En Mil om Dagen

Innan jag berättar om loppet, en liten reflektion... Brukar ibland tänka runt den där lilla bubblan som många av oss löparnördar lever i, som är en stor del av vår värld och verklighet. Om alla orsaker som driver oss till löpning, om fokuseringen till hur fort man kan springa en mil eller två - och hur lite det egentligen betyder för alla andra i världen utanför. Om jag springer en mil på en timma, vem bryr sig? Förmodligen ingen annan än just vi löparnördar. Jorden lär snurra på som vanligt, oavsett om jag (eller du) tycker att vi gör "stordåd" i löpspåret. Du som läser detta inlägg har kanske ändå ett visst intresse för löpning. Härligt i så fall! Själv tycker jag jättemycket om att springa och snacka löpning med den som är intresserad (oftast blir det med någon annan som gillar att springa), men försöker att inte påtvinga andra mina löphistorier, om tempon, puls, rekord etc. Bara om de själva tar upp ämnet och vill. Men här i bloggen och på Instagram brukar jag dela med mi...

Å-stadsloppet i Örebro blev min första sub50mil som 60+ Det hade gått 1 890 dagar sedan jag senast lyckades springa milen snabbare än 50 minuter (17 augusti 2019 senast). I lördagens lopp var målet bara att genomföra det med en ganska tuff men behaglig ansträngning, och gärna med ett årsbästa som bonus. Tanken var runt 51 minuter, men tiden var egentligen inte så viktig. Hade varit nöjd med 55 eller 62 minuter också, bara jag vetat att jag legat med rätt ansträngning loppet igenom. Kontakten mellan min pulsklocka och hörlurarna krånglade redan i starten, så under den första kilometern var klockan fullt upptagen att söka kontakt. Kunde inte vid det tillfället hålla koll på vare sig tempo, puls eller så - utan hängde bara på i samma tempo som gänget framför mig, och allt kändes riktigt bra. Min förvåning blev stor då det plingade till i klockan, och den visade att första kilometern gått på 4:51. Jösses, trodde jag sprang betydligt långsammare än så. Allt kändes fortsatt bra. Kroppen svar...

 Kikar in här på bloggen för att berätta att träningen flyter på rätt bra nu (peppar, peppar). Styrketräning, löpning och skidgång hör till de mer frekventa träningspassen. Däremellan promenerar jag en hel del, mest för att det är rogivande. Kör efter ett eget upplägg, vilket fungerat fint så här långt. På mina löppass är jag inte rädd för att lägga in korta inslag med gång. En del kanske skäms för det, men inte jag. Mina löpträningspass inleds och avslutas ofta med 5-10 minuter rask promenad. Tycker det är ett skonsamt sätt att värma upp och varva ned på. Nu i november funderar jag på om jag ska köra efter Garmins "Dagliga förslag" ett tag. Garmin brukar föreslå 5-6 pass per vecka, men så ofta har jag inte tänkt att springa. Kanske minskar jag till två löpträningar per vecka ett tag, och kör två styrketräningspass också? Får se hur det blir. Styrketräningen är ju viktig trots allt. Snittar ungefär ett pass i veckan + pilates och HIIT-pass ibland. I dag körde jag ett Maffeton...

 Fyra gånger tidigare i år har jag sprungit 15 kilometer eller mer. I dag blev det den femte gången. Den näst snabbaste av dem dessutom... 😇😉 Upplägget var enkelt - springa/jogga med låg puls (125 slag per minut), och gå när pulsen stack iväg över den gränsen. Jag var ute i lite mer än 100 minuter, och ca 20 av dem var gång. På så vis blev passet aldrig riktigt jobbigt. Flåset och kroppen var med hela tiden. Vid Tibro Mini-zoo vek jag in i skogen och joggade/gick mot Anderstorp. Så inspirerande att springa på fina stigar. Jag valde att springa i Tibro den här gången. Hade ett par andra ärenden där, så tyckte det var lite kul att få se lite "nytt"... Eller ja, jag är ju uppvuxen här - men det känns ändå som en variation från mina vanliga rundor hemma i Skövde. Försöker variera så mycket jag kan, även hemma. Tibro är dessutom mycket flackare än Skövde, bara en sån sak. Pulsmätningen spökade lite i början av passet. Från ingenstans var den uppe i 162 slag per minut (vid lätt j...

