En Mil om Dagen

 Två gånger varje år inträffar det - solståndet. I går kväll var det vintersolståndet, och nu vänder det och går mot ljusare tider. Åtminstone här på norra halvklotet.  I och för sig är den här dagen (torsdagen den 22 december) exakt lika lång som i går. Kanske någon tiondel av en sekund längre. I alla fall här i Skövde. Men i morgon fredag, då är dagen hela 11 sekunder längre. Härligt va? ☺ Nåja, ni som eventuellt fortfarande läser den här bloggen vet att jag brukar vara ute och springa just då solståndet inträffar. I går inföll den tidpunkten klockan 22:48, och jodå, jag var ute och sprang. Det var längesen jag sprang senast (har varit en höst med mycket sjukdom), så jag nöjde mig med ett par kilometer.  Nu får jag ställa klockan på sommarsolståndet 2023. Den 21 juni klockan 16:57 är det dags igen. Men jag hoppas på några sköna löppass innan dess...

 Jo, jag finns fortfarande kvar - om än lite mindre på bloggen. Kämpar i motvind med träningen, utan att några större framsteg sker. Tröttheten sitter fortfarande i - och orken lyser med sin frånvaro. Just nu tar jobbet en hel del av min tid också, men det kommer med stor sannolikhet bli bättre då semesterperioderna är över. Vad har hänt sedan förra inlägget då? Kanske inte så jättemycket. Försökte mig på att få kontinuitet i träningen med låg puls, men det gick sådär. Vardagsmotionen funkar (promenader mm), men att få in rutinen med riktiga träningspass har varit värre. Har försökt, fast kroppen säger ifrån direkt. Tröttheten slår till rejält om jag kör mer än ett pass i veckan. Ska det vara fler pass per vecka får det helt enkelt bli till att hitta en ännu lugnare nivå. Annars är just den här veckan årets höjdpunkt - där  Midnattsloppet i Stockholm väntar på lördag. Dagarna innan loppet hör ett kvalitetspass på Pansarvallen till. Ett träningspass för att "steppa upp" infö...

Vi skriver lördagen den 26 december i dag, och dagen har blivit drygt 2 minuter längre än i måndags (årets kortaste dag). Solen går dessutom ner ungefär 5 minuter senare än vad den gjorde förra lördagen, så visst kan man säga att det redan nu börjar märkas att vi går mot ljusare tider. Redan den 16 december "vände det" på eftermiddagen mot ljuset. Tidsangivelserna gäller för Skövde. Varför tar jag upp detta nu igen då? Jo, för att jag i måndags lyckades ta mig ut på min nittonde solståndslöpning i obruten följd. Min vana trogen sedan vintersolståndet 2011, då allt började. Har alltid tyckt att det varit smått galet, men nu är det mer en kul grej. I år inföll vintersolståndet exakt klockan 11:02:16, och precis i det ögonblicket sprang jag på Blåbärsstigen i Skövde - samma sträcka som jag sprang då jag för första gången gav mig ut på en löprunda för ganska exakt tio år sedan... Då, i december 2010, hade jag bestämt mig för att börja löpträna regelbundet. Första rundan blev en b...

...och här är en av dem! Varför då? Jo, för tidigt i morse var jag uppe och sprang min andra solståndslöpning för i år. Ni vet, vintersolståndet inföll ju 05:19 i morse, och då har jag den där fixa idén om att vara ute och springa - vilken tid på dygnet det än är. Så även i dag... Det var segt att vakna till i morse. La mig vid ett och somnade någon gång efter två. Sen ringde klockan 04:45. Det var mulet men uppehåll. Ett par grader varmt och snöfritt. Startade mitt pass 20 minuter innan vintersolståndet och sprang 20 minuter efter. Sträckan blev 7,29 km och snittempot per kilometer 5:29. I stort gick första delen av distansen i nedförsbacke (A1-träning) och den andra halvan hemåt, uppför (tröskelträning). Ett bra träningspass, där jag faktiskt kände mig lite piggare än vad jag borde. Men några andra löpare såg jag inte till... När jag kom hem blev det en kort promenad med Selma, en dusch och sedan "vändskumpa" för att fira att vi åter går mot ljusare tider. Äh, "...

