Om mat, godis och utebliven träning

Nu har min semester börjat - och bara för att man har semester så ska väl inte det innebära att man slutar att träna, va? Verkar nästan som att jag har gjort det... Har inte tränat sen i torsdags. Det måste bli en skärpning på det nu! Och en skärpning på allt onyttigt som jag stoppar i mig!!!

Kanske inte är helt rätt tid att tänka på det där med onyttigt ätande just när semestern börjar och alla sköna lediga dagar hägrar? Eller??? Det kanske är helt rätt tid? Godis är gott - visst - men jag känner att kroppen inte mår bra av det. Jag mår inte bra av det. Är nog tyvärr lite sockerberoende och det vill till en sjujäkla vilja för att bryta detta. Jag har inte riktigt den viljan. Men jag ska göra ett försiktigt försök att dra ner på det lite. Lite mindre Coca-Cola, lite mindre godis, lite mindre fika. Det får bli så nu som en start. Hoppas må bättre och tappa ett par kilo på vägen (ligger runt 77 kg just nu - plus/minus nått kilo beroende på omständigheterna, men oftast plus tyvärr).

När vi ändå talar om onyttigheter så kan jag berätta att jag bjöd på personbästatårta på jobbet i går. Det gjorde jag när jag kom under 50 minuter på tio kilometers löpning och den här gången var det för att jag kommit under 45 minuter. Förutom de jag jobbade med i går så kom det in ett par daglediga kolleger också. Det var kul! Vi åt och trivdes. Nästa tårtkalas med denna tradition får bli när jag kommer under 40 minuter... Hahaha, dvs aldrig! ;)

Fotografering av "10k Sub45-tårtan"

Tå-eee-tan...


Men min träning då? Har jag gjort nått vettigt? Nä, egentligen inte. Träning för mig är när jag byter om till träningskläder och gör nån målmedveten aktivitet som framkallar en viss mängd av svett. Inte när jag cyklar till och från jobbet (eller i jobbet med för den delen). Inte heller när jag hjälper pojken att flytta hemifrån till en lägenhet på åttonde våningen, där vi bär tunga soffor, byråer och vitrinskåp. Nä, inte ens när jag går långa promenader med Selma - ibland uppför branta backar så svetten fullkomligt forsar av mig. För allt detta har jag gjort de senaste dagarna... Och i kroppen känns det som rana rama träningspasset - men det räknas INTE som det! Hur mörbultad jag än känner mig.


På promenad på väg uppför utmed Alphyddevägen mot Billingehus (från i dag).


Nåja, nu efter dessa fyra dagars "vila" hoppas jag kunna hinna med nån form av träning i morgon. Tror det lutar åt löpning först och främst. Det blir ytterligare mer att bära och lyfta i morgon så ett pass på gymmet känns lite överflödigt då...

Kommentarer

Populära inlägg

Långlöpning i Tibro

Träningen flyter på

Ångestfyllda SLA-loppet