 Efter 10 år var det över för SLA-loppet i Skövde. Då var året 2018. Sedan dess har det hunnit bli tre "lopp" till dess minne - i egen regi. Har sprungit ihop med andra, och själv. Senast i går genomförde jag 5 kilometers-loppet på egen hand. Intervaller, 8x400m i alldeles för högt tempo. På samma bana, och på det datum det riktiga loppet skulle gått. Ett härligt ångestlopp att minnas, och som nu hedras den andra lördagen i september varje år (när jag kan). Gårdagens träningspass blev för övrigt nästan lika jobbigt och ångestfyllt som det riktiga SLA-loppet. 🥵 SLA = Skaraborgs (Läns) Allehanda Starten Genom Boulongerskogen efter ca 1 km (på bilden ca 1,2/1,3 km) Helt slut efter målgång - som sig bör... 

  Midnattsloppet 2023 Ett lätt regn låg i luften över Ringvägen på Söder i Stockholm. Högtalarna spelade Kentas "Just i dag är jag stark" på hög volym, och runtomkring mig stod tusentals förväntansfulla löpare, alla klädda i lila, och sjöng med. Taggade och på tårna väntade vi in startskottet som snart skulle ljuda. Midnattsloppet i Stockholm firade det 40:e fysiska loppet - och jag var redo för mitt 10:e lopp på plats i Stockholm. Mitt 12:e totalt sedan 2012. Ja, jag behöver väl inte berätta igen om min bedrövliga träningshistorik de senaste åren. I år hade det iallafall varit något bättre med ca 65 mils löpning i benen. Kände mig hyfsat förberedd för uppgiften, och målet var väl att göra milen på mindre än 70 minuter, kanske bättre än förra årets 64 minuter - men allra helst under 60 minuter. Jag trodde verkligen på det sistnämnda. I mitt huvud hade jag redan gått igenom loppet flera gånger, och då landat på 59:18. Under 60 var min drömgräns i år. Långt ifrån min bästa tid ...

 Regn, regn och åter regn. Det är vad vi upplevt i Skövde den senaste tiden. Men i fredags hade vi löpträning på kvällen - i solsken. Det var gänget som ska springa Midnattsloppet i Stockholm om en vecka, som genomförde det traditionsenliga träningspasset på Pansarvallen i Skövde. Var och en fick givetvis springa som man själv önskade - men vi var i alla fall tre som sprang intervaller; 8x400 meter. Fantastiskt fin träning. Ja, på lördag smäller alltså startskottet för mitt 10:e lopp på plats i Stockholm. På grund av pandemin blev det två digitala lopp i Skövde (2020/2021), så egentligen är det ju mitt 12:e "stockholmslopp". Ni som följt mina fåtaliga inlägg de senaste åren vet att formen inte varit den bästa. Har kämpat med hälsan, men sedan den 18 januari har jag i princip tränat löpning tre gånger i veckan. Har blandat väldigt mycket gång med jogg - och ibland korta, halvsnabba intervaller. Det har hjälpt mig att ta det lugnt. Knä och rygg håller (peppar, peppar, ta i trä)...

 Hej på er, Det är alltför sällan jag är inne här och skriver nu för tiden. Senast var det för ett halvår sen, vid vintersolståndets löprunda - och nu är det samma sak igen... Fast denna gången en löprunda då sommarsolståndet inföll. Men först en kort sammanfattning av halvåret som gått. I slutet av december gick en närstående bort. Sorgen är fortfarande påtaglig. I januari började jag träna löpning regelbundet igen. Jag kör försiktigt. Tillåter mig varva löpningen med mycket gång. Dels för att inte orken finns riktigt (lider sedan hösten 2020 av trötthetssyndrom - det är bättre nu), och dels för att inte smärtan i knäet ska komma tillbaka. Jag är långtifrån min gamla form, men det funkar. Konditionen har blivit bättre, och jag hoppas på en fortsatt positiv utveckling. Försöker även styrketräna någon gång i veckan. Under våren har jag sprungit Proppen med barnbarnen, och sprungit Skövde City Run (5 km) på egen hand. I augusti är tanken att jag ska springa Midnattsloppet i Stockholm...