#MySub45Challange: Det har varit tröga dagar och träningen har verkligen inte blivit av som jag önskat. I morse när jag vaknade tidigt var jag helt slut. Tog ut Selma på en kort morgonpromenad och sen gick vi hem och la oss igen. Det känns som det ligger något och lurar i kroppen, för jag är matt, orkeslös och allmänt hängig. Inget bra en dag då man skulle göra ett konditionstest... Efter den korta morgonpromenaden sov vi till klockan elva på förmiddagen. Klädde mig och tog med Selma på en långpromenad på bergssluttningen. Huvudet var tungt och lederna gjorde ont. Tänkte att det kommer inte funka med något konditionstest i dag. När vi kom hem ramlade jag ihop i soffan och blev liggande där tills det var dags för konditionstestet - ett så kallat maxtest dessutom. Jag tvekade in i det sista, men hade i tanken att jag åtminstone skulle klara av att ta fram mina pulszoner. Skippa det krävande VO2-max-testet. Stefhan Andersen på 30k tog emot och visade in mig till rummet där jag skulle ...

Jag erkänner - det här har börjat övergå till ren galenskap... Att ge sig ut å springa bara för att ett solstånd råkar infalla (vilket kan ske när som helst på dygnet) är nästintill sinnessjukt. Ett tvångsbeteende som gått överstyr. Just nu borde jag legat och sova, för jag har jobbat 12 timmar i dag och ska jobba 12 timmar i morgon - med start klockan 06:00. Läge för tvångsvård nu kanske? Södra Bergvägen uppför, vid kvarteret Vadden. Klockan är 23:23 och jag springer... Ja, jag sprang trots allt en tur nu när vintersolståndet inföll klockan 23:23 (eller mer exakt 23:22:41). Kort distans den här gången eftersom jag ska upp tidigt i morgon bitti och jobba. Startade 23:13 och avslutade 23:33. På de 20 minuterna hann jag springa 3.9 kilometer och tempot låg i relativt behagliga 5:08 i snitt per kilometer. Som vanligt inföll solståndet mitt i passet. Då befann jag mig vid kvarteret Vadden på Södra Bergvägen (se bild ovan). Så nu kan vi här i Skövde glädjas åt att dagarna blir a...

Vilken vacker soluppgång det var i morse. Strax före nio syntes solen gå upp i sydost, med en hög vertikalpelare rakt ovanför. En härligt tjusig föreställning. Jag älskar verkligen utsikten från min lägenhet där jag kan följa solens och månens uppgångar - och ibland dess nedgångar också. Precis som livet, det går både upp och ner... Utsikterna för min framtida löpning ser sisådär ut. Känner mig inte helt hundra och den planerade julaftonslöpningen vet jag inte ens om den blir av. December har fram till i dag varit väldigt påfrestande, och träningen har blivit lidande på grund av det, så frågan är om jag grejar just den där långa löpningen. Tanken om att springa halvmaran på 1.50 har jag släppt i alla fall. I Lund runt var jag såpass nära den tiden, så jag är nöjd med det. Blir det löpning på julafton då blir det två lugna mil. Men, men! Löpträning i morgon igen hoppas jag och på fredag är det dags för årets andra solståndslöpning. Jo, för det är ju då som vintersolstån...

Himlen klarnade upp, blev blå - "och rätt var det var lyste det till nån jävla jättelampa rätt i fejset... Det var solen", som Lena Nyman sa på sin bredaste stockholmska i numret 'Stadslollan' ur revyn Glaset i örat, 1973.  Reaktionen blev ungefär likadan för mig i dag, för det var längesen man såg solen... Vintersol Eller var det längesen? Det känns så i alla fall, men fasen vad gött det var ändå när moln och dimma skingrades och vår närmsta stjärna uppenbarade sig på himlen. Jag tror att vi alla behöver få se solen och ta del av dess strålar så ofta det bara går - vi mår bra av det helt enkelt. Ljus är liv! Det kan inte vara bra för någon att leva i ett ständigt mörker. Ändå lockas jag faktiskt av tanken att bo långt norrut. Tillfälligt alltså. Det är framförallt vid ett par långa tillfällen som lockar mig lite mer än andra - då det är polarnatt (ingen sol syns till under hela dygnet) och när det är midnattssol (då solen aldrig går ner under horisonten). Nu...

