vara bra att säga till när det är dags att sova ut. Så det blev faktiskt nästan nio timmar sömn i natt, mot normala sex/sju timmar. Problemet jag har är dock att jag vaknar med värkande rygg långt innan jag är utsövd. Och på tal om min rygg - den bråkar lite med mig just nu. Minsta felrörelse och det hugger till direkt. Det är obehagligt och jag är orolig att drabbas av ryggskott. Vill inte!!! Efter frukosten tog jag en lång promenad med Selma på berget. Vi gick i raskt tempo upp för Strupen. Från Blåbärsstigen till toppen tog det ganska precis tio minuter att gå. Bra backträning i vardagen och pulsen var säkert uppe i 130-140bpm ungefär... När jag kom hem blev det lite fika och lucköppning i min adventskalender fylld med lakrits. Mmm, jättegott! Strax därefter bytte jag om till gymkläder och körde ett styrketräningspass, sub50....

När jag var i Borås i går insåg jag att det skulle bli svårt att hinna hem till Mickes tuffa skidgångspass i slalombacken i Skövde. Tog igen det i dag med norska intervaller  i löpspåret istället... Om du klickade på länken ovan så vet du nu vad dessa superintervaller innebär. Om du vill veta hur de kändes så kan jag nämna att de var jobbiga. Riktigt jobbiga!!! Pulsen på intervallerna låg mellan 85-90 procent av min maxpuls och jag lät som värsta ångloket när jag kämpade mig fram i skogen. Hade jag inte haft reflexvästen på mig hade eventuella älgjägare kunnat ta miste på mig och en brunstig älgtjur... Fick ta i från tårna för att behålla tempot uppe och sneglade på klockan gång efter gång i min förtvivlan över att de fyra minuterna aldrig tycktes ta slut. Jag sprang verkligen allt jag kunde förmå för dagen. När sen "vilan" kom tycktes de tre minuterna försvinna i ett huj. Det var som att jag bara ville spy åt allt som började med "norska" nånting... Ville aldrig ...