 Två gånger varje år inträffar det - solståndet. I går kväll var det vintersolståndet, och nu vänder det och går mot ljusare tider. Åtminstone här på norra halvklotet.  I och för sig är den här dagen (torsdagen den 22 december) exakt lika lång som i går. Kanske någon tiondel av en sekund längre. I alla fall här i Skövde. Men i morgon fredag, då är dagen hela 11 sekunder längre. Härligt va? ☺ Nåja, ni som eventuellt fortfarande läser den här bloggen vet att jag brukar vara ute och springa just då solståndet inträffar. I går inföll den tidpunkten klockan 22:48, och jodå, jag var ute och sprang. Det var längesen jag sprang senast (har varit en höst med mycket sjukdom), så jag nöjde mig med ett par kilometer.  Nu får jag ställa klockan på sommarsolståndet 2023. Den 21 juni klockan 16:57 är det dags igen. Men jag hoppas på några sköna löppass innan dess...

 Med inspiration från min positiva upplevelse från Midnattsloppet Stockholm, tar jag mig nu an ett träningsupplägg från Garmin Coach. Tanken är att ta det lugnt, precis som i loppet, och mitt delmål är att klara milen på 1.02 i november, alltså en lite bättre tid än den jag gjorde i Stockholm den 13 augusti. Det är ett medvetet val eftersom jag inser att jag måste ta det väldigt lugnt för att inte hamna i ett läge där hjärnan tar helt slut. Har märkt av att så sker då jag t ex kört alldeles för hårda pass. Hjärntröttheten blir enorm. Lyckas jag hålla den borta med lugnare pass är mycket vunnet.  Har redan kört ett par pass. Först blev det ett "riktmärkeslopp", där jag skulle springa med hög ansträngning i fem minuter. Sprang en dryg kilometer och snittade den i 4:35-tempo - vilket naturligtvis var alldeles för ansträngande. Jag däckade helt den eftermiddagen. Dagen efter var det dags för ett intervallpass. 4 x 800 meter i 5:47-6:00-tempo. Även där var det svårt att "håll...

Vet inte vad som är värst. Den allmänna tröttheten, som ibland är så intensiv och överjävlig att jag knappt tar mig upp ur sängen - eller orkeslösheten som ger mig känslan av att bära 30 kg potatis på mina axlar, och som gör mig helt färdig av att ta mig upp för trappan här hemma. Smärtan i rygg, lår och höger knä är inte att leka med den heller... Men värst är det nog när allt kickar in precis samtidigt! Fast det finns stunder som är bra. I dag var en sån dag. Efter en lång arbetsnatt somnade jag vi åttatiden på morgonen. Väcktes vid halv ett av städpatrullen på den angränsande skolgården. De hade tydligen bestämt sig för att köra igång alla maskiner man kan tänka sig, och jag lyckades inte somna ifrån det förrän framåt tvåtiden. Vaknade av bullret vid tre igen, somnade om och klev upp klockan fyra. Bytte om direkt och stack ut på fastande mage på en fyra kilometer lång löprunda i solskenet. Det var längesen jag orkade springa 4 km i ett sträck. Vet inte när, men inte var det i år i a...

 Ja, rent allmänt drömmer jag om att kunna springa igen - och i mina drömmar springer jag lätt och obehindrat. Det går inte snabbt, men det är skön löpning som inte besvärar och jag blir knappt trött. Men det är i drömmen det... I verkligheten är jag trött mest hela tiden. Orken finns inte, och mitt högra lår och knä gör ruggigt ont. Min tinnitus från cykelolyckan 2013 gör sig alltför ofta påmind, och tjuter likt tevens högfrekventa testsignal. Alla de här symtomen har hängt i alldeles för länge nu. Ibland känner jag mig så fruktansvärt missmodig och tänker att det här nog aldrig tar slut. Samtidigt gror ett litet frö av hopp att det en dag ska bli såpass bra att jag kan ta upp löpträningen igen. På promenaden i tisdags var det så här fint på vägarna. Inte så konstigt man blir löpsugen. I går (fredag) var jag på massage. Det blev rejäl en omgång för ryggen, axlarna och långt upp i nacken. Men i huvudsak la hon stort fokus på mitt onda ben. Det stela låret mjukades upp och i höften ...