Mängden kilometer löpning har varit ganska hög nu i december. Inget träningspass under milen en enda gång... Att springa så långt, så ofta, är inget jag är van vid. Men det är kul att utmana sig själv - och jag har tagit det lugnt för att inte dra på mig nån skada. Kroppen har verkligen vant sig vid långa pass men i dag var jag trött. Ett läckert belyst träd i Hentorp Sprang den traditionella solståndslöpningen i dag, den här gången för trettonde gången i rad (galet). Hade bestämt mig för att jogga i en och en halv timma, och mitt i passet - klockan 17:28 - inföll vintersolståndet. Det är en speciell känsla. Nu kan vi glädja oss åt att dagarna inte blir kortare längre. Redan i morgon är solen uppe tre sekunder längre än i dag. ;) Fick ihop drygt 15 solstånds-kilometer. Kände mig trött den första biten, så jag tog lugna steg. Sen flöt det på lite bättre och jag kände mig piggare hela vägen hem. Men när jag kom innanför dörren här hemma rasade jag ihop på golvet. Jag var ...

Ännu en grå dag har passerat. Det blev aldrig riktigt ljust i dag och vid publiceringen av detta inlägg är vi mitt inne i årets längsta sammanhängande mörker - årets längsta natt... Nu blir det bara ljusare och ljusare framöver. I morgon är det i och för sig årets kortaste dag men sen vänder det på riktigt. Solen går upp allt senare ett tag till men stannar uppe längre på eftermiddagarna. På fredag är dagen tre sekunder längre än torsdagen - och vid årsskiftet har dagen blivit en och en halv minut längre (Skövde). Tänk på att vårt södra halvklot har sitt sommarsolstånd i morgon och har mörkare tider framför sig. Stackarna... Nog om detta för nu (det blir mer i morgon). Har varit och hjälpt min mor inför julen i dag. Själv är jag klar med mitt, tack vare en hel del hjälp. Ska jobba den kommande helgen men julaftonens kväll är ledig. Likaså hela juldagen och annandag jul. Ska bli skönt! Gillar inte stressen som brukar vara precis före jul - men i år har det känts lugnt. N...

Den mörka årstiden påverkar en nog mer än vad man tror - för helsike vad trött jag var i morse då väckarklockan ringde vid halvåtta. Hade ju sovit mina åtta timmar. Snoozade ett par gånger, gick upp, åt lätt, klädde mig för löpning och gav mig ut innan solen hunnit upp. Bestämde mig i trappan ner från lägenheten vilket pass jag skulle ta. Tittade snabbt igenom mina förprogrammerade träningspass i pulsklockan, och valet föll på ett tröskelpass med två intervaller (fyra och sex minuter långa). Det kändes som ett bra alternativ denna trötta morgon. Lite lugnt så, men samtidigt utmanande. Utetemperaturen låg någon grad över nollan och väglaget var både fruset och slaskigt. Rejält halt på sina ställen. Tog det försiktigt (man måste ju tänka på skaderisken) men kände också hur trötta benen var efter söndagens två mil. Funderade på hur det skulle bli med de där intervallerna som väntade. Fast det gick bra! Kunde öka farten något och pulsen fick jag upp till 80-86 procent av min maxpu...

...och årets kortaste pass! Dagens solståndslöpning blev en riktigt kort historia och innehöll minimalt med löpning. Varför detta då? Jo, i lördags fick jag känningar av att något i kroppen var fel. På kvällen (mitt under Kents sista konsert i avskedsturnén) blev det än mer påtagligt då något fick mig att bli mer och mer orkeslös. Från det att jag kom tillbaka till hotellet på lördagskvällen och till i går eftermiddag har jag i princip sovit hela tiden. Men i dag var jag äntligen lite bättre, och hunden behövde ju få komma ut, så "Solståndslöpningen" fick bli en kort promenad (974 meter). Får vara nöjd med att den blev av överhuvudtaget. Vintersolståndet inföll mitt i passet, när klockan var 11:44, och jag kunde fira femårsjubileum och det 11:e "Solståndsloppet" i rad. Tjo-hoo! Så här fint var inte vädret i dag (arkivbild). Träning i Kents anda i lördags morse (samma dag som jag blev sjuk). Mer om Kents två sista konserter bjuder jag på senare. Kolla i...

Finns det ett solstånd som ska firas då är det definitivt vintersolståndet. Ögonblicket då det vänder och blir ljusare igen - det är väl verkligen något att fira, eller hur? Och att fira just detta ögonblick med löpning är ett härligt sätt tycker jag. Det är något speciellt med vintersolståndet. När vårt nordligaste norr är som mest bortlutad från solen och när dagarna är som kortast, då händer det - vår planets nordligaste del börjar så smått "vända åter" mot solen och dagarna blir till en början långsamt längre och längre dag för dag. Sen går det allt snabbare ju längre tiden går och i mitten av mars är dag och natt ungefär lika långa i hela världen (vårdagjämningen). När vi når midsommartid lutar norr som mest mot solen, och sen vänder det igen... Jag firade som sagt vintersolståndet med en liten löprunda på morgonen. Steg upp strax före fyra och sprang nästan 17 kilometer innan jag avslutade med att ta mig igenom hela 05:48-minuten (tidpunkten för s...

Inramningen var så långt från midvinterstämning man kan komma. Med några plusgrader och regn gav jag mig av mot starten för årets andra solståndslöpning. Men man kan väl säga att det var så mörkt som det bara kan bli då jag var ute och sprang. Nio timmar sedan solen gick ner och nio timmar kvar innan solen skulle gå upp igen. "Mörkt som i en sotarröv", som min fanjunkare brukade säga då jag gjorde lumpen. Började med nån kilometers uppvärmning innan jag träffade min medlöpare (som med tanke på loppets galenskap får vara anonym, men vi kan kalla henne "Anna") i närheten av Norrmalm i Skövde. När klockan blev 23:33 startade vi löpningen i det lätta regnet. Min pulsklocka fick spelet i början och tappade satellitmottagningen en stund och jag tappade ca 300 meter på första kilometern. Oerhört irriterande! Men Annas klocka fungerade fint. Vi joggade på lite lugnt på Skövdes gator via Norrmalm, Högskolan, Boulongerskogen, Centrum, Vasastaden, Västermalm, Nyströms kull...

Nu är det bara några få timmar kvar... Vintersolståndet är farligt nära nu och jag sitter fortfarande och filar på den löprunda jag ska springa, just då solståndet infaller. Och troligtvis får jag sällskap på nattens solståndsrunda. Kul att slippa vara ensam i dessa galenskaper. Har precis laddat med en tallrik hallonkräm, mjölk och en bit smörgåstårta. Nästa veckas löpträning tjuvstartar alltså med detta "Solståndslopp" som traditionen sig bör. Strax före halv tolv i natt ger jag mig iväg på en kort uppvärmningsrunda  för att sedan starta själva "Solståndsloppet" klockan 23:33. Då väntar en timmes lugn och skön löpning - som krönes med själva vintersolståndet mitt i, klockan 00:03 (läste någonstans att detta är enda gången detta århundrade, i Sverige, som vintersolståndet infaller den 22 december). När klockan är 00:33 är loppet klart och då har vi förhoppningsvis genomfört 8-10 kilometer. Därefter nedjogg. Annars har denna dag gått åt till en långpromenad med ...

Inte långt kvar till jul nu - och inte långt kvar till 2015. Många är vi väl som längtar efter sommarens värme och ljusa kvällar. Sol och bad. Kvällspromenader på långsträckta sandstränder och många och långa grillaftnar i solnedgångarna. Natten mellan söndag och måndag denna veckan tar vi ett första steg mot detta... Ni vet säkert vad jag talar om. Och ni vet säkert mina halvtokiga idéer runt detta. Solståndet! Vintersolståndet - det vill säga den absoluta tidpunkten när solen står som lägst på himlen sett från norra halvklotet. För oss blir detta årets kortaste dag, och den inträffar just precis då solen står i zenit (vid middagstid) över Stenbockens vändkrets, å brukar infalla nån gång mellan den 21 och 23 december. I år infaller detta i Sverige den 22 december klockan 00.03. Gissa vad jag gör då? Bild hämtad från Wikipedia Hey, vi längtar efter dig