 När jag sprang senast? Tror det var lördagen den 25 september. Har kanske skrivit om det redan. Först Proppen med Kian och sedan en kortare testrunda på egen hand. Det gjorde ont! Smärtan i högerbenet ger sig inte, och nu känns den till och med av efter korta promenader. Det är ett helsike!!! Men jag har börjat med styrketräning på gymmet igen. Kör tre stycken grundövningar, alla tre med skivstång, och det känns än så länge bra. Jag säger "än så länge" för jag vågar inte hoppas för mycket. Nöjer mig med själva skivstången (20 kg) nu till en början. Testar att lägga på nån skiva ibland - men har bestämt mig för att inleda väldigt försiktigt. Senast körde jag 6 rep militärpress x4, 6 rep knäböj (30 kg) x4 och 6 rep skivstångsrodd x4. Allt som allt tog det 24 minuter (uppvärmning och nedvärmning ej medräknat). Fördelen med att köra lätt är att risken för skador inte är så stor. Jag är inte direkt nån fena på teknik, så än viktigare då. Sen vill jag inte köra slut på mig till en...

 Det går inte riktigt som jag har tänkt mig... Den rent allmänna tröttheten, hjärntröttheten och yrseln har än en gång blivit värre. Jag sover hur mycket som helst, det gungar när jag befinner mig i upprätt läge och som grädde på moset har jag fortfarande ont i höger framsida lår och knä, samt i baksida av vänster lår. Löpträningen har jag fått sätta på paus. Igen! Det funkar helt enkelt inte. 😕 Balanserar det negativa i livet med något positivt - exempelvis med en skön promenad utmed Vätterns strand.  Mitt träningsupplägg har jag redan skjutit upp ett par veckor. Min förhoppning har varit att komma igång igen nästa vecka, men jag är rädd för att det inte kommer gå. Istället får det nog bli några promenader som får ersätta löpträningen ett tag till. Jobbar annars med att stretcha låren lite varje dag, vilket faktiskt påverkat smärtan i positiv riktning. Jag hoppas snart få återkomma här i bloggen med lite gladare träningsinlägg, för just nu känns det bara skit! Ha det bra så ...

Det blev en ny mil i helgen - än en gång en fantastisk mil med tanke på min hälsa och blygsamma träning. Stärkt av Digitala Midnattsloppet för drygt två veckor sedan var målet att fixa milen på en tid under timman. Slet mig igenom de 10 kilometerna, på smått kuperade vägar i sol och värme, och landade en bit under 60 minuter, 53:36. Men jag fick som sagt jobba hårt för den tiden. Om jag är nöjd? Jo, det är jag... 😎 Håller ni ut kommer mer om denna löpning på Fakta & fördjupningar inom ett par veckor.

Mina 23 mils löpträning under året, som jag berättade om tidigare, har ökat till 25,5 mil nu. Det är inte speciellt mycket - och förra årets 40 mil under samma period var inte speciellt mycket det heller. Särskilt inte om man jämför med de bästa åren; 2015, 2016 och 2019 med sina 100, 97 och 95 mil... Men jag får ändå ihop tillräckligt många steg till fots för att hålla mitt motto då det gäller träning och vardagsmotion. En Mil om Dagen håller, och detta trots min sjukdomsperiod i november/december förra året, och den efterföljande långdragna återhämtningen (som fortfarande pågår). Eller kolla bara på senaste statistiken här nedan. Ligger bra till senaste veckan Ännu bättre senaste månaden Lite sämre över senaste året, vilket till stor del beror på sängläge under en lång tid i november och december 2020... Det känns bra att röra på sig i vardagen. Det behöver inte alltid vara hårda träningspass, även om löppassen finns kvar till en viss del. Mina steg får jag även ihop mellan hemmet o...