Vintersolståndet är väl verkligen något att fira. När det är som mörkast, då bestämmer sig jordaxeln för att vicka tillbaka norra halvklotet mot solen igen. Vi går mot ljusare tider... Min vana trogen att lägga in ett löppass just när detta händer har pågått ett tag nu. Det har blivit ett par löpningar både vid vintersolstånd och sommarsolstånd. Men den här gången trodde jag att det hela var i fara. Men ryggskottet fick mig inte att låta bli ett försök. Jag hade sällskap av någon som inte ville springa (bara rasta hunden) så för att kunna hålla lite sällskap sprang jag fram och tillbaka, fram och tillbaka. Lite speciellt, men vi kunde ha en någorlunda social kontakt. Min sträcka blev ca 4 km och hennes blev väl lite drygt häften. Och ryggskottet kändes inte besvärande. Det är jag riktigt glad för. Vintersolståndet då? Jo, det inföll klockan 18:11. Då hade jag sprungit nån kilometer ungefär. I skånska Vollsjö...

Årets kortaste dag firades "som vanligt" med löpning just då Vintersolståndet inföll kl. 12:11:35. Värmde upp med en promenad på drygt fem kilometer tillsammans med Selma. Bytte om till träningskläder och tog sen lite ytterligare uppvärmning inför "mitt lopp". Hade lagt upp banan med så lite uppförslut som möjligt av den enkla anledningen att jag inte varit i form i veckan. Siktet var inställt på fem kilometer löpning men jag fick ge mig vid fyra. Kändes inte bra... Tiden blev 20:17, vilket är acceptabelt, och resterande sträcka blev jogg/gång + några snabba korta intervaller. Löprundan blev totalt 6,6 kilometer. Bra träning är den som blir av, tänkte jag där jag stod framför ytterdörren med svetten rinnande utmed kroppen...

Börjar träningen att gå till överdrift? Ja, d e nästan så jag börjar att fundera (och fler med mig). Men det har känts väldigt bra denna lediga vecka och jag har inte behövt att tvinga mig till nånting. Nåväl... Dagen började med att jag gick å la mig vid 00:45, och somnade nog en kvart senare. Hade ställt klockan på fem - fast besluten att ta en löprunda på minst fem kilometer, kanske mer. När klockan sen ringde på morgonen visste jag knappt var jag va... Men positiv energi fyllde mig när jag tänkte på att jag ju skulle ut å springa. Så efter en lätt frukost (jos, hård macka å några russin) tog jag mina första steg på rundan vid 05:20. Det var nån minusgrad ute, vindstilla och ganska halt. Men det flöt på jättebra och första kilometern va avklarad på 4.45. Lite snabbt, tänkte jag eftersom jag helst ville orka en hel mil under dom förutsättningar som rådde (halka, kallt, trött). Höll ändå ett tempo runt fem minuter hela vägen - och milen va avklarad på min nya rekordtid: 50.18...

Tja I skrivande stund har jag promenerat totalt 8,5 km. Ca 2,5 vid sju på morgonen, ca 1,5 till och från Arena Skövdes simhall och ca 4,5 vid tolvtiden. Nu har klockan just passerat fyra på eftermiddagen och snart ska jag ut med Selma igen, så det lär inte bli några problem att nå upp till en mil idag heller. I simhallen va det riktigt varmt och skönt i vattnet. Gick lätt å simma och jag fick lyxen att få en egen bana. Varvade crawl och bröstsim 50/50 ungefär. Jag har inte superformen precis å e inte speciellt snabb i vattnet, men det gick rätt bra ändå. När jag simmat färdigt hade jag gjort 1050 meter på ca 27 minuter. I duschen (av alla ställen) efter simningen träffade jag min kusin som jag inte sett på hur länge som helst. Det va kul att få en liten kort pratstund. Eftermiddagen har gått åt för matlagning och skrivande av en kort julartikel som ska skickas till informationsansvarig på jobbet (för eventuell publicering på vårt Intranät). Hann med att somna i soffa...