Hej på er, Nu har det gått en vecka sedan Digitala Midnattsloppet förra lördagen . Kan fortfarande inte förstå att jag lyckades springa en hel mil i ett svep, och på en så bra tid! Men det är sant - och det var nog till stor del tack vare de jag sprang tillsammans med, de som hjälpte mig till denna framgång. Tack framförallt till Stefan som gav mig en bra rygg att gå på de fyra första kilometerna. Det har inte varit utan att loppet har känts av i kroppen dagarna efter. Benen har varit lite stelare, träningen har kanske gått  lite  trögare, men den glädje jag upplevt efter framgången har övervägt till min fördel. Träningspassen efter har bestått av lugna distanspass (6,5 km i söndags, 4 km i tisdags) och ett fartlekspass (totalt 4,5 km i torsdags). Jag höll nog ett alldeles för högt tempo i intervallerna, skulle fokuserat på att hitta mitt tänkta miltempo istället. Nu gick det i 4-fart å snabbare än så, och det gjorde att kroppen inte orkade så länge. Tog slut helt enkelt. Svep...

Digitala Midnattsloppet i Skövde är avklarat. Och det jag aldrig trodde skulle kunna hända hände... Kilometer efter kilometer snittade jag mellan 05:00 - 05:30-tempo, och vid varje kilometermarkering trodde jag att nu går jag snart in i väggen - men det gjorde jag inte. Lyckades hålla huvudet kallt och låta ansträngning och tempo ligga på precis rätt nivå. Jag fick helt enkelt uppleva en slags Runners High.  Efter att kämpat mig igenom den hyfsat flacka banan stannade klockan på smått otroliga 52:07. En förbättring av mitt årsbästa på 10 kilometer med 12 minuter och 05 sekunder. Nästan 8 minuter snabbare än vad jag trodde var "ointagliga" sub 60 minuter - och det med bara 23 mils löpträning i år... Jag var i lätt chock, och lite smått rörd över min insats - men det visade jag inte för mina löparkompisar (vilka också gjorde finfina personliga insatser den här kvällen). Som en bonus blev det ett årsbästa på 5 kilometer också. Sista fem gick på 25:56. Mitt tionde Midnattsloppet ...

 Kände mig rätt seg i kroppen då jag snörade på mig löpardojorna för min första löprunda i träningsprogrammet för löpning milen på en timma. Dagens mål enligt upplägget var tre kilometer med inte alltför hög ansträngning. Cirka 21 minuter skulle det ta. Jag började med att gå ca 600 meter innan jag startade klockan. Det var en lagom uppvärmning, helt på eget initiativ. Tyvärr har jag börjat känna av smärtor i höger vadmuskel sen några dagar tillbaka, och denna smärta/spänning kändes ganska rejält när jag började jogga. Men jag tog det försiktigt. I det stora kändes träningen okej, och jag lyckades jogga de tre kilometerna strax under 18 minuter - utan någon jättestor ansträngning. Höll mig i pulszon 2, vilket är alldeles lagom för mig just nu. Nu är det 29 träningspass kvar - och sen ska jag kunna springa milen under 60 minuter (59:59?). Mitt stora mål är dock att ORKA springa en sammanhängande mil. Resan dit kan du följa här... 😊 30 pass! Den 3 oktober ska jag kunna springa milen...

 När jag vaknar brukar jag försiktigt känna efter hur kroppen mår. Ibland har jag ont i ryggen, ibland i huvudet. Men oftast är det höger lår och sidan av knät som smärtar mest. Tröttheten brukar vara påtaglig - fast det är inte lika illa som i höstas, så upp kommer jag. Väl uppe brukar jag känna av min yrsel (ett märkligt tryck i huvudet), och lite vingligt haltar jag ut i köket för att fixa till något att äta. Efter detta landar jag i soffan en stund för att hämta ytterligare kraft inför en promenad med hunden, eller något annat. Träning är svårt nu! Går regelbundet till min sjukgymnast, där jag fått både behandling och övningar för att jobba upp styrka i nacke och axlar. Det är superenkla övningar, fast tyvärr har kroppen svarat negativt på dessa, liksom på den senaste behandlingen. Yrseln och huvudvärken förvärras med ökad trötthet som följd. Jag har verkligen svårt att förstå vad det här rör sig om, och är gruvligt trött på utebliven bättring. I augusti är det dags för mitt ti...